I motionen föreslås följande åtgärder mot
arbetslösheten:Arbete åt alla som övergripande politiskt
mål och att arbetslinjen skall innebära både utbildning och
sysselsättning i stället för arbetslöshet.Ungdomsgaranti
för alla under 25 år i tillfälliga praktikplatser efter
genomgången utbildning.ROT-program mot
arbetslösheten; ger bl.a. byggnadsarbetarna
arbetstillfällen.Beredskapsarbete istället för
arbetslöshet.Stärk arbetsförmedlingarna.
EG-anpassad arbetslöshet
Arbetslöshetens omfattning anpassas med rekordfart till
genomsnittet i EG-länderna. Särskilt tydligt visas det i
regeringens egna bedömningar av arbetslösheten som i år
beräknas bli 3,8% och för 1993 4,5%. Lägg därtill 4--5% av
arbetskraften som är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och som efterfrågar eller inom en tid efterfrågar ett arbete
på den öppna arbetsmarknaden.
Enligt AMS statistik var 185 000 arbetslösa vid
årsskiftet. Det är en fördubbling på ett år. Antalet
långtidsarbetslösa har tredubblats. 146 000 personer
varslades om avsked föregående år och 14 763 under
december månad. Ungdomen drabbas hårt. Både gruppen
18--19 år och de i åldern 20--24 år är de stora förlorarna på
arbetsmarknaden tillsammans med de äldre som är
arbetslösa och handikappade.
Ungdomsgaranti för alla under 25 år
En internationell lågkonjunktur, kortsiktiga
investeringar i företagen samt en felaktig ekonomisk politik
har nu fått som följd en starkt stigande arbetslöshet och
omfattande varsel. Det innebär att klyftan mellan fattiga
och rika kommer att växa i Sverige och att arbetslösheten
nu hotar att nå nivåer som varit otänkbara i vårt land under
efterkrigstiden.
Ungdomsarbetslösheten är omfattande och regeringen
talar mycket om ungdomen och dess svåra situation. Några
konkreta förslag har hittills inte presenterats, men det
anmäls att regeringen skall återkomma under våren om
ungdomsgarantin.
I rättvisans namn har ett förslag nämnts av
arbetsmarknadsministern om lönesänkningar för
ungdomen. Det skall ge ungdomen chans till jobb på den
öppna arbetsmarknaden enligt ministern. Är syftet att låta
ungdomarna betala sänkta kostnader för arbetsgivarna.
Frågan är hur mycket arbetsmarknadsministern anser att
lönerna skall sänkas för att uppnå detta syfte?
Redan nu subventioneras arbetsgivare som anställer
ungdomar på den öppna arbetsmarknaden med ett
rekryteringsstöd på 50% av lönekostnaden, utan nämnvärt
resultat. Menar arbetsmarknadsministern att
subventionerna ska höjas till 60--70% ?! Eller är det en
generell lönesänkning för ungdomar som avses? I så fall
anmäler sig omedelbart principen om lika lön för lika
arbete. För vänsterpartiet är det oacceptabelt att tillåta
lägre löner till ungdomar bara för att de är just ungdomar,
om det är samma arbete som utförs.
Ungdomsgarantin för 18--19-åringar är en nödvändighet
för att ungdomar skall få någon respekt för samhället och
dess värderingar. 17 000 inskolningsplatser är budgeterade
för kommande budgetår. Problemet är att dessa enbart är
riktade mot den offentliga sektorn samtidigt som
kommunerna får sämre ekonomiska villkor.
Någon generell ungdomsgaranti finns inte för ungdomar
på 20--24 år. Där slår arbetslösheten hårt. Skall arbetslinjen
fullföljas måste åtgärder vidtas.
Särskilt svårt har de ungdomar som inte skaffat sig en
yrkesutbildning. De måste omfattas av en vidgad
ungdomsgaranti för att bl.a. förhindra utslagning.
Dessutom föreligger ett allvarligt problem när de som
skaffat sig en utbildning inte får något arbete. Om inga
åtgärder vidtas kommer Sverige att ha världen bäst
utbildade arbetslösa ungdomar. Till vilken nytta?!
Vi föreslår därför att 20--24-åringar ska omfattas av en
ungdomsgaranti och att de som har en yrkesutbildning eller
har genomgått utbildning och inte får ett arbete på den
öppna arbetsmarknaden erbjuds en särskild praktikplats, i
stället för arbetslöshet.
