Regionalpolitiska åtgärder i Hällefors och Ljusnarsberg
Regionalpolitikens mål är, enligt riksdagsbeslut, att ge
människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett
var de bor i landet. För att åstadkomma detta behövs en
aktiv regionalpolitik och i vissa områden stora
regionalpolitiska insatser. Bergslagen tillhör de områden
som under lång tid har varit och alltjämt är utsatt för
strukturrationaliseringar inom järn- och stålindustrin.
Hällefors och Ljusnarsberg tillhör de orter i Bergslagen
som drabbats mycket hårt av strukturrationaliseringar.
Hällefors kommun
Hällefors har varit ett brukssamhälle under flera hundra
år. Näringsmässigt är kommunen beroende av
industrisektorn som svarar för 40% av sysselsättningen.
Ensidigheten är stor eftersom 85% av de sysselsatta verkar
inom en bransch, järn- och stålindustrin. Ensidigheten och
sårbarheten förstärks av att kommunens största
arbetsgivare -- Ovako Steel AB -- ensamt svarar för 60% av
industrisysselsättningen. Den långa högkonjunkturen
medförde att planerade strukturförändringar i Hällefors
sköts upp. När så lågkonjunkturen inträdde började stora
och genomgripande strukturrationaliseringar att
genomföras.
Arbetsmarknadssituationen är mycket oroande.
Öppet arbetslösa är 5,7%I arbetsmarknadsåtgärder är
6,7%Varslade är 3,7%Ungdomsarbetslösheten är
29%
Risken är mycket stor att arbetsmarknadssituationen
kommer att förvärras ytterligare. Flera av företagen har
aviserat att deras situation är besvärlig och de kan bli
tvingade att varsla personal.
Den situation som Hällefors befinner sig i, med ett
sviktande näringsliv och med stor arbetslöshet, innebär
mycket stora påfrestningar för den kommunla ekonomin.
Kommunen kommer att redovisa ett negativt bokslut för
1991.Man lånar idag pengar till verksamheten.
Hällefors problem är av den art och storlek att här krävs
stora arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser. För
att kunna bredda näringslivet och minska beroendet av ett
enda dominerande företag måste arbetet inriktas på att dels
utveckla och stödja de företag som redan finns i kommunen
dels att få till stånd företagsetableringar inom andra
branscher.
För att undvika en stor utflyttning från kommunen måste
arbetsmarknaden också få en större bredd och
differentiering för både kvinnor och män.
Hällefors vill därför satsa på branscher där kommunen,
jämfört med andra orter, har en särställning och där
möjligheten finns att nå goda resultat. Målet för Hällefors
är att utvecklas från bruksort till ett samhälle med bred och
differentierad arbetsmarknad för både män och kvinnor.
Ljusnarsbergs kommun
Ljusnarsbergs kommun med tätorten Kopparberg ligger
mitt i Bergslagen. Området dominerades tidigare av skogs-,
gruv-, järn- och stålindustri. Under 60-talet drabbades
skogsbruket av kraftiga strukturrationaliseringar. Under
70- och 80-talen var det gruvorna och järn- och stålindustrin
som utsattes för stora rationaliseringar och nedläggningar.
Trots mycket stora satsningar på utveckling av ett nytt
näringsliv har sysselsättningen minskat kraftigt. Under
perioden 1981--1991 har kommunen satsat 30 milj.kr. på
åtgärder för att stimulera en tillväxt av näringslivet. Staten
har under samma period satsat 130 milj.kr. i olika former av
regionalpolitiskt stöd.
Befolkningsförändringar och befolkningsprognoser är
negativa. Den allmänna lågkonjunkturen har medverkat till
en minskad utflyttning. Vid en uppgång i konjunkturen
finns en mycket stor risk för en kraftig utflyttning av unga
människor.
Situationen för Ljusnarsberg har genom den pågående
lågkonjunkturen förvärrats. I kommunen finns många små
nyetablerade företag. Företag som startade med minsta
möjliga kapitalbas och som därför har mycket svårt att klara
situationen i den lågkonjunktur som nu råder.
Arbetslösheten är nu landets högsta.
Den öppna arbetslösheten är 9,1% (i riket 3,4%). Av
den arbetsföra befolkningen är 20% anmäld hos
arbetsförmedlingen. Ungdomsarbetslösheten (18--24 år) är
nu 30% och tendensen är att den kommer att stiga
ytterligare.
Industrisektorn är fortfarande den största och svarar för
35% av sysselsättningen. Kommunens mål är att utveckla
ett differentierat näringsliv och en arbetsmarknad både för
kvinnor och män.
I regeringens prop. (1991/92 :100 Bilaga 11) föreslår
arbetsmarknadsministern en utökning av de kommuner
som ska få en nedsättning av socialavgifter med 10
procentenheter.
Systemet med nedsatta socialavgifter är ett
regionalpolitiskt instrument som vi anser att det nu finns
skäl att pröva på Hällefors och Ljusnarsberg. Vi föreslår
därför en nedsättning av socialavgifterna med 10
procentenheter att gälla t.o.m. utgiftsåret 2000 och omfatta
följande branscher:
Uppdragsverksamhet, uthyrningsverksamhet, hotell-,
pensionats- och campingverksamhet, restaurang- och
kaféverksamhet som drivs i kombination med hotell-,
pensionats- och campingverksamhet, skidliftar som bedrivs
fristående från annan verksamhet eller i kombination med
restaurang- eller kaféverksamhet, jordbruk, skogsbruk,
trädgårdsskötsel, jakt och fiske.
Nedsättningen bör vidare omfatta företagsledning,
ekonomiadministration, löneadministration, automatisk
databehandling, registreringsverksamhet,
telefonförsäljning, ordermottagning och bokföring som
bedrivs i klart avgränsade avdelningar eller enheter inom
företag vars huvudverksamhet i sig inte är stödberättigad,
samt dessutom kanslifunktioner inom intresse-, kulturella
och religiösa organisationers riks- och centralförbund. Vi
anser dessutom att det finns tungt vägande skäl för att
Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner ska inplaceras i
stödområde 1.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Hällefors och Ljusnarsbergs
kommuner inplaceras i stödområde 1,
2. att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner skall
tillhöra det område som omfattas av nedsättning av
socialavgifter med tio procentenheter.
Stockholm i januari 1992
Maud Björnemalm (s)
Håkan Strömberg (s)
Hans Karlsson (s)
Sture Ericson (s)
Inger Lundberg (s)