Tilläggsuppdrag till arbetslivsfonden samt översyn av offentliga organ inom arbetsmiljöområdet
I Sverige finns för närvarande cirka 150 myndigheter och
kommunala instanser som har till uppgift att arbeta med
arbetsmiljöfrågor. Tillsammans har dessa mellan 12.000 och
15.000 anställda. Ett tiotal av myndigheterna ger bidrag till
utåtriktat miljöarbete.
Det gytter som kännetecknar den offentliga
miljöbyråkratin kostar stora pengar. Statskontoret
presenterade hösten 1991 en rapport som bland annat
konstaterade att brokigheten är svår att överskåda för dem
som söker bidrag, att gränserna mellan aktörerna är oklara
och att byråkratin blir onödigt stor. Statskontoret hävdar att
överlappningen kostar mellan 40 och 50 miljoner kronor
varje år. Statskontorets slutsats är att det endast bör finnas
en fondaktör på myndighetsnivån. En av de större
aktörerna på området är arbetslivsfonden.
Arbetslivsfonden startade sin verksamhet under 1990.
Fonden ska under sex till sju år fördela 15 miljarder som
fonden erhållit genom den extra arbetsgivaravgift,
arbetsmiljöavgiften, om 1,5 procent som fanns i slutet av
1989 och 1990. När fonden fördelat pengarna ska den
avveckla verksamheten.
I varje län finns dessutom en regional arbetslivsfond som
styrs av en partssammansatt styrelse som ska bevilja företag
och andra arbetsgivare pengar ur fonden efter ansökan.
Arbetslivsfondens administration och byråkrati beräknas
uppgå till totalt cirka 750 miljoner.
De som erhåller bidragen ska genomföra åtgärder som
syftar till förbättrad arbetsmiljö och rehabilitering av
anställda. Fram till och med den 1 november 1991 beviljade
den centrala och de regionala arbetslivsfonderna närmare
2,6 miljarder kronor till drygt 3.200 arbetsplatser som berör
cirka 885.000 anställda. Åtgärder som syftar till att förbättra
arbetsorganisation har fått den största delen av bidragen, 46
procent. Åtgärder för att förbättra den fysiska arbetsmiljön
fick 29 procent och rehabiliteringsåtgärder 20 procent.
Resterande fem procent gick till utveckling av ny teknik och
lokalt arbetsmiljöarbete.
Näringslivet har erhållit cirka 77 procent av de beviljade
bidragen, varav de små företagen (de arbetsgivare som har
färre än 50 anställda) har erhållit 11 procent. Den offentliga
sektorn har fått cirka 23 procent av bidragen.
Mycket kritik har riktats mot arbetslivsfonden och hur
den finansierats, inte minst från det parti jag tillhör. I
partimotion 1990/91:N254 krävde Moderata
samlingspartiet att ''arbetslivsfonden bör avvecklas. De
återstående medlen bör kanaliseras till företagen genom en
temporär sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5
procentenheter under 1992''.
Det står nu efter regeringsskiftet dock klart att fonden
inte kommer att snabbavvecklas, men det finns icke desto
mindre skäl att överväga fondens verksamhet och de
samlade offentliga insatserna på arbetsmiljöområdet. Det
finns därför skäl till att förbättra fondens inriktning så att
den kan bli ett verksamt medel för att förstärka Sveriges
produktivitet och konkurrenskraft genom bättre
arbetsmiljö.
En av flera bidragande orsaker till Sveriges ekonomiska
problem är produktivitetsutvecklingen. Detta i sin tur beror
bland annat på världens högsta skattetryck men även på
bristande förnyelse i arbetets organisation samt förkovran
och utveckling. Den nya regeringens ekonomiska politik
har tagit viktiga steg på vägen för att stärka drivkrafterna
för produktivitet och att öka omvandlingstrycket i den
svenska ekonomin, framförallt genom att sänka de skatter
som direkt hämmar tillväxt. Kunskaperna om samband
mellan produktivitet och tillväxt är inte på långa vägar
tillräckliga i vårt land. Produktivitetsutredningen belyser
däremot på ett mycket initierat sätt hur smärre dagliga
omändringar i arbetsorganisationen kan ge omedelbara
effekter på produktiviteten. Utredningen diskuterar hur
arbetslivet måste omorganiseras från ordergivande till
lärande organisation. Detta belyses bland annat genom ett
citat av Konosuke Matsushita, ägare till Panasonic:
Vi japaner kommer att segra och det industrialiserade
västerlandet kommer att förlora. Det finns inte mycket ni
kan göra åt det, för orsaken till ert misslyckande ligger i er
själva. Era företag bygger på Frederic Taylors schema, där
cheferna tänker och jobbarna sköter skruvmejslarna. Djupt
inuti tror ni fortfarande att det är så man ska sköta företag.
Den av Klas Eklund ledda produktivitetsdelegationen
har pekat på drivkrafterna för produktivitet och tillväxt.
Det är väsentligt att detta arbete fortsätter och att
insikterna inom området breddas och förs ut på
arbetsplatserna. En brett upplagd informationskampanj
som diskuterar slutsatserna i produktivitetsdelegationen
bör kunna vara ett led i arbetslivsfondens verksamhet och
skulle därmed bli en fortsättning på det samarbete som
fanns mellan den centrala arbetslivsfonden och
produktivitetsdelegationen under utredningens arbete.
För att minska resursslöseriet och de överlappande
offentliga arbetsmiljöinsatserna bör regeringen snarast ta
initiativ till att utreda förutsättningarna för att samordna
och effektivisera bidragsgivning, information och forskning
inom området. Arbetet bör ske med högsta prioritet och
rapporteras under 1992. Det finns exempelvis mellan
arbetslivsfonden och arbetsmiljöfonden mycket stora
likheter enär bägge myndigheterna sysslar med utbildning,
information och lokalt utvecklingsarbete.
Den skisserade utredningen bör även ge förslag på om
arbetslivsfonden, med tanke på konjunkturläget, bör öka
utbetalningstakten för projekt i syfte att öka
omvandlingstrycket i den svenska ekonomin. Detta skulle
vara ett sätt att kanalisera tillbaka pengarna till företagen
och underlätta den situation det svenska näringslivet för
närvarande befinner sig i.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av de offentliga
insatserna inom arbetsmiljöområdet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetslivsfonden
får till uppgift att driva ett brett informationsarbete om
produktivitetshöjande åtgärder inom arbetslivet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetslivsfonden skall öka
utbetalningstakten i syfte att öka omvandlingstrycket i den
svenska ekonomin.