Ungdomsplats
Läget på arbetsmarknaden just nu är extra svårt för dem som aldrig fått in en fot. Till dem hör ungdomarna. Alla sätt att underlätta för unga människor att komma in på arbetsmarknaden måste därför användas. Regeringens proposition 1991/92:124 om arbetsplatsförlagd praktik för 18--25-åringar är därför bra.
Långtidsarbetslösheten bland unga människor måste på alla tänkbara sätt bekämpas. Att få meningsfylld sysselsättning, som är en investering inför framtida yrkesliv är mycket bra. Praktikplatsen ger dessutom bra chanser till vidare anställning och den ger en merit och en referens att lämna. Praktikplatsen kan vara ett sätt för ungdomarna att bli mer klara över vad de vill jobba med och vilken ytterligare utbildning som i så fall krävs.
Det finns dock en uppenbar risk med systemet. Idag kan de ungdomar som slutar grundskolan och absolut inte är redo för vidare studier i gymnasieskolan under en tid få yrkespraktik genom ungdomsplats. För många leder ungdomsplatsen till att man efter en tid med nya krafter och förutsättningar återvänder till skolan. Tack vare ungdomsplatsen har vägen till vuxenvärlden underlättats och den idag nödvändiga gymnasieutbildningen har kunnat fungera.
I den omläggning av statsbidragen till skolan som genomförts får kommunerna via skolans uppföljningsansvar betydligt friare händer och utökade möjligheter till personliga lösningar för de ungdomar som ryms inom skolans uppföljningsansvar, alltså 16--17- åringarna. Det innebär att olika former av praktikplatser är möjliga även för 16--17-åringarna. Dessa platser får dock helt andra ekonomiska villkor både för arbetsplatsen och för kommunen. Skall praktikanten själv få någon ersättning utöver studiebidraget måste antingen arbetsplatsen eller kommunen stå för denna kostnad.
Med det nya systemet för ungdomspraktik finns en uppenbar risk att de yngsta får utomordentligt svårt att erhålla praktikplatser i konkurrens med de äldre ungdomarna. Kostar dessa praktikplatser dessutom pengar för företagen blir det troligen näst intill omöjligt att få fram platser.
Ett intimt samarbete mellan skolans uppföljningsansvariga och arbetsförmedlingen är nödvändigt för att klara ut detta.
Det handlar inte om mer än några tusental 16--17- åringar, men det är inte desto mindre viktigt att dessa, som redan har en mycket svår situation, inte glöms bort i samband med en viktig reform för en stor ungdomsgrupp.
Mot denna bakgrund är det angeläget att kommunerna, genom skolans uppföljningsansvar, aktivt satsar på att hitta bra praktikmöjligheter även för de 16--17-åringar som inte är redo för gymnasieutbildning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsplatspraktik för 16--17- åringar.
Stockholm den 16 mars 1992 Karin Pilsäter (fp)