Svensk företagshälsovård genomgår för närvarande en
stor omvandlingsprocess. En anledning till detta är de
beslut som riksdagen antog under 1991. En annan anledning
är den ökade medvetenheten från arbetslivet om de positiva
effekter riksdagens beslut medför. Den företagshälsovård
som nu är under utveckling skulle ha gynnat samhället och
näringslivet genom att dessa skulle ha fått hjälp och stöd att
forma en verksamhet med minskad risk för ohälsa eller
otrivsel. Därmed skulle samhällets kostnader för ohälsa och
arbetsmiljö minskas, samtidigt som en effektiv
rehabiliteringsverksamhet, företagshälsovård i samverkan
med samhällets vårdgivare, inom några år skulle kunna
komma att vara uppbyggd.
I budgetpropositionen föreslås att statsbidraget till
företagshälsovården skall minskas. I och med detta kommer
den omvandlingsprocess i positiv riktning som är på gång
inom verksamheten att stanna upp och i vissa fall försämras.
Därför motsätter vi oss förslaget om nedskurna
statsbidrag till företagshälsovården.
Låt oss belysa effekterna av förslaget i den verklighet
som vi lever i med ett exempel.
Inom Servicehälsan i Karlstad har man tidigt riktat in sitt
arbete mot förebyggande och tidiga rehabiliteringsinsatser.
Detta har också på olika sätt gett positiva både humanitära
och ekonomiska resultat bl.a. i en studie av nack/
skulderproblem, där man lyckades minska frånvaron med
över hälften för den medlemsgrupp på 19 personer som
deltog.
Statsbidraget för Servicehälsan täcker i nuläget 35 % av
budgeten. En minskning av intäkterna i denna
storleksordning skulle slå synnerligen hårt mot
verksamheten. En omfattande nedskärning av de
personella resurserna skulle bli nödvändig och detta skulle
innebära en kraftig reducering av insatserna. Servicehälsan
skulle ej, som man gjort tidigare, kunna bidra på ett aktivt
framgångsrikt sätt till att minska frånvaron och ta fram goda
arbetsmiljöer.
Dessutom skulle en minskning av statsbidragen utan
tvivel innebära en förändring av verksamheten, med en
inriktning mot mer konsultverksamhet. Detta skulle
innebära att det enbart skulle vara arbetsgivaren som
handhar medlen, som skulle kunna efterfråga och beställa
tjänster. Arbetstagarna på golvet skulle inte ha möjlighet
att rådfråga företagshälsovården som det idag finns
möjlighet till.
Effekten av en uppstannande efterfrågan kommer
naturligtvis att bli, att arbetsmiljöarbetet i stort kommer att
minimeras väsentligt. Vidare kommer det samtidigt att
medföra ökade kostnader för samhället, i form av
oförändrat eller höjt ohälsotal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidraget till
företagshälsovården.
Stockholm den 24 januari 1992
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Jarl Lander (s)