Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den
vise från den envise. (John Steinbeck)
Vi lever i en situation som är i ständig förändring. Vår
omvärld förändras med en mycket snabb hastighet. Många
applåderar förändringar och tycker att det är spännande att
få vara med. Andra känner sig hotade och tycker att
förändringar ger enbart otrygghet. När vi blir osäkra i dessa
förändringstider ligger det nära till hands att vi bromsar,
försvarar det gamla och blir defensiva.
1990-talets stora förändringsfråga i svensk politik måste
gälla att kvinnor får större utrymme med sina självklara
krav på en rättvis vardagssituation. Kvinnors sätt att vara
mjuka marknadsvärderare måste tas till vara i större
omfattning än hittills.
Det är vardagen som är livets äventyr. Vi lever inte bara
på helger, sommarlov eller på semestern. Vardagen är den
helhet där olika slags arbeten, vila och rekreation måste
komplettera varandra.
Vårt land har en god social service. Barnomsorg,
sjukvård och äldreomsorg ligger internationellt sett på en
hög nivå. Det sociala trygghetssystemet är välutvecklat
jämfört med andra länders.
Mycket tyder på att kvinnors villkor försämras.
Löneskillnaderna gentemot männen ökar. Alltfler kvinnor
drabbas av ohälsa. Stigande arbetslöshet drabbar kvinnorna
hårt. Notan från 1980-talets ekonomiska fest har till stor del
fått betalats av kvinnor som inte fick del av läckerheterna.
Situationen för kvinnor skiljer sig mycket från männens.
Många kvinnors vardag i vårt rika land är hård. Samtidigt
med yrkesarbete har vi fortfarande huvudansvaret för hem
och familj. Arbetsmiljön är dålig på många arbetsplatser
där kvinnor arbetar, exempelvis inom vården och vid
monteringsbanden inom industrin.
Ständig tidsbrist och dåligt samvete är en vanlig
företeelse. Många arbetar därför deltid med sämre ekonomi
och mindre möjligheter till utveckling och inflytande över
arbetet som följd.
Kvinnor måste få samma förutsättningar och möjligheter
i arbetslivet, lika lön för likvärdigt arbete och rättvisa
pensioner. I ett rättvist samhälle deltar kvinnor och män på
lika villkor i arbetslivet och delar ansvaret för barnen.
Fäderna måste ges ökade möjligheter att ta ansvar för sina
barn. Kvinnor skall kunna delta i samhällsarbetet på samma
villkor och ha lika stort inflytande på besluten som männen.
Kvinnors miljömedvetande har ökat starkt under senare
år. Vi anser att kravet på god miljö måste styra alla politiska
beslut. Kortsiktiga lösningar som endast tar hänsyn till
ekonomisk lönsamhet avvisas.
Internationellt arbete
Världens kvinnor angår oss
Kvinnors levnadsförhållanden i U-länderna är ofta
mycket svåra, och kvinnans situation är i många fattiga
länder väsentligt mer utsatt än männens. Under ytterst
primitiva förhållanden ansvarar kvinnorna för hem och
familj. Traditionellt står kvinnorna också för en stor del av
familjens försörjning.
Ständiga graviditeter tär hårt på kvinnors hälsa. Det dör
runt 500.000 kvinnor varje år till följd av graviditet. Det är
lika många som om ett fullsatt jumbojetplan skulle störta
var femte timme dygnet runt.
Det är en myt att kvinnor i tredje världen vill ha stora
barnaskaror. Orsakerna till att man skaffar många barn
beror framför allt på brist på utbildning. Begränsad
ekonomisk utveckling och bristande tillgång till mödra- och
barnavård är andra orsaker till det alltför stora
barnafödandet. Med sociala satsningar, förbättrad
utbildning, förbättrad inkomstmöjlighet och direkta
familjeplaneringsåtgärder minskar barnafödandet och
barnadödligheten.
Familjeplanering gynnar inte bara U-länderna. Det är
också den bästa vägen för att förhindra överbefolkning på
vår jord. Världens befolkning uppgår idag till 5,4 miljarder
människor. Den ökar i en takt som saknar motstycke i
historien och kommer att vara uppe i 6,4 miljarder om tio
år, om inte kraftfulla insatser sker omgående.
Vi anser att en ökning på sikt bör ske av bistånd på
befolkningsområdet, bl.a. till rådgivning, information,
barnoch mödravård och preventivmedel. Givetvis skall all
familjeplanering vara frivillig.
Kvinnor i Norden
Kvinnor i Norden intar en särställning när det gäller
förvärvsintensitet. 70--75 % av alla kvinnor är
yrkesarbetande. I Sverige mer än 80 %. För kvinnor i
Europa är andelen betydligt lägre.
I en delrapport från projektet ''Lika lön för kvinnor och
män i Norden'' inom Nordiska rådet behandlas
lönesituationen i de nordiska länderna idag. I samtliga
länder ligger kvinnolönerna betydligt lägre än männens.
Projektet skall föreslå på vilket sätt de hinder som orsakar
löneskillnader mellan kvinnor och män skall kunna
avlägsnas. Detta arbete välkomnas.
De nordiska länderna har i flera avseenden kommit
längre än övriga Europa när det gäller jämställdhetsarbetet
och kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Oavsett
vilken samarbetsform de olika nordiska länderna väljer när
det gäller EG har vi i Norden ett stort ansvar att fortsätta
att driva detta jämställdhetsarbete.
EG -- ur ett kvinnoperspektiv
Ett eventuellt svenskt medlemskap i EG är en av de
viktigaste frågorna under detta årtionde. Det svenska folket
ska ges möjlighet att avgöra ett svenskt medlemskap i EG,
i en folkomröstning.
I Maastricht, i december förra året, beslöt EG-länderna
att ytterligare förstärka Europagemenskapen genom att
besluta om en framtida valuta- och politisk union --
Europeiska unionen. Ett svenskt inträde i den Europeiska
gemenskapen innebär medlemskap i unionen.
Alla måste få kunskap om innebörden och
konsekvenserna av ett svenskt EG-medlemskap samt ges
möjlighet att analysera och debattera detta. Inte minst
viktigt är det för svenska kvinnor att att få veta hur ett EG-
inträde kommer att påverka deras situation. I Sverige
förvärvsarbetar en större andel kvinnor jämfört med vad
som är fallet i EG-länderna. Sverige har väl utbyggda
sociala förmåner för förvärvsarbetande kvinnor med små
barn, i jämförelse med EG-länderna.
Det är därför viktigt att belysa hur ett svenskt EG-
medlemskap kommer att påverka rätten för kvinnor och
män till förvärvsarbete, utbildning, egen försörjning samt
social trygghet.
