Vänsterpartiet presenterar i motionen en rad förslag till
förändringar i arbetsmiljön. Huvudpunkterna är:Stärkta
fackliga rättigheterFörbjud individuella ackord
Premiera de bra arbetsmiljöerna. Straffa de dåligaFler
yrkesinspektörerUtökade resurser till
arbetsmiljöinstitutetLägg ner Arbetslivscentrum -- stärk
kvinnoforskningenFörändra arbetsorganisationen så att
kvinnor får makt och inflytande över sin arbetssituation
Uppvärdera kvinnors kunskaper och färdigheter
Betrakta sexuella trakasserier som ett allvarligt
arbetsmiljöproblemFertila kvinnor skall ha rätt till
omplacering om det finns minsta risk för att arbetsmiljön
kan vara skadlig för fostret
Arbetsmiljön -- en fråga om makt
Arbetsmiljön är en grundläggande miljöfråga. Problem
i den yttre miljön har samband med problem i arbetsmiljön.
Därför kommer arbetsmiljöförbättrande åtgärder också att
positivt bidra till en bättre miljö i stort. De anställda och
deras organisationer har god kännedom om råvarors och
processers miljöpåverkan, både när det gäller arbetsmiljön
och den yttre miljön. Därför är det allvarligt att
arbetsmiljöproblemen och därmed följande arbetsskador
och sjukdomar inte åtgärdas.
Under 1980-talet har det s.k. ohälsotalet -- dvs det
genomsnittliga antalet dagar per försäkrad som ersatts med
sjukpenning, arbetsskadesjukpenning eller
förtidspensionering/sjukbidrag -- ökat kraftigt. Kvinnorna
står för två tredjedelar av den ökade sjukfrånvaron under
80-talet och skillnaderna mellan kvinnor och män vad gäller
ohälsotalet har ökat. Det finns troligtvis ett samband med
att det också är kvinnorna som svarar för den största delen
av arbetskraftsökningen.
År 1990 bröts trenden med ökande ohälsotal. Det är
emellertid omöjligt att dra entydiga slutsatser av ett enstaka
års minskning. Dels måste man hålla i minnet att statistiken
baserar sig på anmälningar som ska ligga till grund för
ekonomisk ersättning till enskilda människor. Förändringar
sker i människors sätt att anmäla till myndigheterna och
villkoren i ersättningar förändras ständigt. Dessutom har
konjunkturläget med stor sannolikhet betydelse för
sjuktalet. Det finns undersökningar som pekar mot att det
högre tempo som pressas fram under en överhettad
högkonjunktur leder till ökade sjuktal.
Sett över 1980-talet som helhet kan man konstatera att
sjuktalen ökar liksom arbetsskadorna och
förtidspensioneringarna. Hårdast drabbas kvinnorna. Både
sjuktalet -- antalet anmälda sjukdagar till
försäkringskassan -- och antalet arbetssjukdomar har ökat
mer bland kvinnor än bland män. Kostnaderna för dessa
uppskattas, förutom produktionsbortfallet, till drygt 60
miljarder kronor per år. Därutöver betalar samhället 3
miljarder per år till förbättringar av arbetsmiljön.
Antalet förtidspensionärer har ökat under hela 1980-
talet och utgör idag ca 350 000 människor. Drygt 50 000
förtidspensioneras årligen. Ca 180 000 arbetsskador anmäls
varje år. Därtill kommer de mänskliga kostnaderna som
inte kan beräknas men som är oerhört stora.
Dödligheten bland människor som slagits ut ur
arbetslivet är 3--4 gånger högre än i andra motsvarande
grupper.
Största delen av de sjukdomar och skador som
förorsakar sjukskrivningar kan hänföras till arbetsmiljön.
Hälsan är en klassfråga. LO-grupperna får i större
utsträckning arbetssjukdomar än andra, de vårdas längre på
sjukhus och de förtidspensioneras mest.
Nya skador ökar mest
Gårdagens arbetsmiljörisker i form av bristande
skyddsanordningar med risk för fysiska skador i jobbet finns
delvis kvar, samtidigt har andra och nya risker uppstått.
Stress, belastningsskador och psykosociala faktorer blir
allt påtagligare sjukdomsorsaker. En kraftig ökning av
antalet anmälda arbetsskador av psykosocial typ har
uppstått under 1980-talet.
