med anledning av prop. 1991/92:124 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar under 25 år
Sammanfattning
Den ekonomiska politiken måste läggas om.
Huvuduppgiften är nu att bekämpa arbetslösheten. Vi
socialdemokrater har tidigare föreslagit satsningar om 4
miljarder kr. på jobb och utbildning för att i en första etapp
pressa ned arbetslösheten till 3 procent.
Nu föreslår vi krafttag för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten. Det handlar om att skaffa jobb
eller utbildning åt tiotusentals ungdomar under 25 år. Vi vill
genomföra följande.Särskilda ungdomsjobb erbjuds alla
ungdomar under 25 år. Arbetsgivarna uppmanas att erbjuda
ungdomarna sådana tillfälliga jobb med avtalsenlig lön. I
gengäld får arbetsgivarna dra av större delen av
lönekostnaderna genom att få göra ett avdrag på 415 kr. per
dag på arbetsgivaravgifterna. De avtalade
inskolningsplatserna, handledarbidragen samt
beredskapsarbeten och rekryteringsstöd för ungdomar
under 25 år tas bort. Satsningen finansieras dels av
befintliga medel, dels av att passiva kontantstöd förvandlas
till aktiva insatser.De särskilda inskolningsplatserna
finns kvar såsom nu som en garanti för de yngsta
ungdomarna och unga arbetshandikappade.AMS får 250
milj. kr. för otraditionella insatser bland arbetslösa
ungdomar.Kommuner och högskolor får 75 milj. kr. för
utbildning och liknande aktiviteter bland arbetslösa
ungdomar under sommaren.10 000 elever som i vår går
ut tvåårigt gymnasium erbjuds att gå ett tredje år. Vi satsar
250 milj. kr.Ytterligare 2 000 elever antas till hösten vid
universitet och högskolor. Vi satsar 60 milj. kr.
Gymnasiereformen bör genomföras på det sätt riksdagen
tidigare beslutat.Regeringens förslag till neddragning av
komvux och folkbildningen avvisas. Vi satsar 825 milj. kr.
ytterligare.
Vi vill att alla ungdomar skall ha ett jobb med lön och en
lön som man kan leva på och säger därför nej till att
genomföra regeringens förslag om att arbetsförmedlingarna
skall få låna ut ungdomar till arbetsgivarna för gratis
praktikarbete utan anställning. Vi anser också att det
behövs en särskild garanti till jobb för de yngsta
ungdomarna och de unga arbetshandikappade och säger
därför likaså nej till förslaget om att avskaffa de särskilda
inskolningsplatserna.
Bakgrund
Cirka 65 000 ungdomar under 25 år är nu öppet
arbetslösa. Av dessa är cirka 15 000 under 20 år. Ungefär en
tredjedel av alla arbetslösa är ungdomar. Till detta kommer
att tiotusentals ungdomar fanns i olika aktiva åtgärder. Bl.a.
fanns ungefär 17 000 18--19-åringar på särskild
inskolningplats.
Regeringens politik kommer att innebära att den öppna
arbetslösheten bland ungdomar stiger dramatiskt under det
kommande året. Den ekonomiska politiken, som stramar åt
tre fjärdedelar av samhällsekonomin, leder till att många av
de 550 000 ungdomar som nu har ett jobb riskerar att mista
det. Nedskärningarna av vuxenutbildningen och
förseningen av den nya gymnasieskolan medför att många
ungdomar inte kommer att kunna utbilda sig. I stället söker
sig dessa ut på arbetsmarknaden med ökad arbetslöshet som
följd.
Helt följdriktigt har därför regeringen också tvingats
skriva upp prognoserna för arbetslösheten varje gång man
uttalar sig om framtiden. Enligt AMS kommer
arbetslösheten nästa vinter att uppgå till 6 procent.
I Sverige har vi hittills varit förskonade från en hög
arbetslöshet bland ungdomar. Sverige är ett av de få länder
som gick in i 90-talet med en lägre ungdomsarbetslöshet än
vi hade för 20 år sedan. Med regeringens politik förändras
nu bilden dramatiskt.