Andra viktiga frågor som särskilt bör redovisas är hur ett
EG-medlemskap påverkar miljöpolitiken,
regionalpolitiken, demokratiteten med världens fattiga folk
och länder.
Ett antal grupper och utredningar har tillsatts för att
arbeta med frågor rörande våra framtida relationer med
EG. I dessa grupper sitter en majoritet av män. Kvinnor
anses ofta stå för andra värderingar än män, som t.ex. mer
sociala och omvårdande hänsynstaganden. Det är därför
självklart att utredningsgrupper, förhandlingsdelegationer
och andra grupper som har tillsatts för att ta fram underlag
inför ett ev. svenskt EG-medlemskap också består av
kvinnliga representanter.
För att råda bot på den bristande kvinnliga
representation som råder för närvarande, och för att särskilt
studera de frågor där svenska kvinnor känner en stor
osäkerhet, bör en särskild arbetsgrupp tillsättas med uppgift
att bevaka konsekvenserna för kvinnor av EG-anpassning
och ett medlemskap. Det är naturligt att en sådan grupp blir
sammansatt av kvinnor.
Kvinnors arbete
Tid att arbeta -- tid att leva
Rätten till förvärvsarbete är grundläggande. Rätten till
arbete måste också innebära rättvisa löner. Ökade
möjligheter att påverka arbetets innehåll leder till
engagemang och effektivitet.
Kvinnors vardag är ofta pressad. Heltidsarbetande
kvinnor med barn arbetar mer än någon annan grupp i
samhället. Enligt SCB har de 74 timmars arbetsvecka.
Jämförelser mellan kvinnors och mäns tid i såväl
lönearbete som i det obetalda arbetet visar att kvinnor från
16 års ål der alltid arbetar mer än män. Mannens timmar i
hemarbetet påverkas mycket litet av antalet timmar hustrun
förvärvsarbetar. Det är kvinnan som minskar sin fritid och
sin insats i hemmet för att få utrymme för mer
förvärvsarbete. Delat ansvar i hemmet måste bli en
självklarhet.
Eftersom kvinnornas disponibla tid är så begränsad
minskar också möjligheterna att påverka både i arbetslivet
och i samhället i stort. Detta är oacceptabelt och orättvist
och till nackdel för samhället. Kvinnors speciella
kunskaper, erfarenheter och värderingar måste bättre tas
tillvara.
Kvinnoarbetstiden, generellt sett, är idag sex timmar per
dag. Kvinnor väljer att förkorta sin arbetsdag på egen
bekostnad för att deras och familjens vardag skall fungera.
Arbetstiderna bör också i större utsträckning anpassas till
livet utanför lönearbetet. Utvecklingen mot förkortad
normalarbetstid bör fortsätta. Målet är att alla ska få
möjlighet till en arbetstid på 30 timmar per vecka, vilket ger
utrymme för en normalarbetstid på sex timmar per dag.
Som ett led i införandet av den förkortade arbetstiden
bör det ske försöksverksamhet med kortare arbetsdag för
vårdpersonal och småbarnsföräldrar med bibehållen lön.
En av de viktigaste förutsättningarna för att få arbete
och annan verksamhet att fungera är att kunna påverka sina
arbetstider i större utsträckning än idag. Den utredning om
flexibla arbetstider med införande av årsarbetstid som snart
kommer bör lägga förslag med den inriktningen. Det skulle
innebära att man lokalt, på den enskilda arbetsplatsen,
tillsammans kan bestämma om arbetstiderna så att de
passar de enskilda människorna. Alla försök som redan
gjorts pekar på att trivseln och produktiviteten ökar och
arbetsskadorna minskar. Både arbetstagare och
arbetsgivare tjänar på ett sådant system. Självklart måste
ett sådant system kompletteras med skyddsregler för den
enskilde arbetstagaren.
Kvinnors inflytande på arbetet måste öka. Kvinnors
resurser i form av kunskaper, erfarenheter och
organisationsförmåga utnyttjas alltför dåligt idag, vilket
leder till otillfredsställelse, stress, lägre produktivitet och
ohälsa. Dels måste arbetsgivarna inse att de har outnyttjade
resurser, dels måste kvinnorna kräva större inflytande i
arbetet.
Obetalda arbetet
För att få kunskap om människors hela arbetssituation
måste det obetalda arbetet mätas och värderas. Det är inte
minst viktigt för att kunna få reda på kvinnors bidrag till den
totala ekonomin.
Tidsanvändningsstudier måste göras för att få ett bra
underlag att mäta det obetalda arbetet. Sedan kan en
värdering ske. När det finns underlag bör värdet av det
obetalda arbetet tas med i nationalräkenskaperna.
Enligt slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i
Nairobi är en av de viktigaste strategierna inför 2000-talet
att man börjar mäta och värdera det obetalda arbetet i
ekonomisk statistik. BNP-måttet måste kompletteras.
Likvärdig lönesättning
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter att
öka. På den svenska arbetsmarknaden skulle kvinnolönerna
ligga 15 till 25 procent högre utan lönediskriminering. Hela
samhällslivet är uppbyggt på att värdera de manliga
egenskaperna högre.
Kvinnornas sociala roll har skapat en ond cirkel.
Eftersom de alltid haft lägre lön är det kvinnorna som
stannat hemma med barnen. Det har lett till sämre
karriärsmöjligheter och sämre möjligheter att arbeta
politiskt. De yrken som av tradition domineras av kvinnor
är lågt betalda. Det behövs en uppvärdering av dessa liksom
av kvinnors kunskaper och erfarenheter vid exempelvis
chefstillsättningar. Hela samhällslivet skulle tjäna på att
kvinnors värderingar får ett ökat genomslag.
Förutsättningarna för harmoniska arbetsplatser ökar om
det råder balans mellan könen.
Löneklyftorna ökar även inom offentlig sektor. Det är
alltså ingen skillnad på privat och statlig anställning.
Naturligtvis borde staten gå före och utjämna
löneskillnader i stället för tvärtom.
Lika lön för likvärdigt arbete är en av 90-talets viktigaste
frågor. Vi behöver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem.
Arbetsmarknadens parter har misslyckats. Större ansvar
måste läggas på arbetsgivaren för att utjämna
löneskillnaderna. Den utredning som har tillsatts och som
ska belysa löneskillnaderna måste också lämna förslag på
hur man ska finna lösningar så att detta kan uppnås och
skillnaderna utjämnas.
Arbetsmiljö
Många kvinnor vårdar, står i affär, arbetar på kontor
eller städar. Andra har monotona arbetsuppgifter inom
industrin. Det är arbeten som betraktas både som lätta och
rena. I verkligheten ger de arbetsskador som hör till de
svåraste. De ger belastningsskador som ligger bakom
huvuddelen av såväl arbetssjukdomar som
förtidspensioneringar.
