I budgetpropositionen anges att med glesbygd avses
stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och
långa avstånd till sysselsättning eller service, samt
skärgårdar och liknande områden. Det har ankommit på
respektive länsstyrelse att avgöra vilka områden i länet som
är att betrakta som glesbygd. Regeringen anser nu att
länsstyrelserna i många fall definierat begreppet glesbygd
alltför vidsträckt och gett stöd till tätortsnära landsbygd och
centralorter. Man slår därför fast att länsstyrelserna helt bör
avstå från att ge glesbygdsstöd till kommunernas tätorter
eller orter av liknande typ. På samma sätt bör
projektmedlen i ökad utsträckning tillkomma den rena
glesbygden. Det kan bli aktuellt att minst hälften av
projektmedlen skall avse glesbygdsinsatser.
För Kalmar län är glesbygdsstödet det enda tillgängliga
regionalpolitiska åtgärdsmedlet. Länet uppvisar på en
mängd områden såsom befolkningsutveckling,
åldersstruktur, näringsgrensstruktur, inkomstnivå,
utbildningsnivå, andel FoU-satsning m.m. mycket
ogynnsamma statistiska data i förhållande till andra län.
Arbetslösheten i länets nordligaste kommuner är för
närvarande ca 5 %
och med utfallande varsel framöver är det för dessa
kommuner sannolikt, att den öppna arbetslösheten redan
till sommaren uppnår 7 %.
Mot bakgrund av länets situation har tilldelningen av
resurser för regionalpolitiska åtgärder under många år varit
snål.
Länet har vid fördelningen av glesbygdsstöd uteslutit
samtliga tätorter med mer än 2 000
innevånare. Ytterligare reducering har skett av de
större tätorternas närmaste glesbygd. Definitionerna
bygger i princip på en diskussion i proposition 1981/82:113.
Kalmar län har för närvarande 88 tätorter jämnt spridda
över länets yta. Om regeringens definition skulle gälla
återstår för länet en mycket liten yta som glesbygd. Dessa
områden rymmer endast några få procent av länets
befolkning. Med ett sådant betraktelsesätt skulle Kalmar
län i huvudsak sakna glesbygd. Detta överensstämmer
varken med befolkningens eller vår uppfattning om länets
förhållanden. I själva verket råder en stor
överensstämmelse vad gäller levnadsbetingelser och service
mellan den rena glesbygden och de små tätorterna. Antalet
företag som erhåller glesbygdsstöd uppgår för närvarande
till ca 90
per år. De livskraftiga projekten kommer i regel från
de mindre tätorterna. En uteslutning av möjligheten till
glesbygdsstöd till företag i dessa tätorter kommer att
innebära en kvalitativ försämring av tillgängliga projekt.
Samtidigt innebär stöd till små företag i länets mindre
tätorter ett väsentligt bidrag även för den rena glesbygdens
befolkning.
Med tanke på länets utsatta situation bör
glesbygdsstödet till Kalmar län inte minska. Det får också
anses rimligt att man även i fortsättningen lokalt får rätt att
definiera begreppet glesbygd enligt tidigare riktlinjer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om glesbygdsstödet.
Stockholm den 27 januari 1992
Lena Öhrsvik (s)
Stig Alemyr (s)
Birger Rosqvist (s)
Bengt Kronblad (s)