Motion till riksdagen
1991/92:A802
av Lena Boström (s)

Jämställdhetspolitiken


Under 1970- och 1980-talet har det konstaterats att allt
fler kvinnor inträtt på arbetsmarknaden. I dag är det
ungefär lika många kvinnor som män som återfinns på
arbetsmarknaden.
I proposition 1990/91:13 framkommer att ett stort hinder
i jämställdhetssträvandena är den könsuppdelade
arbetsmarknaden, dvs att kvinnor arbetar inom vissa
sektorer och män inom andra. Kvinnor har underordnade
befattningar medan männen återfinns på ledande poster.
Dessutom slås också fast att traditionella attityder och
värderingar råder om vem som skall sköta hemarbetet.
Statistiska centralbyrån kan återigen redovisa hur den
svenska arbetsmarknaden är segregerad, likaså den svenska
skolan med typiska flick- och pojkklasser. Den lagstadgade
föräldraledigheten tas ut med 92 % av kvinnorna. I det
politiska livet syns inte kvinnornas frammarsch. Det är långt
kvar till ett jämställt samhälle.
I proposition 1987/88:105 lades en femårig handlingsplan
som skulle arbeta för jämställdhet med konkreta mål och
åtgärder i Sverige. Detta arbete pågår nu för fullt inom olika
statliga myndigheter, regioner, landsting och särskilt
utvalda kommuner. Processer är igångsatta som, så
småningom, borde leda till ett mer demokratiskt samhälle.
Ett demokratiskt samhälle kräver jämställda män och
kvinnor. Därför är det med bestörtning vi i
statsverkspropositionen får ta del av minskade anslag till
jämställdheten.
Hur skall jämställdhetspolitiken med ny
jämställdhetslag från 1992 bli trovärdig om vi efter ett par
års arbete minskar anslagen för jämställdhetssatsningarna?
Det finns ingen forskning som visar på att vi under denna
korta tid uppnått ett jämställt Sverige som motiverar
minskade anslag. Tvärtom kommer oroande rapporter om
Sveriges ställning i förhållande till EG-länderna. Sverige
ligger inte i täten.
Det är ytterst angeläget att nuvarande resurser bibehålls
och helst utökas så att jämställdhetsarbetet kan fullföljas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regeringens jämställdhetspolitik.

Stockholm den 22 januari 1992

Lena Boström (s)