Lokalisering av statlig verksamhet till Västmanlands län
I motion 1990/91:469 Regionalpolitiska insatser i
Västmanlands län redovisade jag utförligt utvecklingen i
Västmanland under 1970- och 1980-talet. I denna motion
tänker jag inledningsvis mycket kortfattat redovisa
utvecklingen. För utförligare information hänvisas till ovan
nämnda motion.
Befolkningsutveckling
Västmanland har alltsedan början av 1970-talet fram till
slutet av 1980-talet haft en vikande befolkningsutveckling i
jämförelse med riket i sin helhet.
Stora flyttningsförluster till andra län
Västmanland har varje år sedan 1972 och hela 1980-talet
förlorat invånare till andra län, d.v.s. haft ett negativt
flyttningsnetto. Västmanlands län har i första hand förlorat
till de mycket expansiva Stockholm- och
Uppsalaregionerna. Men även flyttningsförlusterna till
Västsverige är stora.
Industrisysselsättning
Västmanland är ett starkt industrialiserat län.
Industrisysselsättningen har minskat kraftigt. Industrin har
haft, industrin har och industrin riskerar att få ytterligare
strukturproblem. Många västmanländska samhällen är
fortfarande typiska bruksorter som domineras av ett eller
ett fåtal företag.
Västmanland är ett län med problem, men är också
under vissa förutsättningar ett län med goda
framtidsmöjligheter.
Bättre kommunikationer nödvändiga
Järnvägen. Här har hänt mycket positivt under
senare tid. Bergslagspendeln har kommit i gång.
Järnvägssträckningen Västerås--Fagersta har i stor
utsträckning rustats upp och moderniserats. Beslut om
byggande av Mälarbanan har tagits.
Vägar. Det är mycket betydelsefullt för en region
att ha ett väl fungerande vägnät med vägar som har en jämn
och för sitt ändamål lämplig standard. De senaste årens
medelstilldelning till Västmanlands län har ej medgivit att
angelägna projekt kunnat genomföras i den takt som varit
nödvändig för regionens utveckling. I separata vägmotioner
har jag framfört angelägna satsningar.
Utbildning
Fortfarande saknar Västmanlands län egen högskola.
Högskolan Eskilstuna /Västerås är gemensam
högskoleenhet för Västmanlands och Södermanlands län,
två län som tillsammans har över 500 000
invånare.
Lokalisering av statlig verksamhet
Västmanlands län har inte fått del av någon av de statliga
utlokaliseringar som genomförts under 1970- och 1980-
talen. Västmanland är i detta hänseende ett helt bortglömt
län. Länet har inte ens fått kompensation för de
nedläggningar av eller neddragningar i statliga
verksamheter, som drabbat länet.
De allmänna riktlinjerna som gäller för decentralisering
av statlig verksamhet innebär att man vid tillkomsten av ny
eller expanderande sådan verksamhet ingående skall pröva
om annan lokalisering än Stockholm är möjlig att välja.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 1987/88:13
redovisades bl.a. följande:
Utskottet uttalade i slutet av 70-talet att en ny
omlokalisering av statlig förvaltning av det slag som tidigare
genomförts då inte var aktuell. I stället har
decentraliseringsarbetet sedan dess inriktats på två
huvudvägar. Dels skall möjligheterna att omlokalisera ny
eller expanderande statlig förvaltning prövas målmedvetet,
dels skall en delegering av beslutsfunktioner och
arbetsuppgifter från central nivå eftersträvas.
Diagram: Se bilaga.
Hemställan
nMed hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av statlig verksamhet
till Västmanlands län.
Stockholm den 27 januari 1992
Birger Andersson (c)
Bilaga