Riksdagen har i full enighet fattat beslut som gäller
frågan om ålderdomshem. Att det skedde var glädjande
särskilt med tanke på äldreomsorgens allt större behov av
alternativ. Inte minst är ålderdomshem ett nödvändigt
alternativ till sjukvården och en viktig länk i vårdkedjan
mellan hemboende och långvård. Beslutet innebar att
ålderdomshemsidén rehabiliterades. Möjligheterna för
kommunerna att återigen satsa på nybyggnad och
ombyggnad av ålderdomshem öppnades. Betydelsen av
beslutet framstår tydligare när man erinrar sig att
nedläggningen av ålderdomshem pågått under en längre tid
trots att vårdformen var efterfrågad.
Enligt riksdagens beslut är det alltså numera möjligt att
få statliga bostadslån till nybyggnad och ombyggnad av
ålderdomshem och statsbidrag till driften av dem. Det är
mycket väsentligt att riksdagens beslut blir känt i sin helhet
ute i kommunerna. Det kan låta som en truism men
erfarenheten visar att saken inte är fullt så självklar. Det
motstånd som tidigare funnits i riksdagen och var ihärdigt
på grund av ideologiska överväganden kan mycket väl på
sina håll dröja sig kvar även sedan motståndet i riksdagen
upphört. För vår del har de erfarenheter som vi gjort då vi
undersökt hur riksdagsbeslutet uppfattats stärkt misstanken
att så är fallet.
Något som riksdagen eftersträvade i beslutet om
ålderdomshemmen var att undanröja ett stelt byråkratiskt
tänkande och underlätta för flexibla lösningar där man
rättade sig efter de äldres behov. Sålunda avstod man
medvetet i riksdagsbeslutet från att fastställa en bestämd
kvadratmeteryta. I samma syfte poängterar riksdagen att
köksutrustningen kan göras mycket enkel med tanke på att
köksfunktionen skall ersättas av gemensamt kök och
matrum. (Intentionen framgår av att riksdagen använder
ordet ''kokskåp'' och undviker orden ''kök'' och ''kokvrå''.)
Dessa för beslutet karakteristiska drag har enligt vår
uppfattning trubbats av och fördunklats på vägen från
riksdagen ut till genomförandet. Det innebär att man kan
tala om förvanskning som är desto allvarligare eftersom det
riskerar att försena och försvåra tillkomsten av
ålderdomshem i den betydelse som riksdagen uppfattar
begreppet.
Resultatet av den bristande stringensen i informationen
om vad riksdagens beslut innebär gör att det lätt uppstår en
osäkerhet och beslutsvånda både bland tjänstemän och
politiker i många kommuner. Det har vi själva konstaterat.
Korrekt information måste ges. Det ankommer på
regeringen att ta ansvar för att så sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om riksdagsbeslutet
om ålderdomshem.
Stockholm den 21 januari 1992
Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)