I många kustkommuner, inte minst i Bohuslän, sker en oroväckande snabb omvandling av åretruntbostäder till fritidsboende.
Detta leder till vintermörka skärgårdssamhällen, försämrat underlag för service året om, och en orealistiskt hög prisbildning på fastigheter i attraktiva lägen.
För att ge berörda kommuner ett vapen i kampen för att behålla dessa skärgårdssamhällen levande har införts en förköpslag som kommunerna kan utnyttja inom vissa angivna områden. Dessutom har dessa förköpta fastigheter kunnat erhålla räntebidrag på i princip samma grunder som nyproducerade lägenheter.
Genom förköpslagen och de förmånliga statliga lånen har ett antal fastigheter kunnat bibehållas för åretruntboende, vilket är mycket positivt.
Grunderna för denna, för de utsatta samhällena, så positiva verksamhet är nu på väg att ryckas undan, genom ett riksdagsbeslut som togs våren 1991 (1990/91:BoU 20).
Detta beslut innebar i korthet att räntebidrag till de här aktuella förvärven skulle avvecklas från och med 1993. Avvecklingen skall ske stegvis under tre år. Det betyder sålunda att nuvarande räntebidragsmottagare blir av med bidraget efter 1995.
I årets budgetproposition föreslås att möjligheten att bevilja nya lån och bidraget för ändamålet skall upphöra redan från den 1 januari 1992.
Ur statsfinansiell synpunkt är kostnaderna för dessa räntebidrag i det närmaste försumbara. Under 1990 uppgick kostnaden för staten till sammanlagt 356.000 kr. För de enskilda hushållen är dock räntebidragen av avgörande betydelse och innebär många gånger skillnaden mellan att kunna förvärva en sådan fastighet eller att avstå.
För de berörda kommunerna är också räntebidraget mycket betydelsefullt. Varje enskilt hus som kan bibehållas för åretruntboende är en viktig tillgång i kampen för levande skärgådssamhällen.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande en översyn av hela bostadsfinansieringssystemet. Enligt min uppfattning är det värdefullt att dessa räntebidrag finns kvar, åtminstone i avvaktan på ett nytt system för bostadsfinansiering.
Att successivt avveckla stödet för dem som redan har beviljats detta är mycket olyckligt. De ekonomiska förutsättningarna för dessa familjers fastighetsköp förändras därmed dramatiskt, och de känner sig med all rätt lurade av staten.
Ett köp av bostad är för de allra flesta en mycket långsiktig investering. Man gör denna investering utifrån vissa givna ekonomiska förutsättningar. Staten skall inte på ett radikalt sätt i efterhand ändra dessa förutsättningar.
Om riksdagen inte skulle bifalla kravet om att bibehålla systemet med räntebidrag till denna typ av fastigheter tills vidare, bör man åtminstone besluta att de som redan erhållit lån med räntebidrag får behålla dessa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att systemet med räntebidrag vid förvärv av bostadshus som förköpts skall bibehållas tills vidare,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att de som redan beviljats räntebidrag får behålla dessa enligt de regler som gällde när förvärvet genomfördes.
Stockholm den 22 januari 1992 Elving Andersson (c) Kenth Skårvik (fp)