Motion till riksdagen
1991/92:A11
av Lars Werner m.fl. (v)

med anledning av prop. 1991/92:124 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år


Inledning
Ungdomen växer upp i ett samhälle där arbete inte är en
självklarhet eller en rättighet. Själva grunden för den
nödvändiga försörjningen, tryggheten, är osäker i ett
samhälle som är organiserat efter kapitalismens
förutsättningar.
Tillgången på arbete varierar med hög- och
lågkonjunktur. Vänsterpartiet har därför under flera år
förordat ett system för ungdomen, en ungdomsgaranti som
träder i kraft när det kapitalistiska samhället hamnar i
lågkonjunktur.
Ungdomen är samhällets framtid. När ungdomarna går
in i vuxenvärlden och skall skapa sig en egen försörjning har
de genomgått en omfattande utbildningsperiod. I
lågkonjunktur behövs särskilda insatser för ungdomarna så
att de får använda den kunskap utbildningen gett och får en
bra start i arbetslivet.
Arbetsmarknadsministern lägger nu ett nytt förslag till
åtgärder för ungdom under 25 år med många frågetecken
och svagheter. Själva inriktning på åtgärderna har mycket
gemensamt med de förslag Vänsterpartiet lade fram under
allmänna motionstiden.
Vänsterpartiets motion i januari 1992
Vänsterpartiet föreslog i allmänna motionstiden att
regeringen skulle återkomma under våren med ett förslag
till ungdomsgaranti för alla under 25 år. Syftet var att inga
ungdomar under 25 år skulle vara öppet arbetslösa.
Arbetslinjen skulle gälla.
Vi föreslog att de ungdomar som avslutat en
yrkesutbildning, men ännu inte kommit in i arbetslivet,
skulle få en praktikplats. Dessa praktikplatser skulle finnas
både inom privat och offentlig verksamhet så att
ungdomarna fick tillfälle att praktisera inom det yrke de fått
utbildning för.
Dessutom skulle alla de ungdomar som saknade
utbildning få någon form av utbildning eller arbete.
Vänsterpartiet sa nej till speciella ungdomslöner. Regeln
lika lön för lika arbete skulle gälla.
Vänsterpartiet menar att det är viktigt att ta till vara
ungdomars kunskap och erfarenhet.
Regeringens förslag
Regeringens förslag innebär att efter utbildning erbjuds
ungdomar, som inte får ett arbete på den öppna
arbetsmarknaden, en arbetsmarknadsutbildning med
arbetsplatsförlagd praktik -- ungdomspraktik. Samtidigt
försvinner en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
beredskapsarbete, inskolningsplatser, rekryteringsplatser
och avtalade inskolningsplatser.
De största svagheterna i förslaget är:att ungdomarna
i sin praktiktjänstgöring inte är anställda av
arbetsgivarnaatt ungdomar under 25 år inte kan få
beredskapsarbeteatt det finns stor risk att ungdomar
används som gratis arbetskraftatt med detta omfattande
ungdomspaket nivån i ersättningsreglerna måste
ifrågasättas.
Vi anser att åtgärder behövs. Regeringens förslag har en
inriktning som med förändringar kan bli en bra
ungdomsgaranti. Vänsterpartiet kan ställa sig bakom en
ungdomspraktik under förutsättning att Vänsterpartiets
förändringskrav vinner riksdagens bifall.
Vi vill även påpeka att detta förslag från en borgerlig
regering är överlägset den ungdomslag (4 timmars arbete
per dag) som den gamla socialdemokratiska regeringen
införde i början på åttiotalet.
Vänsterpartiets förändringsförslag
Inriktning av ungdomspraktik
Huvudinriktningen på ungdomspraktiken skall vara att
en utbildning skall följas upp med praktik för att bevara och
utveckla kunskaperna för ungdomarna, när den öppna
arbetsmarknaden är stängd för dem. Ungdomspraktiken får
inte bli en förvaringsplats för att ''gömma undan''
arbetslösheten, därför är det viktigt att varje ungdom har en
handledare som finns på arbetsplatsen.
Arbetsgivaransvar
Regeringsförslagets stora svaghet är att det inte är ett
praktikarbete utan blir en utbildningspraktik. Det är
arbetsmarknadsutbildarens anordnare som är
''arbetsgivare''. Vänsterpartiet föreslår att de ungdomar
som placeras i ungdomspraktik blir anställda av en
arbetsgivare som har det dagliga ansvaret för arbetsplatsen.
Av ett sådant ansvar för arbetsgivare följer att arbetsgivaren
svarar för de åligganden i övrigt för praktiktjänsten som
