1989/90:Ub310 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas
17. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om betydelsen av skolans
miljöundervisning.
1990/91:Ub84 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöutbildning inom de grundläggande
högskoleutbildningarna.
1990/91:Ub87 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 §
högskolelagen som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarutbildningens roll för
miljöundervisningen.
1990/91:Ub230 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att införa miljökunskap fr.o.m.
förskola t.o.m. högskola.
1990/91:Ub240 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kulturmiljökunskap i såväl allmän
lantbruksutbildning som utbildning för yrken inom
byggnadssektorn.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr230.
1990/91:Ub281 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning i miljökunskap.
1990/91:Ub517 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
arbetsmiljöutbildning inom högre teknisk utbildning och inom
skogs- och jordbruksutbildning.
1990/91:Ub523 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om "arbetsmiljö" som ett moment i
civilingenjörsutbildningen.
1990/91:Ub683 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett miljövetenskapligt
utbildningsråd.
1990/91:Ub813 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
4. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljökunskap införs som ett
obligatoriskt ämne fr.o.m. förskola t.o.m. högskola.
Utskottet
Behovet av att förstärka inslaget av miljökunskap i olika
utbildningar har uppmärksammats såväl av regeringen som av
motionärer under de fyra senaste riksmötena. Undervisningen i
miljöfrågor i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala
vuxenutbildningen behandlades ingående i budgetpropositionen
1988 (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 67--70). Riksdagen anvisade
medel för s.k. miljöresurspersoner vid länsskolnämnderna och
för utvecklingsarbete med s.k. naturskolor. Miljöundervisningen
i skolan togs även upp i budgetpropositionen 1990. Insatser
inom miljöområdet nämndes där som något som skulle kunna
stödjas med hjälp av de medel för utvecklingsarbete som
länsskolnämnderna fick större frihet att disponera (prop.
1989/90:100 bil. 10 s. 30 f.). När det gäller högskolan lades
förslag om förstärkning av utbildningen i miljöfrågor fram i
budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 70 f.).
Följande år redovisade regeringen (prop. 1988/89:100 bil. 10 s.
162 f.) gjorda insatser och pågående arbete på detta område och
strök under vikten av att utveckla miljöaspekterna inom
utbildningen. Regeringen påpekade att dessa aspekter inte bör
ses som isolerade tillägg till den hittillsvarande utbildningen
utan i själva verket utgör några av de grundläggande
förutsättningarna för t.ex. teknisk och ekonomisk verksamhet.
Miljökunskap som ett centralt kunskapsområde för
undervisningen på olika nivåer inom utbildningsväsendet togs
under föregående riksmöte upp av regeringen i tre olika
propositioner. Efter förslag i proposition 1990/91:18 om
ansvaret för skolan antog riksdagen (1990/91:UbU4, rskr. 76) en
ändring i skollagen som innebär att det numera är en
grundläggande uppgift för var och en som verkar inom skolan att
främja respekt för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 § tredje
stycket skollagen). I proposition 1990/91:85 Växa med kunskaper
-- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen föreslogs att
miljökunskap skall betraktas som ett centralt kunskapsområde
som skall behandlas på alla studievägar i gymnasieskolan.
Riksdagen hade inga invändningar mot detta. I direktiven till
den läroplanskommitté som regeringen tillkallade i februari
1991 lyftes också miljöfrågorna fram som ett centralt
kunskapsområde såväl för grundskolan som för gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Slutligen framlades våren 1991 proposition
1990/91:90 En god livsmiljö, i vilken regeringen ytterligare
underströk vikten av utbildning i miljökunskap på alla nivåer i
utbildningsväsendet. Flertalet av de yrkanden som behandlas i
detta betänkande framställdes innan de två sistnämnda
propositionerna hade lagts fram.
