Det är nu ett antal år sedan de stora utlokaliseringarna av statlig verksamhet från Stockholm genomfördes.
Så här i efterhand kan konstateras att detta i de flesta fall enbart varit till fördel för såväl mottagarkommunerna som för Stockholm.
Utvecklingen i Stockholm har periodvis under lång tid varit starkt överhettad. Bristen på bostäder och byggbar mark har blivit allt mer besvärande. Miljö- och trafikproblemen har vuxit. De sociala påfrestningarna ökar.
Såväl stockholmarna själva som alla dem som arbetar i Stockholm men fortfarande saknar bostad där, skulle säkert uppleva det som mycket positivt om övertrycket på Stockholmsområdet i någon mån kunde lättas. Det förefaller dock svårt att finna lämpliga styrmedel som inte samtidigt hämmar utvecklingen av näringslivet. Den genom överenskommelse mellan den förra regeringen och centerpartiet införda investeringsavgiften var ett lovvärt försök i den riktningen.
Samtidigt som överhettningen i Stockholmsområdet skapat problem där, brottas många regioner med problem av helt motsatt karaktär. I många län är också den inomregionala obalansen besvärande med stora kommuner som bara blir större och småkommuner som går kräftgång.
Typiskt för de svaga regionerna är att de förluster man gör under lågkonjunkturer sällan lyckas återhämtas i konjunkturuppgångar medan tendensen i storstadsområdena är den motsatta.
De omfördelningsinsatser som man från samhällets sida vill göra för att skapa en jämnare fördelning av tillväxten vid en konjunkturuppgång bör därför förberedas under konjunktursvackor så att de är färdiga att sätta in när uppgången sker.
En ny omgång utlokaliseringar av statlig verksamhet från Stockholmsområdet skulle, förutom att minska trycket där, också öka förutsättningarna för de regioner som får ta emot verksamheten till en positiv utveckling och till en förbättring av den inomregionala balansen. Det skulle ge möjligheter för mottagarkommunerna att i sin tur dela med sig av annan offentlig verksamhet av regional karaktär till mindre orter inom det egna länet. Det bör också vara ett villkor för lokaliseringen. Det skulle även vara till fördel för det expansiva näringslivet inom Stockholmsområdet att slippa trängas alltför mycket med den statliga verksamheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av statlig verksamhet från Stockholmsområdet.
Stockholm den 27 januari 1992 Roland Larsson (c)