Åtgärder för sysselsättning och näringspolitisk utveckling i Skåne
En region i omvandling
Huvudsyftet med denna motion är att lämna ett bidrag
till vilka åtgärder som bör vidtagas för att åstadkomma
sysselsättning och en positiv näringspolitisk utveckling i
Skåne. De närmast följande avsnitten syftar i första hand till
att klarlägga nuläget och hur vi i olika avseenden bedömer
detta.
Näringslivet
Skåne har en föråldrad industristruktur. Trots ihållande
högkonjunktur under 1980-talet har näringslivsstrukturen i
Skåne inte förnyats i tillräcklig omfattning. Detta gäller
Malmö som regionalt centrum men också i hög grad övriga
delar av de båda Skånelänen. Lund är delvis ett undantag.
Skånes hittillsvarande sätt att ta tillvara
förutsättningarna i regionen framstår som mindre
tilltalande vid en jämförelse med Stockholmsregionen, som
under 1980-talet fått en modern struktur med tonvikt på
läkemedels-, elektro- och datorindustri. Vi är övertygade
om att en av de viktigaste förklaringsfaktorerna bakom
detta är den splittrade administrativt-politiska
organisationen i Skåne. Därför tar vi längre fram i denna
motion upp frågan om regionparlament.
Jordbruket och livsmedelssektorn
Näringen står inför stora förändringar. Detta som en
följd av avregleringen/omställningen, ett kommande EG-
medlemskap och marknadsanpassningen i allmänhet.
Lågkonjunkturen och dess effekter -- blixtbelyser frågan
om kommunalt skattestopp
I likhet med andra regioner upplever Skåne för
närvarande en snabbt växande arbetslöshet. Kristianstads
län hade i december 1991 en arbetslöshet på 3,6 %.
Motsvarande siffra för Malmöhus län var 3,4 %.
Ytterligare
utslagning av industri och arbetstillfällen är
dessutom att förvänta. Situationen blir snabbt allt mera
besvärlig och konjunktursvackans djup förefaller att bli
ovanligt stort vid en jämförelse med tidigare
lågkonjunkturer.
Antalet varsel har ökat dramatiskt i båda de skånska
länen. En bidragande orsak till att arbetsmarknadsläget är
alldeles särskilt dåligt vid den nuvarande lågkonjunkturen
är den pågående omstruktureringen i den offentliga
sektorn.
Tidigare har den offentliga sektorn haft en dämpande
inverkan på lågkonjunkturerna. På grund av de
nedskärningar den offentliga sektorn för närvarande tvingas
göra, med påföljande personalminskningar, fungerar den
inte längre som en konjunkturregulator. Mot denna
bakgrund ifrågasätter vi socialdemokratiska
riksdagsledamöter från Skåne det rimliga i att fortsätta med
ett kommunalt skattestopp. Det är, sett mot bakgrund av
bland annat det nuvarande arbetsmarknadsläget, knappast
rimligt att fortsätta att på detta sätt inskränka på den
kommunala självstyrelsen. Kommunerna måste själva få
bestämma hur de i det nuvarande svåra
arbetsmarknadsläget vill agera i bland annat
personalpolitiskt hänseende. Detta kräver att de själva får
bestämma även om sina (skatte)inkomster. Skulle detta
missbrukas i någon kommun har ju kommuninvånarna
möjlighet att byta ut de styrande politikerna genom att rösta
på andra kandidater i valet till kommunfullmäktige.
Skåne har många anställda inom (den statliga)
försvarsmakten. Detta gör att regionen kan komma att
drabbas hårt av det försvarsbeslut som skall fattas våren
1992, om de nedskärningar kommer att göras som
Överbefälhavaren föreslagit. Försvaret skall inte i första
hand formas av arbetsmarknadsskäl, men det är viktigt att
den verksamhet som behövs av operativa skäl inte flyttas
bort från de områden där den utbildade arbetskraften finns.
Om personalen ändå blir övertalig är det viktigt att staten
tar sitt ansvar genom personalpolitiska åtgärder.
Omställningen inom livsmedelssektorn innebär vidare
särskilt stora påfrestningar eftersom Skåne har en ovanligt
stor andel av sysselsättningen inom denna sektor.
