Frågan om koncernfackligt arbete över nationsgränserna
har under en lång tid drivits av fackföreningsrörelsen, både
i Sverige och i andra länder, utan att frågan har fått en
lösning.
Svenska företag etablerar sig i allt snabbare takt
utomlands. Detta har inneburit att investeringarna har ökat
i utlandet och är i nuläget större än inom Sverige. Detta har
också inneburit att besluten tas i allt större utsträckning
långt ifrån de människor som berörs.
De fackliga företrädarna inom dessa koncerner har
mycket svårt att genomföra sitt arbete på ett rimligt sätt. De
har bl.a. mycket små möjligheter till kontakter med berörda
fackliga organisationer utomlands för att diskutera
gemensamma frågor och strategier.
Detta anser vi vara oacceptabelt. Enligt vår mening är
det en självklar rättighet för de anställda att erhålla samma
möjligheter till insyn och inflytande över företagens
verksamhet på såväl nationellt som internationellt plan.
Åtgärder bör därför vidtas för de fackliga
organisationernas rätt till koncernfackligt arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning av
koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.
Stockholm den 23 januari 1992
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Bo Finnkvist (s)