Ett uttalande av riksdagen om betydelsen av skolans
miljöundervisning begärs i motion 1989/90:Ub310 (c) yrkande
17, som väcktes under allmänna motionstiden 1990. Enligt
motionärerna bör riksdagen genom ett sådant uttalande markera
den vikt som riksdagen lägger vid skolans centrala roll i
miljöundervisningen på samtliga nivåer inom
utbildningsväsendet.
Utskottet behandlade detta yrkande såvitt avser grundskolan i
betänkandet 1990/91:UbU1 (s. 15). Under hänvisning till vad
regeringen anfört i propositionerna 1987/88:100 bil. 10,
1989/90:100 bil. 10 och 1990/91:18 avstyrktes förslaget. När
det gäller gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och
högskolan har regering och riksdag våren 1991 gjort så kraftiga
markeringar att det uttalande som begärs i motionen inte
behövs. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion
1989/90:Ub310 yrkande 17 delvis.
I motionerna 1990/91:Ub230 (mp) yrkande 3 och 1990/91:Ub813
(mp) yrkande 4 framförs förslag om att miljökunskap skall
införas som obligatoriskt ämne fr.o.m. förskola t.o.m.
högskola.
Utskottet vill med anledning av förslaget anföra följande.
I direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:9 s. 7) har
föredragande statsrådet angivit miljökunskapen som ett centralt
kunskapsområde för samtliga skolformer. Statsrådet hänvisar
till det resonemang som förts i proposition 1990/91:85 Växa med
kunskaper, när det gäller miljöfrågornas roll och plats i
utbildningen. I nämnda proposition (s. 159) sägs att det är
naturligt att i undervisningen i samhällskunskap -- ett ämne
som ingår i den för alla nationella program i gymnasieskolan
gemensamma kärnan -- knyta ihop frågor om naturtillgångar med
frågor om ekonomiska system, sysselsättning och överlevnad.
Vidare framhålls att tyngdpunkten i den undervisning i
naturkunskap som likaså skall ingå i den för alla nationella
program gemensamma kärnan bör vara miljökunskap. Såväl i
propositionen (s. 100 f.) som i riksdagens beslut
(1990/91:UbU16 s. 139) är miljökunskap upptaget som ett
särskilt ämne endast inom naturvetenskapsprogrammet i
gymnasieskolan. I övrigt har det överlåtits till skolverket att
i samband med en kursplaneöversyn överväga hur detta
kunskapsområde skall organiseras. Läroplanskommittén har den 11
juni 1991 till regeringen överlämnat en promemoria "Förslag
till riktlinjer och modeller för kursplaner för
gymnasieskolan och vuxenutbildningen". I denna PM nämns
miljökunskap som exempel på ett tema för vilket en särskild
temaplan behöver utarbetas. Kommittén lämnar i promemorian
också förslag om att en temaplan skall ange temats mål och
inventera dess kunskaps- och färdighetsstruktur så att det blir
möjligt att integrera det i programmet och i skilda kurser. Mot
bakgrund bl.a. av läroplanskommitténs skrivelse har
regeringen den 12 september 1991 givit skolverket i uppdrag att
utarbeta förslag till och i förekommande fall besluta om
utbildningsplaner och kursplaner för gymnasieskolan m.m. I den
till uppdraget fogade departementspromemorian sägs bl.a. (s. 3)
att regeringen skall besluta om vilka teman som måste behandlas
i rikets skolor, och att skolverket till hjälp för planeringen
av ett nationellt tema skall ge ut förslag till temaplan.
Utskottet anser att skolverkets och läroplanskommitténs
arbete med frågan om miljökunskapens organisation inte bör
föregripas. Riksdagen bör därför avslå motionerna 1990/91:Ub230
yrkande 3 och 1990/91:Ub813 yrkande 4, båda delvis.
Behovet av undervisning i kulturmiljökunskap tas upp i
motion 1990/91:Ub240 (fp). Motionärerna anser det besvärande
att det i dag -- med undantag för arkitektutbildningen --
knappast finns någon undervisning i detta ämne för de
yrkesgrupper som är verksamma inom byggnadssektorn. Likaså
saknas i lantbruksskolorna heltäckande undervisning i
jordbrukets historia och om vård av kulturvärden i
odlingslandskapet.
