Folkbildningsarbetet är inne i ett radikalt
förändringsarbete. Nyligen har debatten om
folkbildningens organisation och förutsättningar för det fria
och frivilliga folkbildningsarbetet satts igång och nya
förutsättningar antogs av riksdagen så sent som i juni 1991.
Folkbildningen, folkhögskolor och studieförbund, fick
möjligheter att gå från statens regelbok till egen målstyrd
verksamhet. Detta kräver dock en långsiktig planering och
det var dels därför, men också utifrån att riksdagen nu
alltmer övergår till treårsbudget på område efter område,
som beslutet om treårigt anslag antogs. Årets
budgetproposition visar att ett avsteg görs genom att dra ner
anslaget med ytterligare 300 000 kronor efter
prisuppräkning; förra budgetåret var besparingen 100 000
kronor.
Det är, som vi ser det, samhällets uppgift att medverka
till att de många människor, speciellt ungdomar, som idag
går arbetslösa, kan inhämta kunskap. Här har
folkhögskolan en unik ställning och i studieförbundens regi
får kulturarbetare och cirkelledare engagemang och
arbetstillfällen. Vi menar att det behövs en översyn av de
olika utbildningar och utbildningsanordnare som verkar
inom såväl arbetsmarknad, utbildning som folkbildning.
Det torde vara så att en hel del utbildning är mera lämpad
för folkhögskolor och studieförbund, därtill kan inte heller
uteslutas att kostnaderna även kan bli lägre. Riksdagen bör
därför begära förslag från regeringen för
sysselsättningsskapande åtgärder där folkhögskolan och
studieförbunden kan vara utbildningsanordnare.
Folkhögskolorna har hög utbildningskompetens och
förmåga att forma kurser efter de studerandes behov. De är,
enligt vår mening, viktiga redskap för möjligheten att höja
kompetensnivån för dem som behöver läsa in grundskole-
eller gymnasiekompetens.
Studieförbunden har å sin sida även stor förmåga att
ordna meningsfull sysselsättning inte minst bland
ungdomar. Nu gäller det att ta till vara den ofrivilligt ''lediga
tid'' många ställs inför och istället genom utbildningsinsatser
underlätta för dem att återkomma till arbetsmarknaden.
Speciell uppmärksamhet bör ägnas de handikappades
situation, där studieförbunden redan har en grundlagd
kunskap. Studieförbunden har tidigare visat sig kunniga att
genomföra projekt som ''Hela Sverige ska leva'' och ''Starta
eget''-kurser.
Frågan om Sveriges medlemskap i den europeiska
gemensamma marknaden diskuteras och kommer att
diskuteras intensivt framöver. Inför de förändringar på alla
områden som ett medlemskap kan tänkas innebära är det
nödvändigt med en brett upplagd informations- och
utbildningsverksamhet. Det finns knappast några kanaler
som på ett bättre sätt än studieförbunden når ut till de
många människorna. Här måste det bli fråga om en
informationskampanj med betydligt större dignitet än t.ex.
tidigare högertrafikkampanjer, kärnkraftsomröstningen
m.m. Här krävs extra resurser från samhällets sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sysselsättningsskapande åtgärder, där folkhögskolor och
studieförbund kan vara utbildningsanordnare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om EG. 1
Stockholm den 24 januari 1992
Stina Gustavsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Marianne Andersson (c)
Rosa Östh (c)