Motion till riksdagen
1991/92:A444
av Ingrid Hemmingsson (m)

Stödområdesindelningen i Jämtlands län


I regeringsförklaringen uttalades att en sänkning av
socialavgifterna kommer att vidgas till en större del av
Norrlands inland. I budgetpropositionen har den
geografiska omfattningen av socialavgiftsnedsättningen
utökats. Det är en bra åtgärd som till en del undanröjer
orättvisor mellan inlandskommuner som gränsar intill
varandra.
Trots denna förbättring kvarstår en del orättvisor.
Visserligen uppstår alltid gränsdragningsproblem när
lättnader av ekonomisk karaktär ges till vissa områden. Det
finns emellertid anledning att betrakta vissa regioner som
en enhet. Det gäller Jämtlands län som är det enda län som
i sin helhet ligger i inlandet och till stora delar i fjällområdet.
För att verkligen skapa likvärdiga förutsättningar i länet
bör hela länet omfattas av stödområde ett med undantag av
Östersunds tätort.
Utanför Östersunds tätort utgör Jämtlands län en
enhetlig region med ungefär samma förutsättningar. Hela
länet är således behäftat med samma svagheter som är
utmärkande för ett glesbygdslän i Norrlands inland.
Åre och Bräcke kommuner omfattas av den utökade
nedsättningen av socialavgifter. Det är däremot inte samma
verksamheter som får del av nedsättningen som i
grannkommunerna som tillhör stödområde ett. Det är
främst turism och tjänsteföretag som gynnas medan
tillverkningsindustrin inte åtnjuter någon nedsättning.
I Åre är det i huvudsak turism som är basnäringen
medan Bräcke försöker åstadkomma arbetstillfällen inom
bl.a. tillverkningsindustri i småföretag. Båda kommunerna
har en svag industriutveckling och saknar större lönsamma
tillverkningsindustrier.
Både i Åre och Bräcke behövs ett mera differentierat
näringsliv för att på sikt åstadkomma en stabilare
arbetsmarknad. Samma regler bör därför gälla för sänkta
socialavgifter i dessa kommuner som i grannkommunerna.
I första hand är det tillverkningsindustrin som bör föras till
de verksamheter som omfattas av nedsättningen.
En annan konkurrenssnedvridning som utgör ännu ett
argument för att hela länet borde vara i stödområde ett
uppstår i Östersunds kommun. De glesbygder som tillhör
Östersunds kommun hör inte till något stödområde men har
samma förhållanden som de kommuner som gränsar intill.
Dessa kommuner tillhör stödområde ett och åtnjuter
nedsättning av socialavgifter och är även berättigade till
lokaliseringsstöd vid investeringar och andra stödformer.
Konkurrenssituationen blir helt snedvriden för ett
företag, t.ex. det sågverk, som ligger på gränsen till
grannkommunen. Detta företag skall konkurrera med ett
sågverk som har tillgång till alla de stöd som tillfaller
stödområde ett.
Det är inte rimligt att det inom samma län skall
uppkomma sådana situationer. Åtgärder bör vidtas för att
skapa likvärdiga konkurrensförhållanden i Jämtlands län.
Detta bör ske inom de befintliga ekonomiska ramarna. Det
bör även undersökas om det är möjligt att med hjälp av
länsanslaget göra omfördelningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområdesindelningen i
Jämtlands län.

Stockholm den 27 januari 1992

Ingrid Hemmingsson (m)