Under de gångna tjugo åren har stora förändringar skett
som påverkar arbetstiden. Arbetstiderna på
arbetsmarknaden har förändrats till följd av såväl
lagstiftning som genom kvinnors ökade inträde på
arbetsmarknaden.
Självfallet önskar många att arbeta deltid, men alltför
många av de deltidsanställda är missnöjda med sin situation
och önskar heltidsarbete. Inom detaljhandeln, som
sysselsätter 8 procent av Sveriges arbetskraft, är problemet
särskilt påtagligt. Således har här över 20 procent av de
deltidsarbetande uttryckt klara önskemål om att de vill ha
längre veckoarbetstid.
De långa driftstiderna i detaljhandeln är en avgörande
faktor om man skall försöka förklara varför deltidsarbetet
är utbrett inom detaljhandeln. Andra förklaringar är
ojämna arbetsbelastningar, d v s variationer i
kundtillströmningen samt strukturförändringar mot allt
större butiker vilka är externt etablerade.
Den viktigaste orsaken är dock att många företag har
personalplaneringssystem som är så utformade att andelen
deltidsarbete blir extremt hög. Det finns uppgifter om att
det bland de stora detaljhandelskedjorna finns exempel på
att man har 95 procent av sina anställda på deltidstjänster.
Företagens personalplaneringsfilosofi har mycket stor
betydelse för hur arbetstiderna utformas.
Arbetsgivarnas systematiska utnyttjande av
deltidsarbetskraft medför svåra konsekvenser för såväl
enskilda som samhället. För många deltidsanställda är det
omöjligt att försörja sig utan att få stöd från stat och
kommun genom bidrag. Konsekvensen blir att
arbetsgivarnas produktionsplanering, med stor andel
deltid, får betalas av skattebetalarna och andra arbetsgivare
genom skatter och arbetsgivaravgifter som betalas ut som
arbetslöshetsförsäkring, socialbidrag och bostadstillägg.
Samhället tvingas således bära kostnader som till stor del
beror på produktionens planering vilka leder till
misshushållning med arbetskraft. Misshushållningen och
utnyttjandet av arbetskraft måste upphöra. För de allra
flesta krävs ett heltidsarbete för att kunna leva ett
självständigt och oberoende liv såväl under
yrkeslivsperioden som när man är pensionär.
Produktionen skall organiseras så att resurserna nyttjas
på bästa sätt. Inom handeln kan priserna hållas nere genom
att arbetskraftens fulla kapacitet nyttjas. Servicen blir god
om arbetskraften är kunnig och känner ansvar för arbetet.
Yrkets status blir högre om de anställda har goda
utvecklingsmöjligheter. För att uppnå detta, är rätten till
heltidsarbete av avgörande betydelse.
Hårdast drabbade är kvinnor som arbetar inom
traditionellt kvinnodominerade sektorer såsom t ex handel,
vård och omsorg samt restaurangnäringen. Heltidsarbetet
måste bli en självklarhet även inom kvinnodominerade
arbeten. Detta är av avgörande betydelse för det fortsatta
arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Rätten till heltidsarbete måste stärkas genom
lagstiftning som ger den deltidsarbetande rätt till ökad
arbetstid. Finland har vunnit positiva erfarenheter genom
en lag som tillförsäkrar deltidsanställda förtursrätt till heltid
eller längre deltid när arbetsgivaren önskar nyanställa
arbetskraft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning för att stärka de
deltidsarbetandes ställning på arbetsmarknaden.
Stockholm den 14 januari 1992
Odd Engström (s)
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Leo Persson (s)