Regeringens förslag
Kännetecknande för regeringens politik gentemot
ungdomarna är att den -- liksom inom andra områden -- inte
är samordnad och genomtänkt. Regeringen stramar åt tre
fjärdedelar av ekonomin och försöker sedan via
arbetsmarknadspolitiken lösa de problem som uppstår.
Därmed lägger man en omöjlig börda på den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Med ena handen berövar
regeringen tusentals ungdomar utbildningsmöjligheter
genom att stoppa gymnasiereformen och brandskatta
komvux och folkbildningen. Med den andra försöker man
nu desperat förmå arbetsgivarna att ''utbilda'' ungdomarna,
och erbjuder dem därför som gratis arbetskraft. Men detta
innebär samtidigt att anställningar genom
beredskapsarbeten och särskilda inskolningsplatser
försvinner, att grunden för avvägda
arbetsmarknadspolitiska insatser rycks undan samt att
ungdomarnas ordinarie arbetsmarknad punkteras.
Vi avvisar bestämt regeringens förslag om
ungdomspraktik. Det innebäratt ungdomarna får bidrag
i stället för anställning med lön,att det inte är fråga om
riktigt arbete,att ungdomarnas ordinarie arbetsmarknad
och andra arbetsmarknadspolitiska insatser punkteras,
att några nya resurser inte satsas, varför tillräckligt många
ungdomar inte omfattas av åtgärder,och att en förödande
byråkrati uppstår till men för annat arbete på
arbetsförmedlingarna.
Vår grundläggande uppfattning är att den som utför
arbete på en arbetsplats skall vara anställd där och villkoren
skall bestämmas av arbetsmarknadens parter. Det är inte
arbetsförmedlingarnas sak att låna ut gratis arbetskraft till
arbetsgivarna. Regering och riksdag kan inte heller
bestämma att olika villkor skall gälla för personer som
arbetar sida vid sida ute i arbetslivet. Det är orätt mot
ungdomarna att säga att de skall utbilda sig ute på
arbetsplatserna, när avsikten i själva verket är att de skall
arbeta.
De arbetsrättsliga regler som gäller på arbetsmarknaden
bygger också på denna princip. Enligt uppgift innebär detta
att en arbetsgivare som tar emot en ungdom som praktikant
på begäran av den unge och dennes fackliga organisation
kan få betala avtalsenlig lön och andra ersättningar.
Därmed saknas förutsättningar för regeringens förslag.
Dessutom innebär också regeringens förslag att den
ordinarie arbetsmarknaden för ungdomar punkteras och att
möjligheterna att få anställning med andra typer av stöd
spolieras. Varför skulle en arbetsgivare anställa en ungdom
på vanligt sätt eller på en avtalad inskolningsplats, när
arbetsförmedlingen gratis förmedlar en ungdom han inte
behöver anställa. Vi vill i detta sammanhang också peka på
att den garanti som nu finns för 18--19-åringar och unga
arbetshandikappade försvinner. I framtiden får dessa
ungdomar tävla med de äldre om att få en praktikplats.
Regeringens förslag kommer också att få mycket allvarliga
effekter för andra utsatta grupper. Det kommer t.ex. att bli
mycket svårt att förmedla ett arbete med lönebidrag till en
arbetshandikappad, när alternativet är en frisk 24-åring.
I det sammanhanget är det viktigt att notera att
regeringens förslag är mycket mer begränsat än vad
regeringen gett sken av. Regeringen, som länge talat om att
man nu skall utplåna ungdomsarbetslösheten, säger sig vilja
ordna praktikplatser åt 39 000 av de 65 000 ungdomar som
nu är arbetslösa. Men samtidigt avskaffar man de särskilda
inskolningsplatserna och beredskapsarbete för ungdomar
under 25 år. Därmed försvinner åtgärder för de 20 000
ungdomar som nu finns i sådana platser. Resterande platser
skall enligt regeringen finansieras inom ramen för befintliga
medel. Enligt AMS saknas då emellertid 1 miljard kr.
Summan av kardemumman blir att mindre än 10 000
ungdomar till kan tas om hand.