åvilar en arbetsgivare, dvs. försäkringar etc.
Med vårt förslag -- att ungdomen får en anställning hos
arbetsgivaren -- blir anställningsförhållandet jämförbart
med det som gäller för den som är lönebidragsanställd.
Staten ger ett bidrag till lönen, arbetsgivaren svarar för
övriga kostnader och arbetsgivaransvar.
Beredskapsarbete
I regeringsförslaget skall ingen ungdom under 25 år få
möjlighet till beredskapsarbete. Denna begränsning gör att
den borgerliga regeringen särbehandlar en hel åldersgrupp
och att de hänvisas till utbildningväsendets regler. Vi
föreslår att de ungdomar som blivit arbetslösa och har
kvalificerat sig för ersättning hos arbetslöshetskassa, skall
erbjudas beredskapsarbete.
Praktikplats och ordinarie arbete
Risken med det förslag som arbetsmarknadsminister
Hörnlund lägger är att ungdomarna på praktikplats
utnyttjas till ordinarie arbetsuppgifter. Därför är det viktigt
att handledare finns på platsen och att det är fråga om
praktik. I de fall en ungdom på praktikplats ersätter någon
som gör ett ordinarie arbete på arbetsplatsen och fullgör en
arbetsuppgift måste regeln gälla om lika lön för lika arbete.
De timmar, dagar eller veckor en ungdom gör dessa
ordinarie arbetsuppgifter skall avtalsenlig lön utgå, trots att
de är anställda på praktikplats.
Vikten av att skilja på praktik och ordinarie arbete
framgår av tidigare AD-domar. T.ex. dom 1981-04-29,
målnummer A-260-1980.
Ärendet gällde en elev i årskurs 9 som hade anpassad
studiegång och var placerad vid ett företag fyra dagar i
veckan. Hans utbildning var förlagd utanför skolan och
något anställningsförhållande avsågs inte. Eleven kom
under längre tid, på anvisning av bolaget, att utföra arbete
på i huvudsak samma sätt som övriga arbetare hos
företaget. Arbetsdomstolen fann därför -- oavsett vad
bolaget från början hade avsett -- att ett
anställningsförhållande hade uppstått mellan bolaget och
eleven. Företaget dömdes att betala lön till eleven.
Det måste främst åligga den lokala fackföreningen att
hjälpa ungdomarna att bevaka denna rättighet. I de fall
arbetsplatsen inte har en fungerande fackförening bör det
åligga arbetsförmedlingen att stödja ungdomarnas rättighet
till rätt betalning för arbetet.
Bidrag och lön
Vänsterpartiet anser att ett praktikarbete inte kan ha
samma lönenivå som ett fast reguljärt arbete. Lika lön för
lika arbete kan inte här åberopas. Det är därför av största
vikt att det är praktikarbete med handledare det är fråga om
och ingen dold gratisförmån för arbetsgivaren.
Med tanke på att många ungdomar strax under 25 år
kommer att omfattas av förslaget bör ersättningarna räknas
upp och därmed även utbildningsbidragen för 20--24-
åringarna.
Regeringen bör lägga förslag till riksdagen på en
uppräkning av lönen/bidragen så att ungdomarna inte skall
behöva anlita de sociala myndigheterna för att kunna
försörja sig under ungdomspraktiken.
Sammanfattning
Med de förändringar vi föreslår och de följdförändringar
som kan komma ifråga kan vi godkänna att insatser görs för
ungdomar under 25 år som syftar till att bevara och utveckla
förvärvade kunskaper samt ge arbetslivserfarenhet.
Det skall understrykas att åtgärderna skall vara tillfälliga
och att ungdomarna hela tiden skall stå till
arbetsmarknadens förfogande för ett fast arbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen och syftet med
praktikplatserna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
kännna vad i motionen anförts om arbetsgivaransvaret för
dem som anvisats praktikplats,
3. att riksdagen beslutar att ungdomar under 25 år som
kvalificerat sig för ersättning hos arbetslöshetskassa i första
hand skall erbjudas beredskapsarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avtalsenlig lön när ungdom på
praktikplats utför ordinarie arbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrags- och lönenivån i
arbetsmarknadsutbildning och praktikplats.

Stockholm den 16 mars 1992

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)

Rolf L Nilson (v)

Karl-Erik Persson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)