I slutet av maj 1991 antog riksdagen en ny lag om
jämställdhet. Till arbetsmarknadsutskottets betänkande
hade fogats 66 reservationer. Många av dessa kom från
borgerliga ledamöter, främst från folkpartiet och centern.
Mot den bakgrunden är det förvånande att inga
förbättringar av lagen föreslås i årets budgetproposition.
Både när det gällde lagens tillämpningsområde,
arbetsdomstolens sammansättning och skadeståndets
storlek vid brott mot jämställdhetslagen fanns det krav på
förändringar både från folkpartiet och centern. När det
gäller frågan om man ska få sluta kollektivavtal som har
lägre krav än själva lagen, fanns det krav även från
moderaterna. Vart tog den nya regeringens
jämställdhetsambitioner vägen?
Man verkar vara i stort sett nöjd med den lag som finns,
trots de stora invändningarna när den antogs.
För vänsterpartiet finns det en grundläggande skillnad i
synen på jämställdhet gentemot regeringens förslag.Det
är inflytandet över den egna arbetssituationen och inte
konkurrensen mellan arbetsgivarna som kan ge kvinnor en
starkare ställning och bättre arbetsvillkor. Det är en
förändrad maktstruktur i samhället och inte ökad valfrihet
för de besuttna som kan skapa ett samhälle där kvinnor och
män har lika värde.
Jämställdhetslagen bör gälla hela samhällslivet
Det är en allvarlig brist att enbart arbetslivet omfattas av
lagen. Lagen bör gälla på samhällslivets alla områden. Det
stämmer också med den allmänna rättsuppfattningen.
Många tror att lagen har ett bredare tillämpningsområde än
som faktiskt är fallet.
Särskilt viktigt är att jämställdhetslagen gäller
utbildningsområdet. Den uppfattningen delades av både
centern och folkpartiet vid jämställdhetspropositionens
behandling förra året. Jämställdhet i utbildningen har en
strategisk betydelse när det gäller förutsättningarna för att
uppnå jämställdhet i arbetslivet. Jämställdhetslagen bör
därför omfatta missgynnande på grund av kön i samband
med antagning till utbildning eller vid examination.
Det behövs fler kvinnor i arbetsdomstolen
Vänsterpartiet kan inte godta att arbetsdomstolens
sammansättning så ofta missgynnar kvinnor. Av domstolens
ledamöter är 18 procent kvinnor och av ersättarna 31
procent. Under tiden 1981--1990 avgjordes inte mindre än
24 procent av målen enligt jämställdhetslagen av en helt
manlig sammansättning.
Kvinnors och mäns liv och arbete skiljer sig fortfarande
starkt åt. Det leder till att kvinnor och män har skilda
erfarenheter och därför får skilda referensramar för sina
värderingar. Därför är det särskilt viktigt att mål enligt
jämställdhetslagen avgörs av en domstol med jämn
könsfördelning. Detta bör regleras i jämställdhetslagen.
Målet bör självklart vara att uppnå en jämn könsfördelning
i arbetsdomstolen vid alla mål.
Förbjud lönediskriminering -- lika lön för likvärdigt
arbete
Sedan mitten av 80-talet har löneutjämningsprocessen
avstannat. Nu ökar åter löneskillnaderna mellan kvinnor
och män. 1989 fick privatanställda LO-män en
genomsnittlig lönehöjning med 159 kr/mån mer än vad
kvinnorna fick. Därför anser vi också att propositionens
förslag till bestämmelser om lönediskriminering är helt
otillräckliga. I ett avseende innebär den till och med en
försämring jämfört med nuvarande jämställdhetslag. Det
gäller vilka arbetsuppgifter som en jämförelse skall avse i
ett lönediskrimineringsmål. Nu får jämförelse ske med
arbete som är att betrakta som lika. Regeringen föreslår att
jämförelsen skall avse arbete som är lika. Härigenom har
bestämmelsens räckvidd kraftigt inskränkts trots att nästan
total enighet råder om att inte ens nuvarande lagstiftning
uppfyller de krav EG-domstolen ställer på
jämställdhetslagstiftningen.
Vänsterpartiet kräver att arbetsgivare åläggs skyldighet
att verka för utjämnande av löneskillnader mellan män och
kvinnor, som utför arbete som är lika eller av lika värde.