Vi vill slutligen peka på att förslaget är orealistiskt också
av andra skäl. Enligt propositionen skall samtliga ungdomar
vid olika tillfällen delta i jobbsökaraktiviteter och
arbetsförmedlingen skall lägga upp individuella
utvecklingsplaner för dem. Detta är naturligtvis bra men
fullständigt orealistiskt med hänsyn till den arbetsbörda
som förmedlingarna för närvarande har och det ansvar man
har för andra utsatta grupper. Därutöver skall ju
förmedlingarna också skaffa praktikplatser, hålla kontakt
med arbetsgivarna, fullgöra arbetsgivaransvar för
ungdomarna vad avser arbetsmiljö, närvaro,
problemlösning osv. I själva verket är därför förslaget en
byråkratisk lövhög, där förmedlarna får engagera sig i
massor av detaljer i stället för att få koncentrera sig på det
som är viktigt, nämligen att skaffa fram jobb eller
utbildning.
Vår syn på ungdomsarbetslösheten
En avgörande förutsättning för att komma till rätta med
ungdomsarbetslösheten är att det förs en samlad politik för
full sysselsättning.
Vi beklagar därför att regeringen ännu inte visat något
intresse av att lämna den återvändsgränd man är inne i och
acceptera vårt tidigare förslag om att lägga fram ett
ekonomiskt-politiskt program som i en första etapp pressar
ned arbetslösheten till 3 procent. Som redan framhållits
tycks nu i stället arbetslösheten nästa vinter nå 6 procent.
Detta är oacceptabelt och hela ansvaret för detta ligger på
regeringen och den enda vägens politik. Tyvärr kantas den
vägen nu av allt fler arbetslösa.
Vi har tidigare lämnat en rad förslag som enligt våra
beräkningar skulle medföra att arbetslösheten i en första
etapp under nästa år pressas ned till 3 procent. Det är
regeringens ansvar att slå in på den vägen.
Alla erfarenheter säger också att en hög arbetslöshet
alltid drabbar ungdomar särskilt hårt. Ett samhälle med en
hög ungdomsarbetslöshet riskerar därför att ställas inför
svåra sociala problem samtidigt som ungdomarnas vilja till
arbete inte tas till vara. Erfarenheterna visar också att en
stor ungdomsarbetslöshet leder till att en del ungdomar
aldrig kommer att få något fotfäste på arbetsmarknaden.
Det är en av förklaringar till att det i ett land som
Storbritannien kan råda brist på arbetskraft samtidigt som
arbetslösheten är hög.
För Sveriges del vet vi att ungdomsgrupperna kraftigt
minskar i antal under senare hälften av 90-talet. Det leder
till att arbetskraftens genomsnittliga ålder kommer att stiga
och att efterfrågan på ungdomar kommer att vara stor. Det
är också av detta skäl viktigt att ungdomarna behåller
förankringen på arbetsmarknaden och att utslagning med
alla medel måste bekämpas.
Redan korta perioder av sysslolöshet bland ungdomar
kan leda till oro, förlorat självförtroende samt passivitet
med risk för ohälsa och utslagning som följd.
En hög arbetslöshet kostar samhället stora summor i
ökade utgifter och minskade intäkter. En procent i öppen
arbetslöshet, 45 000 personer, beräknas kosta mellan 5 och
7 miljarder kr. Till detta kommer kostnader för ohälsa och
social utslagning.
Mot den här bakgrunden är det uppenbart att stora
ansträngningar nu måste göras för att engagera så många
ungdomar som möjligt i aktiva åtgärder. Vi menar att detta
måste ske genom en ökad satsning på utbildning och på den
aktiva arbetsmarknadspolitiken. Hellre än att ungdomarna
går arbetslösa måste de erbjudas någon form av utbildning
inom det ordinarie skolväsendet eller inom
arbetsmarknadspolitikens ram. På så vis ökas ungdomarnas
kompetens för framtiden, samtidigt som trycket på
arbetsmarknaden minskar.