Under de senaste tio åren har kvinnors sjukfrånvaro
ökat betydligt mer än männens. Den kraftiga ökningen av
antalet anmälda arbetssjukdomar under 1980-talet består
till övervägande delen av belastningsskador. Sedan början
av 1980-talet och fram till 1988 har antalet rapporterade fall
nästan tredubblats (från närmare 20.000 år 1982 till 58.000
år 1988). De två senaste åren har arbetssjukdomarna
minskat något. År 1990 var antalet anmälda fall 50.000,
fortfarande flest belastningssjukdomar. Bland kvinnor var
andelen så hög som 80 %. Dessa sjukdomar leder till
betydligt längre sjukfrånvaro än övriga arbetssjukdomar, i
medeltal 110 dagar per fall.
Ett annat allvarligt problem är de psykosociala
arbetsskadorna som ökar kraftigt även om nivån är lägre, ca
2.000 fall om året hittills. Flera rapporter om mobbning på
arbetsplatser bekräftar att detta är ett allvarligt problem
som av naturliga skäl är svårare att tackla än de rent fysiska
problemen. Inte minst vid nedskärningar och osäkerhet om
framtiden blir dessa problem stora. Det är viktigt att de
psykosociala problemen på arbetsplatserna
uppmärksammas betydligt mer. Sambandet mellan psykisk
och fysisk hälsa är obestridligt.
Fler undersökningar visar att sambandet mellan miljö
och hälsa är betydande. Ett problem som enligt vår
uppfattning inte uppmärksammas tillräckligt är
tungmetaller, i första hand kvicksilver. Den största
kvicksilverkällan är amalgamet. Symptomen på
kvicksilverförgiftning, muskelvärk, huvudvärk, diffusa
smärtor, infektionskänslighet m.m. stämmer i stor
utsträckning överens med symptomen för
belastningsskador. Vi anser att dessa samband måste tas på
allvar. Forskningen kring sambandet amalgam--
arbetssjukdomar måste öka. En avvecklingsplan för
amalgam måste upprättas omgående. Bättre
diagnosmetoder och bättre möjligheter till sanering och
rehabilitering måste införas.
Arbetslivsfonderna har stora uppgifter när det gäller att
komma tillrätta med orsakerna till arbetsskador. Det gäller
både organisationsfrågor och andra förändringar på
arbetsplatserna. T.o.m. november 1991 har fonderna
beviljat bidrag till drygt 3.200 arbetsplatsprogram som
omfattar ca 885.000 anställda. Fördelningen mellan kvinnor
och män är 54 % resp. 46 %.
När det gäller det förebyggande arbetsmiljöarbetet har
Arbetarskyddsstyrelsen en viktig roll. Det är angeläget att
särskilda resurser sätts in för att förebygga de skador som
mest drabbar kvinnor, i likhet med projektet för bättre
arbetsmiljö i hemtjänsten.
Kvinnors arbetslöshet
I rådande svåra arbetsmarknadssituation har hittills
männen varit mest utsatta eftersom industri och byggande
drabbats hårt. Även om detta varit mest akut är det
angeläget att se vad som också kommer att hända med
kvinnors arbeten. Många av de traditionella
kvinnoarbetena försvinner nu dels genom neddragningar,
dels genom strukturrationaliseringar både inom offentlig
sektor och i privata näringslivet, särskilt inom
kontorssektorn. Många medelålders kvinnor drabbas av att
deras arbetsuppgifter helt enkelt försvinner. De har svårt att
hänga med i den tekniska utvecklingen och de förändringar
som sker. Det gäller att höja kompetensen hos dessa
kvinnor så att de kan vara med och slåss om de nya jobben.
Utbildningsvikariaten är en utmärkt metod att åstadkomma
detta. Det är positivt att antalet utbildningsvikariat nu ökar
kraftigt bland kvinnor.
Den utformning som arbetsskadeförsäkringen har i dag
ger inte tillräcklig stimulans för arbetsgivarna att ordna en
god arbetsmiljö. Drivkraften för aktiv rehabilitering är för
svag.
Allmän arbetslöshetsförsäkring 35
% av de arbetslösa i Sverige står utanför
arbetslöshetsförsäkring och drabbas hårt vid arbetslöshet.
Av dessa är många kvinnor, som helt eller delvis saknar
ekonomiskt stöd. För att få ökad rättvisa krävs att det införs
en allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi välkomnar den
utredning som nu ska utreda en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.
Jämställdhetslagen
Jämställdhetslagen bör ses över i syfte att stärka
kvinnans ställning. I 2
§ jämställdhetslagen påtalas att parterna ska samverka
för att utjämna och förhindra skillnader i löner och
anställningsvillkor. Denna paragraf ligger emellertid
utanför reglerna om aktiva åtgärder och
diskrimineringsförbudet.
Regeln är inte sanktionerad, dvs. att den som inte
anstränger sig att leva upp till paragrafen, riskerar
egentligen ingenting. Denna regel bör därför i första hand
skrivas in bland de aktiva åtgärderna. I andra hand bör man
se till att regeln blir sanktionerad, dvs. att den som inte
anstränger sig riskerar att få betala vite.
I 6
§ står att arbetsgivaren ska verka för att arbetstagarna
inte blir utsatta för sexuella trakasserier. De har en
skyldighet att förebygga. När ett trakasseri har inträffat
gäller brottsbalkens regler om bl.a. sexuellt ofredande samt
skadeståndslagens regler om ideellt skadestånd. En
trakasserad kan driva sitt ärende om skadestånd i en
civilrättslig process med hjälp av sitt fack eller advokat och
behöver inte nödvändigtvis göra en polisanmälan. Bättre
information behövs om detta tillvägagångssätt som är alltför
okänt. Lagen bör också kompletteras med en förbudsregel.
Lagen om arbetsskadeförsäkringen
Den utformning som arbetsskadeförsäkringen har i dag
ger inte tillräcklig stimulans för arbetsgivarna att ordna en
god arbetsmiljö. Drivkraften för aktiv rehabilitering är för
svag. En studie över ärenden som har överklagats till
Försäkringsöverdomstolen visar att kvinnor med monotona
arbeten har svårt att få sina besvär godkända som
arbetssjukdom. Detta tyder på att lagstiftningen inte är
tillräckligt klar då det gäller kvinnors arbetsskador.
Vid hantering av vissa kemikalier och bildskärmsarbete
kan det ibland föreligga misstankar om samband med
fosterskador. Lagen om arbetsskadeförsäkring är då inte
tillämplig eftersom det ofödda barnet räknas som tredje
person. Lagen borde också omfatta detta.
Det är därför bra att regeringen nu avser att utreda
arbetsskadeförsäkringen. Vi anser att utredningen även bör
omfatta frågan om skydd av det ofödda barnet.
