I betänkandet behandlas regeringens proposition om lärarutbildning m.m. jämte
ett stort antal motioner (ca 65).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till struktur på den framtida
lärarutbildningen och vad i propositionen anförts om riktlinjer för vilka
kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket. Detta innebär
bl.a. att en alternativ grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna
4--9 införs den 1 juli 1992. Utbildningen omfattar 40 poängs
praktisk-pedagogisk utbildning och vänder sig till dem som har en
ämnesteoretisk utbildning omfattande minst 140 poäng. Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet motsätter sig förslaget om en alternativ lärarutbildning för
grundskolan och hävdar att lärarutbildningen skall vara sammanhållen såsom
hittills, vilket bl.a. innebär varvning av ämnesteoretisk och
praktisk-pedagogisk utbildning.
Beträffande principer för lärarcertifikat förutsätter utskottet att riksdagen
får ta ställning till ett förslag efter det att ärendet har beretts ytterligare
av regeringen. Socialdemokraterna reserverar sig mot en ordning med
lärarcertifikat. Vänsterpartiet instämmer i reservationen.
Utskottet tillstyrker enhälligt inrättandet av en ny utbildningslinje om 40
poäng (praktisk-pedagogisk utbildning) för gymnasielärare den 1 juli 1992 och
en samtidig avveckling av den nuvarande ämneslärarlinjen om 40 poäng.
Utbildningen bör till övervägande delen kunna anordnas gemensamt för alla
kategorier blivande gymnasielärare. Beträffande vårdlärarutbildningen, som för
närvarande omfattar 60 poäng, varav 20 poäng ämnesfördjupning, och avser både
gymnasieskolan och den kommunala högskolan, utgår utskottet från att
förändringen inte innebär en minskad ämnesfördjupning jämfört med motsvarande
utbildning i dag.
Regeringens förslag att inrätta en påbyggnadslinje om 20 poäng för utbildning
av lärare för grundläggande vuxenutbildning den 1 juli 1992 och att samtidigt
avveckla grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för
grundläggande vuxenutbildning tillstyrks. Förslaget avvisas av
Socialdemokraterna med instämmande av Vänsterpartiet.
I propositionen berörs inte närmare folkhögskollärarutbildningen, som idag
ges enbart vid universitetet i Linköping. Utskottet tillstyrker enhälligt ett
antal motioner om att utbildningen skall finnas kvar med fortsatt placering i
Linköping.
Utskottet tillstyrker förslaget att staten skall erbjuda statlig
rektorsutbildning. I en (s)-reservation föreslås att den skall vara
obligatorisk, medan Vänsterpartiet avvisar regeringsförslaget med hänvisning
till att det inte ankommer på staten att bekosta chefsutbildning åt kommunerna.
I propositionen redovisar regeringen sina överväganden om lokaliseringen av
lärarhögskolan i Stockholm (HLS). Utskottet har inget att erinra mot en
fortsatt planering med inriktningen att HLS skall finnas kvar i Stockholm. I en
reservation (s) med instämmande av (v) tillstyrks ett antal motioner vari
förordas att HLS skall flyttas till Södertälje.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att de reguljära planeringsramarna
för lärarutbildningen utökas med 1 450 nybörjarplatser budgetåret 1992/93.
Utskottet föreslår dessutom att den alternativa grundskollärarutbildningen om
40 poäng inrättas i Luleå med 30 platser. Bl.a. mot bakgrund av sitt
ställningstagande mot införandet av den alternativa utbildningen och
avvecklingen av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för
grundläggande utbildning av vuxna förordas i (s)-reservationer en annan
fördelning mellan högskoleenheterna av planeringsramarna. Även (v) anför en
annan uppfattning om hur nybörjarplatserna bör fördelas.
Beträffande musiklärarutbildningen anser utskottet med anledning av ett par
motioner att regeringen bör vara oförhindrad att besluta om ytterligare platser
i Arvika (Ingesund).
Utskottet är enigt i sitt beslut att tillstyrka regeringens förslag om
medelsanvisning avseende fortbildning och lärarutbildning.
Utskottet tillstyrker enhälligt förslaget om lantmäteriutbildning i Lund
fr.o.m. den 1 juli 1992 med 30 nybörjarplatser.
Till betänkandet har fogats 18 reservationer av (s). Meningsyttringen av
Vänsterpartiet innebär i många frågor ett instämmande i (s)-reservationer och i
ett antal andra frågor egna ställningstaganden.
Propositionerna
Proposition 1991/92:75
Lärarutbildningsfrågor, m.m.
Regeringen har i proposition 1991/92:75 (s.47)
dels föreslagit
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjer för
vilka kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket (avsnitt
5.1),
2. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en
ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning
på årskurserna 4--9 i grundskolan (avsnitt 5.2.2),
3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en
ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare och
avvecklingen av nuvarande ämneslärarlinje om 40 poäng (avsnitt 5.3),
4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en
påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna
och avvecklingen av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för
grundläggande utbildning av vuxna (avsnitt 5.4),
5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statlig
rektorsutbildning (avsnitt 7),
6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om lokaliseringen av
lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildningen till universitetet i Lund den
1 juli 1992 (avsnitt 10),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om
7. åtgärder vad gäller specialpedagogisk påbyggnadsutbildning (avsnitt 5.5),
8. barn- och ungdomspedagogiska utbildningar (avsnitt 5.7),
9. fortbildning av lärare (avsnitt 6),
10. högskolan för lärarutbildning i Stockholm (avsnitt 9).
Anslagsfrågor. ÅTTONDE HUVUDTITELN
Regeringen har under anslaget B6 (s. 48--49) föreslagit
11. att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 81379000 kr.
Regeringen har under anslaget D 8 (s. 49--50) föreslagit
12. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1991/92:100
bil. 9 s. 105 ökar planeringsramarna för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad
i propositionen förordats,
13. att riksdagen till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag som är 1500000 kr. högre än vad som
beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 105.
Regeringen har under anslaget D 11 (s. 50--62) föreslagit
13. att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i
enlighet med vad i propositionen förordats,
14. att riksdagen bemyndigar regeringen att i mån av behov öka
dimensioneringen i lärarutbildningen,
15. att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret
1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1278667000 kr.
Regeringen har under anslaget G1 (s. 62) föreslagit
16. att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag
som är 14600000 kr. högre än vad som anvisats i prop. 1991/92:100 bil. 9 s.
221.
Proposition 1991/92:100 bilaga 9
Regeringen har under anslaget B 6 (s. 41--42) föreslagit
7. att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition om lärarutbildning
m.m., till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 beräknar ett
reservationsanslag på 185093000 kr.
Regeringen har under anslaget D 11 (s. 124) föreslagit
24. att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till
Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 beräknar ett anslag på
1010651000 kr.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:75
1991/92:Ub14 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna
4--9 vid högskolan i Falun--Borlänge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för 60 platser för etablering av grundskollärarutbildning
med inriktning mot årskurserna 4--9,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om examinationsrätten.
1991/92:Ub15 av Inger Hestvik och Maud Björnemalm (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lokalisera rektorsutbildningen till Skolledarhögskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för utbildning vid Skolledarhögskolan.
1991/92:Ub16 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att trafiklärarutbildningen förs över till högskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
examensbenämningen bör vara trafiklärarexamen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att denna
utbildning bör etableras vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm,
högskolan i Falun--Borlänge och högskolan i Kristianstad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att resurser för
trafiklärarutbildningen bör tillföras nämnda högskolor.
1991/92:Ub17 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att etablera grundskollärarutbildning med inriktning mot
årskurserna 4--9 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utöka antalet platser vid grundskollärarutbildningen
med inriktning mot årskurserna 1--7 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
1991/92:Ub18 av Anita Persson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att folkhögskollärarlinjen i Linköping skall
finnas kvar som en särskild praktisk-pedagogisk utbildning på 40 poäng,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild
examensbenämning för folkhögskollärarutbildning bör införas.
1991/92:Ub19 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antalet
platser bör ökas från 60 till 120 i planeringsramen för den reguljära
grundskollärarlinjen 140--180 poäng inom ramen för befintliga anslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de s.k.
särskilda medlen bör omfatta nybörjarplatser i reguljär utbildning 140--180
poäng med inriktning mot såväl årskurs 1--7 som årskurs 4--9,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att högskolan i
Karlstad inom ramen för befintliga anslag bör tilldelas en planeringsram på 40
platser för den nya gymnasielärarlinjen 40 poäng fr.o.m. 1992/93.
1991/92:Ub20 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen med avslag
på regeringens förslag beslutar omlokalisera högskolan för lärarutbildning i
Stockholm till Södertälje.
1991/92:Ub21 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att högskolan i Karlstad tilldelas en
planeringsram på 120 platser för den reguljära grundskollärarutbildningen
140--180 poäng med inriktning mot årskurs 4--9,
2. att riksdagen beslutar att högskolan i Karlstad tilldelas en
planeringsram på 40 platser för den nya gymnasielärarlinjen 40 poäng fr.o.m.
1992/93.
1991/92:Ub22 av Catarina Rönnung m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att lokalisera en grundskollärarlinje med
inriktning mot årskurs 4--9 till högskolan i Jönköping,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om vidareutbildning av
förskollärare till grundskollärare för årskurs 1--7,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbildningen
bör förläggas till högskolan i Jönköping.
1991/92:Ub23 av Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen beslutar tilldela
högskolan i Trollhättan--Uddevalla ökade resurser i enlighet med vad i motionen
anförts.
1991/92:Ub24 av Sigge Godin och Per-Richard Molén (fp, m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att inom ramen för tillgängliga platser
omlokalisera 50 utbildningsplatser av 4--9-lärare till högskolan i
Sundsvall--Härnösand,
2. att riksdagen beslutar att inom ramen för tillgängliga platser utöka
antalet platser vid grundskollärarutbildningen för årskurserna 1--7 vid
högskolan i Sundsvall--Härnösand med 36 platser.
1991/92:Ub25 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att planeringsramen för den reguljära
grundskollärarlinjen 140--180 poäng med inriktning mot årskurs 4--9 ökas för
högskolan i Karlstad från 60 till 120 platser,
2. att riksdagen beslutar att de åtgärder som de s.k. särskilda medlen avser
också omfattar nybörjarplatser i reguljär utbildning 140--180 poäng med
inriktning mot såväl årskurs 1--7 som årskurs 4--9,
3. att riksdagen beslutar att högskolan i Karlstad tilldelas en
planeringsram på 40 platser för den nya gymnasielärarlinjen 40 poäng fr.o.m.