Sådana praktikplatser skall finnas både i den privata och
den offentliga sektorn. Ungdomarna kommer till rätt plats
och det sker inga inlåsningseffekter i fel sektorer. Eftersom
en särskild praktikplats syftar till att förhindra utslagning,
bibehålla och utveckla de kunskaper som förvärvats och ge
arbetslivserfarenhet bör för sådana platser utgå full
ersättning från samhället oavsett sektor.
Det finns säkert flera invändningar mot en sådan
ungdomsgaranti. Men i valet mellan öppen arbetslöshet och
risk för utslagning och förluster av kunskap är det
nödvändigt med ett nytt system. Vänsterpartiet föreslår
att regeringen under vårriksdagen lägger förslag om en
utvidgning av ungdomsgarantin till att omfatta även 20--24-
åringarna och att särskilda praktikplatser tillskapas för
de som har en yrkesutbildning. Nettokostnaderna, anser vi,
blir marginella för samhället, eftersom kontanta stöd och
sociala kostnader blir omfattande om inga åtgärder vidtas.
ROT-program mot arbetslösheten
Skall människovärde gå före marknadsvärde krävs att
samhället inte tillåter någon att slås ut från
arbetsmarknaden. Därför krävs det extraordinära insatser
för sysselsättning, främst på områden som av utvecklingen
blivit eftersatta. Vi vill peka på kommunernas underhåll av
bl.a. skolor och VA-nät. Vänsterpartiet föreslår att ett s.k.
ROT-program på dessa områden upprättas av regeringen.
Kortsiktigheten i regeringens politik åskådliggörs när det
stimulansbidrag till upprustning av skolor som riksdagen
tidigare beslutat om skall avvecklas.
Det är nu rätt tillfälle att snabba på utbyggnaden av
äldre- och barnomsorgen, både genom ökat byggande,
utvidgad verksamhet och höjd kvalitet. Ett ROT-program
är i likhet med omfattande infrastrukturinvesteringar en
betydelsefull insats för att bekämpa den omfattande
byggarbetslösheten.
Beredskapsarbete i stället för arbetslöshet
Den föreslagna satsningen på utbildning är bra och ingår
som en viktig del för att hävda arbetslinjen i
arbetsmarknadspolitiken. Vad vi efterlyser är en
storsatsning på ökad kunskap, en teknisk-humanistisk
utbildning. Denna ska ha två syften; kunskapsnivån höjs på
svensk arbetsmarknad och arbetslösa kan få tillfälle till
arbete. Därför är det med förvåning vi tar del av
regeringens nedskärning av anslagen till komvux som kan
vara en viktig del i en teknisk-humanistisk utbildning.
Vad händer med de färdigutbildade?
Vi kan aldrig acceptera en politik som leder till att vi har
världens bäst utbildade arbetslösa. I stället för att den
arbetslöse som utbildats, efter utbildningen, skall erhålla
arbetslöshetsersättning eller tvingats till ett uselt
socialbidrag, borde det finnas möjlighet till fler
beredskapsarbeten.
Det finns grupper för vilka arbetsmarknadsutbildning av
olika skäl är mindre meningsfull. Det kan gälla äldre
personer som inte har långt kvar till pensionering, yngre
''skoltrötta'' som inte fått en fast förankring på
arbetsmarknaden och överhuvudtaget personer som saknar
och inte heller kan uppmuntras till en tillräcklig
studiemotivation.
Beredskapsarbete ger möjlighet till referenser från
arbetslivet, vilket kan vara nog så värdefullt för den som
inte kan åberopa någon arbetslivserfarenhet. Här skall inte
heller glömmas gruppen flyktingar och invandrare, där
utbildning kanske inte alltid är den mest adekvata åtgärden.
För andra kan ett beredskapsarbete erbjuda nödvändig
stadga och en fast dygnsrytm i tillvaron.
Beredskapsarbete måste kunna komma i fråga när detta
framstår som den mest ändamålsenliga åtgärden i det
enskilda fallet. Vänsterpartiet föreslår att anslaget till
beredskapsarbeten fördubblas under nästkommande
budgetår, dvs med ytterligare i genomsnitt minst 18 000
personer per månad.
Kostnaden för fler beredskapsjobb kommer delvis att
kompenseras av minskade kostnader inom andra sektorer.
Uteblivna åtgärder innebär ökat kontantstöd,
socialkostnader eller passivisering som leder till utslagning
som i sin tur kostar samhället stora resurser. Vänsterpartiet
föreslår att 1,5 miljarder kr satsas på ytterligare
beredskapsarbeten.
