Produktivitetsutvecklingen är det som på lång sikt
bestämmer vår välståndsutveckling. Dessvärre har den
svenska produktivitetsutvecklingen under en lång rad av år
varit mycket svag.
Sedan den tidiga industrialismen tog fart här i landet har
produktiviteten ökat exempellöst i Sverige. Det gjorde
Sverige till ett rikt land och alla kunde få del av
välståndsutvecklingen. Sedan några årtionden har Sverige
tappat fart, också i jämförelse med vår omvärld.
Idag har Sverige akuta ekonomiska problem. Under de
senaste åren har lönekostnaderna stigit långt snabbare än
vad produktivitetsutvecklingen tillåtit och dessutom
snabbare än i våra konkurrentländer. Lönekostnaderna per
timme steg under 1980-talet tio gånger snabbare än
produktionen per timme. Vi sköt tillfälligt på problemen i
och med de kraftiga devalveringarna men nu måste vi
komma till rätta med det verkliga problemet -- den dåliga
produktivitetsutvecklingen -- om vårt välstånd alls skall stå
att rädda och ha möjlighet att utvecklas.
Satsa på humankapitalet!
Att få till stånd en god produktivitetsutveckling måste få
högsta prioritet i det politiska arbetet. Till stora delar vilar
ansvaret för produktivitetsutveckling på företagen.
Företagen måste se till att skapa ett gott klimat som skapar
en snabb teknisk omvandling och leder till utveckling av nya
internationellt konkurrenskraftiga produkter. För den
politiska arenan består ansvaret i att skapa bästa möjliga
förutsättningar för företagande.
För att förutsättningarna för en bättre
produktivitetstillväxt skall skapas krävs omfattande
''helomläggningar'' av den politiska inriktningen, men det
krävs också en rad enskilda mindre omfattande
förändringar för att hjälpa till att vända utvecklingen i en
gynnsam riktning. Det viktiga är att alla de politiska beslut
som fattas går i en produktivitetsfrämjande riktning.
I produktivitetsdelegationens betänkande ''Drivkrafter
för produktivitet och välstånd'' poängteras vikten av
humankapitalets kvalitet för produktivitetstillväxten.
''Människors påhittighet, deras förmåga att lära, deras
motivation och förmåga att hantera förändringar avgör den
ekonomiska utvecklingen och gör det möjligt att övervinna
begränsningar vad gäller tillgång till naturtillgångar och
kapital'', skriver delegationen bland annat.
Mycket viktig i detta sammanhang är den ''interna''
arbetsmarknadens funktion. Företagsspecifika
kvalifikationer, dvs den kompetens eller de kvaliteter som
utvecklas hos medarbetarna i ett specifikt företag, har ökat
i betydelse, konstaterar delegationen. Samtidigt har den
generella kompetensens betydelse, dvs det kunnande som
är överförbart mellan olika företag, minskat. Med den
ökade differentieringen av näringslivet har de
företagsspecifika specialistkunskapernas betydelse ökat.
För företagens produktivitet är det sålunda mycket
viktigt att företagen kan hålla en relativt stabil arbetsstyrka
över tiden, så att kontinuerlig kompetensutveckling
möjliggörs. Det ligger i både företagets och de anställdas
intresse att utveckla långsiktiga relationer, skriver
Produktivitetsdelegationen vidare.
I lågkonjunktur måste företag dessvärre ofta minska
bemanningen, vilket i andra änden leder till arbetslöshet.
Arbetslöshet är ett gissel för dem det drabbar. Att bli
sysslolös är både fysiskt och psykiskt skadligt. Utan tvekan
leder uppsägningar också till stora problem för företagen.
Företagets stabilitet ruckas och konsekvensen blir ett svårt
avbräck i företagens kontinuerliga kompetensuppbyggnad.
Den företagsspecifika kompetens som företaget byggt upp
hos de anställda går till spillo vid uppsägningar.
Arbetslöshet är i allra högsta grad
produktivitetshämmande.
Därför är det viktigt att det skapas en möjlighet till att
''fånga upp'' en del av de produktivitetshämmande
konjunktursvängningarna i en förändring av arbetstiden
med en motsvarande förändring av lönen. I lågkonjunktur
skulle därmed företagen inte tvingas till lika många
avskedanden. De anställda får behålla sina arbeten och
företagens långsiktiga kompetensuppbyggnad av de
anställda kan bibehållas.
I högkonjunktur är istället företagens arbetskraftsbrist
det stora problemet. En möjlighet att fånga upp
konjunktursvängningarna skulle då kunna innebära att den
akuta arbetskraftsbristens skadeverkningar kan begränsas
och att företagen kan utnyttja konjunkturuppgången
bättre. Med en möjlighet till konjunkturanpassning av
arbetstiden kan de negativa följderna av
konjunktursvängningar dämpas.
Speciellt betydelsefull skulle en möjlighet till
konjunkturanpassad arbetstid vara för de delar av
exportindustrin som har anställda med mycket specialiserad
kompetens. Uppsagd arbetskraft blir i dessa företag särskilt
svår att ersätta när konjunkturen väl vänder.
Möjlighet till en viss konjunkturanpassning av
arbetstiden kräver att ett årsarbetstidsmått ersätter
arbetstid kvantifierad per vecka eller månad och att
arbetstidslagen också tillåter variationer i arbetstid mellan
olika år. Det måste finnas möjlighet att lokalt på företagen,
mellan den anställde och arbetsgivaren, komma överens om
arbetstiden.
Oomtvistligen skulle möjligheten till
konjunkturanpassad arbetstid innebära stora
produktivitetsvinster i företagen och därmed
välfärdsvinster för hela samhället. Inte mindre viktigt är det
faktum att den för människor så destruktiva arbetslösheten
i lågkonjunktur kan begränsas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av arbetstidslagen i
syfte att underlätta konjunkturanpassad arbetstid och
möjligheten till lokala överenskommelser.