1992/93.
1991/92:Ub26 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ANT-undervisningen i lärarutbildningen.
1991/92:Ub27 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen i enlighet
med vad i motionen anförts beslutar att lokalisera grundskollärarutbildning med
inriktning mot årskurserna 4--9 till högskolan i Gävle--Sandviken.
1991/92:Ub28 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den praktisk-pedagogiska utbildningen för gymnasielärare inom
områdena vård och naturbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gymnasielärarutbildningen för områdena vård och naturbruk skall
kunna bedrivas i form av modifierad distansutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet att ge kompletterande ämnesutbildning.
1991/92:Ub29 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
lärarutbildning vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
1991/92:Ub30 av Anita Persson och Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen.
1991/92:Ub31 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Ingesunds musikhögskola bör få del av den föreslagna utökningen av antalet
utbildningsplatser för musiklärare.
1991/92:Ub32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att vårdlärarutbildningens längd bör baseras
på minst de 180 poäng som anges för gymnasielärarexamen.
1991/92:Ub33 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av
grundskollärarlinjen för utbildning av lärare för årskurserna 1--7 vid
högskolan i Skövde med 90 nybörjarplatser.
1991/92:Ub34 av Viola Furubjelke och Lars Stjernkvist (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild utbildningslinje och examensbenämning för
folkhögskollärarutbildning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla
grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande
vuxenutbildning.
1991/92:Ub35 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fördjupad utbildning vid högskolan i Kalmar i samarbete med högskolan i Växjö
inom speciellt naturvetenskap.
1991/92:Ub36 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 lokaliseras till
högskolan i Sundsvall--Härnösand,
2. att dimensioneringen av grundskollärarutbildningen för årskurserna 1--7
vid högskolan i Sundsvall--Härnösand ökas, så att distansutbildning kan
bedrivas effektivt i Jämtlands och Västernorrlands län.
1991/92:Ub37 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en praktisk-pedagogisk
utbildning för vårdlärare inom högskolan.
1991/92:Ub38 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskollärarlinjen.
1991/92:Ub39 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesidentitet och lärarprofession,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ämnesinriktning och inlärningsperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "karriärvägar" genom vidareutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuella studieprogram för att bredda tillträdet till
lärarutbildningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av en ny parallell grundskollärarutbildning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fria ämnesstudier och avsaknaden av vissa skolämnen som
självständiga ämnen på universiteten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarförsörjningen vid små skolor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarcertifikat.
1991/92:Ub40 av Per-Ola Eriksson och Britta Bjelle (c, fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nya platser till grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 vid högskolan i
Luleå.
1991/92:Ub41 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att högskolan för lärarutbildning i Stockholm skall lokaliseras till
Södertälje kommun.
1991/92:Ub42 av Håkan Strömberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av en översyn av utbildningen av högskolelärare inom vård- och
omsorgsyrken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i avvaktan på
en sådan översyn nuvarande utbildning för vårdlärare bör bibehållas.
1991/92:Ub43 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritidsledar- och
förskollärarutbildningen vid högskolan i Trollhättan--Uddevalla.
1991/92:Ub44 av Håkan Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av platser för
idrottslärarutbildning till högskolan i Örebro.
1991/92:Ub45 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att grundskollärarutbildningen också fortsättningsvis skall utgöra
en helhet med integration av ämneskunskaper, praktik, didaktik, metodik och
pedagogik,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en lärarutbildning som i sin
struktur helt särskiljer ämneskunskaper från pedagogiskt kunnande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskollärarutbildningens studieorganisation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en analys av förutsättningarna för att låta engelska ingå
som obligatoriskt ämne i grundskollärarutbildningen med inriktning mot
årskurserna 1--7,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om 540 nybörjarplatser till den
praktisk-pedagogiska utbildningen på 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9,
6. att riksdagen beslutar tillföra 540 nybörjarplatser utöver regeringens
förslag till grundskollärarlinjen, grenen för utbildning av lärare för
årskurserna 4--9, för budgetåret 1992/93 med lokalisering till högskolan för
lärarutbildning i Stockholm +80, universitetet i Uppsala +50, universitetet i
Linköping +20, universitetet i Lund +50, högskolan i Växjö +60, universitetet i
Göteborg +80, högskolan i Karlstad +40, högskolan i Örebro +60, universitetet i
Umeå +40 och högskolan i Luleå +60,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av generösare villkor vid tillgodoräknande inom
lärarutbildning av annan högskoleutbildning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra rekryteringen till utbildning för lärare
i slöjd, barnkunskap och hemkunskap,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarutbildning i praktisk-estetiska ämnen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta för förskollärare och fritidspedagoger
att vidareutbilda sig till grundskollärare,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av vidareutbildning av hemspråkslärare till grundskollärare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning av i skolan verksamma oexaminerade lärare,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av dimensionering och längd för förskollärar-
och fritidspedagogutbildningarna,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dels högskolans ansvar för bedömning av de blivande lärarnas
kompetens och lämplighet, dels lärarcertifikat,
15. att riksdagen beslutar att bibehålla den praktisk-pedagogiska
lärarutbildningen om 60 poäng för vårdlärare i gymnasieskola och kommunal
högskola,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild examensbenämning för folkhögskollärarutbildning,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla
grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande
vuxenutbildning,
18. att riksdagen beslutar att grundvux-lärarutbildningen, fortfarande som
en variant av grundskollärarutbildningen, lokaliseras till Linköping,
19. att riksdagen beslutar att antalet nybörjarplatser för 1992 fastställs
till 24 för grundskollärarlinjen med inriktning mot grundläggande
vuxenutbildning,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viss översyn av innehåll och former för grundskollärarlinjen med
inriktning mot grundläggande vuxenutbildning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompletterande vuxenpedagogisk utbildning i vissa fall för
studerande med tidigare genomgången grundskollärarutbildning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en särskild examensbenämning för lärare i grundläggande
vuxenutbildning,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för att öka tillgången till lärarutbildare i den
specialpedagogiska utbildningen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispens från inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk för inträde
till den specialpedagogiska utbildningen med inriktning mot döva och
hörselskadade,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda behovet av vuxenpedagogutbildning med inriktning mot
personal som arbetar med vuxenhandikappade,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av hela den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den i propositionen nämnda rektorsutbildningen bör vara
obligatorisk,
28. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar omlokalisera
högskolan för lärarutbildning i Stockholm till Södertälje,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarutbildningens forskning och forskningsanknytning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högskollärare inom lärarutbildningen.
1991/92:Ub46 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildning och
examination av folkhögskollärare bibehålls vid universitetet i Linköping.
1991/92:Ub47 av Ulla Orring m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 24
nybörjarplatser på idrottslärarlinjen vid idrottshögskolan i Stockholm och
högskolan i Örebro överförs till universitetet i Umeå.
1991/92:Ub48 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdlärarutbildningen.
1991/92:Ub49 av Mats Lindberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om 24 nybörjarplatser vid
universitetet i Umeå.
1991/92:Ub50 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av
grundskollärare med inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i
Gävle--Sandviken.
1991/92:Ub51 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdemässig grund för att bli lärare i skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om profilering, specialisering och variation,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om parallell lärarutbildning för
grundskolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "sneddning" in i lärarutbildning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängning av utbildningen för lärare i årskurserna 1--7,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om examensbeskrivningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. certifikat,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om modell för lärarfortbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rektorsutbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkhögskollärarlinjen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av medel till den s.k. parallella lärarutbildningen,
12. att riksdagen beslutar att högskolan för lärarutbildning i Stockholm
skall lokaliseras till Södertälje kommun,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av lärare för årskurserna 4--9,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av lärarutbildningen i Karlstad,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av de s.k. särskilda medlen.
1991/92:Ub52 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökning av antalet
årsstudieplatser vid Ingesunds musikhögskola.
1991/92:Ub53 av Stina Eliasson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
praktisk-pedagogisk utbildning för vårdlärare i högskolan.
1991/92:Ub54 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning för lärare och
rektorer.
Motioner från allmänna motionstiden 1991
1990/91:Ub650 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, v) vari yrkas att riksdagen
beslutar att högskolan för lärarutbildning i Stockholm skall lokaliseras till
Södertälje kommun.
1990/91:Ub719 av Ylva Johansson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida dimensioneringen av lärarutbildningarna i Stockholm,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokaliseringen av HLS.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub202 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en rikstäckande fortbildningsplan inom miljö- och
naturresursområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att högskolan i Kalmar bör ges möjlighet att delta i utvecklingen
och genomförandet av en sådan plan.
1991/92:Ub206 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anordna
kompletterande vidareutbildning för lärare respektive SYO-funktionärer så att
yrkesvalslärartjänster åter kan inrättas och besättas med tjänsteinnehavare,
som har lämplig kombinationsutbildning.
1991/92:Ub207 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom förstärkta
insatser för lärarnas fortbildning förbättra religionskunskapsämnets ställning
i grundskolan.
1991/92:Ub225 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarutbildningen.
1991/92:Ub243 av Georg Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om universitetens ansvar för
fortbildning i de stora undervisningsspråken.
1991/92:Ub251 av Ulla Orring m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortbildning avseende språkområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att genom omfördelning av tillgängliga medel för fortbildning
tillföra Umeå universitet ökade resurser för fortbildning i språk och
internationella frågor.
1991/92:Ub256 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kompetens i
skolan kring läs- och skrivsvårigheter.
1991/92:Ub405 av Anita Persson och Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen.
1991/92:Ub406 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering till
Örebro av speciallärarutbildning för döva och hörselskadade barn samt om
behovet av en förändring av utbildningen i syfte att möta ett akut
rekryteringsbehov.
1991/92:Ub408 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 till högskolan i
Sundsvall--Härnösand.
1991/92:Ub425 av Gullan Lindblad och Hans Dau (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning rörande dyslexi i lärarutbildningen.
1991/92:Ub429 av Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta ytterligare
utbildningsplatser för förskollärarnas kompletteringslinje till
grundskollärare.
