Arbetslivets miljö blir allt mer komplicerad. I huvudsak
finns all kunskap om de fysiska riskerna. Trots detta
förekommer utslagning och arbetsmiljöskador av
människor på grund av dessa faktorer. Under sjuttiotalet
och framförallt åttiotalet har förslitning och
belastningsskador och därmed utslagning haft ett stort
samband med den s.k. psykosociala miljön. I 1978 års
arbetsmiljölag sköts de psykosociala frågorna på framtiden.
Makten över arbetsplatsen är alltjämt oinskränkt i
arbetsgivarens händer.
En effekt av bristerna i den psykosociala miljön är den
tilltagande vuxenmobbningen på arbetsplatserna, ett
problem som funnits men idag förvärras av den ekonomiska
press som vilar på varje anställd, där hot om omplaceringar
eller avskedanden ständigt hänger över de anställda. Stora
brister i utbildning skapar även dessa problem när den
strikta lönsamheten ställs i centrum för arbetslivet.
Individualisering och konkurrens skapar stora
samarbetsproblem på arbetsplatsen, vilka i sin tur kan ta sig
uttryck i mobbning. De ökade inslagen av individuellt satta
löner är en annan faktor som ger en grogrund för
motsättningar och mobbning.
Exempel på psykosociala riskfaktorer är:Dålig
arbetsledning, okunniga eller ointresserade chefer.
Bristande kommunikation, särskilt vertikalt.
Övervältrande av det ekonomiska ansvaret på allt för låg
nivå.Verksamhetens mål och medel ej tillräckligt väl
definierade.Frånvaro av beröm om något lyckas samt
frånvaro av ärlig kritik när något är snett.Enkla
vardagspsykningar som att kalla alla utom en till ett
personalmöte.
Mobbningen är ett så allvarligt problem på många
arbetsplatser att det särskilt måste uppmärksammas.
Mobbningen innebär att den anställde utsätts för psykiska
trakasserier av arbetsgivarna eller arbetskamraterna.
Konsekvenserna för den drabbade kan ofta bli mycket
allvarliga, i en del fall har mobbning t.o.m. lett till
självmord.
Det rättsliga skyddet för den som utsätts för mobbning
är mycket svagt. Ett mycket svagt skydd finns i
arbetsgivarens skyldighet att i kollektivavtalsreglerade
förhållanden utöva arbetsledningen i överensstämmelse
med god sed på arbetsmarknaden. Det är mycket svårt både
för den enskilde och för de fackliga organisationerna att
vinna framgång i domstol med åberopande av denna grund.
I arbetsmiljölagens 2 Kap 1 § stadgas om allmän
skyldighet för arbetsgivaren att se till att arbetsmiljön är
tillfredsställande och att arbetsförhållandena skall anpassas
till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt
avseende. Denna paragraf i arbetsmiljölagen bör tillföras
ett tredje stycke i vilket anges att psykiska trakasserier på
arbetsplatsen måste förhindras. Arbetarskyddsstyrelsen får
sedan utfärda preciserade föreskrifter i anslutning till denna
lagbestämmelse.
Yrkesinspektionen bör med stöd av den nya
lagbestämmelsen och föreskrifterna kunna meddela
förelägganden eller förbud i enskilda ärenden. I
föreskrifterna bör det understrykas att det ofta kan vara
lämpligt att yrkesinspektionen anlitar en psykolog i dessa
ärenden.
Även i brottsbalken bör vissa ändringar genomföras för
att motverka mobbning på arbetsplatsen. Förtal och
förolämpning enligt brottsbalkens 5 Kap. 1 § och 5 Kap. 3
§, som äger rum på en arbetsplats, bör ligga under allmänt
åtal i de fall yrkesinspektionen anser att frågan bör bli
föremål för åtal.
Vi kan aldrig komma ifrån all mobbning i arbetslivet.
Däremot kan vi med klara regler för arbetsmiljön förhindra
det mesta av mobbningens grund. Den fackliga parten
måste få en klar och entydig roll, med maktbefogenheter
som gör att en bra arbetsmiljö kan åstadkommas. T.ex. skall
ett skyddsombud eller facklig organisation kunna vidta
stoppningsåtgärder även på det psykosociala området och
även få tolkningsföreträde i tvistefrågor.
Vi anser att det är nödvändigt att den psykosociala
arbetsmiljön beaktas i högre grad än vad som sker i dag.
Psykosociala riskfaktorer skall identifieras, kartläggas och
åtgärdas. En förstärkt ställning för den fackliga
organisationen och de konkreta åtgärder vi föreslår mot
mobbning och trakasserier på arbetsplatsen är nödvändiga
åtgärder.
Eftersom inte alla mobbningsfrågor enbart kan inordnas
under partskonflikter har vi ansett att yrkesinspektionen
skall kunna inta rollen som en arbetslivets
mobbningsombudsman. En följd av våra förslag är att
yrkesinspektionen bör förstärka sina resurser på detta
område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder
mot mobbning och trakasserier enligt vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 24 januari 1992
Lars-Ove Hagberg (v)
Karl-Erik Persson (v)