Stressframkallade sjukdomar, exempelvis i form av
hjärt-kärlsjukdomar, är långt vanligare inom arbetarklassen
än bland tjänstemän och företagare. Dessa klassbundna
skillnader i hälsotillstånd har ökat under 1970- och 1980-
talen.
Nya typer av miljörisker drabbar stora grupper. Dålig
inomhusventilation i många moderna kontors- och
industribyggnader medför att bakterier, mögel och
allergiframkallande ämnen sprids i lokalerna. Detta är
sannolikt en viktig orsak till ökningen av astmatiska och
allergiska sjukdomar.
Överhuvud taget är Sverige ett u-land när det gäller väl
fungerande ventilationsanläggningar. Det finns stora brister
när det gäller den regelbundna kontrollen och servicen av
dessa. Och detta gäller både på arbetsplatser, i hemmet och
övriga lokaler.
Ett växande antal nya kemikalier och den ökande tiden
framför bildskärmar är andra nya arbetsmiljöproblem.
Tid är en arbetsmiljöfråga
Oregelbundna arbetstider och skiftarbete sliter hårdare
på människor än arbete under dagtid. Av hälsoskäl skulle
därför en daglig arbetstidsförkortning vara det bästa
verktyget mot utslitning av arbetskraften.
Det är uppenbart att ackordsarbete ökar risken för
förslitningar och arbetsskador. Men även inom den
offentliga sektorn skapar bristen på tid ökad risk för
belastningsskador. Idag löser många kvinnor problemen
med dålig arbetsmiljö genom att jobba deltid. De tar själva
ansvaret för något som borde vara samhällets uppgift.
Med mer tid kan vårdbiträdet stötta patienten så att han
eller hon kan resa sig själv, äta eller tvätta sig själv. Om inte
den tiden finns måste vårdbiträdet lyfta, mata och tvätta.
Samma situation gäller inom barnomsorgen. Barn behöver
tid. Det går inte att jäkta när barn ska klä sig eller äta. Finns
det inte tillräckligt med personal, finns det inte tid att vänta
på barnen, så tvingas personalen att klä på och att mata.
Dessa och liknande situationer leder till att arbetet för
personalen blir tyngre, patienterna och de gamla
passiviseras och barnen hindras att utvecklas och lära sig i
sin egen takt.
Målet under 90-talet bör vara att sextimmarsdagen
uppnås. Argumenten för sextimmarsdagen utvecklas
ytterligare i en separat motion.
Kvinnors arbetsmiljö
Kvinnors sjukfrånvaro har utvecklats på ett annat sätt än
sjukfrånvaron för män under de senaste tio åren. Sjuktalet
har ökat för både män och kvinnor under senare delen av
1980-talet, men ökningen har varit större bland kvinnorna
(27,7 dagar 1990 mot 20,5 för män).
Betyder då detta att kvinnor är sjukare än män?
Nej, den slutsatsen kan man inte dra. För att förstå
olikheten i siffrorna måste man både studera statistiken
noggrannare och se till kvinnornas speciella situation i
arbetslivet.
Så har t ex närmare 60 % av kvinnorna högst 6 sjukdagar
under ett år, dvs de flesta kvinnor är inte mycket
sjuka.
Men under de senaste tio åren har kvinnorna ökat sitt
förvärvsarbete. Idag förvärvsarbetar 84 % av alla kvinnor i
åldern 20--64 år. Totalt fanns 2 141 600 kvinnor på
arbetsmarknaden 1990.
Det är kvinnor i 30-årsåldern och kvinnor över 50 som
har den största ökningen av sjuktalet.
Den uppdelade arbetsmarknaden
Sverige har världens mest segregerade arbetsmarknad.
Män och kvinnor tillbringar sitt yrkesverksamma liv till
stora delar i olika världar. Detta har också haft och har
fortfarande konsekvenser för arbetsmiljöåtgärderna.
I SCB:s (Statistiska Centralbyrån) enkätstudie som
redovisas i skriften Kvinnors och mäns arbetsmiljö finns det
endast två yrkesgrupper där det är jämn könsfördelning
(40--60%) nämligen övrigt administrativt arbete samt post-
och telekommunikationsarbete.
I övriga yrkesgrupper -- 20 st -- är andelen män mer än
60%.