Kvinnor flyttar till arbete och utbildning
En bra regionalpolitik skapar förutsättningar för arbete,
kommunal service och goda kommunikationer såväl i stad
som på landsbygd. Påfrestningarna blir mindre på
människan och miljön.
Under 1980-talet har alltfler unga kvinnor sökt sig till
utbildning och arbete i de större tätorterna. Det har varit till
nackdel både för storstäderna och för landsbygden.
Undersökningar klargör att det finns stora skillnader
mellan pojkars och flickors förutsättningar att leva, arbeta
och trivas på landsbygden. Pojkar trivs, har lättare att knyta
sociala kontakter, få stöd och uppmuntran att stanna kvar i
sin hembygd. De känner sig mer ekonomiskt oberoende och
friare än flickorna.
Flickorna däremot upplever att de måste lämna
landsbygden för att få ett arbete. Det är ont om utbildnings-
och karriärmöjligheter. Detta kan medföra att de får dålig
självkänsla och förlorar sin identitet.
För att inte unga kvinnor skall tvingas flytta från
landsbygden krävs dels utbildning även på högre nivå, dels
en breddad arbetsmarknad.
Avancerad teknik måste komma hela landet till del.
Dataoch kommunikationstekniken ger möjligheter att
sprida kvalificerade arbetsuppgifter och skapa en mångfald
arbetstillfällen över hela landet.
Utvecklingsfonderna måste aktivt initiera och stödja
kvinnors företagande. Kvinnor som har eller avser att starta
serviceföretag måste få möjlighet att i större utsträckning
erhålla stöd genom utvecklingsfonderna. För att uppnå
resultat måste pengar öronmärkas.
Vi föreslår dessutom att 40 %
av länsanslagens projektmedel specialdestineras till
projekt för kvinnor.
Kvinnor som företagare
Kvinnors entreprenörskap har haft stor betydelse genom
seklerna. Ofta har det varit en förutsättning för överlevnad
för kvinnan och hennes familj. Det finns otaliga exempel på
kvinnor som varit framgångrika företagare trots hinder,
eller rent av förbud, i lagstiftningen framför allt under 1800-
och tidigt 1900-tal. Nu finns inga formella hinder i lagen
men däremot finns det fortfarande hinder i praktiken.
Kvinnor som driver och äger egna företag är svåra att
hitta i statistiken. Det försvårar självfallet möjligheterna att
se vilken sorts företag kvinnor driver, hur deras företag
utvecklas, vilket kapitalbehov de har och hur försörjningen
av riskkapital tillgodoses. Det går inte heller att få fram
underlag för hur avveckling av kvinnors företag sker eller
varför. Detta är klara brister som borde åtgärdas.
Det finns heller inte särskilt mycket forskning om
kvinnors företagande. Elisabeth Sundin och Carin
Holmquist har gjort en studie om detta. De konstaterar att
det finns många skäl till att kvinnor startar eget. Viljan att
skapa något eget, möjlighet att kombinera förvärvsliv och
hemarbete, möjligheten att bestämma över sitt eget liv är
några av dem. I miljöer där flickor uppmuntras till
självständighet, att skaffa sig utbildning och ta tillvara den
egna kreativiteten, skapas förutsättningar att i vuxen ålder
starta eget. I övrigt är det inte lätt att hitta uppgifter som
belyser kvinnliga företagares villkor och förutsättningar och
deras betydelse för samhällsutvecklingen. Det finns i dag
betydande kunskaper om kvinnor som arbetstagare. Där
finns goda kunskaper om arbetssituation, arbetsskador och
villkor i övrigt.
Den offentliga sektorn förändras snabbt och de
offentliga monopolen avskaffas. Möjligheterna ökar att
starta egna företag inom vården och omsorgssektorn vilket
är till fördel för de många kvinnor som i dag är
offentliganställda och har de kunskaper som krävs för att ge
god vård och omsorg. Därför är det särskilt viktigt att
inhämta kunskaper om vilka förutsättningar som måste
finnas för att underlätta tillkomsten av olika slags företag
inom den sektorn.
Ett exempel är möjligheten att bilda
personalkooperativ. Det är en form som uppskattas av
många. Hindren i dag är att för att bilda ett
personalkooperativ måste minst fem personer ingå.
Dessutom finns inte möjligheten att ha anställda. Detta är
hindrande regler som måste försvinna.
Dessutom har ofta kommuner och landsting
komkurrensfördelar i ett anbudsförfarande genom att alla
kringkostnader i form av administration, rättvisande
hyreskostnader etc inte redovisas fullt ut. Detta innebär en
orättvis bedömning av anbud och att verksamhet i egen regi
gynnas.
Social trygghet
Dagens socialförsäkringssystem bygger i stor
utsträckning på inkomstbortfallsprincipen. Det innebär att
kvinnor som utfört arbete i hemmet och inte orkat med
mera än deltidstjänster drabbas negativt när det gäller
socialförsäkringsförmåner. När nu sjukpenningförmånerna
minskar är behovet av ett grundskydd än mera påtagligt.
Summan av de nu föreslagna förändringarna kommer att
innebära stora ekonomiska påfrestningar för vissa grupper
av kvinnor, trots att det i varje system finns ett
högkostnadsskydd. För denna grupp återstår endast att
söka socialhjälp. Vi förutsätter att regeringen noggrant
följer denna utveckling.
I det arbete som nu pågår med målet att förändra
nuvarande pensionssystem, finns förslag om dels ändrade
intjänanderegler för ATP-pensionen, dels nya principer för
pensionsformen. Genom en förändring till minst fyrtio
intjänande år och de tjugo bästa av dessa, kommer stora
grupper av kvinnor att förlora ännu mer av sina
pensionsförmåner. Om man dessutom inför ett system
enligt premiereservsystemet kommer den solidaritet som nu
delvis finns i pensionssystemet att försvagas.
Vi kräver därför att man vid utformningen av ett nytt
pensionssystem beaktar kvinnors möjlighet till ett
godtagbart pensionsskydd. Vi vill behålla nuvarande
intjänanderegler med en utökning av möjligheten att räkna
vårdår inom ATP-systemet. Vi anser att det bör föreligga en
automatisk rätt till ansökan om vårdår, som automatiskt ger
rätt till vårdår om kvalifikationer föreligger.
Vi vill införa en grundpension där samtliga
pensionsförmåner sammanläggs. Det innebär att
folkpensionen, kommunala bostadstillägget (KBT),
pensionstillskottet och den lägsta ATP:n slås samman och
skattereglerna förändras.
En individuell påbyggnad av de sociala förmånerna
utöver en grundtrygghet måste bli inriktningen för
framtiden. Det kräver dock att delar av bruttolönen
överförs till löntagaren samt att skattesänkningar också sker
för låginkomsttagare.
