Bakgrund
Sexton svenska kommuner ingår i ett av Glesbygdsmyndigheten initierat projekt kallat ''Förprojekt Ekokommuner''. Syftet med förprojektet är att förankra och fördjupa ekokommunkonceptet i de deltagande kommunerna samt förbereda genomförandet av ett treårigt pilotprojekt. Bakom ekokommunprojektet ligger en kommunal ambition att sträva mot ett ekologiskt och ekonomiskt ''hållbart samhälle'', där kretsloppstänkandet är den gemensamma grundsynen. Ekokommunerna ska därför ses som modellkommuner och förebilder i den omdaningsprocess som förr eller senare är nödvändig i hela samhället, såväl nationellt som internationellt.
Kretsloppstänkande
I miljökrisens spår följer en nationellt och även internationellt alltmer tilltagande medvetenhet om problemens strukturella orsaker och dess långsiktigt förödande konsekvenser på ekonomi och samhälle. I det ''linjära'' synsättet har man inte brytt sig om att följa naturens kretslopp. Naturresurserna har setts som outtömliga och naturens möjligheter att ta emot våra sopor har betraktats som obegränsade. Ytterst handlar detta om en värdering där framtiden bedöms som mindre värd än nuet. Ju längre fram i tiden man kan skjuta kostnaderna desto bättre. Omsorgen om kommande generationers väl och ve blir på samma sätt oekonomiskt. Naturen kan man vårda om man har råd. Som människor har vi således skaffat oss förmågan och makten att förinta och förstöra ekosystemet inklusive oss själva. Vi har utsett oss själva till jordens herrar. Men vi måste ändå följa de spelregler som ekosystemet ger oss. Vi måste inta en ödmjuk inställning gentemot naturen. Vi är inte dess herrar, vi är förvaltare. Som förvaltare har vi ett gemensamt ansvar. Men ett kollektivt ansvar fungerar inte om inte delarna, individerna själva, känner sitt eget individuella ansvar. För att känna ett sådant ansvar krävs medvetenhet och engagemang. Vi måste känna att vi kan och får delta i detta förändringsarbete. En utveckling av den yttre miljön kräver också en utveckling av den inre miljön. Anonymitet och främlingskap som är vanligt idag föder rädsla, slutenhet och likgiltighet. Vi bryr oss mindre och mindre om varandra, våra grannar, vår närmiljö. I ett sådant klimat kan man knappast begära något miljöansvar hos individerna. Ett förvaltarskapssamhälle måste genomsyras av en anda av delaktighet, självtillit, social gemenskap, ansvar för och tilltro till varandra. Med detta i botten måste kretsloppstänkandet genomsyra samhället. Slutsatserna blir: Långsiktig ekonomisk tillväxt är en omöjlighet så länge vi inte återupprättat kretsloppen i samhället och vi blir aldrig rikare än nu att genomföra det. Det ekonomiskt och ekologiskt uthålliga samhället måste påbörjas nu -- annars blir kostnaderna och svårigheterna väsentligt mycket större.
Kommuner på väg mot det uthålliga samhället
I förprojektet som avslutades vid årsskiftet 1991/92 uppställdes fyra målsättningar för de deltagande kommunerna: definiera ekokommunbegreppet utforma handlingsprogram sprida och fördjupa kretsloppstänkandet utveckla nya eller pågående ''pionjärprojekt''
Kommunernas arbeten har fortlöpande avrapporterats i en särskild samordningsgrupp där projektledarna från kommunerna samt Glesbygdsmyndighetens koordinatörer ingått. Samordningsgruppen har också ansvarat för utformningen av de gemensamma seminarier och studieresor som genomförts under projektet. Kommunernas lokala projektkostnader har finansierats av dem själva, i regel med visst stöd från berörda länsstyrelser.
Pilotprojektet är treårigt och syftar till att ge det kompetensmässiga stöd som kommunerna behöver för att underlätta genomförandet av sina i förprojektet utarbetade handlingsprogram. Stödet ska huvudsakligen ges i form av utbildningar, organiserat erfarenhetsutbyte och rådgivning. Stödet utformas som flexibla program för olika samhällsområden med utgångspunkt från kommunernas specifika behov. Huvudman för pilotprojektet är Glesbygdsmyndigheten. Ekokommunprojektet är till sin natur ett tvärsektoriellt projekt som spänner många sektororgans ansvarsområde. Förutom Glesbygdsmyndigheten har även företrädare för Boverket, Naturvårdsverket, Kommunförbundet, Statens Jordbruksverk, Byggforskningsrådet, Nutek och Sveriges Turistråd tagit del av projektets utveckling och kunnat delta i de gemensamma seminarierna. Bland dessa myndigheter finns de naturliga samarbetsparterna. Med gällande reglementen och nuvarande budgetram kan dock endast marginellt finansiellt stöd erhållas från dessa organ. Dessutom försvåras beslutsprocessen av att projektets finansiering kräver så många organs medverkan. Riksdagen beslutade 1991-04-17 att ställa sig bakom Bostadsutskottets betänkande 1990/91:BoU12 som uttrycker behovet av ytterligare insatser på området samt en önskan om att verksamheten med s k ekokommuner förs ut till en vidare krets.
Med så många gemensamma aktörer på scenen är det lätt att alla litar på alla med resultat att svårigheter uppstår när ekonomiskt ansvar för projektets fortsättning ska garanteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av särskilt ekonomiskt stöd till det treåriga pilotprojektet Ekokommuner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medlen bör förvaltas av projektets huvudman Glesbygdsmyndigheten.
Stockholm den 27 januari 1992 Ulf Björklund (kds)