Statens anslag till folkbildningen fördelas via Folkbildningsrådet. Folkbildningsrådet fördelar sedan detta statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund.
Från och med innevarande budgetår arbetar folkhögskolor och studieförbund mindre detaljreglerat. Arbetet har utformats utifrån en treårig budgetram. Det drastiskt ändrade sysselsättningslägets påverkan på statsbudgeten har medfört att också folkbildningen får vidkännas förhållandevis stora anslagsminskningar, drygt 300 miljoner.
Den fria folkbildningen har betytt mycket för föreningslivet, landsbygdskulturen och demokratin. Nyligen konstaterade en artikel i den amerikanska tidskriften Newsweek att Sverige har världens bästa vuxenutbildning.
Idag finns i Sverige 132 folkhögskolor. 83 av dessa ägs av folkrörelser, organisationer, stiftelser eller föreningar. Ca 18 000 studerar vid folkhögskolornas långa kurser. Förhållandevis många elever har flyktingbakgrund eller har handikapp av något slag.
Med ledning av tidigare fördelning från Folkbildningsrådet tycks minskningen på folkhögskolorna bli i storleksordningen 120 miljoner kronor samtidigt som fler elever förväntas söka sig till folkhögskolorna. Det är lämpligt att bättra på sin utbildning när det är svårt att få arbete.
Är alternativet till en plats i folkhögskolan en plats i arbetslöshetskön kan en minskad anslagsfördelning till folkhögskolorna t o m medföra en ökad budgetbelastning.
I dagens arbetsmarknadssituation kan folkhögskolorna göra stora insatser genom att ge arbetslösa en möjlighet till grundläggande studier och en start till ytterligare utbildning och nytt arbete. Behovet av sådana kurser är därför stort. Samtidigt kommer en minskad anslagstilldelning för folkhögskolorna sannolikt att minska antalet utbildningsplatser. Med tanke på ambitionerna att förstärka insatserna för de arbetslösa samt prioritera gymnasie- och högskoleutbildningar kan det inte vara riktigt att försämra folkhögskolans möjligheter att genomföra sådan utbildning. Den kompetens som finns inom detta område på svensk folkhögskola bör komma de arbetslösa till godo.
Bästa effekten på utbildningen uppnås om folkhögskolorna själva får till uppgift att inom ramen för sin ordinarie verksamhet utveckla kurser för arbetslösa. Då kan de enskilda folkhögskolornas flexibilitet och kreativitet sätta sin prägel på kursutbud och pedagogik. En lämplig tilläggsram för denna verksamhet kunde vara 60 miljoner kronor.
Därutöver borde särskilda utbildningar kunna ordnas vid folkhögskolorna beroende på de lokala behoven. Båda dessa typer av utbildning kunde finansieras inom anslaget för arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av arbetslösa vid folkhögskolorna.
Stockholm den 27 januari 1992 Harry Staaf (kds)