1991/92:Ub431 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciallärarnas
villkor.
1991/92:Ub437 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fullständig lärarutbildning vid högskolan i Växjö.
1991/92:Ub466 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt utbyggnad
av högskolan i Örebro, speciellt inrättande av grundskollärar- och
ämneslärarutbildning fr.o.m. hösten 1992.
1991/92:Ub493 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en 100-poängs förskollärarutbildning lokaliserad till Helsingborg.
1991/92:Ub499 av Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att
riksdagen beslutar omfördela medel inom det totala anslaget för
högskoleverksamheten så att högskolan i Trollhättan--Uddevalla tilldelas 30
antagningsplatser på fritidspedagoglinjen (100 poäng) alternativt ytterligare
30 platser på förskollärarlinjen (100 poäng).
1991/92:Ub527 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
helt ny lärarutbildning och nya rekryteringsvägar till läraryrket.
1991/92:Ub539 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att tillgodose behovet av speciallärare för handikappade elever.
1991/92:Ub808 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillfredsställande möjligheter för lärare med
undervisningsskyldighet i religionskunskap att i grundutbildning och
fortbildning skaffa sig erforderliga kunskaper i kristendom.
1991/92:Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lärarutbildningen.
1991/92:K424 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättring av lärarutbildningen.
1991/92:T227 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalisering av högskoleutbildning på Södertörn.
Utskottet
Inledning
I propositionen föreslås att en med den nuvarande grundskollärarutbildningen
för årskurserna 4--9 parallell lärarutbildning inrättas den 1 juli 1992. Vidare
föreslås en ny utbildning för lärare som skall undervisa i gymnasieskolan och
den kommunala vuxenutbildningen. Den omfattar 40 poäng praktisk-pedagogisk
utbildning och föreslås också bli inrättad den 1 juli 1992. Samtidigt avses den
nuvarande ämneslärarlinjen om 40 poäng läggas ner. Regeringen föreslår också
att det vid samma tidpunkt inrättas en påbyggnadslinje om 20 poäng för
utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning.
Förslag lämnas om en statlig grundläggande utbildning för rektorer.
Planeringsarbetet vad gäller lokaler för högskolan för lärarutbildning i
Stockholm (HLS) redovisas.
I propositionen presenteras vidare förslag till fördelning av de 1450 nya
utbildningsplatser i högskolan som regeringen i budgetpropositionen föreslagit
skall gå till lärarutbildningar. Medel föreslås bli anvisade för särskilda
åtgärder på lärarutbildningens område. Vidare framlägger nu regeringen sina
förslag om anslag till fortbildning och utbildning för undervisningsyrken
(högskoleanslag) samt slutligt förslag om anslag till inredning och utrustning
av lokaler vid högskoleenheterna för budgetåret 1992/93.
Slutligen lämnas i den nu föreliggande propositionen förslag till
lokalisering av lantmäteriutbildning till Lund samt slutligt förslag om anslag
till Utbildning för tekniska yrken.
I det följande behandlas först -- efter en kort redovisning av den nuvarande
lärarutbildningen -- lärarutbildning och fortbildning. I omedelbar anslutning
härtill tas frågan om HLS upp till behandling. Därefter behandlas
planeringsramarna för lärarlinjerna, lokaliseringsfrågor och medelsberäkningen.
Slutligen tar utskottet ställning till förslaget om lokalisering av
lantmäterilinjen till Lund samt regeringens förslag om anslag till inredning
och utrustning av lokaler.
Den nuvarande lärarutbildningen
Höstterminen 1988 infördes, i enlighet med riksdagens beslut vid 1984/85 års
riksmöte, en ny linjebunden lärarutbildning för grundskolan --
grundskollärarlinjen (prop. 1984/85:122, bet. UbU31, rskr. 366).
Grundskollärarlinjen ersatte de tidigare klasslärarutbildningarna för låg- och
mellanstadierna samt ämneslärarutbildningen för högstadiet.
Grundskollärarlinjen har två inriktningar. Den ena riktar sig till
årskurserna 1--7 i grundskolan och omfattar 140 poäng. Den andra avser
årskurserna 4--9 och omfattar 140--180 poäng. Inom den förstnämnda finns två
fördjupningsalternativ -- svenska och samhällsorienterande ämnen (SO-ämnen)
samt matematik och naturorienterande ämnen (NO-ämnen). Inriktningen mot
årskurserna 4--9 innehåller fyra specialiseringar på olika ämneskombinationer
-- svenska och främmande språk, SO-ämnen, NO-ämnen med eller utan matematik
samt ett praktiskt-estetiskt ämne i kombination med ett annat ämne. I alla
utbildningsvarianter ingår 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning.
Utbildning för gymnasielärare och lärare inom vuxenutbildningen i teoretiska
ämnen ges idag på ämneslärarlinjen som omfattar 160--220 poäng inklusive
praktisk-pedagogisk utbildning. Dessutom finns en särskild linje omfattande en
avslutande praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng, i vissa fall 20 poäng,
för dem som har en grundläggande högskoleutbildning av viss inriktning eller
som har ämnesteoretisk lektorsbehörighet.
Yrkeslärare utbildas idag genom en praktisk-pedagogisk utbildning om 40
poäng, industri- och hantverkslärarlinjen. Utbildningen av vårdlärare
(vårdlärarlinjen) omfattar 60 poäng och utbildning av lärare för jordbruk,
skogsbruk och trädgårdsskötsel omfattar 20 poäng.
Praktisk-estetisk utbildning omfattar utbildning av lärare för grund- och
gymnasieskolnivå i ämnena bild, musik, slöjd, idrott, hemkunskap eller
barnkunskap. Utbildningen ges som ettämnesutbildning och, inom ramen för
grundskollärarlinjen, dessutom som tvåämnesutbildning i olika kombinationer med
ett annat ämne.
Specialpedagogisk utbildning ges som påbyggnadsutbildning om 40--60 poäng med
olika inriktningar.
Förskollärarutbildning omfattar 50, 80 eller 100 poäng, beroende på
förkunskaper. Fritidspedagogutbildningen omfattar 50--100 poäng.
Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
Med hänvisning till det av regeringen fastlagda målet att under 1990-talet
skapa Europas bästa skola anförs i propositionen att utbildningens kvalitet
måste höjas. Det kan åstadkommas endast om skolan ger alla elever goda
kunskaper och färdigheter och stimulerar alla elever att utvecklas optimalt i
enlighet med sina förutsättningar. Kraven på skolan måste göras klara och
tydliga.
Utbildningsministern erinrar om de genomgripande förändringar som skett genom
införandet av ett nytt regelsystem, som ger skolor och kommuner större frihet
att organisera utbildningen. Den politiska styrningen av skolverksamheten
inriktas på beslut om mål och resurser. Genomförandeansvaret för att uppnå
målen ligger på de professionella medarbetarna i skolan -- såväl på lednings-
som verksamhetsnivå.
Samtidigt erinras om den förändring som högskolans studieorganisation står
inför.
De organisatoriska förutsättningarna är härmed givna. Vad som återstår, menar
utbildningsministern, är att ge skolorna den innehållsmässiga grunden för
utvecklingen av undervisningen. Utgångspunkterna för denna utveckling har
angivits i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) och i
beslutet om reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop.
1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Av direktiven till läroplanskommittén
framgår att de ämnen som idag ingår i de samhällsorienterande resp.
naturorienterande blocken i framtiden skall ha egna kursplaner. En annan fråga
av betydelse för lärarutbildningen är direktivens uttalande om en förstärkt
språkutbildning också i tidiga årskurser i grundskolan.
Av direktiven framgår också att huvudansvaret för elevernas kunskaps- och
färdighetsutveckling åligger skolan och att huvudansvaret för den personliga
fostran och omvårdnaden åligger hemmen. De krav som måste ställas på skolan är
att denna skall ge eleverna goda kunskaper och färdigheter. Skolan skall
härutöver bidra till att eleverna utvecklas till trygga individer.
Utbildningsministern erinrar i detta sammanhang om vad som kommer till uttryck
i skollagen, nämligen att utbildningen skall främja elevernas harmoniska
utveckling till ansvarskännande människor och medborgare (jfr 1 kap. 2§ andra
stycket skollagen). För en sådan skola krävs lärare som själva har gedigna
kunskaper, förståelse för skolans värdemässiga grund i kristen etik och
humanism och som känner uppskattning och trygghet i sin yrkesroll.
Utbildningsministern erinrar om riksdagens beslut våren 1991 om vidgade
möjligheter för elever och föräldrar att välja skola (prop. 1990/91:115, bet.
UbU17, rskr. 357). Han aviserar ytterligare förslag som skall säkerställa
rätten för elever och föräldrar att välja skola. En sådan förändring i riktning
mot en större valfrihet innebär ökade möjligheter för skolan till profilering
och specialisering. Olika skolor kan ges olika inriktning. Detta är ett
förhållande som också måste beaktas i lärarutbildningen.
Ett särskilt avsnitt i propositionen ägnas åt lärarnas professionalism.
Lärarna har en avgörande betydelse för att skolan skall kunna utvecklas
kvalitativt. Det slås fast att lärarnas huvuduppgift är att ge eleverna goda
kunskaper och färdigheter. När det gäller lärarens och skolans huvuduppgift är
ämneskunskaper avgörande. Läraren måste ha mycket gedigna kunskaper dels för
att kunna ge en intressant undervisning, som stimulerar elevernas lärande, dels
för att kunna hantera de frågor som uppkommer ur det stora informations- och
kunskapsflöde som eleverna möter utanför skolan. Det är viktigt att läraren har
kunskaper också om varför elever kan få svårigheter i skolan och uppmärksammar
elever med särskilda behov.
För att stärka professionalismen måste lärarna tillerkännas en ökad
självständighet. Utbildningsministern menar att det är viktigt att lärarna ges
ett större inflytande över utvecklingen av yrkesrollen. Sambandet mellan
professionen och utbildningen för denna måste vara starkt.
Utskottet, som i det följande återkommer till regeringens förslag avseende
kraven och strukturen på lärarutbildningen samt kraven för utövandet av
läraryrket, tar i förevarande sammanhang upp till behandling ett antal
motionsyrkanden vilka tar sikte på de skolpolitiska utgångspunkterna för
lärarutbildningen samt ytterligare ett par yrkanden vilka väckts mot bakgrund
av vad utbildningsministern anfört i det avsnitt som refererats ovan.
