Den snabba ökningen av arbetslösheten är Sveriges
absolut största problem och därför också politikens
viktigaste uppgift att bekämpa. En svår lågkonjunktur,
strukturomvandlingar och nu också den borgerliga
regeringens ovilja mot sysselsättningsskapande åtgärder har
resulterat i för Sverige mycket hög arbetslöshet.
Regeringen räknar själv med upp emot 5 % arbetslösa
redan nästa år.
Också i Stockholmsregionen ökar nu problemen
lavinartat. Precis som i andra europeiska länder så ser vi en
mycket snabb ökning av arbetslösheten just i storstäderna.
Detta skiljer sig från den förra lågkonjunkturen. Redan i
januari 1992 fanns nära 30 000 arbetslösa i Stockholm och
länsarbetsnämnden räknar med uppemot 40 000 arbetslösa
till sommaren, om inte snabba insatser görs. Redan 30 000
är lika många som är arbetslösa i hela Norrland i dag.
Detta är en helt oacceptabel utveckling. I en storstad
med stora sociala spänningar, liten yta, många invandrare
och en tilltagande främlingsfientlighet, så kan det bli
mycket oroligt och spänt till sommaren med 40 000
arbetslösa. Till detta kommer alla sommarlediga elever som
inte kan räkna med feriejobb i den utsträckning de varit
vana vid från tidigare år.
Stockholms läns arbetsmarknad är mycket speciell. En
stor tjänstesektor, en allt mindre industri, ett
strukturomvandlingstryck, en stor offentlig sektor. Under
1991 varslades över 30 000 personer, vilket är den högsta
siffran någonsin. Hela 18 % av varslen berörde
byggområdet, trots att sysselsättningsandelen för Byggnads
endast är 6 %. Industrivarslen stod för 21 % medan deras
andel av jobben i regionen är 13 %.
Detta gör att arbetsmarknaden i regionen nu tenderar
att bli ännu mer ensidigt inriktad på
tjänstemannaarbetsplatser och offentlig verksamhet. Det är
allvarligt om Stockholm blir helt avindustrialiserad. De
regioner som har en allsidig arbetsmarknad drabbas mindre
hårt av svängningar i konjunkturen. Kommunernas
ekonomiska problem kommer också att resultera i att också
denna sektor kan komma att varsla allt fler. Det slår hårt
mot kvinnorna.
Det är också ett faktum att utvecklingen mot allt mer
utbildningskrävande och specialiserade arbeten i
Stockholm i sig gör det svårare att få ned arbetslösheten.
Ungdomarna får svårt att komma in på arbetsmarknaden då
en allt större andel av de lediga jobben kräver tidigare
erfarenhet. Avståndet mellan de arbetslösas kunskaper och
de krav på kunskaper som de lediga jobben kräver, blir allt
större. Detta leder till allt fler långtidsarbetslösa. Nu är
deras andel av regionens arbetslösa hela 16 %.
Den regionala obalansen förstärks ytterligare av
arbetslösheten. Den växer snabbast i länets fattigaste
kommuner och blir också en allt tyngre ekonomisk börda
för dem. Socialhjälpskostnaderna ökar fort och
skatteintäkterna minskar samtidigt.
Sverige har under lång tid byggt upp
arbetsmarknadspolitiken till en ovärderlig resurs för att
klara svåra omställningar på arbetsmarknaden och för att
kunna hävda arbetslinjen. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken måste dock alltid paras med en
stark ekonomisk politik och generella insatser för att
stimulera sysselsättningen. Vi har också en stark
regionalpolitik för att hjälpa glesbygdens människor och
orter att kunna överleva och utvecklas. Nu måste också
storstäderna bli föremål för en konsekvent och uthållig
politik för att få fart på tillväxten och sysselsättningen.
De ovan beskrivna problemen samverkar nu i allt
snabbare takt till att vi har tiotusentals arbetslösa
människor redan under detta år. Vi vet också av
utvecklingen i andra länders storstäder att det blir allt
svårare att hävda arbetslinjen och att utjämna de sociala
villkoren om arbetslösheten tillåts stiga och stanna på höga
nivåer.
Vi anser det nu vara hög tid att satsa på en sammanhållen
och offensiv politik i Stockholmsregionen för att få ned
arbetslösheten och utveckla regionen. Redan nu kan en
mängd åtgärder vidtas som skapar jobb och utbildning och
samtidigt förnyar bostäder, offentliga lokaler, förbättrar
infrastrukturen och ger förutsättningar för företagen att
växa sig starkare och konkurrenskraftiga. På så sätt kan
Stockholms många små företag bli en ännu viktigare del av
vår arbetsmarknad.
