Kalmar län präglas av att basnäringarna jord och skog
samt tillverkningsindustri sysselsätter 39% av de
yrkesverksamma. Strukturförändringarna under de
närmaste åren kommer på många områden att slå speciellt
hårt mot Kalmar län. Följande problemområden är särskilt
aktuella.
Sockernäringen läggs ner helt i länet.
Avregleringen av jordbruket berör länet starkt.
Livsmedelsindustrin som är stark i länet är redan utsatt
för stora strukturella förändringar.
Kalmar län har uppskattningsvis 5 000 personer som är
sysselsatta i underleverantörsföretag inom
verkstadsindustrin, särskilt fordonsindustrin.
Den manuella glasindustrin har betydande problem.
Länets andel av industri relaterad till
byggnadsverksamhet överstiger riksgenomsnittet.
Strukturella förändringar i den regionala statliga
förvaltningen drabbar Kalmar län ( t.ex. länsskolnämnd,
vägförvaltning, postens regionkontor försvinner).
För Kalmar län är glesbygdsstödet det enda tillgängliga
regionalpolitiska åtgärdsmedlet. Det blygsamma anslaget
uppgår för innevarande år till 16,75 mkr. Länet uppvisar på
en mängd områden såsom befolkningsutveckling,
åldersstruktur, näringsgrensstruktur, inkomstnivå,
utbildningsnivå, andel FOU-satsning mm mycket
ogynnsamma statistiska data i förhållande till andra län.
Detta indikerar risk för betydande tillbakagång.
Arbetslösheten i länets nordligaste kommuner är för
närvarande ca 5% och med utfallande varsel under första
halvåret är det för dessa kommuner sannolikt att den öppna
arbetslösheten redan till sommaren uppnår
sjuprocentsgränsen. Mot bakgrund av länets situation har
tilldelningen av resurser för regionalpolitiska åtgärder
under många år varit snål.
I regeringens proposition anges att med glesbygd avses
enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd stora
sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa
avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och
liknande områden. Det har ankommit på respektive
länsstyrelse att utifrån dessa riktlinjer avgöra vilka områden
i länet som är att betrakta som glesbygd.
Arbetsmarknadsministern anser att länsstyrelserna i
många fall definierat begreppet glesbygd alltför vidsträckt
och ytterligare utvidgat områdena till tätortsnära landsbygd
och till centralorter. Han kan inte acceptera denna
utveckling. Han slår fast att länsstyrelserna därför helt bör
avstå att ge glesbygdsstöd till ''kommunernas tätorter och
orter av liknande typ''.
Antalet företag som erhåller glesbygdsstöd i länet
uppgår för närvarande till ca 90 per år. De livskraftigaste
projekten kommer i regel från de mindre tätorterna. En
uteslutning av möjligheten till glesbygdsstöd till företag i
dessa tätorter kommer att innebära en kvalitativ försämring
av tillgängliga projekt. Samtidigt innebär stöd till små
företag i länets mindre tätorter ett väsentligt bidrag även för
den rena glesbygdens befolkning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
begreppet glesbygd i syfte att kunna inrymma mindre
tätorter.
Stockholm den 27 januari 1992
Chatrine Pålsson (kds)