Centerpartiets förslag till grundpension gynnar främst
kvinnor. Den kräver dock om den skall genomföras ett visst
resurstillskott. Om det kommunala bostadstillägget skall
förstatligas kommer det att underlätta genomförandet av
grundpensionen.
Föräldraskap
Delad föräldraledighet
I ett land som har den högsta andelen förvärvsarbetande
småbarnsmammor, måste barnen även bli pappornas och
arbetsgivarnas angelägenhet.
Kvinnorna är en viktig resurs för arbetsmarknaden.
Många kvinnor är högutbildade. Det innebär helt nya
villkor i yrkesliv och familjeliv för både kvinnor och män.
För att kunna kombinera föräldraskap och
förvärvsarbete minskar kvinnor sin arbetstid när barnen är
små. Männen däremot ökar sin arbetstid.
Trots rätten till ledighet i samband med barns födelse är
pappornas totala andel av föräldraledigheten under 10
procent. Visserligen har procentsatsen ökat något under det
senaste året men fortfarande sitter de gamla inställningarna
kvar att det är mamman som skall vara hemma.
Papporna behöver också vara hemma framför allt för
barnens skull. Den första nära relationen med barnet är
mycket viktig för att grundlägga en djupare och varaktig
kontakt mellan förälder och barn. Inte minst behöver
pojkar en manlig förebild.
Kvotering av föräldrapenningen har diskuterats. En
sådan regel som anger att föräldrapenningen skall delas
mellan föräldrarna skulle underlätta för papporna att få
nära kontakt med sitt barn. Det skulle också underlätta för
mannen att få förståelse för pappaledigheten av
arbetsgivare och arbetskamrater.
Vi vill nå detta resultat på frivillighetens väg i första
hand. Regeringen anvisar nu medel för
informationsinsatser för att öka uttag av föräldrapenning,
vilket vi välkomnar.
Barnomsorg
För att kunna förena förvärvsarbete och föräldraskap
krävs att omsorgen om barnen kan ordnas på ett bra sätt. Vi
betonar vikten av att valfrihet måste finnas så att
föräldrarna själva kan välja den barnomsorg som passar
dem och barnen bäst. Därför skall olika alternativ i
barnomsorgen underlättas. Ett första steg har tagits genom
att det nu utgår statsbidrag till privata daghem och
fritidshem på samma villkor som kommunala. En väl
fungerande kommunal barnomsorg är en tillgång.
Lösningar i kooperativ form är också bra alternativ.
För att få en reell valfrihet och rättvisa inom
barnomsorgen måste ett vårdnadsbidrag införas.
Idag står ungefär 40 procent av förskolebarnen utanför
samhällets barnomsorg. Därmed får de inte del av de nästan
20 miljarder kronor som barnomsorgen kostar.
Föräldrar med små barn behöver förkorta sin arbetstid.
I praktiken är det kvinnorna som arbetar deltid, i
genomsnitt 30 timmar per vecka. Vårdnadsbidraget ska
utbetalas till alla barn, vilket bl.a. ger ekonomisk
kompensation för en förkortad arbetstid. Bidraget kan
också användas till att betala en del av den egna
barnomsorgen i kommunal eller alternativ regi.
Målsättningen är att hela statsbidraget fördelas ut direkt
till föräldrarna för alla barn från ett år till skolstarten. Vi
gläds nu åt att regeringen uttalat att ett första steg mot
vårdnadsbidrag ska införas under mandatperioden.
Kvinnors hälsa
I folkhälsorapporten, som lämnades 1991, kan avläsas
att det är kvinnorna som står för de ökade sjuktalen. Deras
ohälsotal har ökat med 13 dagar på tio år medan männens
ökat med knappt två. I detta ohälsotal ingår sjukfrånvaro,
frånvaro på grund av arbetsskador och förtidspensionering.
Under perioden med små barn är inte kvinnor mera sjuka
än jämförbara grupper utan barn. Den stora frånvaron
under dessa år beror till största delen på vård av barn. En
stor del av sjukskrivningarna beror också på att många
gravida sjukskrivs under den senare delen av graviditeten.
''Det är kaos på livets trappa,'' säger fil dr Bi Puranen.
''De unga kvinnorna skall under några få korta år hinna med
både arbete, barn, socialt umgänge, föräldrar och mycket
annat.'' Den svenska kvinnan föder flera barn än några
andra i Europa, 2,1 barn per kvinna.
När kvinnor når 45-årsåldern börjar deras
''marknadsvärde'' avta. Att söka tjänst efter 50 år är inte
lätt. Enligt den biologiska klockan borde det vara tvärtom.
Det är efter menopausens inträde som kvinnan kommer in
i ett lugnare liv. En hög förvärvad kompetens och med god
vana att vara arbetsledare.
Att trots detta inte duga på arbetsmarknaden leder till
att många kvinnor drabbas av frustrationssymptom. I de
unga åren rädslan att inte hinna med och räcka till och i
högre åldrar att kunna ge så mycket och inte vara
efterfrågad.
Sjukvården har ännu inte förstått de symptom som dessa
påfrestningar ger. Sveda och värk, svettningar och oro ger
inte en diagnos som tilltalar en vetenskapligt utbildad läkare
med mycket kort tid till sitt förfogande för denna
patientgrupp. Det ligger då nära till hands att i den
situationen förskriva lugnande läkemedel med
bensodiazepiner: Valium, Rohypnol och liknande preparat.
Utan rätt uppföljning och efter en snabbt ställd diagnos
dämpas ångest och sömnlöshet. Problemen finns kvar och
kan i många fall fördubblas när läkemedlen ger ett
beroende. Kvinnors problem tas för närvarande inte på
allvar inom sjukvården. Det finns inga vårdgarantier på
dessa diagnosgrupper.
Vi anser att resurser och forskning i högre grad skall
inriktas på sjukdomar som drabbar kvinnor mest. I
läkarutbildningen bör kvinnornas sjukdomsbild och
bakgrund även tas med i ökad utsträckning. Samtidigt
måste arbetslivets och samhällets inställning till kvinnor i
och utanför arbetslivet förändras. Det borde vara
småbarnsföräldrarnas rätt till en ekonomiskt fördelaktig
situation som gör det möjligt att leva något lugnare när
barnen är små. Vårdnadsbidraget ger en ökad möjlighet till
en lugnare tillvaro för kvinnor med små barn.
Kvinnor står nära livet och förstår sambanden mellan
dagens livsstil och den miljö vi lämnar efter oss till
kommande generationer. Kvinnor vet också hur viktig
livsstilen är för hälsan och hur angeläget det är att livsmedel
är fria från giftiga kemiska tillsatser. Självklart ska samma
höga kvalitetskrav ställas på de livsmedel som importeras,
som de livsmedel som produceras i landet. Livsmedel som
producerats på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige ska inte
få lov att importeras.
