med anledning av prop. 1991/92:127 Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m. (1970:988)

I propositionen föreslås bl a att ett markområde skall
kunna överföras till kommunen genom fastighetsreglering
i större utsträckning än vad som gäller för närvarande om
markområdet enligt beslutad detaljplan skall användas för
en allmän plats som kommunen är huvudman för. I
propositionen görs den bedömningen att
expropriationslagens ersättningsregler inte bör ändras för
närvarande. Inte heller vill man ge sakägarna rätt att erhålla
ersättning för kostnader som har uppkommit vid en
förrättning.

Förslaget om kommunernas markåtkomst genom
fastighetsreglering bör avvisas

Motivet för att öka kommunernas möjligheter till
markåtkomst vid genomförande av en plan är i allt
väsentligt att nuvarande regler kan medföra fördröjningar
och andra svårigheter i plangenomförandet och också
fördyringar på så sätt att den enskilde fastighetsägaren får
mer betalt än vad som skulle kunna motiveras av en
objektiv värdering av fastigheten. Sakkunniga
remissinstanser har avstyrkt förslaget eller ställt sig
tvekande. Förslaget kan uppenbarligen hota den enskildes
rätt.

För Ny demokrati är det naturligt att värna den enskildes
rätt och intressen. Övertygande skäl har inte visats för att
förslaget inte utgör ett hot mot den enskildes rätt. Med
hänsyn härtill kan förslaget inte accepteras.

Ersättningsmöjligheterna vid expropriation måste
förbättras

För närvarande pågår en utredning (dir 1991:119) som
går ut på att förstärka den enskildes rätt till ersättning vid
expropriation och liknande förfoganden. Enligt Ny
demokratis uppfatttning är ersättningarna för närvarande
får låga. Rättspraxis har mera sett till exploatörens intresse
än den enskilde fastighetsägarens intresse. Ersättningarna
har inte bedömts över tiden, vilket mestadels skulle ha
gynnat fastigheten/fastighetsägaren, utan till vissa givna
värderingstidpunkter.

Ett annat exempel är värderingen av bullerintrång. För
att ersättning överhuvudtaget skall utgå krävs en
förhållandevis hög grad av störning. Då ersättning utgår är
den många gånger för låg. Det finns även andra
miljöstörningar som normalt inte ger ersättning eller
värderas för lågt.

Fastighetsägarnas rättsliga ställning måste sättas i
förgrunden och stärkas. En betydlig uppvärdering av
fastighetsägarnas rätt och intressen är alltså nödvändig.

Ersättning för förrättningskostnader bör utgå till
sakägare

Lantmäteriverket föreslog att
fastighetsbildningsmyndigheten skall kunna besluta om
ersättning i vissa fall för kostnader för ombud eller biträde
för utredning. Regeringen har avvisat förslaget.

De skäl som anförts mot att införa regler om rätt för
sakägare att erhålla ersättning för kostnader är synnerligen
tveksamma. Däremot bör det av rättssäkerhetsskäl finnas
utrymme för att tillerkänna sakägare rätt till ersättning för
kostnader för ombud, biträde, utredning men också för
sakägarens personliga inställelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om kommunens
markåtkomst genom fastighetsreglering vid
plangenomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ersättningsmöjligheterna vid
expropriation måste förbättras,

3. att riksdagen beslutar att införa regler för ersättning till
sakägare för kostnader som har uppkommit vid en
förrättning i enlighet med vad som föreslås i motionen.

Stockholm den 19 maj 1992

Dan Eriksson (nyd)

i Stockholm