Byggsektorn är särskilt viktig eftersom den har så
betydande återverkningar på tillståndet inom andra
sektorer. Den hastigt försämrade byggarbetsmarknaden är
därför starkt oroande. Redan under februari månad
beräknas arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i Skåne
komma att uppgå till i storleksordningen 20 %.
Risken för att yrkesarbetarna lämnar branschen och
att kompetensen därmed slås ut är stor.
Vi skall mot denna bakgrund kort beröra den nuvarande
regeringens politik. Regeringen för en politik när det gäller
byggnadsinvesteringar och andra investeringar som skapar
stora problem på arbetsmarknaden. De svaga grupperna,
exempelvis invandrare, är de som först och kraftigast
drabbas. Det är över huvud taget en oerhört oklok politik
regeringen för när man genom ekonomiskt-politiska
åtgärder slår undan fötterna för byggbranschen.
Framtiden och dess möjligheter
Prognoserna för den framtida arbetsmarknaden i Skåne
inger, i likhet med vad som gäller andra regioner i landet,
oro. Det är viktigt att på bästa sätt ta till vara regionernas
förutsättningar att utvecklas. I Skånes fall borde närheten
till kontinenten, EG och staterna runt Östersjön, inte minst
tidigare Sovjetdominerade områden, kunna utnyttjas
mycket mera.
En positiv näringslivsutveckling är nödvändig för att
skapa full sysselsättning och en god livsmiljö. För att
industrin skall kunna utvecklas krävs det satsningar på
infrastrukturens olika delar, såsom utbildning och
forskning, kommunikationer (vägar, järnvägar, flyg, data-
och telekommunikationer m.m.) och miljön i luften och i
vattnet. Genom att nu satsa på infrastrukturen kan
lågkonjunkturens negativa konsekvenser på bland annat
sysselsättningen motverkas och förutsättningarna att dra
nytta av en framtida internationell högkonjunktur
förbättras. Detta kräver samordning och en regional
kraftsamling som omfattar hela Skåne.
Europa öppnar sig
EG och omvandlingen i Östeuropa innebär möjligheter
för hela Skåne att utvecklas. Forsknings- och
utvecklingsresurserna i Skåne, på Själland och i de norra
delarna av Tyskland och Polen skulle, vid ett ökat
samarbete kunna bli en än viktigare resurs och motor för
näringslivet och sysselsättningsutvecklingen. Åtgärder för
att förbättra kontakterna mellan Skåne och dessa
närbelägna geografiska områden är angelägna.
Inom EG återfinns en stor del av de svenska
exportmarknaderna. Eftersom Skåne geografiskt sett ligger
nära EG är Sveriges förhållande till EG av särskilt stor
betydelse i denna landsdel. Närheten är en fördel som kan
utnyttjas för att utveckla Skånes näringsliv. Regionen har i
kraft av sitt läge längst i söder goda förutsättningar att bli
något av Sveriges spjutspets gentemot EG, något som skulle
kunna bli till gagn för hela landet.
Utvecklingen i Östeuropa för med sig flera intressanta
utvecklingsmöjligheter. Det är angeläget att kontakter
etableras och utvecklas mellan företag, myndigheter och
politiker i Skåne, Tyskland, Polen och Baltikum. Detta kan
bidra till att skapa en beredskap, med avseende på de nya
marknaderna i öst, där Skånes geografiska närhet används
som ett medel för att främja näringslivs- och
sysselsättningsutvecklingen.
Kommunerna i Skåne såväl som näringslivet agerar på
olika sätt för ett närmande till Europa. En form av
samarbete sker inom ramen för den så kallade nya Hansan.
Ett sätt att stärka samarbetet kan vara att i städerna
Rostock, Stralsund och Swinousjie etablera
''attachékontor''. Huvuduppgifter för dessa skulle kunna
vara att förmedla och utveckla kontakter av olika slag i båda
riktningarna.
Kontakter måste skapas och på olika sätt främjas. Olika
typer av hinder, när det gäller att främja kontakterna, måste
minimeras. Också rent administrativa hinder bör
undanröjas. Ett sådant hinder är exempelvis den bristande
samordningen mellan tull och passpolis. Vanligen är
kontrollen vid inresa till Sverige organiserad i två helt skilda
verksamheter som inte samordnats. Resenären skulle
givetvis uppfatta det som en klar förbättring att slippa
dagens dubbla köande. Dessutom är det rimligt att anta att
rationaliseringsvinster skulle kunna uppnås om de båda
verksamheterna samordnades vid den praktiska
utövningen.