Kvinnodominerade yrkesgrupper -- med mer än 60 %
kvinnor -- är, hälso- och sjukvårdsarbete, sekreterar- och
maskinskrivningsarbete, pedagogiskt arbete,
affärsbiträden, förskollärare, textil- och sömnadsarbete,
hotell- och restaurangarbete samt städare.
Den offentliga sektorn är kvinnornas största
arbetsgivare. Åtta av tio anställda i kommuner och
landsting är kvinnor. Inom äldreomsorg, barnomsorg,
sjukvård och lokalvård dominerar kvinnorna. Det är de som
bär upp den offentliga sektorn.
Men kvinnorna finns också inom industrin -- där
de har de monotonaste och ensidigaste arbetsuppgifterna --
och på restauranger, kontor och inom handeln.
Kännetecknande för dessa arbetsplatser är -- förutom
kvinnodominansen -- att de har låg status, låga löner och
ofta dålig arbetsmiljö.
Det är kvinnorna som står längst ner på klasstrappan och
som utgör huvudparten av arbetarklassen idag.
Inom industrin har 50 % av de privatanställda kvinnorna
ensidiga arbeten. Ett monteringsarbete som 1940 tog sex
timmar har i dag en arbetscykel på 2 minuter. Det säger en
del om dagens arbetsintensitet.
Det har också visat sig att det inom industrin ofta sker en
''anpassning'' av industrijobben när det gäller kvinnor, som
innebär att traditionellt ''manliga'' delar av arbetet, som
t.ex. underhåll och reparation, har plockats bort från
kvinnorna. Därmed har också naturliga förutsättningar till
omväxling försvunnit.
När kvinnor börjar arbeta inom traditionellt manliga
arbetsområden hävdas ofta att arbetet är för tungt och att
kvinnorna är svagare än män. Men det är en fördom som
har sin grund i att samhällets normer har formats av män.
Varför anses man t. ex. starkare om man lyfter 60 kg en
gång, än om man lyfter 10 kg sex gånger?
Senare undersökningar har visat att det är kvinnor som
arbetar i vården som har de allra tyngsta jobben både när
det gäller fysisk och psykisk belastning.
Dessutom är det så, att medan de traditionellt manliga
tunga jobben har rationaliserats och underlättats med ny
teknologi, så är kvinnors tunga jobb fortfarande till största
delen manuella.
De uppenbart skadliga arbetsuppgifter som fortfarande
finns inom industrin och till stor del utförs av kvinnor måste
förändras eller avvecklas. I den mån tunga lyft och
riskfyllda arbetsuppgifter ändå måste utföras måste de
kombineras med arbetsuppgifter som inte är fysiskt och
psykiskt belastande.
Riskyrken
I SCB-studien avspeglas också den könsuppdelade
arbetsmarknaden när man studerar riskerna i den fysiska
arbetsmiljön. Männen utsätts för mer buller, kyla, drag och
vibrationer, kvinnorna mer för rengöringsmedel, dålig
belysning, buller och drag.
Studien konstaterar att män oftare har ett kroppsligt
tyngre arbete. Män måste ta i mer och lyfta tyngre, sägs det.
En brist i studien är definitionen av tunga jobb. Att, som
man gör i enkäten, ta reda på hur många som lyfter 20 kg
eller mer flera gånger varje dag är ett bra exempel på hur
''manligt tänkande'' styr.
Varför just 20 kg? Enligt vår uppfattning saknas det ett
mått på hur den relativa belastningen påverkar
arbetstagare. Kvinnor är i allmänhet mindre och fysiskt
svagare än män. Ett lyft på 20 kg innebär därför en större
relativ belastning på kvinnan än på mannen. För att få
rättvisande resultat om tunga jobb måste även dessa relativa
belastningar redovisas.
Man kan misstänka att kvinnor, som ju måst anpassa sig
till ett arbetsliv skapat av och för män, ständigt arbetar med
mindre marginal till sitt ''fysiska maximum'' än män och att
detta avspeglar sig i sjukdomar och arbetsskador.
Sjuk för att orka jobba!?
På senare år har forskning om coping-sjukfrånvaro visat
på nya förklaringar till korttidsfrånvaro.
Copingbeteende kan närmast beskrivas som
sjukfrånvaro som kan ha en avlastande och därmed
hälsobefrämjande effekt. Man stannar hemma från jobbet
en eller ett par dagar utan att man är direkt sjuk, för att man
ska orka med sitt arbete.