Utskottet erinrar om att riksdagen inte hade något att erinra
mot vad som anfördes i proposition 1990/91:85 (s. 157) om att
mål och riktlinjer för gymnasieskolan skall fastställas av
regeringen på grundval av riksdagens ställningstaganden till
förslagen i nämnda proposition. Skolverket har nyligen fått
regeringens uppdrag att utarbeta förslag till utbildningsplaner
som anger målet för vart och ett av de nationella programmen i
gymnasieskolan. Utbildningsplanerna avses bli fastställda av
regeringen. Vidare har skolverket fått i uppdrag att utarbeta
och fastställa nationella kursplaner. Med den ansvarsfördelning
som riksdagen således har ställt sig bakom blir frågan om
kulturmiljökunskapens plats i bygg- och naturbruksprogrammen
inte en riksdagsfråga.
När det gäller högskoleutbildning förbereds för närvarande i
regeringskansliet en övergång från nuvarande studieorganisation
med av riksdagen inrättade allmänna utbildningslinjer till ett
system med en centralt fastställd examensordning, varvid
ansvaret för utbildningens närmare organisation och innehåll i
ännu högre grad än hittills skall åvila organ på lokal nivå
(prop. 1990/91:150 s. 71 f., bet. UbU21, rskr. 389).
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1990/91:Ub240.
Arbetsmiljöfrågor bör enligt motionerna 1990/91:Ub517 (c)
och 1990/91:Ub523 (s) ingå i utbildningen för civilingenjörer,
agronomer, lantmästare, skogsmästare och jägmästare.
Utskottet erinrar om vad som i det föregående sagts om
ansvaret för högskoleutbildningens närmare organisation och
innehåll. I en nyligen framlagd rapport till UHÄ
(Civilingenjörs- och arkitektutbildning. Mål och struktur.
UHÄ-rapport 1991:12) föreslås att den planerade
examensordningen -- liksom de tidigare gällande av UHÄ
fastställda utbildningsplanerna -- för
civilingenjörsutbildningens del skall innehålla ett uttryckligt
omnämnande av att civilingenjören skall kunna "utforma
produkter, processer och arbetsmiljö med hänsyn till
människornas förutsättningar och behov och till samhällets mål
avseende sociala förhållanden, resurshushållning, miljö och
ekonomi".
Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet i
regeringskansliet föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1990/91:Ub517 och 1990/91:Ub523.
I motionerna 1990/91:Ub281 (c) yrkande 1 och 1990/91:Ub87
(mp) yrkande 2 framhålls vikten av miljökunskap i
grundutbildningen och fortbildningen av lärare.
Utskottet utgår från att den examensordning som nu förbereds
kommer att ha de grundläggande målen för skolverksamheten som
utgångspunkt, när det gäller utbildningen av lärare för skolan.
Som utskottet inledningsvis erinrat om har främjande av
respekten för vår gemensamma miljö skrivits in som ett
grundläggande mål för skolverksamheten (skollagens 1 kap. 2 §),
vilket berör alla som verkar inom skolan. Av miljöpropositionen
1991 (prop. 1990/91:90 s. 208) framgår att lärarutbildningarna
hör till dem där UHÄ ser störst behov av att utveckla kurser
och kursmoment i miljöfrågor. Utskottet anser mot denna
bakgrund att de tillkännagivanden som begärs i ifrågavarande
motionsyrkanden inte behövs, varför yrkandena avstyrks.
En komplettering av högskolelagens målparagraf föreslås i
motion 1990/91:Ub87 (mp) yrkande 1. Enligt motionärerna bör
högskolelagens 2 § kompletteras med föreskriften att all
högskoleutbildning skall främja miljömedvetandet och
förståelsen för människans roll i det globala ekologiska
systemet.
