Skärgården, vattnet, parkerna, våra kulturbyggnader,
den höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor,
kollektivtrafiken, kulturen, teatertätheten,
trottoarserveringarna, globen, friheten, idrotten, den
internationella pulsen....
Javisst, så vill vi se vår stad och vårt län. Så ser också
besökarna vår region. Men under ytan ytan finns problem.
Glesbygdsproblem, en avfolkad skärgård,
söndervittrande kulturminnesmärken, miljöförstöring,
bostadslöshet, segregation, ensamhet,
ungdomsbrottslighet, missbruk, främlingshat och buller hör
också till bilden av Stockholm.
Sammanfattning
Att bo i huvudstadsområdet erbjuder rika möjligheter,
men det kan för många vara en hård livsmiljö. Varken
Stockholm eller riket är betjänta av att huvudstadsområdet
utvecklas i negativ riktning. Genom att öka möjligheten till
arbete och en god bostad minskar den sociala utslagningen.
Den sociala segregationen motverkas genom
strukturåtgärder och särskilda insatser. Miljön förbättras
genom minskad bilism och satsning på spårbunden och
miljövänlig kollektivtrafik. För att Stockholmsregionen ska
klara uppgiften som rikets huvudstad och samtidigt skapa
goda levnadsbetingelser för befolkningen kan den statliga
urholkningen av kommunernas ekonomi inte fortsätta.
Huvudstadens dilemma
Huvudstadsområdet har under 80-talet förlorat
miljarder genom statliga indragningar. Det har bl a
föranletts av minskade och urholkade statsbidrag, men
framför allt av att den kommunala beskattningsrätten för
juridiska personer har avskaffats. Kommunernas och
landstingets ekonomi har till följd av detta försämrats
avsevärt. I Stockholms stad motsvarar de statliga
indragningar som hittills gjorts ca 8 kronor på
kommunalskatten.
Kommunalekonomiska kommittén har i ett nyligen
framlagt förslag räknat med minskade statsbidrag till
Stockholm stad i storleksordningen 2,5 miljarder kronor.
Därutöver kommer stora minskningar för de flesta övriga
kranskommuner. Endast drygt 8 % av
skatteutjämningsbidrag skulle gå till Stockholms län. Detta
skall jämföras med att regionen betalar in ca 30 % av
landets totala skatter, arbetsgivaravgifter m.m. Kommitténs
förslag måste ändras för att ge större rättvisa för Stockholms
läns kommuner. Rätten till inomregional skatteutjämning
måste finnas kvar.
Trots detta har inte kraven på huvudstadsregionen
minskat. Näringslivet och arbetsmarknaden kräver stora
satsningar på infrastrukturen, vägutbyggnad, en
fungerande kollektivtrafik. De långa arbetsresorna och den
höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor ställer krav på en
utbyggd barnomsorg. Ensamboendet bland äldre ökar
behoven av samhällets omvårdnad.
Andra generationens invandrare -- de grupper som i dag
är barn och unga -- är särskilt utsatta grupper. De själva
eller deras föräldrar kan bära på fruktansvärda upplevelser
av krigets terror. Många kommer i konflikt mellan den
svenska kulturen och hemlandets. De utsätts för
främlingshat, diskrimineras på arbetsmarknaden och
familjemönstret blir bräckligt.
Stockholm försöker tävla med alla världens stora städer
om skrytbyggen och OS-arrangemang. Samtidigt förfaller
skolorna i regionen. Citykärnan har avfolkats.
Byggföretagen har ställt krav på att få bygga kommersiella
lokaler för att överhuvudtaget bygga fastigheter. Bostads-
och den sociala segregationen ökar.
Arbetslösheten
Under loppet av två år har arbetsmarknaden i
Stockholms län utvecklats från mycket stark överhettning
med brist på arbetskraft till ett försvagat läge utan
motstycke. Den sista december 1989 var 6 558 personer
anmälda arbetslösa och 8 801 lediga arbeten registrerade.
