I stor utsträckning har anställda rätt till semesterlön även
när de inte är närvarande i arbetet. Detta gäller vid
sjukfrånvaro, föräldraledighet och ledigheter för
närståendevård. I dessa fall erhåller den anställde
sjukpenning, föräldrapenning respektive
närståendevårdarersättning genom försäkringskassan.
Dessa ersättningar beräknas efter den anställdes hela
årsinkomst, inklusive semesterlön. Detta innebär att
ersättningarna från försäkringskassan inkluderar
semesterlön.
Genom att arbetsgivaren enligt 17 § semesterlagen
därutöver skall betala semesterlön vid dessa typer av
frånvaro blir den anställde dubbelt kompenserad. Detta är
inte rimligt och kan naturligtvis inte ha varit avsikten.
Följden är ju att de som är frånvarande favoriseras i
förhållande till dem som arbetar. Detta missförhållande bör
rättas till. Detta sker bäst genom att de typer av frånvaro
som nu nämns tas bort från uppräkningen i 17
§ semesterlagen. Därigenom uppnås den stora fördelen
att reglerna i semesterlagen stramas upp och förenklas.
En förändring bör därför ske i semesterlagens §
17 så att punkten 1
om sjukdom och arbetsskada, punkten 2
om föräldraledighet och punkten 8
om ledighet för närståendevård utgår ur
bestämmelsen. En ren följdändring skall då göras i andra
stycket semesterlagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i semesterlagen att dubbel semesterlön inte kan
utges.
Stockholm den 27 januari 1992
Karin Israelsson (c)
Gullan Lindblad (m)