I Sverige har det sedan årtionden varit så att en person som fått en yrkesskada inte har behövt lida någon ekonomisk skada av detta genom att samhället har stått för sjukhusvård, sjukhusförsäkring och sjukpension. I gengäld har samhället ställt krav på att farliga maskiner skall förhandsgranskas i form av typbesiktning eller dylikt. I och med närmandet till EG kommer man i Sverige inte att kunna fortsätta att kräva förhandsgranskning av maskiner. Inom EG har i stället utvecklats ett system där tillverkaren ensam ansvarar för maskinens säkerhet. Tillverkaren har ett strikt produktansvar och ansvarar för alla skador en maskin orsakar inom tio år efter leverans. Avsikten är att tillverkaren genom ett sådant ansvar och risk att drabbas ekonomiskt kommer att tillse att den maskin han tillverkar är så säker som möjligt och tillverkad efter gällande säkerhetsregler. Sverige kommer att ansluta sig till samma princip genom en produktskadelag som skall träda i kraft 1 juli 1992.
Principen bygger på att den som drabbats av en skada orsakad av en maskin skall stämma tillverkaren och få ersättning för den faktiska ekonomiska skada han/hon har drabbats av. I Sverige kan detta vara svårt av följande skäl. Den skadade har normalt inte drabbats av någon ekonomisk förlust eftersom samhället ersätter den skadelidande. Den skadelidande kommer i flertalet fall inte ha kraft att driva en talan mot tillverkare eftersom han/hon är sjuk och tämligen svag i jämförelse med ett tillverkande företag.
Därmed skulle även den preventiva effekt skadeståndsansvaret ger inte fungera i Sverige och vi kan riskera att den svenska marknaden blir öppen för maskiner med en så låg säkerhet att tillverkarna inte vågar leverera dem till marknader där ett skadeansvar fungerar.
Mot bakgrund av det ovanstående är det nödvändigt att samhället tar på sig att driva skadeståndstalan mot tillverkarna i syfte att dels få ersättning för den ekonomiska skada som samhället har drabbats av, dels för att uppnå den preventiva effekt som risken av ekonomisk förlust utgör på maskinernas säkerhet.
Förslagsvis bör därför Arbetarskyddsstyrelsen få i uppdrag att driva samhällets skadeanspråk mot tillverkare vars maskin har orsakat en arbetsskada.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att driva samhällets skadeanspråk mot tillverkare vars maskin har orsakat arbetsskada.
Stockholm den 21 januari 1992 John Andersson (v)