Ett antal studier har visat att teorin om den här sortens
korttidsfrånvaro gäller och att det snarare kan vara en
stressig och psykiskt pressande arbetssituation som orsakar
korttidsfrånvaro än en bristande arbetsmoral som ibland
hörs i debatten. Inte oväntat finner man att coping-
beteendet ökar i högkonjunkturer och att det förekommer
i större utsträckning hos kvinnor.
Den psykiska arbetsmiljön har glömts bort
Den psykiska arbetsmiljön -- hur man mår på jobbet --
är en del av arbetslivet som måste lyftas fram när man ska
förbättra arbetsmiljön. Den psykiska belastningen är störst
för de människor som har litet inflytande över arbetet
samtidigt som den yttre pressen är hård. Detta gäller ofta
för de jobb där kvinnorna finns.
En ständig känsla av att inte räcka till, att ens
arbetsinsats inte värderas, tvingar in många kvinnor i en
arbetslivets negativa spiral, som får effekter på både
självförtroende och hälsa. I undersökningar som
Kommunalarbetareförbundet gjort, har man konstaterat att
kvinnorna i kommuner och landsting har en betydligt
hårdare psykisk arbetssituation än männen.
Andra delar av den psykiska arbetsmiljön är mobbing,
sexuella trakasserier och hot om våld. I en undersökning av
JämO (Jämställdhetsombudsmannen) 1987 redovisades att
var fjärde LO-kvinna utsatts för olika former av sexuella
trakasserier. Det finns en oroande tendens i samhället i dag,
att det blivit mer accepterat -- inte minst i massmedia -- med
anspelningar på kvinnor, sex och våld.
Många kvinnor arbetar också i arbetssituationer som
innebär risk för hot om våld. Dit hör t.ex. personal inom
hemtjänsten där riskerna ökar i takt med att nya grupper
omfattas, t.ex. psykiskt sjuka och missbrukare, samt
socialtjänstens personal. Men problemen finns även inom
serviceyrken, på banker och i affärer. Varje dag sker minst
ett rån i Sverige, och antalet ökar.
Förtidspensioneringarna
Förtidspension har ofta en koppling till
arbetsmiljöfrågorna. Yrken med en hög andel
förtidspensionärer kan därför ge en indikation på brister i
arbetsmiljön.
Högst andel förtidspensionärer i förhållande till
yrkesverksamma finns inom följande områden: lokalvård,
textil, sömnad, järnbruk, metall- och smidesindustri,
gjuteri- och verkstadsindustri, byggnadsarbete samt övrig
industri.
Kopplingen långtidssjukskrivning--brister i arbetsmiljön
är tydlig. De långa sjukskrivningarna har ökat kraftigt för
kvinnorna och har ett högre tal än för män.
När det slutligen gäller dödsolyckor som följd av
arbetsplatsolycksfall (exkl resa till/från arbete) har den
årliga siffran varit relativt konstant runt 100 personer.
De aktuella dödstalen i arbetsskadestatistiken visar
högst dödstal för följande yrken: egenföretagare (främst
jord/skogsbrukare), industriarbetare och chaufförer.
Sammanfattningsvis är bilden entydig:antalet
arbetsskador ökarkvinnors andel bland de arbetsskadade
växerförslitningsskadorna i nacke, axlar, rygg och armar
är fortfarande en betydande del av arbetsskadorna
kvinnor utsätts för de största riskerna inom yrkena städare,
montörer inom elektronikindustrin, verkstadsmekaniker
samt vård och omsorg (främst hemsjukvården)för män är
risken störst bland slakt- och charkuteriarbetare,
flyttkarlar, jordbrukare och gjuteriarbetare samt byggnads-
och industriarbetarede psykosociala problemen på
arbetsplatserna ökar.
Det finns för närvarande omkring 150 myndigheter och
organisationer som arbetar med olika former av utåtriktad
arbetsmiljöverksamhet. Det finns oerhörda
kunskapsbanker i Sverige om arbetsmiljöfrågorna. Det
finns ca 120.000 aktiva skyddsombud. Inom lagstiftningen
är den bärande tanken samverkan och samarbete mellan
arbetstagare och arbetsgivare för en bättre arbetsmiljö.
Det är inte kunskap och information som saknas.
Det är makten att använda kunskapen som saknas.