Inledande om förutsättningarna (kommunikationer,
utbildning och forskning m.m.)
Till förutsättningarna för en positiv näringspolitisk
utveckling i Skåne hör både att näringslivet måste förnyas
under de kommande åren och en stark offentlig sektor. En
väl utbyggd infrastruktur är en helt nödvändig förutsättning
för att näringslivet skall kunna nå framgång.
Satsningar på kommunikationerna
Satsningar inom kommunikationsområdet är av stor
betydelse. Detta gäller såväl järnvägar, flyg och vägar som
den kommande mycket stora satsningen på Öresundsbron.
Graden av utbyggnad när det gäller data- och
telekommunikationsnätet är vidare av stor betydelse för att
regionen skall kunna utvecklas och förnya sitt näringsliv.
Satsningar måste göras i hela Skåne.
Kommunikationerna är viktiga. Detta gäller inte bara på
längden utan också på tvären. Därmed avses att de
satsningar som görs måste ta sikte inte bara på att utveckla
transittrafiken utan också på att binda samman regionen, i
hög grad genom att satsa på kommunikationer som sträcker
sig mellan östra och västra delen av Skåne.
Utbildning och forskning
En väl utbildad befolkning är en av de absolut viktigaste
förutsättningarna för att näringslivet skall kunna utvecklas i
positiv riktning. De neddragningar regeringen föreslår i
budgetpropositionen är därför, sett i ett lite längre
perspektiv än enbart budgetåret 1992/93, något helt annat
än besparingar. I stället är dessa försämringar när det gäller
befolkningens möjligheter till utbildning ett sätt att
undergräva Skånes och andra regioners möjligheter inför
framtiden.
Regeringen gör drastiska nedskärningar på
gymnasiesidan. Gymnasieskolans tredje år skjuts upp, dvs.
det utgår inte något statsbidrag för 1992/93. Detta söker
regeringen, märkligt nog, framställa som att de betonar
kvaliteten i utbildningen. I detta och många andra fall har
regeringen en väldigt svag argumentation för sina förslag. I
betydande utsträckning nöjer sig regeringen med allmänna
formuleringar som går ut på att det statsfinansiella läget
kräver försämringar.
Sektorsbidraget till Komvux minskas med 350 milj.kr.
Bidraget till kommunerna för utrustning av
gymnasieskolorna slopas. Stimulansbidraget till
förbättringar av den fysiska miljön slopas helt (300 miljoner
för nästa budgetår). Med tanke på de stora brister som finns
i den fysiska skolmiljön i många kommuner, och den
berättigade uppmärksamhet detta rönt i massmedia, är
detta förvånande.
Dålig fysisk skolmiljö försämrar möjligheterna att nå ett
gott studieresultat. För väldigt många har brister i den
fysiska skolmiljön kommit att innebära betydande fysiska
och psykiska påfrestningar. Ett mycket vanligt problem är
olika typer av allergiska besvär.
Stora brister i den fysiska skolmiljön har
uppmärksammats runt om i Skåne. Detta gäller inte minst
Malmö där det till och med förekommit att man i all hast
tvingats upphöra med undervisningen på grund av dylika
brister. Malmö, som enligt olika undersökningar framstår
som en fattig kommun, tillhör de kommuner som har
särskilt dåliga förutsättningar att helt på egen hand komma
till rätta med problemen i skolbyggnationen. Priset för
regeringens felriktade sparnit får betalas av dem som är
verksamma i skolorna, särskilt av dem som i något avseende
är svaga -- exempelvis allergikerna. Vi kan inte acceptera
att de som lever i fattiga kommuner även i detta avseende
skall hamna i strykklass, jämfört med rika
höginkomsttagar-kommuner såsom Vellinge.
Ytterligare exempel på nedskärningar i regeringens
budgetförslag är inte svåra att finna. Folkbildningsanslaget
skärs ner med hela 300 miljoner. Statsbidraget till viss
central facklig kursverksamhet slopas helt. Vad gäller
vuxenstudiestödet minskas medlen till korttidsstudiestöd
och internatbidrag med 150 miljoner.
