Måste kvinnor vara offentliganställda?
Kvinnor arbetar utom hemmet nästan lika mycket som männen. Men det är stor skillnad på mäns och kvinnors arbetsmarknad och lönevillkor!
Nästan 60 procent av kvinnorna arbetar inom den offentliga sektorn, oftast inom vård och omsorg. Mer än 80 procent av de landstingsanställda är kvinnor. Av männen arbetar ca 24 procent inom den offentliga sektorn. Kvinnorna har alltså ett mycket begränsat antal arbetsgivare att välja mellan. Ännu färre har kvinnornas möjligheter varit att bedriva egen verksamhet inom sina specialområden vård och omsorg. Inom denna sektor har det i princip rått en offentlig monopolställning. Den nya regeringens dokumenterade vilja att åstadkomma en valfrihetsrevolution inom vård och omsorg torde därför hälsas med tillfredsställelse av de flesta.
Ändå hör man ofta i debatten: ''Hur ska det gå för kvinnorna när den offentliga sektorn minskas?'' Det var t.ex. temat för en paneldebatt mellan företrädare för de olika kvinnoförbunden vid Statstjänstemannaförbundets kongress i höstas. Förre statsministern Ingvar Carlsson ställde också samma fråga inför höstens valrörelse.
Nog är det ett underkännande av oss kvinnor att tro att vi för alltid skulle vara beroende av offentliga monopol för att kunna arbeta och utveckla vår kunskap och våra yrkesfärdigheter! Att ''förvisa'' kvinnorna enbart till de offentliga monopolen har faktiskt varit ett effektivt sätt att hålla nere kvinnolönerna och motverka jämställdheten. Detta framgick bl.a. av en doktorsavhandling ''TCO och kvinnolönerna'' av Irma Irlinger 1990. Hon menade att kvinnor inom den icke konkurrensutsatta sektorn, d.v.s. vård-, utbildnings- och omsorgsmonopolen, fått se sina löner släpa efter beroende på att deras företrädare i fackligt avseende varit lierade med den rådande maktstrukturen i samhället. Nog så avslöjande!
Kvinnorna har samma rätt som männen att kunna välja mellan flera arbetsgivare och de har också samma rätt att bedriva verksamhet som företagare.
Kvinnors kunskap har inte tagits tillvara
Genom att vård- och omsorgsverksamheten varit monopoliserad har inte vårdpersonalens kunskap och yrkesskicklighet tagits tillvara på ett positivt sätt. Personalen har haft alltför litet inflytande över arbetet och dess organisation. Kvinnokraften har inte kunnat tränga igenom storskaligheten, byråkratin, styrningen och enhetligheten i de storkoncerner som kommuner och landsting utgör.
Den valfrihetsrevolution inom vård och omsorg, som är den nya regeringens strävan att åstadkomma och där vissa steg tagits på vägen genom t.ex. avskaffandet av Lex Pysslingen och avknoppningen av personaldriven verksamhet är ägnad att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.
Vill kvinnorna driva eget?
Det har inte sällan framhållits från socialdemokratiskt håll att kvinnorna inte vill konkurrera på marknaden på samma sätt som männen. De skulle alltså hellre vilja vara anställda inom den offentliga sektorn. Detta är fel.
En undersökning utförd av Demoskop hösten -90 visade att det finns en stor potential kvinnliga företagare bland de offentliganställda kvinnorna. Undersökningen visade att ca 180 000 kvinnor som arbetade inom den offentliga sektorn skulle vilja starta eget och dessutom ha anställda!
Valfrihetsrevolutionen bör påskyndas!
Runt om i hela vårt land har tidigare offentliganställda startat daghem, ålderdomshem och små sjukhem. Nu måste emellertid regering och riksdag snabbt gå vidare och avskaffa Dagmarsystem, etableringskontroller och övriga hinder för kvinnors möjlighet att arbeta och utvecklas efter sina egna förutsättningar! Någon egentlig valfrihet råder inte så länge inte de ekonomiska villkoren, t.ex. i form av statsbidrag och socialförsäkring samt skatteförhållanden för enskilt företagande, är likvärdiga med den offentliga verksamhetens. Idag måste i regel ett avtal skrivas med t.ex. landstinget för att kunna bedriva privat vård.
Hur annorlunda skulle inte vård- och omsorgssektorn ha sett ut idag -- och hur mycket bättre skulle inte landets ekonomi ha varit -- om vi haft en sund konkurrens mellan privat och offentlig verksamhet? Vård och omsorg har alltid behövts och kommer alltid att behövas. Om vården kan bedrivas under mer marknadsmässiga former -- utan att det kostar patienterna något extra -- kommer vi att få mera vård och service för samma pengar. Ju förr ''valfrihetsrevolutionen'' förverkligas, desto bättre vård och service för barn, äldre och sjuka liksom för arbetsmarknadssituationen som sådan.
Att skapa en fri arbetsmarknad även inom vård, omsorg och service är bland de viktigaste kvinnofrågorna idag.
Med en större enskild sektor kan de arbetssökande finna just de arbetsförhållanden och de arbetstider de önskar. All erfarenhet visar att små enskilda enheter kan tillgodose personalens önskemål betydligt bättre än de kommunala och landstingskommunala monopolen med sin opersonlighet och sina långa beslutsvägar. När olika arbetsgivare tävlar om arbetskraften förbättras också löne- och anställningsvillkoren. Konkurrensen med en enskild sektor skulle ge personal inom kommuner och landsting en starkare ställning och en bättre personalpolitik.
Alla skäl talar för att vård-, utbildnings- och omsorgsmonopolen snabbt måste brytas helt, att personalen inom vård och omsorg ska ha rätt att bedriva egen verksamhet och rätt att välja mellan olika arbetsgivare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ge kvinnorna möjligheter till egenföretagande och en vidgad arbetsmarknad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bryta monopolen för att ge kvinnor möjlighet att välja arbetsgivare och arbetsmiljö samt inflytande över sitt arbete.
Stockholm den 23 januari 1992 Gullan Lindblad (m) Charlotte Cederschiöld (m) Elisabeth Fleetwood (m) Inger René (m) Christel Anderberg (m) Inga Berggren (m) Maud Ekendahl (m) Karin Falkmer (m) Margareta Gard (m) Margit Gennser (m) Ann-Cathrine Haglund (m) Ingrid Hemmingsson (m) Birgit Henriksson (m) Inger Koch (m) My Persson (m) Sonja Rembo (m) Mona Saint Cyr (m) Birgitta Wistrand (m)