Karlskoga
Sedan stålkrisens början år 1970 har Karlskogaregionen tappat mer än än 8.000 industriarbeten. Folkmängden i Karlskoga har minskat från 40.000 till cirka 33.000.
I regionen dominerar försvarsmaterial- och annan tillverkningsindustri arbetsmarknaden. Kommunen arbetar målmedvetet för att andra företag inom t.ex. tjänstesektorn och andra framtidsinriktade branscher ska kunna etablera sig i området.
Arbetsmarknadssituationen i Karlskoga är mycket besvärlig, dels pågår kraftiga strukturrationaliseringar av försvarsindustrin, dels är det en allmän lågkonjunktur. Konsekvenserna av ÖB:s rapport, om den vinner gehör, blir dödsstöten för Karlskogas försvarsmaterialindustri. Det skulle betyda att ytterligare 4 000 arbetstillfällen försvinner från Karlskoga.
Vi anser att staten som stor ägare i Swedish Ordnance, har ett särskilt ansvar för Karlskogas och även angränsande orters utveckling. Swedish Ordnance är dominerande på arbetsmarknaden i Karlskoga och har även stor betydelse för angränsande kommuners arbetsmarknad.
Den industrikris som nu mycket kraftigt drabbar Karlskogaområdet hotar att utarma den stora tillgång som finns på teknisk kompetens. Utbildningsnivån på det tekniska området är hög i Karlskoga. I Karlskoga har ca 21 % av befolkningen teknisk utbildning. Riksgenomsnittet är 15 %.
Vi anser också att vid stora nedskärningar i försvarsindustrin bör regeringen aktivt medverka till att alternativa verksamheter etableras eller skapa förutsättningar för att andra verksamheter etableras.
Degerfors
Degerfors kommun är också en bruksort med en stor dominerande industri, Degerfors jernverk, som ägs av Avestakoncernen. Jernverket har genomgått och genomgår fortfarande strukturrationaliseringar med minskning av arbetsstyrkan som följd. Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor är begränsade.
Uteblivna försvarsbeställningar har gjort att Norsel Fabriks AB nyligen varslat nästan hela arbetsstyrkan, som består av cirka 50 kvinnor. En tidigareläggning av beställningar skulle göra det möjligt för kvinnorna att få behålla sina arbeten.
Ur arbetsmarknadssynpunkt är Degerfors också starkt beroende av försvarsindustrin i Karlskoga. Arbetskraftspendlingen till Karlskoga utgörs av cirka 1000 personer varav cirka 700 personer arbetar i försvarsindustrin.
För att medverka till en utveckling i Karlskoga - Degerforsområdet behövs också bättre kommunikationer. Mälardalens snabbtågstrafik bör byggas ut mot Karlstad och Oslo. En satsning på upprustning av E 18 mellan Karlskoga och Örebro bör påbörjas snarast.
Karlskoga och Degerfors kommuner är t.o.m. 1992-06- 30 tillfälligt inplacerade i stödområde 2. Detta innebär att stödberättigade verksamheter kan erhålla investerings- och utvecklingsbidrag. Däremot utgår inte sysselsättningsbidrag i tillfälliga stödområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Karlskoga och Degerfors blir inplacerade i stödområde 2 fr.o.m. den 1 juli 1992.
Stockholm den 23 januari 1992 Maud Björnemalm (s) Håkan Strömberg (s) Hans Karlsson (s) Sture Ericson (s) Inger Lundberg (s)