Regionalpolitiska åtgärder för Karlskoga och Degerfors
Karlskoga
Sedan stålkrisens början år 1970 har Karlskogaregionen
tappat mer än än 8.000 industriarbeten. Folkmängden i
Karlskoga har minskat från 40.000 till cirka 33.000.
I regionen dominerar försvarsmaterial- och annan
tillverkningsindustri arbetsmarknaden. Kommunen arbetar
målmedvetet för att andra företag inom t.ex. tjänstesektorn
och andra framtidsinriktade branscher ska kunna etablera
sig i området.
Arbetsmarknadssituationen i Karlskoga är mycket
besvärlig, dels pågår kraftiga strukturrationaliseringar av
försvarsindustrin, dels är det en allmän lågkonjunktur.
Konsekvenserna av ÖB:s rapport, om den vinner gehör, blir
dödsstöten för Karlskogas försvarsmaterialindustri. Det
skulle betyda att ytterligare 4 000 arbetstillfällen försvinner
från Karlskoga.
Vi anser att staten som stor ägare i Swedish Ordnance,
har ett särskilt ansvar för Karlskogas och även angränsande
orters utveckling. Swedish Ordnance är dominerande på
arbetsmarknaden i Karlskoga och har även stor betydelse
för angränsande kommuners arbetsmarknad.
Den industrikris som nu mycket kraftigt drabbar
Karlskogaområdet hotar att utarma den stora tillgång som
finns på teknisk kompetens. Utbildningsnivån på det
tekniska området är hög i Karlskoga. I Karlskoga har ca 21 %
av befolkningen teknisk utbildning. Riksgenomsnittet
är 15 %.
Vi
anser också att vid stora nedskärningar i
försvarsindustrin bör regeringen aktivt medverka till att
alternativa verksamheter etableras eller skapa
förutsättningar för att andra verksamheter etableras.
Degerfors
Degerfors kommun är också en bruksort med en stor
dominerande industri, Degerfors jernverk, som ägs av
Avestakoncernen. Jernverket har genomgått och genomgår
fortfarande strukturrationaliseringar med minskning av
arbetsstyrkan som följd. Sysselsättningsmöjligheterna för
kvinnor är begränsade.
Uteblivna försvarsbeställningar har gjort att Norsel
Fabriks AB nyligen varslat nästan hela arbetsstyrkan, som
består av cirka 50 kvinnor. En tidigareläggning av
beställningar skulle göra det möjligt för kvinnorna att få
behålla sina arbeten.
Ur arbetsmarknadssynpunkt är Degerfors också starkt
beroende av försvarsindustrin i Karlskoga.
Arbetskraftspendlingen till Karlskoga utgörs av cirka 1000
personer varav cirka 700 personer arbetar i
försvarsindustrin.
För att medverka till en utveckling i Karlskoga -
Degerforsområdet behövs också bättre kommunikationer.
Mälardalens snabbtågstrafik bör byggas ut mot Karlstad
och Oslo. En satsning på upprustning av E 18
mellan Karlskoga och Örebro bör påbörjas snarast.
Karlskoga och Degerfors kommuner är t.o.m. 1992-06-
30 tillfälligt inplacerade i stödområde 2. Detta innebär att
stödberättigade verksamheter kan erhålla investerings- och
utvecklingsbidrag. Däremot utgår inte
sysselsättningsbidrag i tillfälliga stödområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Karlskoga och Degerfors blir
inplacerade i stödområde 2 fr.o.m. den 1 juli 1992.
Stockholm den 23 januari 1992
Maud Björnemalm (s)
Håkan Strömberg (s)
Hans Karlsson (s)
Sture Ericson (s)
Inger Lundberg (s)