Den sista december 1991 var motsvarande siffror 26 679
arbetslösa och 1 242 lediga arbeten. Således en förändring
från mer än ett ledigt jobb per arbetslös till mer än 21
arbetslösa per ledigt jobb på två år. En bedömning av
utvecklingen för de närmaste 6--8 månaderna leder till
slutsatsen att 40 000 personer i Stockholms län kommer att
vara arbetslösa till sommaren. Arbetslösheten i Stockholms
län är idag lika hög som arbetslösheten i hela Norrland!
Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna har ökat tio
gånger under ett år. Varje arbetslös byggnadsarbetare
genererar arbetslöshet bland planerare, projekterare,
tillverkare, transportarbetare, elektriker, målare med flera
yrkesgrupper tredubbelt. Byggarbetslösheten i Stockholms
län beräknas medföra arbetslöshet för ca 9 000
byggnadsarbetare.
De som drabbas värst av arbetslösheten är dock grupper
med dålig förankring på arbetsmarknaden. Till dessa hör
framför allt ungdomar och invandrare. Arbetslösheten i
början på 80-talet drev många unga ut i missbruk och
kriminalitet.
När kommunerna tvingas till nedskärningar på grund av
sämre statsbidrag är det framför allt kvinnor anställda inom
barnoch äldreomsorg som drabbas.
Åtgärder mot arbetslösheten i Stockholm
För att möta arbetslösheten i Stockholms län föreslår
vänsterpartiet att:
Stimulansbidraget för arbetsmiljöåtgärder i skolorna
inte avskaffas.
Förmånliga statliga bidrag ges för upprustning av skolor
och vatten- och avloppssystem.
ROT-lånen återinförs.
Arlandabanan och andra infrastrukturinvesteringar bör
tidigareläggas.
Anslagen för beredskapsarbeten fördubblas för
Stockholmsregionen.
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön införs i
projektform inom delar av äldreomsorgen och sjukvården.
Detta skapar fler jobb och ska dessutom användas för
arbetsmiljöstudier. AMS-medel avsätts för projekten.
Invandrare med högre utbildning i hemlandet måste ges
möjlighet att använda sin utbildning på arbetsmarknaden.
Riksdagen bör ge regeringen dessa förslag till känna.
Bilismen det största miljöproblemet i regionen
En storstad som Stockholm kan inte leva utan ett
effektivt och bra transportnät. Men det gäller att bygga upp
ett trafiksystem som är bra för både människor och miljö.
Miljön i Stockholmsregionen har försämrats drastiskt av
den ökande biltrafiken. Under 80-talet ökade bilismen med
20 % i Stockholms län. Lastbilstrafiken nästan
fördubblades. Om dagens utveckling får fortsätta kommer
bilresorna i regionen att öka med ytterligare 50--60 % fram
till år 2020.
Marksurheten (pH) är i en del marker i Stockholms län
nära den gräns där markbundet aluminium löses i
grundvattnet och kvävemättnad inträffar. Om inget görs
kommer regionens mark och vatten att ha drabbats av
allvarliga och omfattande skador före år 2020. Människors
hälsa försämras genom avgaser, trafikolyckor och buller.
Cancersjukdomar, allergier och luftvägssjukdomar ökar.
Byggnader och oersättliga historiska minnesmärken vittrar
sönder av luftföroreningarna.
Huvudorsak till försurningen är nedfall av svavel och
kväve. Ca 80 % av nedfallet kommer inte från Stockholms
län, men i de inre delarna svarar regionen själv för det mesta
av nedfallet. Av kväveutsläppen i regionen svarar
vägtrafiken för ca 75 %.
Trafikpolitiken måste styras av en ekologisk grundsyn.
Utsläpp från trafikslagen hotar den ekologiska balansen,
miljön och människors hälsa. Det mest avgörande
strategiska målet -- inte bara för Stockholmsregionen -- är
att avvärja detta hot.
