Inom arbetslivet får det anses normalt att arbetsgivare
vid anställning av personer försöker skaffa sig information
om den arbetssökande hos skolor och tidigare arbetsgivare.
Det finns heller inget lagligt hinder för att ha som princip
att aldrig anställa folk med politiska uppfattningar som inte
anses önskvärda.
Det kan alltså helt lagligt uppstå den situationen att alla
arbetsgivare i en region informerar varandra om vilka som
har gett uttryck för en politisk uppfattning och som man
samfällt tycker är olämpliga som arbetskraft.
En person som tillskrivs extrema åsikter och befaras
skapa oro på arbetsplatser kan därmed för lång tid bli
utestängd från arbetslivet. Utan att någon påvisad olaglig
handling utförts kan därmed i praktiken en person drabbas
mycket hårt.
Den person som drabbas av isoleringen från arbetslivet
behöver inte heller få information om varför han vägras
arbete. Ryktet om hans politiska uppfattning kan också
vara grundat på missförstånd eller illasinnad
ryktesspridning.
Om den förfördelade inte har information om att han
förtalas kan han heller inte vidta rättsliga åtgärder för att få
rättelse. Han kanske inte heller har kännedom om någon
tillämpbar lagstiftning. Om han först efter lång tid når
klarhet om förtalet kan det vara för sent att få frågan prövad
på rättslig väg.
Personer som anser sig på detta rättslösa sätt ha
utestängts från arbetslivet borde med samhällets hjälp få
möjlighet till personlig upprättelse. Detta skulle kunna ske
genom att deras fall noga undersöks av t.ex. en tillfällig
statlig kommission. Om den förfördelade så önskar kan
därefter kommissionen uttala sig om påståendena om den
förfördelade haft saklig grund eller ej. Kommissionen kan
givetvis också avstå från att uttala sig.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder för personer som utsatts för diskriminering på
arbetsmarknaden på det sätt som beskrivits i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger regeringen i uppdrag att till riksdagen
återkomma med förslag till åtgärder i enlighet med vad i
motionen anförts om diskriminering på arbetsmarknaden.
Stockholm den 27 januari 1992
Bengt Hurtig (v)
Lars-Ove Hagberg (v)