I motion 1991/92:Ub225 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden,
erinras om att de första grundskollärarna som genomgått utbildning enligt den
ordning som infördes hösten 1988 just examineras. Jämfört med den tidigare
ordningen har de fått en avsevärt längre utbildning, för vilken det förutsätts
tre års gymnasiestudier samt höga speciella krav för olika fördjupningar och
specialiseringar. Motionärerna erinrar om att metodiken, pedagogiken,
specialpedagogiken, språkansvaret och praktiken är gemensam för
grundskollärarlinjens båda inriktningar. Genom varvning av utbildningens olika
delar kan teori, metodik och praktik befrukta varandra och därigenom ge utrymme
för ett gott yrkeskunnande. Det har skett en bred och djup fortbildning av
lärare i grundskolan som bl.a. syftar till att avdramatisera stadieövergångar,
bredda ämnesområden och fördjupa ämneskunskaperna. Motionärerna anar bakom
uttalanden från regeringen om en ny lärarutbildning ett återinförande av den
gamla ämneslärarutbildningen och föreslår att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lärarutbildning (yrkande 14). Tankegångarna
bakom dagens lärarutbildning och syftet med densamma utvecklas ytterligare i
motion 1991/92:Ub45 (s). Det erinras om att man eftersträvade lärare med en
större ämnesmässig bredd än vad den tidigare ämneslärarutbildningen gav.
Självfallet, säger motionärerna, krävs goda ämneskunskaper för att lyckas som
lärare. Men läraryrket kräver så oerhört mycket mer än ämneskunskaper.
Läraryrket bör ses i ett vidare perspektiv än den egna fördjupningen eller
specialiseringen. Att ge ämneskunskaper en helt dominerande och överordnad roll
över pedagogiskt-didaktiska kunskaper saknar helt stöd i forskning eller i
erfarenheter från genomförd lärarutbildning. Motionärerna begär ett uttalande
av riksdagen om att grundskollärarutbildningen också fortsättningsvis skall
utgöra en helhet med integration av ämneskunskaper, praktik, didaktik, metodik
och pedagogik (yrkande 1). I motion 1991/92:Ub810 (v), väckt under den allmänna
motionstiden, erinras om den sammanhållna grundskolan där eleverna följs åt i
nio år. Den grundskollärarutbildning som etablerades för några år sedan bör få
utvecklas och stabiliseras. Den nyligen införda utbildningen är en
yrkesutbildning som bör ha en systematisk uppbyggnad. Motionärerna begär att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildning
(yrkande 5). Grundskolan skall ses som en helhet, sägs det i motion
1991/92:Ub39 (c), och motionären framhåller att det var en av de bärande
tankarna bakom den grundskollärarreform som genom riksdagens beslut genomfördes
1988. Kravet på en sammanhållen utbildning för lärare i grundskolan var en
följd av den skolutveckling som varit och som det funnits bred uppslutning
omkring. I motionen förs sedan principiella resonemang om lärarprofessionen och
yrkesidentiteten. Yrkesidentiteten och professionalismen grundläggs i
grundutbildningen genom de perspektiv som finns i utbildningen och den
studerandes motiv för sina studier. Metoder för att systematisera praktiskt
vunna erfarenheter och begrepp och bygga upp kumulativ kunskap inom
yrkesområdet är inte mindre viktiga än den strikt disciplinärt orienterade
ämneskunskapen. Motionären framhåller att det bör vara möjligt med
"karriärvägar" inom skolsystemet. En sådan är att erbjuda fördjupade
ämnesstudier genom vidareutbildning. I motionen begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesidentitet,
lärarprofession, ämnesinriktning och inlärningsperspektiv samt vad som sagts om
"karriärvägar" genom vidareutbildning (yrkandena 1--3). I stora drag skisseras
i motion 1991/92:Ub527 (nyd), väckt under den allmänna motionstiden, en helt ny
lärarutbildning och nya rekryteringsvägar till läraryrket. Motionärerna ser
stora brister i den nuvarande lärarutbildningen, i vilken allmän pedagogik och
didaktik har getts stort utrymme på bekostnad av en mera konkret och
stadieinriktad ämnesmetodik. Genom en rekrytering av lärare som kommer från
yrkeslivet och som ofta har både djupare och aktuellare kunskaper än många av
dagens lärare skulle skolan bli hjälpt att bryta sig ur den förhållandevis
avskärmade och isolerade värld som skolan ofta utgör idag.
Utskottet, som är överens med utbildningsministern i vad han anfört om
skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen, vill med anledning av
motionerna framhålla och understryka följande.
Utskottet delar regeringens ambition att ytterligare höja kvaliteten i den
utbildning som skolan ger. Såväl förändringarna i skolans regelsystem som nu
pågående översyn av läroplan och betygssystem är enligt utskottets mening led i
strävan att än mer öka möjligheterna för eleverna att i skolan skaffa sig
kunskaper och färdigheter. Jämsides med denna strävan gäller naturligtvis vad
skollagen föreskriver om att utbildningen skall främja elevernas harmoniska
utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Detta är
utskottet angeläget om att understryka. De omständigheter under vilka barn och
ungdomar tillägnar sig kunskaper och färdigheter är viktiga för deras
utveckling. Lärarnas insatser härvidlag är av avgörande betydelse. Läraren
måste ha kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som introduceras i
undervisningen står i relation till elevernas begreppsbildning. Det är viktigt
att läraren också har kunskaper om varför elever kan få svårigheter i skolan
och uppmärksammar elever med särskilda behov. Läraren har, vilket
utbildningsministern också framhåller, en avgörande betydelse för att skolan
skall kunna utvecklas i kvalitativt hänseende.
Utskottet instämmer med motionärerna så långt att den nuvarande
lärarutbildningen gör det möjligt att utbilda lärare som fyller de högt ställda
krav på skolan som utskottet nu angett. Men ambitionen när det gäller skolans
kvalitativa utveckling bör inte utesluta vare sig förändringar i den nuvarande
utbildningen eller införande av alternativ utbildning, detta i syfte att än mer
lyfta fram ämneskunskaperna. Gedigna och djupa ämneskunskaper gör det generellt
lättare för en lärare att bemästra situationen i skolan samtidigt som det
vanligen skapar förtroende hos eleverna för läraren. Självfallet måste
ämneskunskaperna paras med gedigna insikter i pedagogik och metodik samt
förmåga att leva sig in i den enskilde elevens situation.
När det gäller lärarnas karriärmöjligheter instämmer utskottet i vad
utbildningsministern anför om att man bör eftersträva en ordning som innebär
att läraren inte skall behöva lämna undervisningen för att "göra karriär". Det
bör vara möjligt att erbjuda lärare ett vidgat pedagogiskt ansvar för t.ex. ett
stadium, en institution, ett ämne eller ämnesgrupp eller för fortbildning.
Utskottet återkommer längre fram till regeringens förslag om förändringar i
lärarutbildningen och de motionsyrkanden som väckts med anledning därav. I vad
gäller utgångspunkterna för lärarutbildningen anser utskottet att riksdagen med
hänvisning till vad utskottet anfört ovan och till vad utbildningsministern i
övrigt anfört härom bör avslå motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3,
1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14, 1991/92:Ub527 delvis och
1991/92:Ub810 yrkande 5.
Vad utbildningsministern anför om att det krävs lärare som har "förståelse
för skolans värdemässiga grund (kurs. här) i kristen etik och humanism"
(prop. s.8) har föranlett att man i motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 1 begär
att riksdagen klargör formuleringens innebörd. Det understryks att vi lever i
ett samhälle med religionsfrihet och att formuleringen inte får tas till intäkt
för att hindra människor av annan trosinriktning än den kristna att bli lärare
i skolan.
Utskottet utgår från att utbildningsministern med sin formulering inte
åsyftat en ändring i vad gäller de värderingar som skall genomsyra skolans
verksamhet jämfört med det som gäller idag och som kommer till uttryck i nu
gällande läroplan, Lgr80. Där heter det att skolan aktivt och medvetet skall
påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis
grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk,
vardaglig handling. Att väcka respekt för sanning ocn rätt, för människans
egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig
integritet är en huvuduppgift för skolan. Tankegångarna återkommer --
oförändrade, som utskottet har uppfattat det -- i de nya direktiven till
läroplanskommittén (dir. 1991:117). Där står det att skolans verksamhet liksom
tidigare bör bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet,
individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda
människans särart och integritet och allas lika värde, vilka genom kristen etik
och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land.
Vid ställningstagande till etiska problem måste man utgå från både fakta och
värderingar. Fakta behöver kompletteras med etiska överväganden som berör
människosyn, rätten till självbestämmande, rättvisa och andra grundläggande
värden i samhället. Dessa värden betraktas ofta som så självklara att de inte
tas upp i diskussionen. Självfallet skall lärarutbildningen ha sin utgångspunkt
i samhällets grundläggande värderingar. Dessa värderingar skall genomsyra
lärarutbildningen. Utskottet instämmer i vad motionärerna skriver "att vi lever
i ett samhälle med religionsfrihet" vilket innebär att människor med olika
tros- och livsåskådningar kan vara lärare i den svenska skolan.
Med hänvisning till detta förtydligande av innebörden i vad
utbildningsministern anfört om förståelse för den värdemässiga grunden för
skolans verksamhet anser utskottet att syftet med motionsyrkandet är
tillgodosett. Det bör sålunda inte föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida, varför ett bifall till yrkandet om tillkännagivande om vad i
motionen anförts om värdemässig grund för att bli lärare i skolan avstyrks.
Samma motion -- 1991/92:Ub51 (v) -- tar upp frågan om profilering och
specialisering. Motionärerna reagerar mot utbildningsministerns resonemang om
att olika skolor kan ges olika inriktningar och framhåller att möjligheten till
profilering redan finns och att pedagogisk och innehållslig variation inte
främst bör känneteckna olika skolor utan finnas inom skolor och skolklasser.
Riksdagen bör enligt yrkande 2 i motionen ge regeringen till känna vad i
motionen sagts om profilering, specialisering och variation.