Men alla arbetsgivare har också ett stort ansvar för att ta
till vara ungdomarnas vilja till arbete och förhindra
utslagning. Därför måste arbetsgivarna tillsammans med de
anställda och deras fackliga organisationer dammsuga
arbetsplatserna på möjligheter till arbete och
arbetslivserfarenhet för ungdomar. På de flesta
arbetsplatser finns det alltid uppgifter som man tidigare inte
hunnit med att göra eller haft råd att göra. Nu måste dessa
göras! Och staten måste vara beredd att kraftigt stimulera
arbetsgivarna att anställa ungdomarna.
I det sammanhanget vill vi särskilt framhålla vikten av
att samförstånd råder mellan arbetsmarknadens parter om
nya former av arbetsmarknadspolitiska insatser. I annat fall
får dessa inga påtagliga effekter, utan skapar bara nya
konflikter. Det är uppenbart att regeringen inte har insett
detta.
Vi föreslår nuatt alla ungdomar erbjuds
ungdomsjobbatt 10 000 elever erbjuds ett tredje
gymnasieåratt 2 000 elever ytterligare tas in vid
högskolan.
Redan i januari presenterade vi ett antal förslag som
förbättrar situationen för ungdomar. Vi redovisar nu dessa
på nytt.
Våra nya förslag
Ungdomsjobb
Utgångspunkten för vårt förslag är vad som är bäst för
ungdomarna. Ungdomarnas passiva arbetslöshetsperiod
måste brytas. Alla ungdomar vill komma in på en
arbetsplats, få en anställning och prova sina kvalifikationer,
kunna leva på sin lön, skaffa sig arbetslivserfarenhet, bli en
del av en arbetsgemenskap och därmed stärka sina
möjligheter att få ett arbete på den ordinarie
arbetsmarknaden. För att uppnå detta är det dock
nödvändigt att kraftigt stimulera arbetsgivarna att anställa
ungdomarna. Men det är också av olika skäl principiellt
viktigt att arbetsgivarna är beredda att betala något för det
arbete som ungdomarna faktiskt utför.
Vi föreslår att en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd
införs för ungdomar under 25 år, ungdomsjobb.
Samtidigt försvinner en del av de åtgärder som finns i dag.
Vi menar att det är viktigt att hitta ett system som
uppfyller bl.a. följande villkor.
-- Reglerna måste vara så enhetliga och enkla att tillämpa
som möjligt.
-- Ungdomarna skall utföra ett arbete och skall därför
vara anställda av arbetsgivarna på avtalsenliga villkor.
-- Starka ekonomiska incitament skall finnas så att alla
arbetsgivare, även små och medelstora företag, engagerar
sig för att ta fram ungdomsjobb.
-- Systemet skall vara så utformat att de kontantstöd som
ungdomarna i annat fall får växlas in som en
alternativkostnad.
-- Självfallet skall ungdomarna också få chans att
kvalificera sig hos arbetsgivarna till ett ordinarie jobb.
-- Den ordinarie arbetsmarknaden för ungdomar får inte
drabbas negativt. Likaså måste en balans finnas mot andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
-- För de yngsta ungdomarna och de unga
arbetshandikappade måste en definitiv ungdomsgaranti
finnas.
Det är också en självklarhet att arbetsförmedlingen via
jobbsökaraktiviteter i första hand skall försöka få fram jobb
på den ordinarie arbetsmarknaden åt ungdomarna.
Behöver den unges kompetens stärkas bör utbildning
erbjudas. Därefter bör ett ungdomsjobb komma ifråga. I
sista hand skall särskild inskolningsplats erbjudas de yngsta
ungdomarna enligt nuvarande regler.
Vårt förslag om ungdomsjobb bygger på tanken att det i
det kärva läge som nu råder gäller att stimulera
arbetsgivarna till att våga anställa en ungdom, i vart fall
tillfälligt, utöver den ordinarie arbetsstyrkan. Syftet med
detta kan t.ex. vara att klara av arbetsuppgifter som man
normalt inte riktigt hinner med, förbättra sin kundservice
eller förbereda sig för kommande behov. Hanteringen av
stödet sker med samma teknik som för
utbildningsvikariaten, dvs. med avdrag på
arbetsgivaravgifterna. Följande regler bör gälla.
