Vårt socialförsäkringssystem är inte färdigbyggt och det
finns krafter som hotar dess existens. Vi har redan fått
försämringar i den allmänna sjukförsäkringen och flera är
aviserade. Arbetsskadeförsäkringen ska nu ses över och
kan resultera i en EG-anpassning, dvs. att den allmänna
inriktningen av sjukförsäkringen kan bytas mot ett
arbetsmarknadsinriktat försäkringssystem. I detta läge vill
vänsterpartiet värna om det generella
sjukförsäkringssystemet.
Vänsterpartiet vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Så sent som för 10 år sedan var alla partier eniga om behovet
av en sådan försäkring. När ALF-utredningen (allmän
arbetslöshetsförsäkring) lade fram sina förslag år 1978
ingick samtliga dåvarande riksdagspartier i denna utredning
och en bred majoritet ställde sig bakom förslagen om en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Remissbehandlingen
stärkte ytterligare utredningsförslagen när de tillstyrktes av
arbetsmarknadsstyrelsen, de fackliga organisationerna och
riksförsäkringsverket. Någon proposition om införandet
kom aldrig och det är svårt att få klarhet i varför vi inte då
fick en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Mer än någonsin behövs en sådan försäkring. Risken för
att hamna i arbetslöshet kommer att öka. Ofta drabbar
arbetslösheten unga människor som står i begrepp att bilda
familj eller som nyligen har gjort detta. Dessa kommer i en
ekonomiskt brydsam situation och tvingas att hos
kommunen söka behovsprövat ekonomiskt bistånd. En
allmän arbetslöshetsförsäkring minskar behovet att söka
hjälp och kan bidra till att hålla människor tillgängliga för
arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet har länge krävt en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Vi vill att alla som ställer sig till
arbetsmarknadens förfogande och inte kan få arbete ska
omfattas av en sådan försäkring. Denna ska i huvudsak
skattefinansieras. Vi tar därför avstånd från regeringens
förslag om att de försäkrade till större delen ska stå för
finansieringen och att man nu i ett första steg tänker
tredubbla egenavgiften. Den s.k. kopplingen till
lönebildningen och avtalen är en skenmanöver som innebär
att yrkesgrupper med stor arbetslöshet och lägre inkomster
kommer att drabbas. Vänsterpartiet avslår därför
regeringens förslag att höja egenavgiften i
arbetslöshetsförsäkringen.
Vänsterpartiet vill ha ett samlat förslag om en ny allmän
arbetslöshetsförsäkring som innehåller både organisation,
administration och finansiering. När det gäller
organisationen vill vi behålla kopplingen till de fackliga
organisationerna. Många fackföreningar har ett
välutvecklat socialt arbete med kamratstödjande
verksamhet. Detta betyder att man på olika sätt håller
kontakten med arbetslösa kamrater. Detta är en tillgång
som vi vill behålla och uppmuntra. Ensamhet och passivitet
minskar den enskildes möjligheter att få och behålla ett
arbete. En sådan isolering i arbetslöshet och ett långt
avstånd till en utbetalare av pengar tror vi kommer att
motverka den så kallade arbetslinjen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
tredubbling av egenfinansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattefinansiering av den
allmänna arbetslöshetsförsäkringen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om
allmän arbetslöshetsförsäkring för alla som står till
arbetsmarknadens förfogande,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en arbetslöshetsförsäkring
skall administreras av de fackliga organisationerna.
Stockholm den 14 januari 1992
Berith Eriksson (v)
Lars Bäckström (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Johan Lönnroth (v)
Rolf L Nilson (v)
Karl-Erik Persson (v)