Utskottet finner anledning att erinra om vad i den nuvarande läroplanen
föreskrivs om att skolan i betydande utsträckning skall gå elevernas intressen
till mötes och att den enskilda skolan och arbetet i den enskilda klassen
därför så långt som möjligt måste kunna anpassas efter de intressen som
eleverna har eller som lärarna förmår ge dem. Utskottet utgår från att denna
strävan att låta individualisering prägla arbetet och att tillmötesgå elevernas
personliga intressen kommer att gälla även framdeles.
När det gäller profilering av undervisningen olika skolor emellan kan inte
utskottet finna att det föreligger ett motsatsförhållande mellan vad
utbildningsministern anfört härom å ena sidan och pedagogisk och innehållslig
variation inom den enskilda skolan å den andra. Redan idag förekommer
profilering av skolor (såsom musikklasser och s.k. idrottsgymnasier). Utskottet
utgår från att det även i framtiden kommer att finnas profilering eller
specialisering i viss rimlig omfattning. En skolenhets särprägel bör dock, som
utskottet ser det, begränsas av det utrymme härför som ges i den nationella
timplanen och centralt antagna kursplaner.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:Ub51 yrkande 2.
Krav på lärarutbildning samt krav för att utöva läraryrket
I ett särskilt avsnitt av propositionen under rubriken Skärpta krav på
lärarutbildningen och övriga krav på läraryrket (s.12--19) anges de
riktlinjer som bör gälla beträffande krav på lärarutbildningen och krav för
utövandet av läraryrket. Regeringen begär här riksdagens godkännande av vad
utbildningsministern har anfört om riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör
ställas på den som skall utöva läraryrket. Avsnittet är så utformat att
strukturen på lärarutbildningen samtidigt framgår därav med angivande av de
olika huvudvägar som enligt förslaget kommer att finnas till läraryrket.
För riksdagens information har till propositionen såsom bilagor fogats
dels förslag till lärarexamina, dels förslag till examensbeskrivningar
för lärarexamina. Utbildningsministern erinrar om den förestående förändringen
beträffande högskolans studieorganisation innebärande att det centralt
fastställda linjesystemet avses upphöra och ersättas med en ny organisation,
där den centrala regleringen främst kommer att ske genom en examensordning.
I propositionen stryks under att det för läraryrket skall krävas djupa
ämneskunskaper. Dessa utgör grunden för lärargärningen. Ämneskunskaperna skall
kompletteras med praktisk-pedagogiska kunskaper och färdigheter. Den
praktisk-pedagogiska utbildningen utgör den egentliga lärarutbildningen.
Utbildningsministern erinrar om de senaste årens reformer på skolans område,
vilka gett kommunerna en ökad frihet och därmed ett ökat ansvar för skolan. Den
ökade friheten innebär att kommuner och skolor på egen hand får bestämma om
skolans organisation och arbetsformer. Denna decentralisering av skolans
verksamhet innebär att utrymme skapas för en profilering av undervisningen
olika skolor emellan, vilket i sin tur innebär att efterfrågan på lärare med
olika ämnesprofil kommer att variera mer än idag mellan olika skolor och
kommuner. Mot bakgrund härav menar utbildningsministern att flera former av
lärarutbildningar är bäst ägnade att tillgodose en decentraliserad skolas krav.
Det finns samtidigt för hela skolan gemensamma kvalitetskrav. Enligt
utbildningsministerns bedömning kommer kommunernas ökade behov av lärare med
olika bakgrund och kompetens liksom det mera flexibla lärarutbildningssystem
som nu föreslås att ställa nya krav på det slutliga verifierandet av
lärarkompetensen.
I propositionen beskrivs fyra olika vägar som bör kunna leda fram till
läraryrket och det anges vilka ämnesteoretiska krav som bör ställas för de
olika lärarutbildningarna. I all lärarutbildning skall ingå en
praktisk-pedagogisk utbildning som omfattar ca 40 poäng. Den
praktisk-pedagogiska utbildningen utgör den egentliga yrkesutbildningen. De
olika vägarna till läraryrket innebär enligt det i propositionen redovisade
förslaget att det -- såvitt avser utbildningsbakgrund -- i huvudsak kommer att
finnas fyra kategorier av lärare, på vilka det, sammanfattningsvis, ställs
följande krav.
1. Lärare som genomgått fullständig lärarutbildning vid universitet eller
högskola
En fullständig lärarutbildning leder fram till lärarexamen som utfärdas av
universitet eller högskola.
-- För utbildning inriktad mot undervisning i grundskolans årskurser 1--7 bör
kraven tills vidare ställas i enlighet med nuvarande utbildningsplan för denna
utbildning. Den sammanlagda omfattningen av ämnesstudierna skall vara minst 100
poäng.
För utbildning inriktad mot grundskolans årskurser 4--9 bör krävas
antingen genomgången lärarutbildning som uppfyller de krav som ställs på
den nuvarande grundskollärarlinjen
eller minst 60 poäng ämnesstudier i huvudämnet (och alltid i svenska) och
40 poäng i övriga ämnen. Den sammanlagda
omfattningen av ämnesstudierna skall uppgå till minst 140 poäng. Denna senare
variant av utbildning inriktad mot årskurserna 4--9 är ny.
-- För utbildning inriktad mot undervisning på gymnasienivå bör krävas minst
80 poäng ämnesstudier i huvudämnet (och alltid i svenska, samhällskunskap,
moderna språk och praktiskt-estetiskt ämne) samt minst 60 poäng i annat ämne.
Den sammanlagda omfattningen av ämnesstudierna skall uppgå till minst 140
poäng.
-- För utbildning inriktad mot undervisning i praktiskt-estetiska ämnen bör
av ettämneslärare krävas minst 80 poäng ämnesstudier i det praktiskt-estetiska
ämnet för undervisning på såväl grundskole- som gymnasienivå. För
tvåämnesutbildning inriktad mot grundskolans årskurser 4--9 bör kravet på det
praktiskt-estetiska ämnet ställas i enlighet med nuvarande utbildningsplan.
2. Lärare som genomgått yrkesutbildning eller har längre yrkeserfarenhet
Också den som gått igenom en yrkesutbildning och skaffat sig sådan erfarenhet
från yrket att kunskaperna kan bedömas motsvara de krav som måste ställas för
undervisning i ett ämne bör kunna bli lärare på gymnasial nivå och erhålla
lärarexamen. Utbildningsministern anser att minst fem års yrkeserfarenhet bör
krävas. Saknas formell yrkesutbildning bör yrkeserfarenheten vara minst sju år.
I övriga fall gäller vad som motsvarar minst de krav som för närvarande gäller
för antagning till de yrkesinriktade gymnasielärarlinjerna.
3. Lärare med annan fullständig högskoleutbildning i teoretiska ämnen
För närvarande kan i första hand personer med forskarutbildning inom
ämnesområden med anknytning till
undervisning i gymnasieskolan samt personer med teknisk eller ekonomisk
högskoleexamen antas till praktisk-pedagogisk utbildning. Utbildningsministern
anser det värdefullt och angeläget att rekryteringen till läraryrket av
välmeriterade personer med olika yrkes- och utbildningsbakgrunder ytterligare
vidgas. Det kan t.ex. gälla utbildningsintresserade personer som arbetat i
näringsliv och offentlig förvaltning och som har för skolan relevanta
ämneskunskaper. Den praktisk-pedagogiska delen av lärarutbildningen skall vara
densamma för lärare med denna alternativa bakgrund som för andra lärare. För
undervisning i ett ämne bör beträffande de särskilda ämneskunskaperna
följande gälla.
fullständig utbildning på högskolenivå av motsvarande längd som
ämnesutbildningen i annan lärarutbildning,
kunskaperna i ämnen bedömts motsvara de poängtal som gäller för motsvarande
lärarexamen.
4. Lärare med annan bakgrund
En fjärde kategori lärare är de som utan formell utbildning har kunskaper och
erfarenheter som kan sägas motsvara de lärarkrav som beskrivits i det
föregående. Här avses främst två kategorier: 1.De som utan formell
lärarutbildning tjänstgjort under lång tid i skolan. I denna grupp finns sådana
som genom sin erfarenhet och genom deltagande i fortbildning eller annan
utbildning erhållit sådana ämneskunskaper att de helt eller delvis motsvarar
dem som utbildning för läraryrket ger. Väl dokumenterad och väl vitsordad
lärartjänstgöring bör också helt eller delvis kunna ersätta kravet på
genomgången praktisk-pedagogisk utbildning. 2.De som erhållit en
grundläggande lärarutbildning vid andra institutioner än universitet och
högskolor. Rätten att undervisa bör i dessa fall avse undervisning med den
pedagogiska inriktning utbildningen är avsedd för.
Som framgår av det föregående förordas som villkor för läraryrket en
praktisk-pedagogisk utbildning om ca 40 poäng. I stora drag anges dess innehåll
i propositionen (s.17). Det är angeläget att de blivande lärarna genom den
praktisk-pedagogiska utbildningen blir väl förtrogna med de av staten
uppställda målen för skolan, dvs. med läro- och kursplaner. De bör vidare ha
fått sådan kunskap om skolans regelsystem m.m. att de i sin yrkesverksamhet kan
påverka planering och resursfördelning. Utbildningen skall också ge kunskap om
elevdemokrati och elevmedverkan i planeringen av undervisningen och vad detta
innebär i den dagliga verksamheten i skolan liksom om samarbete i olika former.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen kan och bör enligt utbildningsministern
variera med hänsyn till bl.a. utbildningens form och vilken
skolform/ålderskategori den avser.
Som redan nämnts har regeringen i det förevarande avsnittet av propositionen
inte bara angivit vilka krav som bör ställas på lärarutbildningen utan även
redovisat sina överväganden om strukturen på lärarutbildningen i framtiden.
Detta görs bl.a. mot bakgrund av att de allmänna utbildningslinjerna i
högskolan avses bli avvecklade fr.o.m. höstterminen 1993. En central
examensordning, i vilken bl.a. anges vilka universitet och högskolor som har
examinationsrätt för olika lärarutbildningar, avses då träda i linjernas
ställe.
Utskottet tar i detta sammanhang först upp till behandling ett antal motioner
vari man framför krav på lärarutbildningen som avviker från dem som regeringen
förordar, framför allt när det gäller bredden på ämnesutbildningen och
integrering av ämnesteoretiska resp. praktisk-pedagogiska delar av
utbildningen.
