Östergötland har en unik tillgång i sina kust- och
skärgårdsområden. Skärgården är en angelägenhet för hela
länet, inte bara för skärgårdskommunerna. Närheten till
skärgården med allt vad den har att erbjuda av
naturupplevelser och rekreation är en tillgång också för de
större kommunerna Norrköping och Linköping.
En levande skärgård är viktigt både av regionalpolitiska
och säkerhetspolitiska skäl. Det kan bara åstadkommas om
man på olika sätt underlättar för människor att permanent
bo och arbeta där. Valdemarsviks kommun omfattades
tidigare av särskilda stödåtgärder i enlighet med dåvarande
stödområdesindelning. Ett viktigt instrument för att
upprätthålla sysselsättningen i skärgården och övrig
glesbygd i länet är glesbygdstödet som ingår i det s.k.
länsanslaget. Av totalt 1 000
milj.kr. som regeringen anslagit för regionala
utvecklingsinsatser (D2.-anslaget) 1992/93 har 9,75 milj.kr.
fördelats till Östergötlands län. Med hänsyn till de stora
behov som föreligger i vårt län på grund av många
småkommuner med sviktande befolkningsutveckling och
stor arbetslöshet samt stora skärgårdsområden anser vi att
Östergötland bör tilldelas en större andel, beräknad till 13 milj.kr.
av det totala D2.-anslaget.
Villkor för året-runt-boende i skärgården
Allt fler skärgårdshemman övergår i utbors ägo och
permanentboende omvandlas till fritidsboende. Den stora
efterfrågan på sommarhus innebär att marknadspriserna
pressas upp till helt orimliga summor. Det omöjliggör för
många ortsbor och andra som tänkt sig permanentboende
att köpa fastigheten. Den som äger och verkar på sin
skärgårdsfastighet utan avsikt att sälja får också vidkännas
utvecklingen genom mångdubbelt högre taxeringsvärde än
vad som åsätts motsvarande fastighet belägen i inlandet.
Fastighetsskatten som grundas på taxeringsvärdet kan bli så
hög att man tvingas sälja.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att det bör
undersökas om fastighetsskatten för dem som bor
permanent i attraktiva skärgårdsområden i stället kan
grundas på något annat mera ''rimligt'' värde.
Skärgårdstransporter
I riksdagens beslut om trafikpolitiken inför 90-talet
fastställdes fem trafikpolitiska mål. I ett av dessa sägs att
''Infrastrukturen och kommunikationerna har en närmast
historisk roll som redskap för regionalpolitiken. Även
fortsättningsvis bör transportsystemen utformas så att det
bidrar till att åstadkomma en balanserad
befolkningsutvecklingsutveckling och tillgång till arbete,
service och en god miljö i alla delar av landet.''
För en levande skärgård har detta särskilt stor relevans.
Väl fungerande transporter har en avgörande betydelse för
öbornas möjligheter att bo kvar och finna sin utkomst i
skärgården.
För den som bor på en ö utan bro- eller färjeförbindelse
kan transporterna vara både besvärliga och kostsamma. För
att underlätta härvidlag kan kommuner och länsstyrelse
med stöd av glesbygdsförordningens paragraf 37 utge
transportstöd för vissa transporter. Detta får dock enligt
samma förordnings paragraf 40 utbetalas bara i ett
''inledningsskede'' i högst tre år. Sådant transportstöd
infördes 1980 av Östgötaskärgården. Stödet visade sig fylla
ett stort behov och var till stor nytta för näringarna på
öarna. Behovet kvarstod naturligtvis också efter tre år och
länsstyrelsen i Östergötland såg sig därför tvungen att
använda sig av andra vägar för att ändå tillgodose de stora
behov som transportstödet fyller.
Denna treårsregel motverkar länsstyrelsens viktiga
arbete för en levande skärgård och missgynnar
skärgårdsborna. Därför bör glesbygdsförordningen ändras
så att statligt transportstöd kan utgå utan denna
begränsning. Det kan också ses utifrån ett
rättviseperspektiv. Den öbo som har en fast
färjeförbindelse eller en bro till sin ö har ju därigenom fått
ett permanent statligt stöd för sina transporter. Också för
att utjämna dessa skillnader bör transportstöd kunna utgå
utan tidsbegränsning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att fördelningen inom D
2-anslaget justeras så att Östergötland tilldelas 13
milj.kr. för regionala utvecklingsinsatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att undersöka annan lämplig
beräkningsgrund för fastighetsskatten på fastigheter i
attraktiva skärgårdsområden än taxeringsvärdet i syfte att
skatten bättre skall anpassas till fastighetens
bruksvärde,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av att ändra
glesbygdsförordningen så att statligt bidrag kan utgå till
transportstöd i skärgården utan den begränsande
treårsregeln.
Stockholm 23 januari 1991
Viola Furubjelke (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Berit Löfstedt (s)
Inge Carlsson (s)
Sonia Karlsson (s)
Ingvar Björk (s)
Lars Stjernkvist (s)