Utskottet noterar att UHÄ till regeringen har ingivit ett
sådant förslag. Regeringen, som ansåg att målet bör vara att
miljöfrågorna behandlas i samtliga högskoleutbildningar, hade
dock enligt proposition 1990/91:90 (s. 208) inte funnit skäl
att föreslå en förändring av högskolelagen. Utskottet finner
inte heller skäl för en sådan förändring, varför motion
1990/91:Ub87 yrkande 1 bör avslås av riksdagen.
I motion 1990/91:Ub84 (fp) yrkande 2 kritiseras regeringens
förslag (prop. 1990/91:90 s. 208) när det gäller
miljöstoffets infogande i olika högskoleutbildningar.
Enligt propositionen bör miljöfrågorna behandlas i varje
enskild utbildning i sådan omfattning och med sådan inriktning
som motiveras av den verksamhet utbildningen förbereder för.
UHÄs uppfattning, att en omfattning av miljöstoffet svarande
mot 3--5 poäng för all utbildning bör uppnås, kan därvid enligt
propositionen vara en rimlig minsta ambitionsnivå vid
högskolornas fortsatta arbete. Motionärerna anser att detta
innebär en alltför kategorisk formulering av direktiv till
kursplaneöversyn inom högskolan. De bejakar att insikten om och
hänsynen till miljöförutsättningar bör tillföras de
grundläggande aspekterna av respektive ämnesområde, men
ifrågasätter om det i alla utbildningar kan ske på ett sätt
som upplevs som meningsfullt. Som exempel nämns språken. Därför
bör enligt motionärerna kvantifieringen 3--5 poäng vara ett
riktmärke, men en förutsättning måste vara att miljöstoffet kan
fogas in på ett naturligt sätt och att kvaliteten på
utbildningen kan upprätthållas.
Utskottet anser inte att propositionen behöver tolkas så
snävt som motionärerna gör. Enligt utskottets uppfattning finns
det inte någon motsättning mellan propositionen och
motionärerna på denna punkt. Yrkandet avstyrks därför.
Ett miljövetenskapligt utbildningsråd föreslås i motion
1990/91:Ub683 (s), som väcktes under allmänna motionstiden.
Utskottet hänvisar till att regeringen enligt proposition
1990/91:90 En god livsmiljö (s. 208) avsåg att uppdra åt UHÄ
att tillsätta en särskild referensgrupp för att följa det
fortsatta arbetet med miljöfrågorna i högskoleutbildningen.
Vidare har på skolområdet läroplanskommittén fått i
uppdrag att särskilt uppmärksamma miljökunskapen. Motionärernas
syfte (en nationell satsning på miljöutbildning) kan därmed
förväntas bli tillgodosett, varför riksdagen bör avslå motion
1990/91:Ub683.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uttalande om betydelsen av skolans
miljöundervisning
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub310 yrkande 17 delvis,
2. beträffande miljökunskap som obligatoriskt ämne fr.o.m.
förskola t.o.m. högskola
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub230 yrkande 3 och
1990/91:Ub813 yrkande 4, båda delvis,
3. beträffande kulturmiljökunskap i vissa utbildningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub240,
4. beträffande arbetsmiljöfrågor i viss högre utbildning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub517 och
1990/91:Ub523,
5. beträffande miljökunskap i grundutbildning och
fortbildning av lärare
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ub281 yrkande 1 och
1990/91:Ub87 yrkande 2,
6. beträffande komplettering av högskolelagens 2 §
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub87 yrkande 1,
7. beträffande miljöstoffets infogande i olika
högskoleutbildningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub84 yrkande 2,
8. beträffande miljövetenskapligt utbildningsråd
att riksdagen avslår motion 1990/91:Ub683.
Stockholm den 24 oktober 1991
På utbildningsutskottets vägnar
Rune Rydén
I beslutet har deltagit:
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Ingvar Johnsson (s),
Bo Arvidson (m),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Ulf Melin (m),
Eva Johansson (s),
Chris Heister (m),
Jan Björkman (s),
Inger Lundberg (s) och
Birgitta Carlsson (c).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.