Stärk arbetsförmedlingarna
Den offentliga arbetsförmedlingen måste expandera i
tider av arbetslöshet. I annat fall är det en medveten
kvalitetssänkning, som i första hand drabbar de
arbetssökande. Även de i verksamheten drabbas av
oskäliga belastningar om inte resurserna någorlunda
motsvarar arbetsuppgiften. De redan tidigare svårplacerade
på arbetsmarknaden har det nu ännu svårare att få ett
arbete. Äldre som blivit arbetslösa och handikappade m.fl.
kräver därför ytterligare insatser. De förstärkningar som
regeringen föreslår är otillräckliga. Vi föreslår därför att
ytterligare 100 miljoner kr anslås till arbetsförmedlingarna.
Arbetslöshet en symbol för ofrihet
Kampen mot arbetslösheten har i alla tider varit central
för arbetarrörelsen. Arbetslöshet har i arbetarklassens
historia alltid betraktats som ett av de stora hoten.
Arbetslösheten hotar den arbetandes personliga existens.
Som samhällsfenomen försämrar det hela den arbetande
klassens position och stärker den härskande klassen. Både
personligt och klassmässigt är för arbetarna arbetslöshet en
manifestation av och en symbol för ofrihet.
Inte i något land har kapitalismen bemästrat
arbetslösheten -- tvärtom. Miljoner och åter miljoner är de
arbetslösas skara, bara i de rika industriländerna. Det är det
kapitalistiska systemet i sig självt som föder arbetslöshet.
Kapitalets krav på vinstmaximering i varje skede och de
arbetande människornas krav på arbete är oförenliga. Det
är därför som Vänsterpartiet sätter
arbetslöshetsbekämpning som första mål i den ekonomiska
politiken. Det krävs en demokratisk politisk motmakt till
kapitalets vinstintressen. Åtgärder måste vidtas som
minskar arbetslösheten.
Regeringen sviker allas rätt till arbete
Enligt regeringens preliminära nationalbudget visar
sysselsättningen på en mycket allvarlig utveckling. Från
1990 till 1993 skall industrisysselsättningen minska med
närmare 150 000 jobb. För 1993 visar alla branscher
minustecken, utom privata tjänster och kommunal
verksamhet som visar på noll.
Målet om allas rätt till ett arbete är borta i regeringens
politik och ersätts nu med att ''Hela Sverige skall leva''.
Frågan blir av vad då? De föreliggande förslagen i den
ekonomiska politiken inger föga respekt för att skapa en
tillväxt som innebär arbete åt alla. Satsningen på att
underlätta för kapitalet ger inget hopp för framtiden.
Regeringen nonchalerar en effektiv
arbetslöshetsbekämpning. Det är en mycket måttlig ökning
av resurserna till de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna --
ca 2 miljarder -- räknat utifrån innevarande budgetårs
medel och de av regeringen nu föreslagna, mot bakgrund av
regeringens egen bedömning av utvecklingen.
Att spara in pengar på arbetsmarknadspolitiken är en
felaktig strategi, eftersom det leder till extra utgifter för
arbetslöshetsunderstöd, socialbidrag och människor som
slås ut från arbetsmarknaden. Dessutom är det inte
ekonomiskt ansvarsfullt att acceptera att människor är utan
sysselsättning under längre tid när det finns så mycket
arbete som behöver utföras.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om
åtgärder för att i en första etapp nedbringa arbetslösheten
till högst 3 procent till årsskiftet 1992/93. Regeringen
bör senast i kompletteringspropositionen redovisa åtgärder
för att kraftigt nedbringa arbetslösheten.
För vänsterpartiet har arbete åt alla en central plats i den
ekonomiska politiken. Vi måste ta till vara den bästa
resursen i den ekonomiska politiken, nämligen den
arbetande människan. Likväl som utjämnade
förmögenhets- och inkomstskillnader är en förutsättning för
en fungerande samhällsekonomi i balans, är arbete åt alla
en annan huvudingrediens som är absolut nödvändig för ett
mänskligt samhälle.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbete åt alla som övergripande
mål för politiken och att arbetslinjen upprätthålls med både
utbildning och sysselsättningsåtgärder,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om s.k.
ungdomsgaranti för 20--24-åringar med s.k. särskild
praktikplats enligt vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om s.k.
ROT-program enligt vad som i motionen anförts,1
4. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1992/93 anvisar 1 500 000 000 kr. utöver
regeringens förslag för beredskapsarbeten enligt vad som i
motionen anförts,
5. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar 100
000 000 kr. utöver regeringens förslag för
arbetsförmedlingarna enligt vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att nedbringa
arbetslösheten till högst 3 % till årsskiftet 1992/93 enligt vad
i motionen anförts.
Stockholm den 21 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Karl-Erik Persson (v)