Kvinnors missbruk
Att förebygga missbruk måste påbörjas redan i
ungdomsåren. Genom ökade informationsinsatser till unga
flickor och med ett arbete för att öka deras självförtroende
skapas möjligheter till ett drogfritt ungdomsliv.
Kvinnornas förbättrade ekonomi och inträde i
arbetslivet med alla de pråfrestningar det innebär har givit
som resultat ett ökande antal kvinnor med alkoholproblem.
Ofta döljs detta under så lång tid att adekvata åtgärder kan
sättas in alldeles för sent. Här måste alkoholkommissionens
arbetsuppgift vara att föra fram kvinnornas situation. Detta
skall också ske enligt de direktiv som fastlagts för
kommissionens arbete.
Den traditionella alkoholistvården har misslyckats när
det gäller vård av kvinnor. Kvinnor mår bättre om vård ges
i vårdenheter där endast kvinnor finns. Vi kräver att detta
följs upp med ökad forskning och flera projekt som syftar
att ge dessa kvinnor ett adekvat omhändertagande. Ofta
finns det även flera familjemedlemmar som behöver vara
med i det behandlingsarbetet. Främst barnen far illa i hem
med missbrukande föräldrar. Vi hälsar med glädje att
centerns tidigare krav på en särskild belysning av dessa
barns situation skall genomföras.
Graviditetstiden och den tid som barnen ammas bör
också vara alkoholfria. Mödravårdscentralens
förebyggande arbete får därför inte försämras i den
förändrade sjukvårdsorganisationen med primärvårdens
inriktning på husläkarsystem. Tvärtom behöver just
mödravårdens resurser för att förebygga och spåra missbruk
förstärkas.
Våld riktat mot kvinnor
Det vanligaste våldet är det gömda och osynliga, det våld
som sker inom hemmets fyra väggar. Det utgör en stor del
av det totala våldet. Var tjugonde minut blir en kvinna
slagen. Var femtionde minut våldtas en kvinna. I
genomsnitt misshandlas en kvinna till döds i veckan av sin
man, före detta man, fästman eller sambo.
Kvinnor måste ha rätt att leva sitt liv utan fruktan för
våld och övergrepp. Att förhindra våld mot kvinnor och
skydda, stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för
misshandel och sexuella övergrepp är en viktig
jämställdhetsfråga. I budgetpropositionen läggs flera
förslag i syfte att stärka skyddet av kvinnor, men fler
insatser krävs.
Försöksverksamhet med livvakt åt särskilt hotade
kvinnor kommer nu till stånd. Vi vill komplettera det
skyddet så att polisen speciellt bevakar och kontrollerar
männen, som förföljer kvinnorna.
Kvinnor som utsatts för våldsövergrepp har olika
hjälpbehov. Det kan gälla såväl medicinsk vård som socialt
och psykologiskt stöd. Förslag har framfört från
Kvinnojourernas riksorganisation om inrättande av
mottagning för våldtäktsoffer. Våldtäktsmottagningar finns
redan i många länder bl.a. i Norge och USA. Behovet av en
våldtäktsklinik i Sverige bedöms som stort och
igångsättandet av en sådan skulle utgöra ett viktigt
komplement till hälso- och sjukvården.
Kvinnojourerna är en mycket stor tillgång för de
drabbade kvinnorna. Tyvärr har jourerna länge haft små
resurser till sitt förfogande. Därför är det bra med årets
medelstillskott, som kommer att underlätta för den lokala
kvinnojoursverksamheten. Det är nu nödvändigt att också
kommunerna ger jourerna stöd och hjälper till med
exempelvis lokaler och utbildning. Samhället har ett
gemensamt ansvar att sörja för att tillräckliga resurser
tillförs kvinnojourerna.
Svenska undersökningar visar att skrämmande många
barn utsätts för incest. Både pojkar och flickor drabbas,
dock flest flickor. Olika undersökningar pekar på att upp till
vart tionde barn kan ha utsatts för incest. Preskriptionstiden
för olika sexuella övergrepp varierar beroende på hur långt
straff man kan få för brottet. Våldtäkt och sexuellt
utnyttjande av minderårig har tio års preskriptionstid.
Sexuellt umgänge med barn ger upp till två års fängelse och
preskriberas redan efter fem år. Eftersom det kan dröja
många år innan barn, som utsatts för dessa former av brott,
vågar anmäla vad de utsatts för, bör preskriptionstiderna ses
över i syfte att förlänga dem.
Övergreppen på barn får ofta förödande konsekvenser
för barnens utveckling och kan bidra till att de själva blir
socialt störda och ofta i sin tur misshandlare och
misshandlade. Terapiinsatser bör sättas in så fort som
möjligt. Självklart skall incestoffren få sina terapikostnader
betalda.
Flera av de kvinnor som idag prostituerar sig har blivit
utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Många
prostituerade lider av självförakt, har allvarliga
drogproblem, lever i social misär och några är dessutom
HIV-smittade. För att stödja och hjälpa dessa kvinnor till
ett drägligare liv krävs förutom omfattande sociala insatser
att könsköparna, dvs. kunderna, kriminaliseras.
En liten del av samhällets och polisens
brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser går till
att värna kvinnofriden. Så t.ex. avsätts åtskilliga miljoner kr
för att bevaka ordningen vid kommande fotbolls-EM.
Miljarder satsas på att rehabilitera gärningsmännen, medan
ett fåtal miljoner går till brottsoffren. Några enstaka
miljoner ges t.ex. till kvinnojourerna. Det är mycket
angeläget att en utvärdering kommer till stånd om hur
fördelningen av resurser sker mellan olika
brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser från
samhällets sida. Vi anser att mer resurser i framtiden bör
satsas på kvinnofrid och på brottsoffren.
För att kunna finansiera en del av ovanstående förslag
såsom bl.a. våldtäktsmottagning och betalda
terapikostnader inom en snar framtid, bör en central
brottsofferfond tillskapas enligt belgisk modell. Den går ut
på att de medborgare som begår brottsliga handlingar och
döms enligt brottsbalken eller specialstraffrätten har att
lägga 500 kr till en central brottsofferfond. Fondens medel
skulle i Sverige lämpligen kunna administreras av
Brottsskadenämnden. Medel ur fonden bör få användas till
att finansiera hjälpoch stödinsatser för brottsoffer. Medel
bör också kunna användas för behandlingsinsatser för att
förhindra återfall bland kända gärningsmän. En lokal
frivårdsmyndighet bör få ansvaret för att betalning sker.
Regeringen bör utreda frågan.
