Kristinehamn, Storfors, Karlskoga och Degerfors kommuner bildar en gemensam arbetsmarknadsregion i östra Värmland. Denna region har drabbats mycket hårt av strukturomvandling inom befintlig industri.
Bara i Karlskoga har försvunnnit mer än 8 000 industriarbetstillfällen sedan stålkrisens början. Ytterligare 4 000 arbetstillfällen är hotade. Härutöver har det skett omfattande minskningar vid rörverket i Storfors, vid Degerfors Järnverk, Björneborgs Jernverk, Saab-Scania i Kristinehamn m.fl.
I regionen dominerar försvarsmateriel- och annan tillverkningsindustri den privata arbetsmarknaden. Kommunerna har därför målmedvetet arbetat för att få ett mera differentierat näringsliv med framtidsinriktade branscher och då främst den privata tjänstesektorn. För att ha en chans att lyckas i detta arbete är det nödvändigt med bl.a. regionalpolitiskt stöd.
Kristinehamns kommun är inplacerad i tillfälligt stödområde t.o.m. 1992-06-30. Detta innebär att stödberättigade åtgärder har kunnat erhålla investerings- och sysselsättningsbidrag. Däremot utgår inte sysselsättningsstöd i tillfälliga stödområden.
För att klara av den svåra situation som finns på arbetsmarknaden i det aktuella området är det av stor vikt att de aktuella kommunerna inplaceras i stödområde 2.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att Kristinehamns, Storfors, Karlskoga och Degerfors kommuner inplaceras i stödområde
2.
Stockholm den 15 januari 1992 Kjell Ericsson (c)