Den svenska arbetsmarknaden består av drygt 4,5 miljoner människor, varav drygt 1 miljon arbetar på deltid.
Av de deltidsarbetande är 86 procent kvinnor. Några sektorer har en markant högre andel deltidsarbetande än resten av arbetsmarknaden. Det är kommuner, landsting, detaljhandeln och servicenäringen.
Att kvinnorna i så stor utsträckning arbetar deltid beror bl.a. på att när den offentliga sektorn började expandera rekryterades arbetskraften i stor utsträckning bland kvinnor med hemarbete. Hemarbetet och tillsynen om barnen var i långt större grad en fråga enbart för kvinnorna. Därtill var barnomsorgen mindre utbyggd. Önskemålen om arbetstider låg därför i linje med de arbetstider som faktiskt erbjöds.
I dag har utbyggnaden av barnomsorgen gjort att kvinnor efterfrågar utökad arbetstid, men nu har förstelnade arbetsformer gjort att önskemålen ej kan tillgodoses.
Man kan dela in de deltidsarbetande i tre olika grupper:
1. De som deltidsarbetar och markerar a-kassa för ökad eller full arbetstid.
2. De som deltidsarbetar men önskar ökad arbetstid utan att för den skull markera a-kassa.
3. De som deltidsarbetar och vill fortsätta med det.
Det gäller att skapa förutsättningar för de första två grupperna att utöka sin arbetstid samtidigt som man låter den tredje gruppen fortsätta arbeta deltid.
På frivillighetens väg har de fackliga organisationerna försökt lösa problemet. Rekommendationer till kommuner och landsting att tillgodose de undersysselsattas önskemål om mera arbete har utfärdats. Emellertid har rekommendationen inte gett mer än ytterst marginellt resultat.
Några lokala försök har gjorts att erbjuda de deltidsarbetslösa mer arbete, bl.a. i Askersund. Resultatet av detta försök visar bl.a. att personalomsättningen minskat samt att de anställda känner större tillfredsställelse i arbetet utan att kostnaderna ökat.
Dessa försök har emellertid endast blivit engångsföreteelser som inte fått någon större spridning.
Alla anställda ska ha rätt att arbeta i den utsträckning de själva önskar och inte vara beroende av ersättning från arbetslöshetskassan eller socialbidrag för sin försörjning.
Ett problem är att arbetsgivarna saknar motiv för att förändra bristande eller förstelnade system för personalplanering.
Deltidsproblematiken är så angelägen att den kräver en lösning. Hittills prövade frivilliga metoder har gett ringa resultat. Därför återstår att ge alla anställda en lagstadgad rätt till heltidstjänst. Rätten skall dock inte vara en skyldighet för den anställde. Alla som av olika anledningar vill ha någon form av deltid skall kunna få det efter överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställda via kollektivavtal.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om på vilket sätt man via lagstiftning bäst tillgodoser de deltidsanställda som önskar utöka sin arbetstid.
Stockholm den 24 januari 1992 Sonia Karlsson (s)