Motion till riksdagen
1991/92:A207
av Olle Schmidt (fp)

Översyn av arbetslivsfondens regelverk och praxis


Den centrala och de regionala arbetslivsfondernas
verksamhet påbörjades under andra halvåret 1990, t.o.m.
november -91 har man beviljat närmare 2,6 miljarder kr.
som bidrag omfattande 3 200 arbetsplatsprogram. Totalt
handlar det om att fördela hela 15 miljarder på några år.
Folkpartiet liberalerna var emot inrättandet av dessa
gigantiska fonder och ifrågasatte klokskapen av att skapa
nya regionala organ. Men nu finns fonderna och skall då
också fungera på bästa möjliga sätt -- obyråkratiskt och
effektivt.
Folkpartiet liberalerna aviserade också, då beslutet om
Arbetslivsfonden togs, att verksamheten bör följas noga.
Om den inte fungerar tillfredsställande bör man överväga
att föra över dessa medel till företagen, där
skyddskommittéerna kan fatta beslut om deras användning.
Allvarlig kritik har nu riktats mot fondernas
bedömningsgrunder och arbetsmetoder från
Yrkesmedicinska kliniken vid Lunds lasarett. Kliniken har
speciellt studerat kvinnors arbetssituation inom
livsmedelsindustrin och monteringsindustrin inom den
södra sjukvårdsregionen. Vid flera tillfällen har man
konstaterat att arbetsmiljöer som orsakar många och svåra
arbetsskador, belastningsskador i axlar och armar, och som
därför är i behov av snabba och omfattande förbättringar
inte fått något bidrag. Den dåliga arbetsmiljön har givit hög
sjuklighet med svåra smärtor, långa sjukskrivningar och
förtidspensioneringar.
Kliniken anger tre väsentliga skäl till fondernas
agerande:
1. Ansökningsförfarandet är utformat på ett sådant sätt
att det gynnar stora företag med väl utbyggd
skyddsorganisation. Det stora företaget kan tillsätta en
professionell arbetsgrupp, vilken noggrant kan gå igenom
regelverk och praxis samt hålla tät kontakt med fondernas
handläggare. Ansökan blir väl förankrad, varför risken för
avslag är ringa.
2. En riktigt dålig arbetsmiljö kan definitionsmässigt inte
få stöd, eftersom det är arbetsgivarens lagstadgade
skyldighet att se till så att arbetsmiljön är rimligt god.
3. Fonderna satsar bara pengar om arbetsgivaren själv
satsar lika mycket. Det är således svårt för företag med
bristande ekonomiska resurser att få bidrag, vilket är ytterst
olyckligt.
Klinikens slutsats är ytterst kritisk: De miljömässigt
sämsta arbetsplatserna får inte tillgång till fondernas medel.
En form av Moment 22 har skapats. ''Ont om pengar,
svårt att förbättra arbetsmiljön. Dålig arbetsmiljö, men
inga pengar och därför inga bidrag till att förbättra
arbetsmiljön från Arbetslivsfonden.''
Synpunkterna från Yrkesmedicinska kliniken i Lund bör
tas på allvar och närmare studeras. Det är i allra högsta grad
rimligt att statsmakterna analyserar och kommenterar
denna kritik, som formulerats på vetenskaplig och
professionell grund.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utreda
Arbetsmiljöfondens regelverk och praxis.

Stockholm den 17 januari 1992

Olle Schmidt (fp)