I dessa dagar ökar arbetslösheten inom olika branscher,
inte minst inom byggsektorn. I sådana konjunkturer satsas
ofta statliga pengar på åtgärder av olika slag. En sådan
åtgärd är satsningen på beredskapsarbete, vilket är bra
därför att många annars arbetslösa personer får arbete och
viktiga projekt blir utförda.
Det gäller dock att se till i en akut situation att inte
regelverket är sådant att ''snålheten bedrar visheten''. Ett
praktiskt exempel:
En hembygdsförening planerar att ställa i ordning en
kulturmärkt ankarsmedja för att den skall kunna bevaras
för framtiden och också bli en historisk berättelse om det
bruket för besökare (turister) som av föreningen tas emot
av ideellt arbetande guider.
Nu är de statliga reglerna sådana att en enskild
huvudman, som det här är frågan om, endast kan få 50 %
av lönekostnaderna. I klartext betyder det att detta projekt
inte blir utfört därför att den ideella föreningen inte kan få
fram det antal hundratusen kronor som behövs.
Det betyder att några murare och snickare får fortsätta
sin arbetslöshet och kulturbyggnaden inte får sin behövliga
upprustning.
Detta var ett projekt med några arbetstillfällen
men sammantaget i landet kan det röra sig om många
jobb som kunde ha blivit gjorda om reglerna hade varit
annorlunda.
Jag anser att i en besvärlig konjunktur så skulle större
flexibilitet kunna råda för det regelverk som styr ekonomin
för beredskapsarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående regelverket för
beredskapsarbete.
Stockholm den 23 januari 1992
Gunnar Thollander (s)