Högskolan får nya pengar. Detta är helt i linje med
tidigare riksdagsbeslut. På lokalsidan satsas 475 miljoner. 3 000
nya utbildningsplatser tillkommer.
För Lunds vidkommande innebär detta bland annat nya
platser på civilingenjörsutbildningen (30), mat.-nat. linje
(30), YTH (90), juristlinjen (40), psykologlinjen (15) och
vad avser lokala och individuella linjer samt fristående
kurser (60).
Vid en jämförelse med andra universitet i landet tvingas
vi emellertid åter, från skånskt socialdemokratiskt håll,
konstatera att Lunds universitet behandlas styvmoderligt.
Budgetförslaget rättar inte till det orättvisa i fråga om
anslagsutveckling som pågått under en lång följd av år.
Vi skall nu närmast uppehålla oss kring två
forskningspolitiska teman: miljö och livsmedelsteknik.
Miljön: Även om marinekologin i Lund numera får större
resurser både för personal och utrustning kvarstår dock det
faktum att den biologiska situationen i Öresundsområdet i
stort sett är outforskad. Fasta fältstationer behövs för att
kunna göra regelbundna undersökningar av djur- och
växtlivet.
Vi vill understryka vikten av att miljödelegationen
Västra Skånes förslag om ett Skånes Havsvärn respektive
ett Skånes Miljö- och naturvärn inte faller i glömska. Likaså
är det angeläget att ta fasta på förslaget om att SNV skulle
få en geografisk sektorsenhet förlagd till Skåne. Det
marinekologiska tillståndet i bland annat Öresund, och
därvid bör naturligtvis också tillkomsten av Öresundsbron
beaktas, gör att det krävs resurser för att fortlöpande följa
upp havsmiljön.
Det andra av de båda forskningspolitiska teman vi här
tar upp är alltså livsmedelsteknik: Den nya jordbruks- och
livsmedelspolitiken kräver satsningar på utvecklingsarbete
för att svensk livsmedelsindustri så snabbt som möjligt skall
kunna anpassa sig till de nya förutsättningarna.
I Danmark har ett program för produktutveckling inom
livsmedelsindustrin omfattande 500 miljoner danska kronor
genomförts. Sverige kommer vid närmandet till EG i ett
underläge om vi inte satsar på motsvarande sätt.
Den nödvändiga omställningen kräver större
marknadskunskap och bättre produktutveckling. Särskilda
medel måste tillskjutas för att stimulera de små och
medelstora företagens produkt- och kvalitetsutveckling.
I Skåne bedrivs sedan fyra år tillbaka ett projekt
benämnt IDEON Agro Food. Projektet bekostas för
närvarande i huvudsak av 16 livsmedelsföretag i södra
Sverige och sker i samarbete med Lunds universitet och
SLU i Alnarp. Denna verksamhet behöver utvecklas och
ytterligare resurser behöver avsättas för detta ändamål.
Ett annat livsmedelstekniskt område med anknytning till
Lund (Kemicentrum) utgörs av storhushållssektorn. Tre till
fyra miljoner måltider serveras varje dag inom denna
sektor. En aktuell fråga är inrättandet av en professur i
storhushållsteknik.
Genom inrättandet av en sådan professur skulle
verksamhetsområdet storhushåll ges de goda möjligheter
till långsiktig utveckling som tillgången till hög
forskningskompetens innebär. Professuren skulle kunna
bilda grunden för en allsidig forskningsverksamhet inom
området. Tanken är att professuren skall placeras på
Kemicentrum vid Lunds tekniska högskola. Där finns redan
den mest omfattande livsmedelstekniska
forskningskompetensen i norden. Professuren skulle vidare
kunna bli ett viktigt stöd för undervisningen av
civilingenjörer med livsmedelsinriktning och för
undervisningen inom storhushållsområdet vid YTH, den
senare den enda utbildningen i sitt slag i landet.
Stark offentlig sektor
En stark offentlig sektor är en nödvändig förutsättning
för att åstadkomma sysselsättning och en positiv
näringspolitisk utveckling. Politiska beslut måste styra på
varje viktigt område. Vi har berört områden såsom
kommunikationer och utbildning, men också på
kapitalmarknaden måste samhället agera. Den nuvarande
regeringens övertro på marknadskrafterna kommer att leda
i fördärvet. Riskkapitalbehovet kommer inte att
tillfredsställas genom den extrema låt-gå-politik som
regeringen bedriver med avseende på marknaden.
