Sysselsättningspolitiska insatser för Hagfors kommun
I slutet av november meddelade företaget Böhler-
Uddeholms styrelse att man hade för avsikt att minska
arbetsstyrkan på Hagfors Järnverk med ca 500 anställda.
Fullföljs de planer som därefter har presenterats blir
minskningen tyvärr ännu större -- ca 600 anställda. Den
aktuella siffran som man nu förhandlar om är den första
delen på 350 anställda. Detta händer enbart ett halvår efter
att det österrikiska statliga stålföretaget köpte Uddeholm-
Tooling, med löften om både fortsatt drift och
ersättningssysselsättning vid eventuella förändringar. Vi
måste få hjälp av regeringen för att följa upp dessa
utfästelser.
Viljan att leva upp till de utfästelser man gjorde tidigare
under året ser inte ut att vara särskilt stor. Efter dessa
mycket negativa beslut har tyvärr andra företag också
meddelat nedläggningar eller att man kommer att flytta
verksamheten från orten, däribland Primus-Sivert som
avskedar Storas skogskontor och Vägverkets verksamhet.
Sammanlagt innebär enbart dessa tre åtgärder en
ytterligare minskning med ca 50 arbetstillfällen. Hagfors är
redan i dagsläget hårt drabbat av tidigare förändringar, som
lett till stora sysselsättningsminskningar. Möjligheterna att
pendla till orter med bra arbetsmarknad saknas. Detta har
lett till att befolkningen har minskat från 21 000
invånare år 1960 till 16 000
invånare 1991. Detta är bland de största
minskningarna i landet.
En uppflyttning till stödområde 1 är nödvändigt med
anledning av den negativa utveckling som pågår.
Hagfors--Munkfors-området har en arbetsmarknad med
stark dominans på den privata sidan av Uddeholm-Tooling.
Det är viktiga exportindustrier. Exportvärdet var 1990 ca 3 miljarder
kronor. Trots detta har järnvägen lagts ner och
vägarna är av dålig standard. Det borde egentligen vara helt
naturligt att man satsade ordentligt på bra
kommunikationer, till så viktiga industriorter där de
verkliga behoven finns, om industrin skall överleva.
Snabba åtgärder måste sättas in för att förbättra
transportmöjligheterna. Stora satsningar måste till både på
väg 62 och 240. Frågan om att lägga nytt järnvägsspår med
normalbredd mellan Hagfors och Deje bör återigen prövas.
I dag ser det nästan omöjligt ut att rädda Hagfors som
industriort, men det får inte vara så i framtiden. Utöver vad
företaget kan göra, det kravet skall givetvis ställas, och
länsmyndigheterna, måste vi få kraftfulla statliga insatser.
Om inte särskilda insatser kommer till stånd riskerar vi att
få en fortsatt ökad negativ utveckling, som närmar sig
utplåning av både sysselsättning och värdefull industri på
sikt. Viktiga etableringar av tjänsteföretag har kommit till
stånd. Vi behöver stöd för att denna utveckling skall
fortsätta och om möjligt öka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Hagfors kommun flyttas upp
till stödområde 1,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upprustning av väg 62 genom
Klarälvdalen får högsta prioritet,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återigen pröva frågan om
normalspårvidd på NKlJ-banan,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den reguljära flygtrafiken
Hagfors--Stockholm får ett särskilt stöd,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att särskilda medel avsätts för att
skapa ny sysselsättning och lindra problemen, särskilt för de
personer som kan komma att friställas.
Stockholm den 23 januari 1992
Bo Finnkvist (s)
Magnus Persson (s)
Kristina Svensson (s)
Jarl Lander (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)