För svenska kvinnor är arbetet den viktigaste
försäkringen för oberoende och självständigehet. I inget
annat land i Europa utom Danmark är förvärvsintensiteten
hos kvinnor lika stor. Det är därför naturligt att EG-
debatten bland kvinnor i Sverige framför allt rör sig om
frågor med anknytning till arbetsmarknaden.
Ibland påstås felaktigt att möjligheten till arbete och
jämställdhet skulle upphöra eller kraftigt försämras vid ett
EG-medlemskapet. Några sådana tendenser finns
emellertid inte i några andra EG-länder. Tvärtom har
kvinnorna överallt ökat sin förvärvsintensitet i samtliga
länder efter EG-medlemskapet.
Svenska kvinnor arbetar i stor utsträckning inom vård,
omsorg och utbildning, som ju hittills till 98% är tjänster
producerade i statliga eller kommunala monopol. I EG har
kvinnorna mycket fler arbetsgivare att välja emellan och
många är egna företagare inom just dessa områden. En
sådan utveckling har redan påbörjats av regeringen genom
förändrad lagstiftning som gör alternativen möjliga. Det är
förståeligt om många känner sig osäkra och oroade av hur
man skall klara av en förändrad situation.
Här kan regeringen medverka till snabbare förändringar
genom att initiera, att en större del av de tillgängliga
arbetsmarknads- och informationsresurserna avsätts till att
praktiskt förbereda intresserade kvinnor för eget
företagande i de aktuella sektorerna.
Man kan nu också se tecken till att en helt ny
arbetsmarknad öppnas för svenska kvinnor i anslutning till
ett närmande till EG. I allt större utsträckning efterfrågas
marknadsförare med goda språkkunskaper samt
språkkunniga personer med kunskap om EG-regler och
EG-lagstiftning. Välutbildade kvinnor har bäst
språkkunskaper i landet. Det krävs då blott
kompletteringsutbildning för att en ökad arbetsmarknad
skall bli möjligt. Också på detta område är det angeläget att
kvinnornas utbildningsbehov uppmärksammas och
tillfredsställs. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
EGs jämställdhetslagstiftning är på flera punkter mer
långtgående än Sveriges. Så t ex är indirekt diskriminering
klart förbjuden liksom den svenska möjligheten att
avtalsvägen desavouera jämställdhetsarbetet. Helt omöjligt
är det i EG-länderna för försäkringsbolagen att
diskriminera kvinnliga pensionärer, vilket ju är regel i
Sverige, där kvinnorna får sämre pension än männen.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att snarast
återkomma med förslag till skärpt jämställdhetslagstiftning
så att nuvarande kryphål i lagen täpps till.
De informationsmedel som regeringen hittills ställt till
förfogande för kvinnoorganisationerna har varit en god
början. Emellertid behövs än mer resurser för att tillräckligt
många kvinnor skall nås innan folkomröstningen om ett EG
medlemskap skall äga rum. Inte minst behöver
informationen förstärkas när det gäller visionen bakom
Europasamarbetet. Den nuvarande bilden av EG i Sverige
är framför allt att det är ekonomin som är den enda
drivkraften. EG-medborgarnas engagerade samarbete för
ett fredligt och demokratiskt Europa kommer hos oss
ständigt i skymundan. Medel för information till
kvinnoorganisationerna bör därför också i fortsättningen
finnas tillgängliga. Detta bör regeringen som sin mening ge
riksdagen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av
arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som
arbetar i vård, omsorg och utbildning att starta eget och för
speciella utbildningsinsatser för kvinnor som behöver
kompletteringsutbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt
jämställdhetslagstiftning enligt motionens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatta resurser för EG-
information till kvinnoorganisationerna.1
Stockholm den 22 januari 1992
Ylva Annerstedt (fp)
Margitta Edgren (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Britta Bjelle (fp)