I motion 1991/92:Ub45 (s) hävdas, vilket redan framgått vid utskottets
behandling av motionens yrkande 1, att läraryrket kräver så oerhört mycket mer
än ämneskunskaper. Med utgångspunkt häri begärs i yrkande 2 att riksdagen
avslår regeringens förslag om en lärarutbildning som i sin struktur helt
särskiljer ämneskunskaper från pedagogiskt kunnande. Lärarutbildningen förlorar
härigenom helt de fördelar som varvning av teori och praktik under hela
yrkesutbildningen innebär. I vad gäller ämnesbredden anser motionärerna att
sannolikheten för att de blivande lärarna skall behöva undervisa i ämnen för
vilka de saknar utbildning ökar avsevärt genom regeringens förslag.
Lärarutbildningen bör alltså även fortsättningsvis läggas upp så att den
förbereder för en klart definierad yrkesroll. Även när linjesystemet formellt
avskaffas bör lärarutbildningen ingå i ett studieorganisatoriskt mönster som i
huvudsak liknar dagens (yrkande 3). Liknande krav framförs i motion
1991/92:Ub51 (v) yrkande 3, där det hävdas att utbildningen bör vara
sammanhållen och utformad enligt läraryrkets krav, detta mot bakgrund av att
läraryrket kräver särskild kompetens. Motionärerna anför att riksdagen i
samband med behandlingen av frågan om linjesystemet i högskolan uttalat vikten
av sammanhållen utbildning för yrkesgrupper som lärare, läkare, psykologer
m.fl. Det förestående avskaffandet av linjesystemet berörs även i motion
1991/92:Ub39 (c), vari det anförs att linjesystemets upphörande tillsammans med
förslagen i departementspromemorian om fria universitet och högskolor
(Ds1992:1) bör skapa förutsättningar för den lokala frihet som efterfrågas
för att göra lärarutbildningen mera flexibel. En förutsättning är att den
frihet som ges och marknadens efterfrågan på viss utbildning kan tillgodoses
inom givna ramar. Motionären finner däremot inget skäl till att en alternativ
grundskollärarutbildning införs, då den bidrar till att bibehålla
motsättningarna mellan två olika lärarkategorier (yrkande 5). Det tilläggs i
motionen att den praktisk-pedagogiska utbildningen begränsas väsentligt genom
att de ämnesteoretiska studierna inte kompletteras med en didaktisk inriktning.
En helt ny lärarutbildning krävs i motion 1991/92:Ub527 (nyd), som väcktes
under den allmänna motionstiden. Ett system för lärarutbildning borde i stora
drag baseras på: a) individualisering och specialisering. De blivande lärarna
bör kunna välja inriktning och specialisering betydligt friare än idag. b)
allmän lärarutbildning som tar sikte på undervisning i grundskolan. En
inriktning bör vara undervisningen under de första skolåren, en annan
inriktning bör avse mellanstadiet och en tredje högstadiet. c) ämnesorienterad
utbildning som tar sikte på gymnasieundervisning. En normal studieväg bör
härvid vara att på traditionellt sätt först ta ämnesstudierna och därefter de
praktisk-pedagogiska, heter det i motionen.
Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och motionerna anföra
följande.
När det gäller ämnesstudiernas omfattning uttryckt i poängtal har utskottet
inget att erinra mot de riktlinjer som angivits i propositionen.
Utskottet finner skäl att framhålla att även i den struktur för den framtida
lärarutbildningen som regeringen förordar kommer det stora flertalet av dem som
utbildas till lärare på grundskolan att genomgå en sammanhållen
grundskollärarutbildning som motsvarar dagens ordning. Utskottet förutsätter
att det även inom ramen för ett nytt studieorganisatoriskt system inom
högskolan ges så bestämda riktlinjer och ramar för lärarutbildningen att den
uppfattas som en klart yrkesdefinierad utbildning. Utskottet vill i det nu
aktuella sammanhanget erinra om vad utskottet anförde under det förra riksmötet
i anledning av den dåvarande regeringens redovisade avsikt att avveckla
linjesystemet. Utskottet framhöll att det i dagens linjesystem finns ett antal
utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll. Ett
likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig studieorganisation är en
förutsättning för att ifrågavarande utbildnings mål skall uppnås, menade
utskottet och pekade bl.a. på lärarutbildningen (bet. 1990/91:UbU21 s.22).
Enligt utskottets uppfattning bör större flexibilitet i
lärarutbildningssystemet eftersträvas. Utskottet instämmer i vad
utbildningsministern har anfört härom. En decentraliserad skolas krav
tillgodoses bäst genom att det finns flera former av lärarutbildning. Enligt
utskottets uppfattning kan det vara en fördel för skolan att kunna rekrytera
lärare med skiftande bakgrund och erfarenheter.
Utskottet har inte heller något att erinra mot vad som anförs om innehållet i
den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng. När det gäller placeringen
av densamma som en avslutande del av lärarutbildningen anser utskottet, som i
det följande tar ställning till förslaget att införa en alternativ utbildning
inriktad mot undervisning i årskurserna 4--9 och en ny gymnasielärarlinje om 40
poäng, att det finns skäl att mycket noga följa utvecklingen.
Utskottet vill liksom utbildningsministern understryka vikten av den
praktisk-pedagogiska utbildningen som den egentliga yrkesutbildningen.
Samtidigt anser emellertid utskottet att ämnesstudierna, även när dessa äger
rum inom ramen för fristående kurser eller motsvarande, normalt skall betraktas
som delar av en lärarutbildning. Utskottet tar i ett senare sammanhang upp
frågan om högskoleämnenas relevans i lärarutbildningen. När det gäller didaktik
och andra undervisningsspecifika inslag inom de fritt valda ämnesstudierna för
lärarexamen utgår utskottet från att berörda högskolemyndigheter framdeles
tillgodoser de berättigade krav som bör ställas. Utskottet förutsätter att
regeringen uppmärksammar denna fråga.
I motionerna framförs farhågor för att kraven på omfattningen av
ämnesstudierna tillsammans med den föreslagna ordningen med ett friare ämnesval
leder till en minskad bredd i vad gäller antalet ämnen. Utskottet har
förståelse för motionärernas synpunkter och förutsätter att regeringen i det
fortsatta arbetet med lärarutbildningsfrågorna beaktar de praktiska
olägenheter--framför allt vid mindre skolenheter--som kan uppkomma på
grund av att lärare endast har ett fåtal ämnen i sin examen. Enligt utskottets
uppfattning bör detta inte behöva hindra den av regeringen uttryckta ambitionen
att bredda rekryteringen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner de av regeringen
förordade riktlinjerna för kompetenskrav på den som skall utöva läraryrket
såvitt avser kraven på genomgången lärarutbildning. Riksdagen bör sålunda
bifalla propositionen i denna del och avslå motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i
denna del, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del
samt motion 1991/92:Ub527 i denna del.
Frågan om examensbeskrivningarna bör enligt motion 1991/92:Ub51 (v)
yrkande 6 avgöras av riksdagen. Motionärerna hänvisar bl.a. till att riksdagen
ännu inte tagit ställning till den nya läroplanen för grundskolan. I motion
1991/92:Ub14 (s) yrkande 3 föreslås att högskolan i Falun--Borlänge ges
examinationsrätt för båda inriktningarna av grundskollärarutbildningen.
Utbildningsministern har, som redan framgått, för riksdagens information
såsom bilagor till propositionen fogat sina förslag dels till lärarexamina,
dels till examensbeskrivningar för lärarexamina. Något regeringens förslag
i frågan föreligger inte i förevarande proposition.
I departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds1992:1)
redovisas förslag till examensordning innefattande såväl förslag till
förteckning över examina i grundläggande högskoleutbildning med utkast till
examensbeskrivningar som förslag till examinationsrätt för statliga universitet
och högskolor inom utbildningsdepartementets område. Ett förslag från
regeringen om ändrad studieorganisation för högskolan baserat bl.a. på
promemorian väntas bli förelagt riksdagen under nästa riksmöte. Riksdagen bör i
avvaktan på ett sådant förslag nu inte uttala sig om den närmare utformningen
av ett framtida system med examensordning. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionerna 1991/92:Ub14 yrkande 3 och 1991/92:Ub51 yrkande 6.
Utan att ändra strukturen i den nuvarande grundskollärarlinjen bör det vara
möjligt, anförs det i motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 7, att genom mera
generösa tillgodoräknanderegler förbättra möjligheterna för studerande som
har påbörjat högskolestudier med annan inriktning än läraryrket att ändra sin
studieinriktning för att utbilda sig till lärare. Regeringen bör återkomma med
förslag om sådana regler. Ett likartat yrkande framförs i motion 1991/92:Ub51
(v) yrkande 4.
Utskottet har i det föregående redovisat och godtagit vad i propositionen
anförts om rekrytering till läraryrket av välmeriterade personer med olika
utbildningsbakgrunder.
Beträffande s.k. sneddning in i lärarutbildning föreligger det redan idag
möjlighet att för lärarutbildning tillgodoräkna sig tidigare genomförda
ämnesstudier, vilket motionärerna själva påpekar (jfr 7 kap. 9 §
högskoleförordningen samt universitets- och högskoleämbetets allmänna råd
rörande tillämpningen av denna bestämmelse, UHÄ-FS 1985:50). Vad som vid
tillgodoräknande av annan utbildning bör gälla beträffande ämnesstudiernas
omfattning och art är avhängigt av flera omständigheter såsom vilket
skolstadium eller vilken skolform som lärarutbildningen avser. Frågan är alltså
av sådan karaktär att det enligt utskottets mening är svårt att ange generella
regler. Det bör ankomma på regeringen eller högskolemyndighet att besluta
härom. Utskottet anser att motionsyrkandena bör avslås med hänvisning härtill.
Ett förslag om individuella studieprogram för personer som "senare i
livet" efter avslutade akademiska studier och/eller annan yrkesverksamhet
finner läraryrket attraktivt förs fram i motion 1991/92:Ub39 (c) yrkande 4 i
syfte att bredda tillträdet till lärarutbildningen. Programmet bör tillgodose
både kompletterande ämnesstudier och den praktisk-pedagogiska utbildningen.