-- En förutsättning för ungdomsjobb är att arbetsgivaren vill
utöka antalet anställda som redovisats ovan. Ett annat skäl
kan vara hänsynen till den unges situation, t.ex. risk för
utförsäkring från a-kassa.
-- Berörd facklig organisation skall yttra sig över att
förhållandena på arbetsplatsen är som arbetsgivaren
uppger.
-- Arbetsförmedlingen anvisar en ungdom under 25 år för
tillfällig anställning i högst sex månader. Föreligger
särskilda skäl kan en förlängning ske med ytterligare högst
sex månader.
-- Anställning och lön sker enligt avtal. Lägsta lön enligt
avtal varierar som regel mellan 42 och 52 kr. i timmen.
-- Arbetsgivaren får dra av 415 kr. per dag vid inbetalning
av arbetsgivaravgifterna. Detta sker enligt de regler som
gäller vid utbildningsvikariat. Centralt regleras detta så att
intäkterna till arbetsmarknadsfonden minskar i
motsvarande grad. Betalar arbetsgivaren en lön om 45 kr. i
timmen uppgår hans faktiska kostnad bara till 15 procent av
lönekostnaden. Är lönen 50 kr. i timmen får arbetsgivaren
betala 24 procent själv. Detta kan jämföras med de avtalade
inskolningsplatserna där arbetsgivaren alltid får stå för 40
procent av kostnaderna.
-- Om den unge inte får fast anställning hos arbetsgivaren
skall jobbsökaraktiviteter läggas in i slutet av
anställningsperioden.
-- När ungdomsjobb införs, kan följande åtgärder
upphöra: beredskapsarbete och rekryteringsstöd för
ungdomar under 25 år, handledarbidrag och avtalade
inskolningsplatser.
-- Förutom ungdomsjobb kommer alltså att finnas kvar
särskilda inskolningsplatser och utbildningsvikariat för
ungdomar.
-- De nya ungdomsjobben införs fr.o.m. den 1 juli i år.
När en förbättring sker av läget på arbetsmarknaden, måste
systemet snabbt anpassas till detta genom att
avdragsmöjligheten begränsas eller genom annan ändring
av reglerna.
-- För informationsinsatser får AMS använda 5 milj. kr.
av åtgärdsmedlen.
Finansieringen av denna reform sker vid sidan av
statsbudgeten genom att passiva kontantstöd aktiveras. Det
leder till att intäkterna till arbetsmarknadsfonden kommer
att minska med det avdrag som arbetsgivarna får göra. Men
i gengäld kommer också utbetalningarna från fonden att
minska. Beaktar man de totala effekterna av skatter,
avgifter och uteblivet kontantstöd är det fördelaktigt för
staten att aktivera kontantstödet på detta sätt. Det är
ekonomiskt fördelaktigare för staten att uppnå en
anställning för en ungdom med en subvention som
redovisats ovan än att bara betala ut kontantstöd.
I siffror innebär varje anställd på ungdomsjobb en utgift
för staten om cirka 91 000 kr. per år. Samtidigt får dock
staten intäkter i form av skatter och arbetsgivaravgifter.
Dessa intäkter uppgår till cirka hälften av utgifterna och
redovisas på budgetens inkomstsida. Varje arbetslös
ungdom som får ett ungdomsjobb innebär emellertid också
att utgiften för kontant arbetsmarknadsstöd faller bort.
Med beaktande av denna alternativa kostnad ökar inte
statens faktiska kostnader i och med ungdomsjobben.
Utöver detta måste också ur samhällsekonomisk synpunkt
beaktas värdet av det som den unge producerar, ökade
intäkter för kommunerna samt minskade kostnader för
social utslagning.
För den unge arbetslöse innebär vårt förslag, till skillnad
mot regeringens förslag, att denne får en möjlighet att själv
kunna försörja sig på sin lön. Detta framgår av följande
redovisning.
n
Den unges
Regeringens förslag
Vårt förslag
ersättning
-- Har a-kassa
Samma ersättning
Lön enligt avtal
-- Har ej a-kassa
18--19 år
239 kr.
