Motion till riksdagen
1991/92:A466
av Isa Halvarsson och Gudrun Norberg (fp)

Stödområdesplacering av Kristinehamn m.fl. kommuner


Karlskoga, Degerfors, Storfors och Kristinehamns
kommuner måste ses som en gemensam
arbetsmarknadsregion i östra Värmland. Tidigare har från
statens sida hävdats denna gemensamma arbetsmarknad,
vilket kom till uttryck i samband med den finansiella
rekonstruktionen av Bofors--Kilsta och den då tillkomna
Bofors Stiftelse för Näringslivsutveckling i
Karlskogaregionen.
Kommunerna är genom regeringsbeslut inplacerade i ett
tillfälligt stödområde t.o.m. den 30 juni 1992.
Regionen har drabbats synnerligen hårt av
strukturomvandlingen. Bara i Karlskoga har sedan
stålkrisens början mer än 8 000 industriarbeten försvunnit,
ytterligare 4 000 är hotade. Även i Kristinehamn pågår
fortfarande strukturomvandlingen av industrin. Så har
under den senaste tolvmånadersperioden sysselsättning
inkl. lagda varsel vid bl.a. KaMeWa, Teli, Björneborgs
Jernverk, Saab--Scania och Fundo minskat med nästan 600
personer. Dessutom pågår omstrukturering av den
psykiatriska vården vid Mariebergsklinikerna, vilket
medfört att många arbetstillfällen, främst kvinnliga,
försvinner.
Den svaga arbetsmarknaden i östra Värmland bekräftas
av befolkningsutvecklingen. Regionen har under de tio
senaste åren minskat sin befolkning med närmare 5 000
personer.
Mellan kommunerna Kristinehamn, Karlskoga,
Degerfors och Storfors sker en betydande arbetspendling.
Storfors kommun säger sig vara lika beroende av
utvecklingen i Kristinehamn som i den egna kommunen. På
samma sätt är de övriga tre kommunerna i hög grad
avhängiga av varandra för att få en större och mer
differentierad arbetsmarknad. Totalt pendlar 3 175
personer mellan de fyra orterna enligt FOB-85. Antalet är
ännu större i dag, och satt i relation till befolkningssiffrorna
är andelen hushåll som för sin försörjning är beroende av
den gemensamma arbetsmarknaden stor.
I regionen är av tradition verkstadsindustrin
överrepresenterad. Försvarsmateriel- och annan
tillverkningsindustri dominerar den privata
arbetsmarknaden. Kommunerna arbetar målmedvetet på
att komplettera arbetsmarknaden med etablering av företag
i framtidsinriktade branscher, främst privat tjänstesektor.
Detta för att stabilisera arbetsmarknaden. I det
sammanhanget upplever kommunerna det som nödvändigt
att det finns regionalpolitiskt stöd tillgängligt.
För tjänsteföretagen spelar regionalpolitiskt stöd i form
av sysselsättningsbidrag en väsentligt större roll än
investeringsbidrag. För kommunerna i östra Värmland
(Storfors, Kristinehamn, Karlskoga och Degerfors) är det
nödvändigt med en inplacering i ordinarie stödområde 2.
Detta för att kommunerna skall lyckas i sitt långsiktiga
arbete med förnyelse av arbetsmarknaden.
Problemen i regionen är så stora, att s.k.
stödjepunktslokaliseringar av tjänsteföretag, som hittills
skett till Karlskoga, måste eftersträvas. För Kristinehamn
vore det välkommet med en rejäl stödjepunktslokalisering
av t.ex. Folkhälsoinstitutet med utnyttjande av
möjligheterna till lokaler och attraktiv mark vid Marieberg.
För regionens utveckling är naturligtvis satsningar på en
väl fungerande infrastruktur nödvändig. Det gäller en
förlängd Svealandsbana, delen Örebro--Kristinehamn, det
gäller också sammankopplingen Inlandsbanan och
Bergslagsbanan vid Nykroppa och upprustning av vägarna i
området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att kommunerna Kristinehamn och
Storfors i Värmlands län och kommunerna Karlskoga och
Degerfors i Örebro län fr.o.m. den 1 juli 1992 inplaceras i
det regionalpolitiska stödområdet 2.

Stockholm den 27 januari 1992

Isa Halvarsson (fp)

Gudrun Norberg (fp)