Omfördelning av länsanslagen för regionalpolitiskt stöd

För att trygga alla människors rätt till arbete, bostad,
social service och kultur oavsett var i vårt land man bor
krävs en politik som förmår att skapa balans såväl mellan
landets olika delar som inom de olika regionerna.

Riksdagen och regeringen har det övergripande ansvaret
för detta, men de regionala instanserna, speciellt då
länsstyrelserna, skall ha betydande frihet att inom de ramar
som fastställts av riksdagen och regeringen utforma de
konkreta regionalpolitiska insatserna inom den egna
regionen.

I Östergötland råder sedan flera decennier en stor
regional obalans. Befolkningen i södra länsdelen har
minskat starkt, med c:a 30 % 
sedan 1950-talet. Utvecklingstendenserna tyder på
fortsatt koncentration till centrala Östergötland och
avfolkning av de små kommunerna i söder. Finspång i länets
norra del har också haft en negativ befolkningsutveckling
under de senaste 20 åren.

Under senare tid har företagsnedläggningar med
betydande friställningar i bl.a. Finspång, Valdemarsvik,
Ödeshög och Kinda kommuner förmörkat problembilden
samtidigt som även kommuner utanför det prioriterade
området allvarligt drabbats. Vi har i tidigare motioner
påtalat behovet av att förstärka insatserna i den södra
länsdelen, men att också bredda insatserna till kommuner
utanför det prioriterade området. Mot bakgrund av senare
tids oroande utveckling ter sig detta än mer angeläget än
tidigare.

Hittills till länsstyrelsen inkomna eller aviserade anspråk
på projektmedel och kontakter med näringslivet indikerar
ett behov av projekt- och glesbygdsstödmedel som kraftigt
kommer att överstiga tillgången. Innevarande budgetår
kommer således med stor sannolikhet att resultera i en
uppdämning av behov till budgetåret 1992/93.

För budgetåret 1990/91 påvisade vi att de små
kommunerna i södra delen av länet dvs. Ödeshög,
Boxholm, Ydre, Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik samt
Finspång i norra länsdelen hade bland de allra sämsta
värdena för olika kriterier på sysselsättnings- och
befolkningsutvecklingen bland de kommuner som ingår i
det s.k. sydostlandet, vilket då särskilt hade utpekats som
problemområde i den regionalpolitiska utredningen.

Dessa jämförelser ger enligt vår mening vid handen att
utfallet vid fördelningen av riksanslaget inte varit rättvist för
Östergötlands vidkommande -- möjligen beroende på att
utvecklingen i problemkommunerna har skymts av
expansionen i länets centrala del. För att i någon mån kunna
tillgodose de ökande behoven, så måste länsanslaget
omfördelas så att anslaget för länsstyrelsen i Östergötland
räknas upp med 4 milj.kr. 
utöver regeringens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av länsanslaget
till förmån för länsstyrelsen i Östergötland.

Stockholm den 24 januari 1992

Inge Carlsson (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Berit Löfstedt (s)

Ingvar Björk (s)

Viola Furubjelke (s)

Sonia Karlsson (s)

Lars Stjernkvist (s)