Som utskottet ser det är yrkandet delvis tillgodosett genom utskottets
ställningstagande i det föregående beträffande de allmänt formulerade kraven i
propositionen vilka avser lärare med annan fullständig högskoleutbildning i
teoretiska ämnen eller lärare med annan bakgrund. I vad gäller kompletterande
ämnesstudier m.m. utgår utskottet från att det skall finnas möjligheter härtill
inom ramen för de enskilda högskoleenheternas åtaganden. I sammanhanget vill
utskottet erinra om de insatser för att förbättra lärarrekryteringen som
regeringen själv särskilt beslutar om och för vilka regeringen avses disponera
medel. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Principer för lärarcertifikat
I propositionen erinras om att den statliga detaljregleringen av
lärartjänsterna i det kommunala skolväsendet har upphört fr.o.m. den 1 januari
1991. De har ersatts av två kortfattade föreskrifter om kompetenskraven för att
få undervisa och för att få anställning tills vidare (jfr 2 kap. 3 och 4 §§
skollagen). Enligt utbildningsministern finns det argument som talar för någon
typ av lärarcertifikat, och han redogör i stora drag för hur han anser att
ett system med lärarcertifikat skulle kunna se ut.
Huvuddragen i de av regeringen förordade riktlinjerna innebär följande. Genom
att komplettera högskoleutbildningen med ett års provtjänstgöring -- med stöd
av en introduktör -- ges den blivande läraren en möjlighet att med hjälp av en
erfaren pedagog utveckla sin yrkesskicklighet. Provtjänstgöringen i denna form
är en naturlig introduktion i läraryrket. Därmed bör ansvaret för denna ligga
på skolans rektor som en del av arbetsledaransvaret, eller på den som rektor
sätter i sitt ställe. Provtjänstgöringen och rektors bedömning av dess utfall
för den enskilde läraren utgör underlag för lärarcertifikatet.
Med i huvudsak likartade motiveringar avvisas i motionerna 1991/92:Ub39 (c)
yrkande 8, 1991/92:Ub45 (s) yrkande 14 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 7 tanken på
ett lärarcertifikat. Motionärerna anser att ansvaret för den utbildade lärarens
kompetens och lämplighet för läraryrket i första hand måste vila på den
högskola som svarar för utbildningen. En ordning som innebär att en
lärarkandidat efter flera års studier och erhållet bevis på genomgången
utbildning löper risken att efter ett års provtjänstgöring bli underkänd kan
enligt motionärerna medföra mycket stora problem, såväl för lärarkandidaten som
för den ansvariga rektorn. I motion 1991/92:Ub527 (nyd) föreslås en ordning med
slutlig lämplighetsprövning och lärarlegitimation. Denna bör ges tidigast efter
två års lärartjänstgöring i skola.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande.
Regeringen har i propositionen angivit riktlinjer för vilka krav som bör
ställas på lärarutbildningen och samtidigt redovisat en struktur för en
alternativ lärarutbildning som bl.a. innebär ökade möjligheter till ett friare
val av ämnen i utbildningen och en bredare rekrytering till läraryrket.
Utbildningsministern framhåller att lärarnas kompetens och bakgrund har en
avgörande betydelse för kvaliteten i skolans arbete. Utskottet har förståelse
för att regeringen mot denna bakgrund finner det motiverat att införa en
ordning med provtjänstgöring efter avslutad lärarutbildning.
Utskottet förutsätter att riksdagen får ta ställning till ett förslag efter
det att ärendet har beretts ytterligare av regeringen och föreslår därmed att
riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub39
yrkande 8, 1991/92:Ub45 yrkande 14, 1991/92:Ub51 yrkande 7 och 1991/92:Ub527 i
denna del.
Grundskollärarutbildning
Inledningsvis i detta avsnitt av propositionen redovisas i stora drag
uppbyggnaden av den nuvarande grundskollärarutbildningen som den ter sig efter
införandet höstterminen 1988, i enlighet med riksdagens beslut våren 1985
(prop.1984/85:122, bet. UbU31, rskr.366). Av propositionen framgår att
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) på regeringens uppdrag genomför en
utvärdering av grundskollärarutbildningen. UHÄ har vidare i tilläggsdirektiv
fått i uppdrag att ge underlag för en bedömning av om lärarutbildningen i sin
nuvarande form och med nuvarande centrala styrning är tillräckligt effektiv för
styrning och utveckling av skolan. Utvärderingen skall redovisas i september
1992.
Utbildningsministern erinrar om de förestående förändringarna inom högskolans
studieorganisation. I och med avskaffandet av det nuvarande linjesystemet
kommer högskolorna själva att få besluta om studieorganisationen. Fr.o.m.
budgetåret 1993/94 kan man således räkna med ännu större lokala variationer i
grundskollärarutbildningen än dem som redan föreligger. Då kan också den
examensordning vilken redovisats i propositionen introduceras.
Utbildningsministern finner det emellertid angeläget att vissa förändringar
genomförs redan från budgetåret 1992/93.
Grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 1--7
I propositionen förs inte fram något förslag om förändring av utbildningen av
lärare för grundskolans årskurser 1--7.
Beträffande ämnet engelska görs vissa överväganden. Utbildningsministern
är tveksam om den nuvarande omfattningen av studierna (15 poäng) i ämnet kan ge
tillräckliga språkfärdigheter för den som skall bedriva nybörjarundervisning.
Enligt rapporter från högskolorna är det mindre än hälften av de studerande som
väljer engelska. Med hänvisning till dessa förhållanden och till att
läroplanskommittén utreder möjligheterna att starta undervisning i engelska i
grundskolan tidigare än för närvarande finner utbildningsministern skäl att
överväga att göra engelska obligatoriskt för alla som genomgår lärarutbildning
med inriktning mot årskurserna 1--7.
Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 4 bör regeringen närmare analysera
förutsättningarna för att låta engelska ingå som obligatoriskt ämne i
grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 och återkomma
med förslag om detta till riksdagen. Motionärerna motiverar förslaget med vårt
samhälles allt starkare internationella beroende.
Utskottet är överens med motionärerna i vad gäller behovet av åtgärder för
att stärka ämnet engelska i grundskollärarutbildningen med inriktning mot
årskurserna 1--7. Utskottet hänvisar härvid till såväl vad utbildningsministern
anfört om den nuvarande situationen när det gäller utbildningen i engelska som
vad i motionen anförts om vårt lands internationella beroende.
Utskottet anser liksom utbildningsministern att det finns skäl att överväga
att göra engelska obligatoriskt för alla som genomgår lärarutbildning med
inriktning mot årskurserna 1--7. Sådana överväganden bör emellertid kunna göras
oberoende av läroplanskommitténs pågående arbete och de förslag som den kan
komma fram till.
Utskottet utgår från att regeringen delar utskottets uppfattning att frågan
är viktig. Det är enligt utskottets mening sålunda motiverat att en närmare
analys av förutsättningarna för en förändring i nu angiven riktning inte
dröjer.
Då syftet med yrkande 4 i motion 1991/92:Ub45 kan anses tillgodosett med vad
utskottet har anfört, vill utskottet inte föreslå någon särskild åtgärd från
riksdagens sida med anledning av detsamma. Med hänvisning härtill avstyrks
yrkandet.
En förlängning av grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna
1--7 med 20 poäng föreslås i motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 5. Motionärerna
motiverar förlängningen bl.a. med att ifrågavarande lärare härigenom skulle
kunna få full behörighet i engelska.
Utskottet hänvisar till vad som anförts om motivering för avslag på närmast
föregående motionsyrkande och anser beträffande förslaget om förlängning av
utbildningen att det nu inte finns anledning att föregripa regeringens
överväganden. Med detta bör riksdagen avslå förevarande motionsyrkande.
Frågan om vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till
grundskollärare för årskurserna 1--7 tas upp i motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande
10. Den vidareutbildning som krävs idag om sammanlagt 100 poäng finner
motionärerna alltför lång. De föreslår att regeringen låter utarbeta
bestämmelser som innebär en mindre omfattande kompletteringsutbildning än den
nuvarande. I motion 1991/92:Ub22 (s) efterlyses förslag från regeringen om
vidareutbildning av förskollärare till grundskollärare för årskurserna 1--7
(yrkande 2). I yrkande 3 samma motion förordas att en sådan vidareutbildning
förläggs till Jönköping. Enligt motion 1991/92:Ub429 (s) bör det inrättas
ytterligare utbildningsplatser för förskollärares kompletteringsutbildning till
grundskollärare i syfte att på sikt minska bristen på behöriga grundskollärare.
Som framgår av det föregående har det i propositionen inte framlagts några
förslag om förändringar i vad gäller vidareutbildningen av förskollärare och
fritidspedagoger till grundskollärare. Den nuvarande ordningen innebär att det
krävs en vidareutbildning om 100 poäng för att få full kompetens som lärare för
årskurserna 1--7. Sammanlagt omfattar därmed utbildningen för den berörda
lärargruppen fem år. Ställningstaganden till eventuella förändringar av
högskoleutbildningars längd bör enligt utskottet göras av riksdagen i samband
med regeringens förslag om högskolan inför nästa budgetperiod 1993/94--1995/96.
Utskottet erinrar om att det uttryckligen i propositionen nämns att de medel
som avses ställas till regeringens disposition för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången bl.a. skall användas för vidareutbildning av
förskollärare och fritidspedagoger.
Det föreligger enligt utskottets uppfattning inte nu skäl för riksdagen att
vidta någon särskild åtgärd med anledning av de förevarande motionerna. Med
hänvisning härtill avstyrks motionerna 1991/92:Ub22 yrkandena 2 och 3,
1991/92:Ub45 yrkande 10 och 1991/92:Ub429. Riksdagen förslås lägga
propositionen i nu berörd del till handlingarna.