Utbildning, forskning, kultur
Flickor och pojkar måste kunna utvecklas efter sina
specifika förutsättningar. Regeringen har i
budgetpropositionen uppmärksammat betydelsen av att
stärka strävandena mot en jämställd skola. Även i de nya
direktiven till läroplansgruppen betonas detta. För att nå dit
krävs aktiva insatser. Forskning kring detta måste stärkas.
Lärarna måste få kunskap i utbildning och fortbildning.
Rektorsutbildningen måste uppmärksamma flickornas
underordnade ställning i skolan. Ett pedagogiskt ledarskap
kräver kunskap om dagens förhållanden och hur man kan
motverka att hälften av eleverna missgynnas.
Åtgärder behöver vidtas för att stärka flickornas
ställning i skolan. Flera undersökningar, bl.a. av Elisabeth
Sundin, forskare vid Linköpings universitet, har visat att
flickorna får mindre av lärarens tid. Medan pojkarna får
upp emot 70 procent får flickorna nöja sig med 30. Pojkarna
får mera hjälp, fler frågor och mer uppmärksamhet över
huvud taget. Flickorna får vänta. Resurserna för elever med
särskilda behov går också till största delen till pojkarna.
Pojkarna lär sig tidigt att de kan styra och påverka sin
omgivning medan flickorna lär sig att de inte kan det.
Flickorna får tidigt signaler som säger att det är bra att
vara snäll och försynt och att deras kunskaper och tankar
är mindre värda. Skillnaderna grundläggs redan i förskolan,
förstärks i skolans låg- och mellanstadium och märks
tydligast på högstadiet. Ämnesuppdelningen markeras och
helheten blir otydlig. Skolan legitimerar pojkarna medan
flickorna lär sig att deras roll är underordnad.
Skolan har ett stort ansvar att i den sex- och
samlevnadsundervisning som skall ges ta upp och förstärka
flickornas självförtroende och självkänsla. De lärare som
ansvarar för undervisningen måste ha goda kunskaper och
utbildning/fortbildning samt vara lämpade för uppgiften.
Läroplanskommitténs nya direktiv
Jämställdheten ställs på undantag i de nya direktiven till
läroplanskommittén. Där föreslås nämligen att
hemkunskap, slöjd och barnkunskap inte längre bör
betraktas som obligatoriska ämnen i grundskolan utan ingå i
elevens fria val. Vi anser att i ovannämnda ämnen utvecklas
elever till kompetenta beslutsfattare i frågor som rör deras
vardagsliv. Vardagen rymmer många beslut som är
avgörande för överlevnad, produktivitet och livskvalitet.
Så ger t.ex. hemkunskapsämnet ungdomar den
handlingsberedskap som det framtida samhället kräver. I
''företaget'' hushållet omsätts årligen 300--500 miljarder
kronor och det motsvarar cirka 50 miljoner arbetstimmar. I
ämnet slöjd utvecklas motoriken och detta ämne såväl som
hemkunskap och barnkunskap främjar jämställdheten
mellan flickor och pojkar. Vi anser att hemkunskap och
slöjd bör fortsätta att vara obligatoriska ämnen på
grundskolan.
Ett aktivare långsiktigt arbete för att minska de
könsbundna yrkesvalen måste genomföras. Det är viktigt
att även flickor får goda förebilder, exempelvis genom fler
kvinnliga skolledare.
Högskolan
Idag är det ungefär lika många kvinnor som män som
studerar vid högskola. Linjevalen är däremot mycket
könsbundna vilket måste motverkas. Utvecklingen av de
mindre högskolor, satsning på bredare linjeval och fler
ämnen skulle gynna kvinnorna. Ett system med studielön,
dvs. ett beskattat bidrag under studietiden, kan underlätta
för kvinnor att skaffa sig högre utbildning.
Fler kvinnor i forskningen
Det behövs fler kvinnor inom all forskning. En ökad
andel kvinnliga forskare leder till att inriktningen på
forskningen breddas och därmed ges en bättre belysning av
viktiga samhällsfrågor. Ett förbättrat stöd till
forskarstuderande har en avgörande betydelse för att fler
kvinnor ska kunna ägna sig åt forskning. Brist på bostäder
och barnpassning kan också utgöra hinder som kräver
insatser.
Idag satsas allt mer på vidareutbildning direkt via
företagen där man arbetar. Det är självklart att det till
största delen är männen ''i karriären'' som får sin utbildning
bekostad av arbetsgivare.
Kvinnors vilja att studera bör stimuleras.
Vuxenstudiestödet måste ses över. Det bör utformas så att
det svarar mot de faktiska behoven.
Idag är vuxenstudiestödet knutet till sjukersättningen
vilket innebär att lågutbildade, ofta kvinnor, inte kan
studera. Stödet täcker inte de ökade kostnaderna. För att
underlätta för de studerande måste också kollektiva
ansökningar för stöd till korttidsstudier godkännas.
Kultur och folkbildning
Vi anser att kulturutbud ska finnas på nära håll för att
berika vardagen för de många människorna och för att ge
andra dimensioner åt tillvaron. Kultur ska vara så utformad
att den stimulerar till engagemang. Likaså anser vi att alla
som vill ska få möjlighet att förkovra sig. Här är för många
kvinnor studieförbundens verksamhet, studiecirklar och
kulturarrangemang en lämplig form. Likaså har
folkhögskolan en viktig roll som kulturbärare och
kulturförmedlare. För många kvinnor är det dessa
möjligheter som gett vardagen innehåll.
Därför inger utbildningsdepartementets förslag om en
minskning av anslaget till folkbildning bekymmer. I all
synnerhet som alla utbildningsanordnare behöver aktiveras
på grund av det rådande arbetsmarknadsläget.
Folkhögskolan har på senare tid haft en stor tillströmning
av arbetslösa till de allmänna kurserna.
Studieorganisationerna å sin sida fyller ett viktigt behov,
dels via cirkelverksamheten men också via den omfattande
kulturverksamhet som bedrivs i studieförbundens regi. Vi
anser att regeringen bör se över den totala tilldelningen
inom arbetsmarknad, utbildnings- och
folkbildningsområdena och därmed den mest fördelaktiga
ekonomiska fördelningen av anslagen. Regeringen bör, om
den finner det motiverat, återkomma till riksdagen i
samband med kompletteringspropositionen.
Kyrkan
Det finns ett gammalt och väletablerat kvinnoarbete
inom kyrkan. Det är kvinnor, som ivrigast och mest
handfast stöttar missionen. Det är kvinnor, som oftast finns
med i kyrkans barn- och ungdomsarbete och i arbete inom
kyrkans diakonala engagemang. Det är i praktiken kvinnor
som bär upp kyrkans faktiska funktioner och
verksamhetsformer på lokalplanet. I kyrkoråd och
kyrkofullmäktige finns numera ofta en majoritet av
kvinnor, men ju högre upp i beslutshierarkin man kommer,
ju färre kvinnor finns det med. Det innebär risk för att
kvinnoperspektivet och kvinnors speciella kompetens inte
beaktas.
