I Central- och Östeuropa har de senaste två åren betytt
en pånyttfödelse för fackföreningsrörelsen. De gamla,
regimstyrda organisationerna håller på att ersättas av fritt
valda medlemsstyrda fackliga organisationer. Men det
kommer att ta tid för dem att lyckas förbättra förhållandena
för sina medlemmar i de hårda marknadsekonomier, som
växer fram där.
Rätten att bilda fria och självständiga fackföreningar
kränks nästan överallt i u-världen. När arbetare,
lantarbetare och fattigbönder försöker organisera sig möter
de nästan alltid trakasserier, förföljelser, tortyr och risk för
eget och anhörigas liv.
Det växande antalet frizoner runt om i världen utgör ett
allt allvarligare hot mot det fria utövandet av de
grundläggande fackliga rättigheterna. Den absoluta
merparten av arbetarna där är kvinnor och ofta unga
kvinnor, som just kommit ut på arbetsmarknaden med liten
eller ingen erfarenhet av fackligt arbete. De anses av
arbetsgivarna vara bäst lämpade för elektronik- och
textilindustrierna, som dominerar inom frizonerna. Det är
vanligt att de avskedas vid äktenskap eller graviditet.
Regeringarna ingriper sällan för att skydda arbetarna -- de
är beroende av de transnationella företag som etablerar sig
där och ställer villkor på exempelvis organisations- och
strejkförbud.
Fria fackföreningsinternationalen (FFI) skriver i sin
årsrapport om kränkningar av de fackliga rättigheterna
(1990 -- mars 1991) att de i Latinamerika är ''så grymma att
de saknar motstycke på andra håll i världen. Mycket litet
har gjorts för att ställa dem, som mördar fackligt aktiva i
länder som Colombia, Brasilien och Guatemala, till ansvar
för sina handlingar eller att rensa ut dessa element från
poliskåren och säkerhetsstyrkorna, där man på sina håll
finner många av de skyldiga till dessa mord''. Om
situationen i Asien tar rapporten upp Kina, där många av de
fackföreningsmedlemmar fortfarande sitter i fängelse eller
straffarbetar ''under slavliknande förhållanden'', vilka greps
i samband med demonstrationerna på Himmelska fridens
torg 1989. I Afrika har arbetarna gått i spetsen för att göra
sig kvitt förtryckarna. Även i Västeuropa och USA
förekommer kränkningar av de fackliga rättigheterna.
Amnesty International har riktat strålkastarljuset på
repressalier mot fackliga ledare i bl.a. Nepal, där hundratals
arresterades sommaren 1991. I Sudan har fackliga ledare
torterats och nya regimstyrda fackföreningar bildats. I
Guatemala har fackföreningsmän utsatts för mordhot, som
avslutas med ''för ett land fritt från kommunismen''. I El
Salvador mordhotades en facklig ledare av ''Salvadorianska
antikommunistiska fronten'' så sent som i december -- mitt
under slutförhandlingarna om ett fredsavtal mellan
regeringen och befrielserörelsen.
Massmedia har rapporterat om massavskedanden i
Thailand av arbetare som demonstrerade för att få bilda
fackförening. Ordföranden i Labour Congress of Thailand
försvann i juni, då han stod under myndigheternas uppsikt.
I Brasilien mördas en bonde- eller facklig ledare varannan
dag. Tyska företag som Volkswagen och Nixdorf driver
kreatursfarmer med slavarbetare. På blomsterfarmer i
Colombia arbetar kvinnor upp till 70 timmar i veckan. Av
de pesticider, som används, får de cancer och missfall. I
Indien arresterades ett tusental bönder i somras, när de
protesterade i New Delhi mot nerskurna subventioner på
konstgödsel.
Gästarbetare
Fattiga arbetare och bönder rekryteras i u-länder -- mest
asiatiska -- att arbeta utomlands. I länderna kring Persiska
viken finns det 5 miljoner
gästarbetare, i länder där fackföreningar är
förbjudna.
Det finns exempelvis 140 000 thailändska arbetare i
Mellanöstern, vilka årligen inbringar landet 6
à
7 miljarder
kronor i valutaintäkter. Men det mesta hamnar
i arbetskraftsvärvarnas och penningutlånarnas fickor, för
det kostar tio tusen kronor (=
tio årsinkomster för en fattig bonde) att få ett jobb, och
de pengarna måste lånas till en ränta på 5% i månaden. Väl
på plats riskerar de här arbetarna att bli hemskickade, om
det uppstår någon konflikt.
Det arbetade 1,9 miljoner asiater i Kuwait och Irak före
Gulfkriget. Flertalet måste fly, utan att få ut sina
innestående löner. FFI anklagar Irak för att ha använt
arbetare från Bangladesh för att gräva skyttegravar. De är
praktiskt taget rättslösa, och de asiatiska fackföreningarna
struntar i dem.
Nu har FFI startat en kampanj för gästarbetarna och
försöker få regeringarna i deras hemländer att sörja för att
den illegala värvningen upphör. Även ILO har tagit upp
gästarbetarnas förhållanden.
Sverige bör medverka till att åstadkomma bättre
efterlevnad av de fackliga rättigheterna och därvid
uppmärksamma förhållandena i frizonerna och
gästarbetarnas villkor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts för att Sverige skall verka för
förbättrad efterlevnad av de fackliga rättigheterna.
Stockholm den 27 januari 1992
Bertil Måbrink (v)
Gudrun Schyman (v)
Bengt Hurtig (v)
Johan Lönnroth (v)
Jan Jennehag (v)