Framgång kräver i stället samhällsstyrning grundad på ett
långsiktigt, strategiskt tänkande.
Kulturen
Stockholm får en oproportionellt stor andel av statens
kulturanslag. Detta är inte acceptabelt, speciellt inte om
man betänker den stora betydelse kulturen har för en
regions möjligheter till utveckling.
Att kulturen har en roll i detta sammanhang har
uppmärksammats först under de allra senaste åren. Länge
betraktades kulturaktiviteter som något privat, något som
bara hade marginell betydelse i en medveten
samhällsplanering. Sedan kulturen fått fäste och styrka på
sådana platser som tidigare hade ett outvecklat och torftigt
kulturliv har många kunnat uppleva att kultursatsningar
bättre än mycket annat kan åstadkomma en positiv
samhällsomvandling.
Allt fler inser nu att kulturen spelar en nyckelroll när det
gäller att göra en bygd attraktiv och vital. Kulturen kan ge
identitet åt bygden. En framgångsrik kulturverksamhet
skapar självkänsla långt utanför kretsen av deltagare.
Publikdragande institutioner lockar dessutom
arbetstillfällen och pengar till kommunen. Till platser med
livaktig kultur vill folk gärna flytta.
Kulturen ökar bygdens attraktionskraft. Det är lättare
att flytta till en plats om man vet att där finns ett livaktigt
kulturliv. Omvänt ökar kulturverksamheten intresset för att
stanna kvar där man vuxit upp. Kulturen stärker
samhörigheten och solidariteten med den egna bygden.
Den ger bygden en egen identitet. Bygden kan bli
uppmärksammad genom sin kulturverksamhet och detta
stärker den lokala självkänslan.
De sociala nätverken stärks av kulturen. När det finns
rika tillfällen att knyta kontakter med andra främjas både
hemkänslan och företagarandan. Kreativiteten och
initiativkraften gynnas av kulturen. Den lockar nya grupper
av yrkesutövare till bygden med kunskaper och talanger
som tidigare inte funnits där. Detta påverkar
utvecklingsklimatet. Det finns ett positivt samband mellan
kommunala kultursatsningar och frekvensen
nyföretagande.
Kulturen erbjuder nya arbetstillfällen. Kulturintresset är
växande och människor är beredda att satsa både egna
pengar och skattemedel på ett ökat utbud. Kulturturismen
har utmärkta förutsättningar i vårt land men är hittills föga
utvecklad.
Det finns anledning att understryka vad kulturen kan
betyda för den regionala utvecklingen, eftersom detta
tidigare inte kommit fram i den regionalpolitiska debatten.
Mycket talar för att regioner inom vilka det råder ett
fungerande regionalt samspel lyckas allra bäst med att
skapa ett utvecklingsklimat och attraktionskraft. På
kulturområdet krävs det samverkan för att vissa typer av
verksamhet över huvud taget skall kunna åstadkommas.
Detta gäller i hög grad de regionala kulturinstitutionerna.
Angelägna infrastruktursatsningar
Frågan om angelägna investeringar i infrastruktur
handlar i hög grad om satsningar inom
kommunikationsområdet. Vikten av att investera i
kommunikationer har behandlats i ett föregående avsnitt.
Många angelägna vägbyggnadsprojekt väntar på ett
genomförande i Skåne. Det gäller flaskhalsar i vägnätet i
olika delar av Skåne. Även möjligheterna till
tvärförbindelser i landskapet på nu dåliga vägar måste, som
vi redan i det föregående berört, förbättras. Framför allt
måste tillgängligheten och kapaciteten på vägar till och från
Skånes regionala tillväxtcentra förbättras. Därmed ökas
möjligheterna till att sprida boende och arbetsplatser.
Som särskilt angelägna vägprojekt framstår vägarna till
Malmö/Lund-området. Önskemål har vid ett flertal
tillfällen framställts från Kalmar och Blekinge län samt
Kristianstads kommun om en förbättrad E 66. Motsvarande
krav från Kronobergs län och norra delen av Kristianstads
län gäller en upprustning av väg 23. På liknande sätt tillhör
väg 12, som förbinder Malmö/Lund-området med Österlen,
de vägar där krav rests.