Dennisuppgörelsen är en dålig kompromiss, där liten
hänsyn tagits till miljön. Istället för stora satsningar på nya
6-filiga motorvägar måste utbyggnad och utveckling av en
miljövänlig kollektivtrafik prioriteras. Vägutbyggnader ska
endast ske som miljö- eller trafiksäkerhetsåtgärder. Att
flytta biltrafiken några kilometer från Stockholms innerstad
till öster- och västerleden förbättrar inte miljön i regionen.
Tvärtom talar all erfarenhet för att fler trafikleder medför
ökad bilism.
Infrastrukturåtgärder och nödvändiga investeringar i
kollektivtrafiken är inte bara till nytta för resenärerna och
förbättrar miljön. Även företagen har behov av en bra
kollektivtrafik. Det är då också rimligt att näringsliv och
fastighetsägare är med och betalar för denna service via
markavgifter. En utredning om möjligheten att införa
markavgifter bör företas.
Oskyddade trafikanter ska ges företräde i gatumiljön.
Ett sammanhängande nät av cykelbanor bör byggas i
Stockholms län. Om en ny bro byggs över Årstaviken för ett
tredje järnvägsspår ska den förses med gång- och
cykelbanor. Dessa åtgärder bör ges regeringen till känna.
Plan för en ekologisk trafikpolitik för
stockholmsregionen
Utvecklingen och användandet av alternativa drivmedel,
s.k. biobränsle, måste intensifieras. Etanol och andra
förnyelsebara energislag måste skattebefrias.
Storstockholms andel av infrastrukturanslaget bör höjas
till att mera motsvara befolkningsunderlaget, men anslaget
ska i första hand användas för utbyggnad av den
miljövänliga och spårbundna kollektivtrafiken, till
handikappanpassning, till cykelvägar och andra åtgärder för
oskyddade trafikanter.
Kommunerna måste få möjlighet att själva fatta beslut
om biltullar. Bilavgifter ska oavkortat gå till
kollektivtrafikens utbyggnad.
Ta ner flyget på jorden
Flyget är bra på långa distanser. Men det är det mest
miljöförstörande transportsättet av alla. Genom direkttåg
till Arlanda kan större delen av matarflyget från och till
orter som Gävle, Karlstad, Borlänge ersättas. En stor del av
flygtrafiken till Göteborg, Malmö och Sundsvall kan
ersättas av snabbtåg. Då behövs ingen tredje rullbana på
Arlanda.
Bromma flygplats bör avvecklas. Av miljöskäl måste
flygplatsen bort från det tätbebyggda området. Riksdagen
måste besluta att flygplatsen avvecklas senast 1995.
Arlandabanan är redan projekterad och bör påbörjas så
fort som möjligt. Men ett tidigareläggande av byggstarten
skulle dessutom bidra till att minska arbetslösheten i
regionen.
En levande skärgård -- en skyddsvärd miljö
För att minska trycket på den miljökänsliga skärgården
måste färjetrafiken minska. Det får inte vara så att
skärgården ska anpassas till fartygen. Tvärtom måste det
vara fartygen som ska vara anpassade till skärgården och
dess känsliga miljö. Annars går det inte att komma tillrätta
med de stora miljöproblem som den alltmer ohämmade
färjetrafiken skapar i form av sönderspolade stränder,
föroreningar av luft och vatten, skador på växt- och djurliv
samt för fisket. Därför blir det nödvändigt att flytta ut stora
delar av färjetrafiken och styra gods som inte ska till
Stockholm till hamnar som Kapellskär, Södertälje och
Nynäshamn. För att hålla skärgården levande och bevara
stora naturvärden föreslår vänsterpartiet:
Skapa en maximigräns för båtstorlek och tonnage i den
känsliga skärgården.
Anslå medel till järnvägsutbyggnad från Kapellskär och
Nynäshamn för att möjliggöra ökade godstransporter till
dessa hamnar och för att begränsa den tunga
lastbilstrafiken.
En av förutsättningarna för en levande skärgård är
båttrafiken. Men de statliga bidragen till utbyggnad och
underhåll av tilläggningsbryggor för reguljärtrafiken har
försämrats. Detta anslag bör ökas.
