Idag bor i Norrbotten ca 35 000 personer i åldern 16-24 år. Vid sekelskiftet år 2000 kommer det antalet att ha minskat till ca 27 000. Under samma period ökar antalet personer äldre än 65 år. Samtidigt som antalet ungdomar snabbt minskar så ökar utflyttningen, framför allt av flickor. Sedan 1968 har antalet kvinnor i åldern 20-24 år minskat med mellan en och fem procent årligen till följd av ett negativt flyttningsnetto.
För att behålla och utveckla ett levande inland måste kvinnornas flykt därifrån motverkas. Det måste till ett brett arbete där det väsentliga är ett kvinnoinriktat synsätt som stärker flickors och kvinnors ställning och möjligheter i inlandet. Traditionellt sett har kvinnorna varit starkt beroende av sina män och deras ekonomi, sett i ett nationellt perspektiv har detta förhållande förändrats under de senaste årtiondena. Kvinnornas andel på arbetsmarknaden har ökat successivt men de regionala skillnaderna är stora. I perifera regioner är det gamla mönstret mera utbrett. Det har visat sig att i samhällen med arbetsbrist återfår kvinnorna sin underordnade ställning och ställer sig utanför arbetsmarknaden. De avstår ifrån att konkurrera med männen om arbetstillfällena. En studie av kvinnans ställning i utbildning och arbete har visat att kvinnorna i Stockholm har landet högsta förvärvsfrekvens medan kvinnorna i Norrbotten har den lägsta. Av det kan man möjligen dra slutsatsen att livsstilen i Norrbotten är mer anpassad till männen än till kvinnorna. Till detta måste man också lägga värderingsmönstret som inte tillåter kvinnorna att ha en högre position i yrkeslivet än deras resp. män. För kvinnor i perifera områden är detta ett allvarligt dilemma eftersom deras karriärvägar är betydligt färre än i storstadsområdena.
I studien Högskoleutbildning i ett lokalt perspektiv har Ulla Blomquist visat att av dem som genomgått högskoleutbildning förlagd till Kiruna var flyttningsbenägenheten efter studierna större hos kvinnorna än hos männen. Av männen var det mindre än 5 % som flyttade efter studierna medan 30 % av kvinnorna flyttade. En trolig förklaring var att kvinnorna upplevde det svårare att efter studierna få adekvat arbete. Förutom kvinnors allmänna svårigheter har det dessutom visat sig att de som ändå utbildar sig och vill arbeta har svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden utanför storstäderna.
För folkpartiet liberalerna är det viktigt att tillvarata och behålla den viktiga resurs som kvinnorna i Norrbottens inland utgör. För att åstadkomma detta krävs att förutsättningar för kvinnorna där förbättras. Det kan ske genom förbättring av de allmänna betingelserna -- i utbildning, fritidsliv, kulturellt utbud bl.a. Det kan ske genom att stimulera till egenföretagande, och då inte bara i traditionella kvinnoyrken som sömnad, vävnad, keramik, utan även inom den i dessa bygder ofta väl utbyggda offentliga sektorn. Service, vård och omsorg är verksamhetsområden där kvinnors erfarenhet, kunskap och kompetens finns att tillgå i riklig mängd och kan bli en utmärkt grund för kvinnligt företagande. Erfarenheten visar att många kvinnor inom vård och omsorg gärna tar chansen att bli privat anställda eller egna företagare. Att hjälpa och stödja dem, att undanröja hinder för att de ska kunna bli entreprenörer inom vård, service och omsorg, driva servicehus, vårdhem, gruppbostäder, barnomsorg, kan vara ett sätt att hålla kvar och kanske även locka tillbaka flyktande kvinnor.
Det är viktigt att stärka förutsättningarna för kvinnor att leva och verka i Norrbottens inland. För ett mer kvinnoinriktat synsätt inom olika samhällsområden behövs insatser från utbud av utbildning, fritid och kultur, till stimulanser till entreprenörskap inom vanliga kvinnoområden och även inom den offentliga sektorn.
Jag föreslår att Glesbygdsdelegationen ges i uppdrag att utarbeta program och initiera projekt för att i Norrbottens inland, tillsammans med regionala och lokala myndigheter och intresseorganisationer, skapa bättre förutsättningar för flickor/kvinnor att bli kvar och leva ett meningsfullt liv där.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för kvinnor/flickor att verka och leva i Norrbottens inland.
Stockholm den 20 januari 1992 Britta Bjelle (fp)