Järnvägen bör ges ökad betydelse. En ökad samverkan
mellan lokala och regionala järnvägshuvudmän måste
komma till stånd. En sådan samordning borde också ge
förutsättningar för en allmän upprustning, utbyggnad och
elektrifiering av det skånska järnvägsnätet. Angelägna
projekt är snabbtåg Malmö--Stockholm och en fortsatt
utbyggnad av pågatågen i regionen, främst vad gäller i
riktning mot Österlen och på sikt vidare till norra Skåne.
Västkustbanan skall byggas ut till dubbelspår. En tunnel
genom Hallandsåsen är på väg att förverkligas. Citytunneln
i Malmö är väl motiverad utifrån de krav som framdeles
kommer att ställas på kollektivtrafiken. En successiv
övergång även av godstrafik från lastbil till järnväg bör
stimuleras, bland annat av miljöskäl. Vad avser de för
närvarande högaktuella planerna på en riksbangård i
regionen vill vi framhålla vikten av att en sådan satsning
kombineras med en satsning på särskilda godsspår med
sträckningar utanför tätorterna.
Öresundsbron och de följdeffekter denna innebär i form
av behov av investeringar i kommunikationsanläggningar är
naturligtvis av central betydelse. Många av de krav på
satsningar vi lyfter fram skall ses delvis mot bakgrund av
dessa följdeffekter.
Teknikutvecklingen inom data- och
telekommunikationsområdet går utomordentligt snabbt.
Med fog hävdas det att telekommunikationerna har samma
strategiska betydelse som landsvägen, järnvägen och flyget.
Också telekommunikationerna måste ges ett ''stamnät'' för
lokal och interlokal anslutning.
Förutsättningen för lokaliseringen av högteknologisk
och tjänstebaserad industri till olika delar av Skåne är att ett
väl utbyggt tele- och datastamnät blir verklighet i hela
Skåne. För skånskt näringsliv är det vidare av avgörande
betydelse att utveckla Sturup som en internationell flygplats
och att förbindelserna med viktiga centra i Skånes närhet,
såsom Hamburg, Berlin och Warszawa, utvecklas.
Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadssituationen präglas, som framgår av ett
föregående avsnitt, starkt av lågkonjunkturen och dess
effekter.
Omställningen och de övriga förändringar som pågår
inom livsmedelssektorn påverkar i hög grad Skåne,
eftersom andelen sysselsatta är så stor i denna region.
Utöver jordbruket och livsmedelsindustrin måste det
framhållas att även trädgårdsnäringen har stor omfattning i
Skåne. Vidare är Kristianstads län ett av de viktigaste länen
vad avser fiskerinäringen. När det gäller den yrkesmässigt
odlade frukten svarar vidare Kristianstads län för 75 %
av den totala volymen i landet.
Arbetsmarknadsutsikterna för livsmedelsektorn inger
farhågor. Antalet sysselsatta förväntas fortsätta att minska,
inte minst gäller detta för säsong- och tidsbegränsade
anställningar.
En annan näringslivssektor som har särskilt stor
omfattning i Skåne är den kemiska industrin. Branschen har
fått vidkännas markanta personalminskningar under senare
tid. Detta är oroande. En av förklaringarna till dessa
minskningar är den vikande efterfrågan på konstgödsel till
följd av jordbrukets avreglering.
Byggsektorn är, som tidigare berörts i avsnittet om
lågkonjunkturen och dess effekter, av stor betydelse. Den
krympande byggmarknaden slår hårt och, branschmässigt
sett, med stor bredd, bland mycket annat drabbas
naturligtvis träindustrin och byggmaterialbranschen.
Åtgärder för att mildra lågkonjunkturens verkningar är
angelägna. Kraftfulla infrastruktursatsningar (jfr det
föregående avsnittet) behövs för att hålla uppe
sysselsättningen inom byggsektorn. Det skall i detta
sammanhang understrykas att länsarbetsnämnderna i de
båda skånska länen har mycket omfattande objektslistor.
Ett konkret exempel är elektrifiering av Ystadbanan
(Malmö--Ystad), ett projekt där allt är klart för att kunna
köra igång.
Behovet av kraftfulla satsningar är ställt utom allt tvivel.