Nu måste lagarna stärkas
Sjukstatistiken talar sitt tydliga språk. Arbetsmiljön har
totalt sett blivit sämre i Sverige under senare år. Den
slutsats man måste dra av den växande förslitningen av
arbetskraften är att makten över arbetsmiljön måste
förskjutas från arbetsgivaren till de anställda och
fackföreningarna. Det är den garantin som behövs för att
arbetsmiljön radikalt ska kunna förändras och den
uppåtriktade kurvan i arbetsskadestatistiken vändas neråt.
Detta måste tydliggöras genom en reformerad
lagstiftning och genom en förnyad och moderniserad,
effektiviserad, tuffare och mer sanktionsbenägen
tillsynsverksamhet från statens sida.
Vänsterpartiets förslag
Vänsterpartiet ställer följande krav för en förbättrad
arbetsmiljö:
1. Omfattande förändringar av Arbetsmiljölagen och
Medbestämmandelagen för förstärkningar av
fackföreningarnas och de anställdas makt och inflytande
avseende arbetsorganisation, arbetstider, arbetstempo,
personalstorlek, ventilation, ljudnivå, temperatur samt
anpassning av arbetsplatsen i övrigt efter den anställdes
förutsättningar. I lagstiftningen måste ske ett närmande
mellan skyddsarbetet och det övriga fackliga arbetet.
2. Skyddsombuden har en nyckelroll på vägen mot en
förnyad arbetsmiljö. Vänsterpartiet föreslår därför:
Utökad stoppningsrätt för skyddsombuden vad avser
långsiktig risk för ohälsa och arbetsskador beroende på
arbetets uppläggning och organisation.
Utökad stoppningsrätt för skyddsombud när det
föreligger risk för hot från företaget mot den yttre miljön.
En helhetssyn på miljön är nödvändig liksom en helhetssyn
på människors livsförhållanden.
3. Ett klart och entydigt förbud mot individuellt ackord
bör införas lagstiftningsvägen. Bestämmelserna måste
också innebära att förbudet ej får kringgås genom ändrade
arbetsmetoder och ändrad arbetsorganisation så att samma
arbetssituation och tempo behålls. Arbetsskade- och
sjukfrånvarostatistiken visar entydigt att löneformen är
direkt farlig för arbetskraften.
4. Kostnaderna för dålig arbetsmiljö i form av frånvaro,
skador och förtidspensionering skall lyftas fram i företagens
och förvaltningarnas redovisningar i form av en obligatorisk
personalekonomisk redovisning. Vi anser också att
principen att premiera bra arbetsmiljöer och straffa dåliga
sådana genom differentierade arbetsgivaravgifter är riktig.
Differentieringen ska vara så stor att den blir kännbar.
5. En central kunskapsuppbyggnad avseende
arbetsskador och dåliga arbetsmiljöer måste ske i syfte att
stärka arbetsmiljöarbetet. ISA-systemet inom
Arbetarskyddsstyrelsens ram finns redan men behöver
utvecklas ytterligare för uppbyggnaden av en samordnad
arbetsskadestatistik. Det måste göras möjligt att enkelt
följa vilka arbetsplatser och yrken som har en förhöjd
sjukfrånvaro eller skadefrekvens.
Som omnämnts tidigare måste också metoder tas fram
för att mäta skillnader i relativ belastning mellan kvinnor
och män.
6. Resurstillskott till yrkesinspektionen
Förutsättningarna för yrkesinspektionernas verksamhet
har ändrats påtagligt och i Arbetsmarknadsdepartementets
budgetbilaga redovisas att den förändrade inriktningen
(koncentration till de sämsta arbetsställena) och
minskningen av personal fått konsekvenser för
yrkesinspektionen. Antalet arbetsställebesök har minskat
från ca 62 000 budgetåret 1987/88 till ca 38 000 budgetåret
1990/91. Under samma period har andelen förelägganden
fördubblats och andelen inspektionsmeddelanden med
dokumenterade krav ökat från 22 till 39 %.
Vi anser inte att denna situation är acceptabel utan
tillstyrker arbetarskyddsstyrelsens förslag om erforderliga
medel till 50 nya tjänster.