Vi delar kravet i (s)-partimotionen att regeringen bör ta
fram ett ekonomiskt-politiskt program, som i ett första steg
skall få ned arbetslösheten till 3 % redan nästa år. Men
samtidigt måste arbetet med ett långsiktigt program för
utvecklingen av arbete och tillväxt i Stockholmsområdet
sättas igång. Socialdemokraterna i Stockholm kommer att
arbeta intensivt under våren med detta och återkomma i
motioner i samband med kompletteringspropositionen i
april.
Vi vill dock redan nu peka på några åtgärder som måste
till omedelbart för att bryta arbetslösheten och för att få
meningsfull sysselsättning åt framför allt alla ungdomar.
Byggandet
Som framförts i bl.a. vår motion om byggandet i
Stockholmsområdet måste det till omfattande stimulanser
av byggandet. Det är orimligt att i en lågkonjunktur inte
utnyttja produktionskapaciteten till att bygga om,
underhålla och rusta upp vårt bostadsbestånd. Bidraget till
att rusta upp våra skolor måste behållas,
investeringsbidraget höjas, ungdomsbostadsstödet
bibehållas, räntebidrag införas till tidigarelagda
kommunala investeringar, satsningarna i infrastrukturen,
t.ex. Arlandabanan, snabbas upp. Det är nu en omfattande
förnyelse av våra gemensamma tillgångar kan och måste
ske.
Regeringen måste ta initiativ och stimulera satsningar i
tillväxtbefrämjande områden.
Det handlar om vägnätet, VA-näten, skolorna,
äldreboendet som alla är eftersatta och i behov av förnyelse.
Nu måste ledig produktionskapacitet utnyttjas och
kompetensen hållas uppe.
-- Regeringen bör här snarast återkomma till riksdagen
med förslag om hur en sådan stimulans kan ske.
Inkomsterna av den s.k. särskilda investeringsavgiften i
Stockholm skulle användas som stimulans för utvecklingen
i regionen. Avsikten var att dessa medel skulle återföras till
regionen och det bör nu ske. Enligt uppgift handlar det om
ca 230 milj. kr.
Länsarbetsnämnden
-- LAN i Stockholms län bör på försök få använda
medlen för arbetsmarknadspolitiska insatser friare. Det kan
handla om t.ex. stöd till arbetsgivare som startar bygg- och
anläggningsjobb tidigare än planerat, särskilt
projekteringsstöd för att skynda på nya jobb, och att
använda viss del av resurserna till temporära
personalförstärkningar för att jobba t.ex. med ungdomar
till sommaren. Detta bör regeringen ge AMS i uppdrag
snarast.
-- LAN i Stockholm bör vidare få ett särskilt anslag för att
nå så många ungdomar som möjligt med aktiva insatser. Det
kan handla om att via studieförbunden anordna en bred
informations- och studieverksamhet om EG och
möjligheterna för ungdomar att studera, resa och arbeta i
det nya Europa. Det kan handla om att fylla skolorna i
sommar med t.ex. kortutbildningar, musikverksamhet
ledda av arbetslösa vuxna. Det kan handla om att uppmana
företagen till fadderverksamhet för ungdomar. Storstadens
sociala risker för alla sysslolösa ungdomar motiverar ett
särskilt stöd till detta nu i år.
-- En särskild kommission under ledning av LAN bör få i
uppdrag att ta de initiativ som behövs för att snabba upp
igångsättningen av infrastrukturinvesteringarna i regionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av byggstimulanser i
regionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett stimulansprogram för
tillväxtbefrämjande investeringar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med friare
användning av länsarbetsnämndens resurser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt anslag till
länsarbetsnämnden för ungdomsaktiviteter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att påskynda
infrastrukturinvesteringar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av ett räntebidrag för
tidigarelagda kommunala investeringar.
Stockholm den 27 januari 1992
Anita Johansson (s)
Oskar Lindkvist (s)
Anita Gradin (s)
Eva Johansson (s)
Thage G Peterson (s)
Anita Modin (s)
Ingela Thalén (s)
Mona Sahlin (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ulf Lönnqvist (s)
Ines Uusmann (s)
Hans Göran Franck (s)
Sören Lekberg (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Kent Carlsson (s)
Pierre Schori (s)
Sten Andersson (s)
i Stockholm