''
20--24 år
338 kr.
''
Men även ur statens synvinkel är vårt förslag ekonomiskt
fördelaktigare. Det framgår av nedanstående tabeller.
Exemplen bygger på en ungdom som har a-kassa med 400
kr. per dag och en som har KAS. I exemplen förutsätts
lönen vara 50 kr. per timme eller 400 kr. per dag.
Den valda finansieringen leder till att en viss del av det
tidigare föreslagna anslaget till AMS kan utgå och växlas in
mot den nya aktiva åtgärden. Det gäller anslag för
handledarbidrag, för avtalade inskolningsplatser, för
beredskapsarbete och rekryteringsstöd för ungdomar under
25 år. Exakt hur stora dessa belopp är får fastställas i
samband med kompletteringspropositionen. Det är bl.a.
nödvändigt att regeringen närmare visar vilka
beräkningsmetoder som använts och det slutgiltiga behovet
av totala resurser för AMS inför nästa budgetår.
I det sammanhanget får också en bedömning göras av
situationen för arbetsmarknadsfonden i sin helhet och
eventuella justeringar göras i dess finansiering.
Det ankommer på regeringen att förordna om regler om
ungdomsjobb i enlighet med vad som angivits ovan.
10 000 elever får ett extra gymnasieår
I vår slutar cirka 110 000 elever gymnasieskolan.
Omkring 40 000 av dessa kommer från två-åriga yrkeslinjer.
De flesta av dessa möter en kärv arbetsmarknad. 80 procent
av eleverna kommer från linjerna bygg, fordon, vård,
kontor/administration, verkstad och el-tele. Med undantag
av vårdområdet tyder det mesta på att en mycket stor del av
eleverna från dessa linjer inte kommer att kunna få något
arbete.
I början av förra hösten anslog den socialdemokratiska
regeringen 100 milj. kr. för påbyggnadsutbildning för elever
som lämnat det tvååriga gymnasiet. Totalt beräknades detta
räcka till 4 000 platser. Vi menar att det är angeläget att nu
fortsätta med denna modell i avvaktan på att
gymnasiereformen är genomförd.
I första hand bör påbyggnadsutbildningen inriktas mot
allmänna ämnen -- engelska, svenska, matematik,
samhällskunskap. Därigenom får eleverna en allmän
kompetens av liknande slag som de elever som kommer ut
från de treåriga yrkeslinjerna i framtiden. En sådan allmän
kompetens stärker elevernas ställning på arbetsmarknaden.
En sådan påbyggnadsutbildning kostar staten cirka 25
000 kr. per elev. För kommunerna uppstår ungefär samma
kostnad. Vi föreslår att 10 000 elever erbjuds sådan
utbildning till en kostnad för staten om 250 milj. kr. Denna
kan finansieras med medel som vi i en tidigare motion
reserverat för en utbyggnad av den treåriga
gymnasieskolan.
2 000 nya högskoleplatser
Antalet nybörjarplatser vid högskolan har från 1989/90
fram till nu ökat mycket kraftigt eller med 15 000 platser.
Större delen av dessa har beslutats av den tidigare
socialdemokratiska regeringen. Mätt som en andel av en
årskull har därmed antalet nybörjarplatser vid högskolan
ökat från 30 procent till 45 procent. Internationellt sett är
detta en mycket hög siffra.
Ändå kommer inte antalet platser att räcka till under de
närmaste åren. Innevarande läsår har 55 000 elever tagits
in vid högskolan. Antalet sökande uppgick dock till 90 000.
Förklaringen till detta är främst att under 1980-talets goda
arbetsmarknadsår uppsköt ovanligt många ungdomar sina
högskolestudier. Dessa ungdomar söker sig nu i allt större
omfattning till högskolan. Till detta kommer att årskullarna
i gymnasieskolan nu är ovanligt stora och att många äldre
söker sig till högskolan för att komplettera sin utbildning.