En annan avgörande brist vad gäller den föreslagna
regleringen av lönediskriminering är avsaknaden av regler
som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv
lönediskriminering. Nu krävs nämligen att det finns ett
annat arbete på samma arbetsplats som är lika eller av lika
värde att jämföra med. Denna fråga tas upp i en annan
motion.
Det behövs ett nytt arbetsvärderingssystem
Arbetets värde bestäms idag med en manlig norm som
utgångspunkt. Kvinnors arbetsuppgifter värderas
konsekvent lägre än likvärdiga arbetsuppgifter som
traditionellt utförts av män. Tunga lyft och smutsigt arbete
ger högre lön när de förekommer inom verkstadsindustrin
än inom sjukvården. Det är därför nödvändigt att utarbeta
arbetsvärderingssystem som gör det möjligt att jämföra
olika slags arbeten med varandra.
JÄMO bör få till särskild uppgift att föra ut frågan om
arbetsvärdering till en bred samhällelig diskussion. Den
könsbaserade lönestatistiken kommer att vara värdefull
som underlag för detta. Mot bakgrund av detta bör JÄMO:s
instruktion ses över. I den nya instruktionen bör bl.a.
framgå JÄMO:s ansvar för att aktivt övervaka
lönediskriminering på hela arbetsmarknaden inklusive den
kollektivavtalsreglerade delen och JÄMO:s uppgift att
vidareutveckla diskussionen om ett nytt
arbetsvärderingssystem.
Kollektivavtal måste ha minst lagens krav
När det gäller aktiva åtgärder för att främja
jämställdheten konstaterade utredningen att det hos
kommuner och landsting i stor omfattning saknas
målsättningar, planer och konkreta åtgärder.
Kollektivavtalen som reglerar aktiva jämställdhetsåtgärder
är i de flesta fall så allmänt hållna att det har ifrågasatts om
de över huvud taget kan grunda rätt till skadestånd.
Det är idag tillåtet att träffa kollektivavtal som innebär
lägre krav på aktiva åtgärder för att främja jämställdhet än
vad lagen säger. Detta väckte reaktioner från samtliga
oppositionspartier vid riksdagens behandling av
jämställdhetspropositionen. Vänsterpartiet anser att en
sådan möjlighet allvarligt urholkar lagen och föreslår
riksdagen att be regeringen att återkomma med ett förslag i
frågan.
Skärp förbudet mot sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier är ett dolt, men vanligt problem för
många kvinnor. Även här saknas förslag till skärpningar av
lagen från den borgerliga regeringen. Vänsterpartiets
förslag tas upp i annan motion.
När det gäller våld mot kvinnor noterar vi med
tillfredsställelse att kvinnojourernas viktiga arbete belönas
med 3 miljoner kronor.
Kvotera föräldraförsäkringen
Regeringen är med rätta bekymrad över att så få pappor
utnyttjar föräldraförsäkringen men medicinen är fel. Det
räcker inte med bättre statistik och ökad information.
Vänsterpartiet har i flera år föreslagit att
föräldraförsäkringen ska kvoteras, så att en viss tid avsätts
enbart för papporna. Detta förslag redovisas i vår
familjepolitiska motion.
Under punkt E 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.
tillstyrker Vänsterpartiet JämO:s krav på utökade medel
för ökade informationsinsatser, ADB-utrustning,
personalutbildning samt för ytterligare en handläggare.
Under punkt E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder avslås
regeringens indragning av 3 miljoner kronor. Det finns all
anledning att åter initiera en speciell satsning på
projektverksamhet för ökad jämställdhet. Lämpliga teman
för sådana projekt kan vara att anslå medel till
jämställdhetsprojekt inom ungdomsskolan och att skapa
nätverk för spridning av kvinnors erfarenheter på
jämställdhetsområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för att uppnå
jämställdhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetslagens
tillämpningsområde,
3. att riksdagen beslutar att utbildningsområdet skall
omfattas av jämställdhetslagen,
4. att riksdagen beslutar att mål som rör jämställdhet
måste avgöras av en arbetsdomstol med jämn
könsfördelning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lika lön för lika arbete och
kollektiv lönediskriminering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt arbetsvärderingssystem,
7. att riksdagen beslutar att kollektivavtal om
jämställdhet måste ha minst lagens krav,
8. att riksdagen till E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder
för budgetåret 1992/93 anslår 3 milj.kr. utöver regeringens
förslag enligt vad som i motionen anförts.
Stockholm den 22 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)