Bostadsproblematiken
Omkring 140 000 personer är registrerade som
bostadssökande i den regionala bostadsförmedlingens kö.
Av dessa är det ca 100 000 som inte har bostad med eget
kontrakt. Helt utanför dessa bostadslösa står ca 5 000
missbrukare och socialt utslagna, som vistas i tillfälliga
boende- eller behandlingsformer. 200--300 är uteliggare.
De höga hyrorna i nyproduktionen leder till segregation
och ökade sociala klyftor.
Människorna har trängts ut från City. Istället har
kontoren växt upp. I förortskommunerna -- särskilt i de
södra och nordöstra delarna av regionen saknas
arbetsplatser.
Bostadsbyggandet bör öka för att möta de stora
behoven, men också som ett led i att nedbringa
arbetslösheten.
Flera stora exploateringsområden i Stockholmsregionen
är beroende av statsmakternas agerande. Några exempel på
sådana är Bromma flygplats, där staten måste ta ansvar för
en flyttning av flyget, och Årstafältet, där man i två
decennier har väntat på statliga väganslag för att bygga
Södra länken.
På Bromma flygplats och Årstafältet kan totalt cirka
10.000 lägenheter byggas. Båda dessa och andra
nytillkommande bostadsområden måste planeras med en
blandning av hyresrätt och bostadsrätt för att förhindra
segregation.
Den sociala segregationen
Klassklyftorna har under 80-talet ökat i Stockholms län.
Detta visar sig bl.a. i de växande skillnaderna i inkomst,
förmögenhet, livslängd och hälsotillstånd. Med den
växande arbetslösheten kan klyftorna förväntas öka
ytterligare. Den yttre miljön och bostadssituationen hänger
nära samman med människors hälsotillstånd.
Åtgärder som motverkar den sociala segregationen
Storstockholm bör få ökad kompensation för höga
strukturkostnader på det sociala området i enlighet med
Storstadsutredningens förslag.
Storstockholm bör tilldelas särskilda resurser för
fotpatrullerande kvarterspoliser.
Särskilda insatser bör vidtas för att rekrytera invandrare
till polisyrket.
Kommunerna i Stockholmsregionen uppvisar stora
skillnader i befolkningsstruktur, hälsa och ekonomi. I
Botkyrka kommun finns det 32,5 % invandrare, i Vaxholm
7,6 %.
Medellivslängden är 76,7 år för män och 81,5 år för
kvinnor i Danderyd. I södra Stockholm är motsvarande
siffror 71,6 och 78,9. Ohälsotalet, dvs sjukpenningdagar,
förtidspension och arbetsskadeersättning, är tre gånger
högre i miljonprogramområdena Tensta och Rinkeby, och
mer än dubbelt så högt i områden som Södertälje, Farsta
och Skärholmen än i förortskommunen Ekerö. De sociala
skillnaderna i dödlighet bland barn är oförändrat stora.
Staten måste medverka i upprustningen av
miljonprogramområdena för att förbättra den yttre miljön
och motverka segregation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal skatteutjämning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kraftfulla åtgärder mot
arbetslösheten i Stockholms län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om behovet av insatser för att förbättra Storstockholms
trafikmiljö i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning kring möjligheten
att införa en kommunal beskattning av näringslivet genom
markavgifter för utbyggnad av kollektivtrafik och
infrastruktur,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att flyget på Bromma bör avvecklas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att byggstarten av Arlandabanan bör tidigareläggas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det statliga bidraget till utbyggnad och underhåll av
tilläggsbryggor för reguljärtrafik i skärgården bör ökas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en maximigräns bör sättas för båtstorlek och tonnage i
den känsliga skärgården,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Storstockholm bör få ökad kompensation för höga
strukturkostnader på det sociala området i enlighet med
storstadsutredningens förslag.
Stockholm den 27 januari 1992
Lars Werner (v)
Annika Åhnberg (v)
Eva Zetterberg (v)
Gudrun Schyman (v)