Riksdagen har i december 1991 beslutat att en modifierad form av räntebidrag skall tillämpas tills vidare i avvaktan på nytt bostadsfinansieringssystem.
Riksdagsbeslutet innebär en avsevärd höjning av boendeutgifterna i nyproduktion jämfört med om räntelånesystemet hade införts. Tillfälligt gäller vissa övergångsregler för t.ex. parkeringsanläggningar. Efter 1 maj 1992 kommer villkoren för räntebidrag att ytterligare försämras.
De försämrade villkoren sker i ett konjunkturläge där byggandet även av andra skäl kommer att minska kraftigt.
De höjda boendeutgifterna blir särskilt stora för vad som kan benämnas ''komplicerade'' projekt, dvs. hus med hiss, avancerade ventilations- och återvinningssystem, kvalificerad grundläggning, komplicerade parkeringsanläggningar och liknande. Dessa har nämligen högre s.k. överkostnader och drabbas hårdare av konstruktionen med räntebidragstrappan. De komplicerade bostadshusen förekommer i högre grad i storstadsområden än i övriga landet.
Delvis är dagens problem ett resultat av bestämmelser som antogs av riksdagen år 1989.
I budgetpropositionen 1988/89:100, bil. 13 föreslog regeringen en revidering av metoden för beräkning av låneunderlag och pantvärde. För att detta inte skulle leda till ökade subventioner infördes en reduceringsfaktor. Summan av de nya schablonbeloppen skulle reduceras till 80 %.
I BoUs betänkande 1988/89:7, sid 42, uttalades följande om beräkningsmetoden och reduceringsfaktorn:
De nya schablonbeloppen skall enligt regeringens redovisning beräknas med ledning av de faktiska kostnadsnivåer som i dag gäller, för att sedan nedjusteras så att omläggningen i sig inte leder till ökade subventioner. En strävan bör enligt utskottets mening vara att en samstämmighet föreligger mellan schabloner och faktiska byggkostnader. Som redvisas i budgetpropositionen skulle emellertid en fullständig samstämmighet i nuläget innebära en ökning av den totala subventionsnivån. I den utsträckning samhällsekonomin och förhållandena i övrigt så medger bör dock en anpassning ske till de faktiska kostnaderna. I avvaktan härpå bör det av regeringen angivna tillvägagångssättet skäligen kunna godtas.
Det samhällsekonomiska läget är i dag radikalt annorlunda än när utskottet gjorde sitt uttalande. I dag väntas ett ras i byggnadsinvesteringarna som enligt seriösa prognoser kan komma att leda till en minskning av sysselsättningen i branschen med upp till 100 000 byggnadsarbetare.
Det är svårt att hitta ett lämpligare tillfälle än nu att följa riksdagens uttalande om att schablonerna bör anpassas till de verkliga kostnaderna.
En slopad reduceringsfaktor betyder att schablonerna bättre stämmer med de verkliga kostnaderna. Detta betyder i sin tur väsentligt minskade överkostnader och minskad betydelse av räntebidragstrappan.
Projekt med höga överkostnader skulle även i fortsättningen få högre boendeutgifter än de med långa överkostnader. Men skillnaderna skulle minska till mer rimliga nivåer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringenn till känna vad i motionen anförts om anpassning av schablonerna för beräkning av låneunderlag och pantvärde till den faktiska kostnadsnivån på bostadsinvesteringar.
Stockholm den 21 januari 1992 Sören Lekberg (s) Nils T Svensson (s)