Den borgerliga politiken, bland annat sänkningen av
investeringsbidraget, har emellertid lett till att nybyggandet
minskat dramatiskt. Vi har, i bjärt kontrast till denna
politik, bland annat föreslagit att AMS skall få ett särskilt
anslag för räntebidrag åt kommuner och landsting för
bygginvesteringar, ny- och ombyggnad, som tidigareläggs
och som bedöms vara viktiga ur bland annat
sysselsättningssynpunkt.
I detta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på
det kommande byggandet av Öresundsbron. Detta mycket
stora projekt ställer krav på hög kompetens hos dem som
skall genomföra byggnationen. I Skåne finns en stor
arbetslöshet bland byggnadsarbetare, en arbetslöshet som
enligt alla prognoser kommer att öka. Mot denna bakgrund
bör extra medel tilldelas länsarbetsnämnderna i Malmöhus
och Kristianstads län för vidareutbildning inom
byggsektorn. Detta krav ställs alltså mot bakgrund av att
det kommande brobygget kräver specialkompetens.
I det nuvarande konjunkturläget är en kraftfull satsning
på utbildning en helt nödvändig åtgärd. Gymnasieskolans
yrkesutbildningar måste prioriteras. Gymnasieskolans
linjer skall ge en bred utbildning. De som saknar eller har
kort gymnasieutbildning skall erbjudas kompletterande
utbildning. Möjligheterna att hämta in och bygga vidare på
tidigare skolgång måste öka.
Personalutbildning på arbetstid är en nödvändighet. Det
är viktigt att de anställda får breda generella kunskaper. Det
utvecklar arbetet och arbetets innehåll samtidigt som det
utjämnar klyftor och löneskillnader.
Frågan om fortlöpande utbildning för de anställda är
särskilt viktig för kvinnorna. Hittills har kvinnorna blivit
mycket sämre tillgodosedda än männen när det gäller dylika
insatser.
Arbetsmarknadsutbildning skall ges också till dem som
har ett arbete, men där olika faktorer pekar fram mot en
förändring i arbetssituationen.
Kvinnornas situation på arbetsmarknaden måste
uppmärksammas särskilt -- inte minst vad avser
kvinnodominerade branscher. Kvinnorna måste ges samma
chans inom arbetslivet som männen.
Ytterligare och intensifierade ansträngningar för att
minska könsuppdelningen på arbetsmarknaden är allra
mest angelägna när det gäller kvinnorna. Yrkesvalet är
fortfarande, trots många jämställdhetsinsatser, köns- och
traditionsbundet. Många kvinnor upplever att de har allt för
få yrken att välja på, medan deras manliga jämnåriga
kamrater har ett utbud på flera hundra utbildningar och
yrken. Försök och åtgärder visar att detta förhållande
verkligen kan ändras. Genom den tekniska utvecklingen
har även tidigare typiskt manliga yrken blivit tillgängliga för
kvinnor. Allt talar på motsvarande sätt för fler män inom
exempelvis kvinnodominerade vårdyrken.
Ökade informations- och andra insatser från
arbetsmarknadsorgan, skolmyndigheter med flera riktade
till kvinnor och män, för att påverka deras utbildnings- och
yrkesval, hör till de åtgärder som måste vidtas för att
åstadkomma ett mindre könsbundet yrkesval.
Nyckelpersoner såsom chefer, anställare och
opinionsbildare skall bearbetas särskilt. Dessa
ansträngningar är viktiga att uppmärksamma, inte minst
mot bakgrund av den nuvarande lågkonjunkturen. De som
av arbetsmarknadspolitiska skäl byter yrkesbana är därvid
en viktig grupp att uppmärksamma.
Kapitalbehovet
Investeringsbehoven när det gäller infrastrukturen, i
form av bland annat kommunikationer, är gigantiska. Icke
desto mindre handlar det om väl motiverade och angelägna
objekt, som är nödvändiga för att åstadkomma
sysselsättning och positiv näringslivsutveckling.
Trafiksystemen behöver vidare läggas om av det skälet att
miljön måste värnas.
Miljön i Skåne, speciellt dess västra del, är
problematisk. Den påverkas av ett intensivt jordbruk och
en omfattande industri. Den påverkas av trafiken. Inte bara
den egna utan också genomfartstrafiken är omfattande --
området utgör flaskhalsen mot Europa. Av geografiska skäl
är Skåne dessutom drabbat av nedfall av luftföroreningar
från andra länder.
