I propositionen föreslås ett nytt åtgärdssystem i form av arbetsmarknadsutbildning med arbetsplatsförlagd praktik -- benämnd ungdomspraktik -- för att bekämpa arbetslösheten bland ungdomar under 25 år. Syftet är att ungdomarna skall få viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet som ökar deras möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Vi delar den grundsyn som propositionen ger uttryck för och menar att syftet kommer att kunna uppnås med de förslag som föredragande statsrådet för fram i propositionen. På en punkt anser vi dock att det krävs ett förtydligande och en skärpning av propositionstexten.
I propositionen (sid. 16) redovisar föredraganden de förändringar som gäller fr.o.m. 1 juli 1992 beträffande kommunernas utbildningsansvar. Vi menar att detta på ett tydligare sätt måste komma till uttryck i det kommande riksdagsbeslutet.
En av de viktigaste drivkrafterna för en fortsatt utveckling av näringslivet och för en hög sysselsättning i landet på sikt är kunskaper och kompetens hos medborgarna. Arbetslivet kräver i större utsträckning än tidigare goda kunskaper både i allmänna ämnen och i yrkesämnen. Den reformerade gymnasieutbildning som riksdagen har beslutat om (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) ger möjlighet för alla ungdomar att få en god gymnasieutbildning. En avslutad gymnasieutbildning måste alltid vara ett klart och tydligt förstahandsalternativ.
Det förhållandet att betald yrkespraktik på något sätt skulle kunna framstå som ett alternativ till reguljär utbildning riskerar att leda till fel signaler till ungdomarna. Inte minst erfarenheterna från 80-talets början då många ungdomar avstod från att ta erbjudna platser i gymnasieskolan eller lämnade en redan påbörjad utbildning för ett -- i deras ögon -- välbetalt beredskapsarbete manar till försiktighet. Den nu föreslagna ersättningen om 239 kr per dag eller ca 5 300 kr per månad kan vara frestande -- även om det innebär en kortsiktig lösning. På sikt kvarstår ju ändå utbildningsbehovet, och sett i ett samhällsekonomiskt perspektiv är vuxenutbildning i komvux eller AMU alltid ett dyrare alternativ än ungdomsutbildning.
För ungdomar med tvåårig gymnasieutbildning torde ett tredje år som påbyggnadsutbildning vara att föredra framför den nu föreslagna yrkespraktiken. Vi utgår ifrån att regeringen återkommer i denna fråga i samband med kompletteringspropositionen.
Våra förslag innebär att avsnittet som redovisar vilka ungdomar som kan komma ifråga för den nu föreslagna ungdomspraktiken förtydligas på följande sätt:
1. För att ungdomar i åldern 18--19 år utan minst tvåårig gymnasieutbildning skall kunna deltaga i ungdomspraktik skall det föreligga synnerliga skäl.
2. Arbetsförmedlingen skall åläggas att alltid samråda med ungdomarnas hemkommuner före en eventuell anvisning till ungdomspraktik.
3. Det som sagts här ovan under punkterna 1 och 2 skall klart framgå av anvisningarna till arbetsförmedlingarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för ungdomspraktik vad avser ungdomar i åldern 18--19 år.
Stockholm den 16 mars 1992 Larz Johansson (c) Ulf Melin (m) Christer Lindblom (fp) Ingrid Näslund (kds)