Detta kommer troligen att resultera i att omkring 10 000
behöriga elever från gymnasieskolans avgångsklasser i vår
inte kommer att få plats vid högskolan till hösten.
Det bör betonas att denna situation av allt att döma är
ett övergångsproblem. Situationen kommer att förbättras
under andra hälften av 90-talet.
Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden är det
därför angeläget att ta in så många ungdomar som möjligt i
högskolan. Men den pågående expansionen av högskolan
gör att det är ont om lärare, lokaler och bostäder. En
ytterligare utökning av antalet platser kan dock komma till
stånd genom en ökad ram för lokala linjer och fristående
kurser. Det bör ankomma på regeringen att förlägga dessa
ytterligare platser till de högskolor som har möjlighet att
expandera. I första hand bör man se till förutsättningarna i
de mindre och medelstora högskolorna.
Vi föreslår därför att 2 000 platser ytterligare inrättas.
Kostnaden för detta blir 60 milj. kr. Alternativet är att
ungdomarna i stor utsträckning riskerar att bli arbetslösa. I
sådant fall kommer samhällets kostnader för kontantstöd
att öka.
Våra tidigare förslag
I våra motioner i januari i år förde vi fram följande
förslag.Gymnasiereformen bör genomföras på det sätt
riksdagen tidigare beslutat. Vi satsar 320 milj. kr.
Regeringens förslag till neddragning av komvux och
folkbildningen avvisas. Vi satsar 825 milj. kr. ytterligare. På
så vis tryggas utbildning för tusentals elever och arbete för
många lärare.Kommuner och högskolor erbjuder
arbetslösa ungdomar utbildning eller andra aktiva insatser
under sommarmånaderna. 75 milj. kr. anslås till
lärarlöner.AMS får 250 milj. kr. för otraditionella
insatser bland arbetslösa ungdomar.
De åtgärder som AMS kan använda sig av kan vara
nya former av stöd till arbetsgivarna i små och medelstora
företag,olika bidragsnivåer i olika län beroende på
arbetsmarknadssituationen,ekonomiska incitament till
ungdomarna själva vid anställning i sådana företag,
uppsökande verksamhet bland ungdomar och arbetsgivare
inom det privata näringslivet,jobbsökaraktiviteter med
denna inriktning,ekonomiska incitament för deltagande i
utbildning som leder till anställning vid små och medelstora
företag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:124,
2. att riksdagen godkänner förslaget om att införa
ungdomsjobb fr.o.m. den 1 juli 1992 i enlighet med vad som
angivits i motionen,
3. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om
ändring i lagen (1991:329) om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 1,
4. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om att slopa
statsbidraget till
a) avtalade inskolningsplatser,
b) beredskapsarbete för ungdomar under 25 år,
c) rekryteringsstöd för ungdomar under 25 år,
d) arbetsgivare för handledare för ungdomar,
5. att riksdagen beslutar möjliggöra att 10 000
årsstudieplatser anordnas inom gymnasieskolan som
påbyggnadsutbildning,
6. att riksdagen beslutar tillföra sektorsbidraget för
driften av det kommunala offentliga skolväsendet 250 milj.
kr.,
7. att riksdagen beslutar öka antalet årsstudieplatser på
anslaget för lokala och individuella linjer samt fristående
kurser med 2 000,
8. att riksdagen beslutar tillföra anslaget för lokala och
individuella linjer samt fristående kurser 60 milj. kr.
Stockholm den 16 mars 1992
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Ingela Thalén (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:329) om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att i lagen (1991:329) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
införs en ny paragraf, 5, av följande lydelse.
5 §
En arbetsgivare som efter anvisning av länsarbetsnämnd
anställer någon under 25 år får, om anställningen innebär en
utökning av antalet anställda eller eljest särskilda skäl
föreligger med hänsyn till den unges situation, göra avdrag
från de arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter skall betala. Avdrag får göras
med 415 kr. per arbetsdag. Avdraget får göras så länge
anställningen varar, dock högst under 6 månader eller, om
särskilda skäl föreligger, under högst 12 månader.