7. Utökade resurser till Arbetsmiljöinstitutet
Arbetsmiljöinstitutet samordnar idag bl.a. den statliga
forskningen på arbetsmiljöområdet.Institutet ansvarar
dessutom för företagshälsovårdsområdet. I takt med de
ökande arbetsskadorna växer vikten av en fungerande
företagshälsovård. Institutet vidareutbildar företagsläkare,
skyddsingenjörer m fl och ger en kvalificerad
introduktionsutbildning inom företagshälsovårdssektorn.
Vi avslår inte i detta läge regeringens förslag att avveckla
statsbidraget till företagshälsovården. I stället kräver vi att
riksdagen fattar beslut om att en obligatorisk
företagshälsovård införs så att verksamheten utvecklas till
att omfatta alla arbetare.Utökade resurser för
information. Institutet informerar om sina
forskningsresultat, vilket är nödvändigt om forskningen
också skall komma till praktisk användning ute på
arbetsplatserna. Sedan tidningen Arbetarskydd lagts ned
ökar behovet av ytterligare resurser till information.
Hybrid-DNA-delegationens verksamhet går över institutets
budget. För dess ändamål krävs en utökning av anslaget i
budget.Utökad skyddsutbildning. Vänsterpartiet
förespråkar en utökning av den kvalificerade
skyddsombudsutbildning som för närvarande bedrivs i en
ganska liten skala. Vänsterpartiet föreslår dessutom att
institutet tilldelas extra resurser för att kunna anordna
särskilda kurser i ergonomi.För ovan beskrivna ändamål
föreslår vänsterpartiet att Arbetsmiljöinstitutet tillförs
ytterligare 4 miljoner kronor.
8. Kvinnors arbetsmiljö Att förbättra arbetsmiljön är
ytterst en fråga om makten över arbetet. Det är en kamp
som måste drivas tillsammans av både kvinnor och män.
Men kvinnorna måste dessutom föra ytterligare en kamp.
En kamp om en förändrad maktstruktur i samhället,
så att de specifikt kvinnliga värdena jämställs med den idag
rådande manliga normen. Omsorg om människor är
viktigare än omsorg om maskiner.Kvinnors kunskaper
och färdigheter måste uppvärderas. Flera arbetsplatsstudier
som gjorts pekar på att den största orsaken till kvinnors
underordning är att arbetsplatsen på olika sätt är anpassad
till en manlig arbetare och utifrån manliga normer. Det
behövs en förändrad arbetsorganisation -- framför allt inom
den offentliga sektorn.Det behövs forskning kring
specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem. Varför tar det så
lång tid att införa tekniska förbättringar och rationella
arbetsmetoder inom kvinnodominerade områden av
arbetslivet? Forskningen behöver utvecklas om kvinnliga
arbetsmiljöer inom vård och omsorg liksom om
skiftarbetets effekter på kvinnor. Det finns studier som t.ex.
pekar mot att det finns en ökad risk för missfall hos kvinnor
som arbetar skift.
Det behövs mer forskning omkring arbetsmiljöns
effekter på kvinnan och barnet under graviditeten.
Fortfarande är det kvinnans privata bekymmer om fostret
tar skada av arbetsmiljön. De gränsvärden som idag sätts
för farliga ämnen i arbetslivet gäller nästan uteslutande för
vuxna människor trots att man vet att fostret är mycket
känsligare för gifter än modern. Vänsterpartiet anser att
kvinnor i fertil ålder ska ha rätt till omplacering om det finns
minsta risk att arbetsmiljön kan vara skadlig för fostret. När
det gäller specifika kvinnoproblem som
menstruationsstörningar med svåra smärtor och blödningar
är det fortfarande ett tabubelagt område, där sambanden
mellan störningar och brister i arbetsmiljö och
arbetsförhållanden inte är klarlagda. De försämringar som
gjorts i sjukförsäkringen drabbar kvinnor med dessa
problem hårdare än andra. Vänsterpartiet kräver i annan
motion att sjukförsäkringen återställs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning på arbetsmiljöns och
arbetsrättens områden,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
differentierad arbetsgivaravgift i enlighet med vad som
anförts i motionen,1
3. att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret
1992/93 anvisar 15 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit för ytterligare 50 yrkesinspektörer,
4. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret
1992/93 anvisar 4 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit till de ändamål som anges i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagstadgad obligatorisk företagshälsovård i enlighet med
vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- avslår
regeringens förslag att avveckla det generella statsbidraget
till företagshälsovården den 1 januari 1993.
Stockholm den 24 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Karl-Erik Persson (v)