Det dröjde ända till 1958 innan det blev tillåtet för
kvinnor att prästvigas och för många av de kvinnor som
numera finns som präster i alla stift har det inneburit kamp
och förödmjukelse. Få kvinnor har utnämnts till
kontraktsprostar och ännu finns ingen kvinna som biskop.
Det är viktigt att stödja och främja kvinnors engagemang i
kyrkans mångskiftande sammanhang.
Gör idrotten kvinnligare
Hälften av alla flickor och två tredjedelar av alla pojkar
i åldrarna sju till tjugo år idrottar. Idrottsrörelsen styrs av
män och verksamheten är anpassad till pojkars/mäns
villkor. Det slår idrottsrörelsen själv fast i sin
jämställdhetsplan. Kvinnorepresentationen i alla centrala
beslutande organ i hela idrottsrörelsen uppgår i genomsnitt
till sex procent. I verksamheten finns alldeles för få
kvinnliga ledare och tränare. Det visar sig också att flickor
ofta slutar idrotta efter ett par års aktivitet.
Flickors idrottsengagemang och insatser måste
uppvärderas. De skall inte behöva få de sämsta
träningstiderna eller de sämsta planerna. Resurserna måste
satsas rättvist. Ett slående exempel är flickors stora
ridintresse. Ridsporten är efter fotbollen den största
idrotten i Sverige räknat per aktivitet. Ridfrämjandet har
175.000 medlemmar, varav 140.000 under 25 år, nästan
uteslutande flickor. De här flickorna får betala dyra avgifter
för sina ridlektioner. Kommunernas stöd är ofta lågt.
Mycket pengar satsas på ishockeyhallar och fotbollsplaner
som inte behöver betalas av dem som idrottar. Däremot
nöjer sig kommunerna ofta med att gå i borgen när ett nytt
ridhus skall byggas. Kostnaden får sedan tas ut genom dyra
avgifter av dem som rider.
Idrottsrörelsen måste få stöd för att utveckla arbetet så
att fler kvinnor kommer med som beslutsfattare, tränare
och ledare. Då kan verksamheten utformas på flickors
villkor och ge dem ett större utbyte av sitt idrottande.
Det är viktigt att flickors verksamhet inom
idrottsrörelsen får sin rättmätiga del av samhällsstödet.
Vi föreslår att det sker en redovisning till riksdagen över
hur stor del av det statliga stödet som går till
flickors/kvinnors idrottsutövande.
Dessutom föreslår vi, att av de budgetmedel som anvisas
till Riksidrottsförbundet 10 miljoner specialdestineras till
kvinnoidrott.
Kvinnors inflytande
Kvinnor organiserar sin tillvaro med hänsyn till
människors behov och utifrån en helhetssyn. Men kvinnors
erfarenheter och värderingar har alltför litet fått påverka
utvecklingen i samhället.
Av alla kommunalt förtroendevalda är 30 procent
kvinnor och 70 procent män. Olikheterna är dock stora
mellan kommunerna. Avhoppen från kommunalpolitiken
är oroande. Framförallt är det ungdomar och kvinnor som
slutar, ofta redan under den första mandatperioden.
''Förlorar kommunalpolitiken en ung kvinna förlorar den
kanske även en småbarnsmammas insikt om ortens
barnomsorg, skolpolitik, bostadsbehov, trafiksituation,
miljö och hälsovård m.m.''
Demokrati är något som vi kämpat oss till, något som
måste utvecklas, växa och erövras om och om igen. Bara i
en demokrati kan människor känna delaktighet i samhället.
Det är en allvarig brist i vår demokrati att inte fler kvinnor
finns med där avgörande beslut fattas.
Det politiska arbetet måste organiseras så att även unga
kvinnor kan delta och finna det meningsfullt. Kortare och
effektivare sammanträden, fastställda sluttider och ett mer
decentraliserat beslutsfattande är några förslag.
Trots att speciella insatser har gjorts för att öka
kvinnorepresentationen inom beslutande organ har
utvecklingen gått bakåt. Detta framstår klart efter senaste
valet, som innebar en minskad kvinnorepresentation både i
kommunerna och i riksdagen. Kraftfulla insatser krävs för
att kvinnorepresentationen ska stärkas i framtiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade insatser på sikt för bistånd
på befolkningsområdet,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
arbetsgrupp bestående av enbart kvinnor med uppgift att
analysera vad en harmonisering med EG kommer att
innebära för kvinnornas situation i Sverige i enlighet med
vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att målet är att alla skall få
möjlighet till en arbetstid på 30 timmar i veckan, vilket ger
utrymme för en normalarbetstid på 6 timmar per dag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare
arbetsdag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibla arbetstider,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att värdet av det obetalda arbetet
tas med i nationalräkenskaperna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utjämning av löneskillnaderna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppmärksammande av
psykosociala problem,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgam,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i
jämställdhetslagen,
11. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
lagen om arbetsskadeförsäkring, LAF, i enlighet med vad i
motionen anförts,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas stöd till
kvinnors företagande,
13. att riksdagen beslutar att 40
% av länsanslagens projektmedel specialdestineras till
projekt för kvinnor i enlighet med vad i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personalkooperativ,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett godtagbart pensionsskydd,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på import av livsmedel,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande informationsinsatser för att
förebygga drogberoende hos kvinnor,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande vårdmöjligheter för kvinnor
med alkoholberoende,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande forskning och behandling av
kvinnors sjukdomar,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkning av mödravårdens
resurser,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om polisbevakning av
gärningsmännen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om våldtäktsmottagning,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om terapikostnader,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förlängning av
preskriptionstiden vid sexualbrott,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kriminalisering av kunderna vid
prostitution,
26. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
fördelningen av resurser för brottsförebyggande och
brottsbekämpande insatser i enlighet med vad i motionen
anförts,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en central
brottsofferfond,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ämnena hemkunskap och slöjd i
grundskolans läroplan,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om linjeval och utveckling av de
mindre högskolorna,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett system med studielön,
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring
av bestämmelserna som gäller vuxenstudiestöd i enlighet
med vad i motionen anförts,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av den totala
tilldelningen av anslag,
33. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av hur
stor del av det statliga stödet till idrotten som går till kvinnor
resp. män i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen beslutar att 10 milj.kr. specialdestineras
till flickors/kvinnors idrottsutövande av medel som föreslås
anvisade i prop. 1991/92:100, bil. 8, stöd till idrotten,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att förstärka
kvinnorepresentationen.
Stockholm den 23 januari 1992
Karin Starrin (c)
Ingbritt Irhammar (c)