Vi har tidigare pekat på att framgång för regionens
näringsliv kräver samhällsstyrning grundad på ett
långsiktigt, strategiskt tänkande. Det gäller inte minst de
framtidsinriktade investeringarna i just infrastrukturen.
Under högkonjunkturen knöts förhoppningar till att
finansieringen av angelägna infrastrukturprojekt skulle
kunna klaras genom förhandlingsuppgörelser med enskilda
eller grupper av privata företag. Det kan nu konstateras att
dessa förhoppningar överdrivits. Framför allt torde
möjligheterna till sådan finansiering vara väsentligt sämre i
nuvarande situation med lågkonjunktur och sjunkande
vinster. Till detta kan läggas att många av de uppräknade
infrastruktursatsningarna borde vara färdigplanerade och
finansieringsfrågorna lösta så att projekten kunde
genomförts under den innevarande lågkonjunkturen. Detta
vore förstås fördelaktigt både sett ur
sysselsättningssynpunkt och kostnadssynpunkt vad gäller de
enskilda projekten. Nu finns reala resurser lediga och
kostnaderna kan pressas.
Därför menar vi socialdemokratiska riksdagsledamöter
från Skåne att det finns starka skäl att överväga delvis nya
modeller för att finansiera nödvändiga
infrastruktursatsningar. En möjlig väg är att under
högkonjunktur bygga upp infrastrukturfonder. Sådana
skulle också i en framtid kunna vara regionala, till exempel
knutna till de regionparlament som vi menar bör växa fram.
Näringslivet skulle då, framför allt i högkonjunktur och när
det går bra för företagen, kunna bidra till att medel sätts av
som sedan kan investeras i framför allt konjunktursvackor
som den nuvarande. På så sätt skulle företagen kunna bidra
med kapital till för dem själva angelägna investeringar
samtidigt som konjunkturväxlingarna skulle kunna dämpas.
Regionparlamentet
Det politiska arbetet i Skåne är inriktat på ett nytt
regionalt styre för Skåne i sin helhet -- ett regionalt
parlament. Vi socialdemokratiska riksdagsledamöter från
Skåne stöder helhjärtat detta arbete och vill på det
bestämdaste understryka vikten av att ett sådant organ
kommer till stånd.
En organisatorisk samordning och en därmed
sammanhängande regionalpolitisk kraftsamling är
nödvändig för att Skåne skall kunna hävda sig och utnyttja
de goda möjligheter till utveckling som föreligger. Med ett
regionalt parlament, som med kraft kan hävda regionens
intressen, kan dessa möjligheter utnyttjas för att utveckla
hela Skåne. Exempelvis kan då den potential som skapas i
anslutning till brofästet vid Malmö medvetet utnyttjas för
att skapa sysselsättning och utveckling också långt bort från
Malmö--Lund-regionen.
Politiskt-administrativt framstår Skåne sedan lång tid
tillbaka som splittrat. Om regionens näringsliv skall kunna
utvecklas är det nödvändigt med en regionalpolitisk
samordning. Kommunerna och andra aktörer i regionen
måste bli ännu bättre på att i samverkan utveckla regionen.
Genom ett ökat samarbete blir det exempelvis möjligt att
på ett bättre sätt lösa problemen vid de nuvarande
länsgränserna i nordväst och på Österlen.
Om Skåne skall kunna öka sin slagkraft som region är
en nödvändig förutsättning att det sker en näringslivs- och
sysselsättningspolitisk kraftsamling där de olika delarna av
Skåne samverkar. Av bland annat detta skäl behövs det en
kontinuerligt arbetande och sammanhållande kraft: ett
regionalt parlament för Skåne. Vi utesluter inte heller
möjligheten att det längre fram kan bli aktuellt med ett
regionalt parlament som geografiskt sett kan tänkas omfatta
mer än Skåne.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för sysselsättning och
näringspolitisk utveckling i Skåne.
Stockholm den 23 januari 1992
Johnny Ahlqvist (s)
Börje Nilsson (s)
Maja Bäckström (s)
Kaj Larsson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Nils T Svensson (s)
Bo Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Jan Andersson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Per Olof Håkansson (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)
Karin Wegestål (s)
Anita Jönsson (s)