Ny grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9
I propositionen redovisas ett förslag till anordnande av en alternativ
grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9. Till utbildningen
skall studerande som tidigare har inhämtat de för läraryrket adekvata
ämneskunskaperna kunna antas. För att ge lärarexamen skall ämnesstudierna
omfatta minst 140 poäng. I ett ämne skall ämnesstudierna omfatta minst 60 poäng
(alltid i svenska) och i övriga ämnen minst 40 poäng per ämne. Utbildningen
skall medge fritt val av ämnen och ämneskombinationer. Ämnena skall kunna
studeras i valfri ordningsföljd. Den praktisk-pedagogiska utbildningen anordnas
tills vidare som en särskild linje omfattande 40 poäng. Den
praktisk-pedagogiska kursen genomförs efter fullgjorda ämnesstudier. I den
praktisk-pedagogiska utbildningen skall ingå de kompletterande moment som krävs
för att ämnesutbildningen skall få en didaktisk inriktning.
Den nya utbildningen införs den 1 juli 1992.
Regeringens förslag innebär att lärarexamen för undervisning i grundskolans
senare årskurser skall tilldelas dels de lärare som fullföljer utbildning
på de linjer som redan erbjuds enligt tidigare riksdagsbeslut, dels de
lärare som genomgått utbildning enligt den ordning som nu föreslås.
Flera principiella argument mot regeringens förslag till alternativ
lärarutbildning för årskurserna 4--9 anförs i motion 1991/92:Ub45 (s).
Innebörden av dessa framgår av det föregående vid utskottets behandling av
yrkandena 1--3 i samma motion. I yrkande 5 i denna del yrkas avslag på
förslaget om den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för
årskurserna 4--9. Likaså med hänvisning till argument som framgår av utskottets
behandling tidigare av motion 1991/92:Ub51 (v) yrkas i samma motion avslag på
förslaget om en parallell lärarutbildning för grundskolans årskurser 4--9
(yrkande 3 i denna del). Enligt motion 1991/92:Ub39 (c) finns inget skäl till
att en alternativ grundskollärarutbildning införs (yrkande 5 i denna del).
Motionären ser problem i förslaget om fritt valda ämnen på högskolan i en fri
studiegång. Flera skolämnen finns inte som självständiga ämnen på
universiteten. I motionen yrkas på ett tillkännagivande av riksdagen om vad i
motionen anförts om fria ämnesstudier och avsaknaden av vissa skolämnen som
självständiga ämnen på universiteten (yrkande 6).
Utskottet tillstyrker förslaget att införa en ordning för utbildning av
grundskollärare med inriktning mot årskurserna 4--9 som medger friare val av
ämnen i ämneskombinationen och som tillgodoser kraven på fördjupade
ämneskunskaper. Utskottet ser också en fördel i att den alternativa
utbildningen ger en möjlighet för bredare rekrytering av lärare. Det finns
många studenter som påbörjar högre studier utan att vara inriktade på ett
bestämt yrke. Den alternativa lärarutbildningen bör underlätta för dessa att
senare kunna utbilda sig till lärare.
Utskottet vill betona, liksom utbildningsministern, att den
praktisk-pedagogiska utbildningen utgör den egentliga utbildningen för
läraryrket. Den är samlad till en helhet och ligger sist i ett fritt valt
utbildningsprogram.
Beträffande de ämnesteoretiska studierna och valet av ämnen i
ämneskombinationen är det enligt utskottet angeläget att regeringen noga följer
utvecklingen i vad gäller högskoleämnenas relevans för undervisningen i skolan.
Ämnen på högskolan, som kan komma i fråga för lärarutbildningen, och deras
innehåll äger inte alltid sin direkta motsvarighet i skolämnen. Utskottet utgår
från att högskolan framdeles i så stor utsträckning som möjligt söker
tillmötesgå kraven från skolan och erbjuder utbildning i ämnen som i huvudsak
svarar mot ämnen i skolan. Som utskottet ser det bör det vara möjligt för
högskoleenheterna att inom ramen för den planerade nya studieorganisationen för
högskolorna erbjuda relevant ämnesteoretisk utbildning.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen beträffande
en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med
inriktning på årskurserna 4--9 i grundskolan bifaller propositionen och avslår
motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45
yrkande 5 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del.
Utbildningen av lärare i slöjd, barnkunskap och hemkunskap behandlas i
motion 1991/92:Ub45 (s), vari hävdas att regeringen genom sina direktiv till
läroplanskommittén har ifrågasatt dessa ämnen i grundskolan och därmed påverkat
rekryteringen till berörd utbildning. Med hänvisning till att de anser att
ämnena också fortsättningsvis måste ha en garanterad undervisningstid i
grundskolan kräver motionärerna att regeringen vidtar åtgärder för att
förbättra rekryteringen till utbildning av lärare i slöjd, barnkunskap och
hemkunskap (yrkande 8).
I sitt betänkande 1991/92:UbU19 behandlade utskottet ett stort antal motioner
i vilka förordades att ämnena hemkunskap, slöjd och barnkunskap även i
fortsättningen skall vara obligatoriska i grundskolans timplan. Utskottet
förutsatte att ifrågavarande ämnen kommer att finnas kvar i den nya timplanen
för grundskolan och utgick från att regeringen beaktar vad utskottet anfört om
den betydelse dessa ämnen har.
Utskottet vill i nu förevarande sammanhang fästa regeringens uppmärksamhet på
vad utskottet sålunda helt nyligen anfört om ämnena hemkunskap, slöjd och
barnkunskap och utgår från att regeringen mot bakgrund härav vidtar de åtgärder
som bedöms erforderliga för att förbättra rekryteringen av lärare i dessa
ämnen.
Med det anförda anser utskottet att syftet med yrkande 8 i motion
1991/92:Ub45 är tillgodosett. Med hänvisning härtill bör riksdagen avslå
detsamma.
Mot bakgrund av regeringens förslag om en utökning av ett-ämnesutbildning i
praktisk-estetiska ämnen -- vilket förslag utskottet återkommer till i det
följande -- hävdas i motion 1991/92:Ub45 (s) den principiella inställningen att
behovet av lärare i praktisk-estetiska ämnen i första hand skall
tillgodoses inom grundskollärarlinjen i en två-ämneskombination. Ytterligare
insatser måste göras för att också lärare i praktisk-estetiska ämnen skall ha
ytterligare ett ämne och därmed få en större bredd i sitt möte med eleverna
(yrkande 9).
Av propositionen framgår (s.6) att direkta rekryteringsproblem föreligger
beträffande utbildning i två-ämneskombinationen musik eller slöjd i kombination
med annat ämne. Utskottet har under hand erfarit att det ofta förekommer avhopp
från två-ämnesutbildningen.
Det bör ankomma på regeringen att med hjälp av berörda högskoleenheter
klarlägga orsakerna till problemen beträffande två-ämnesutbildningen och vidta
de åtgärder som bedöms påkallade. Därmed torde motionsyrkandet vara
tillgodosett, varför det bör avslås.
I motion 1991/92:Ub45 yrkande 11 anförs att det är angeläget att försöka
fånga upp alla de hemspråkslärare som gjort betydelsefulla insatser i den
svenska skolan och erbjuda dem möjligheten att komplettera sin utbildning
till en fullständig grundskollärarutbildning.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det skulle vara av värde
att eleverna i skolan får möta lärare med invandrarbakgrund även i andra ämnen
än hemspråk. Utskottet erinrar om vad som anförs i propositionen (ss.56 och
61) beträffande användningen av de särskilda medel som anvisats för temporära
åtgärder för att öka utbildningsvolymen när det gäller grundskollärare.
Åtgärderna har bl.a. avsett vidareutbildning av hemspråkslärare till
grundskollärare. Utskottet utgår från att de motsvarande medel som avses bli
anvisade även för nästa budgetår och stå till regeringens disposition används
bl.a. för de ändamål som nu är i fråga. Det ankommer på regeringen att närmare
besluta om insatserna.
Utskottet anser att syftet med motionsyrkandet är tillgodosett med vad
utskottet nu anfört och föreslår därför att det avslås.
Det kan enligt motion 1991/92:Ub39 (c) yrkande 7 uppstå problem med
lärarförsörjningen vid små skolor vid ett genomförande av regeringens
förslag till alternativ utbildning av lärare med inriktning mot årskurserna
4--9. Motionären hänvisar till att det inom några år kommer ut ett stort antal
nyexaminerade lärare med smal ämneskompetens. Det finns enligt motionen risk
för att framför allt små glesbygdsskolor hotas med nedläggning. Med hänvisning
till att man i glesbygd inte sällan har samlokaliserat högstadium och
gymnasieskola bör det enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) vara möjligt för
gymnasielärare att undervisa på högstadiet. En ökad flexibilitet i
undervisningsmöjligheterna mellan olika skolformer ser motionären som något
mycket positivt.
Mot bakgrund av vad som sägs i motionerna finner utskottet det angeläget att
stryka under vad som anförs i propositionen i frågan: "I vissa mindre
grundskolor kan det vara en fördel att ha lärare med bredare
ämneskombinationer." (s.24) Enligt utskottets uppfattning finns det anledning
för regeringen att ägna stor uppmärksamhet åt situationen framdeles vid små
skolenheter på mindre orter i nu berört hänseende. Utskottet utgår dessutom
från att kommunerna själva vid tillsättning av tjänster och beslut om skolans
organisation beaktar de speciella krav som ställs för att möjliggöra en
undervisning av hög kvalitet även vid små skolor.
Med hänvisning till att regeringen förutsätts följa utvecklingen när det
gäller lärarförsörjningen vid små skolor framför allt i glesbygd avstyrker
utskottet yrkande 7 i motion 1991/92:Ub39 och motion 1991/92:Ub54 i nu berörd
del.
Gymnasielärarutbildning
I avvaktan på att linjesystemet kommer att upphöra föreslår regeringen att
en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng inrättas den 1 juli 1992 för
utbildning av gymnasielärare. Den nuvarande ämneslärarutbildningen om 40
poäng föreslås avvecklas vid samma tidpunkt.
Till den nya utbildningen -- som är en praktisk-pedagogisk utbildning --
skall studerande som tidigare har inhämtat de för läraryrket adekvata
ämneskunskaperna kunna antas. För teoretiska ämnen i gymnasieskolan bör de
ämnesmässiga kraven fastställas till minst 80 poäng i huvudämnet och 60 poäng i
övriga ämnen. I svenska, samhällskunskap och moderna språk skall alltid krävas
80 poäng. Annan högskoleexamen kan ge motsvarande ämneskunskaper och därmed ge
tillträde till den praktisk-pedagogiska gymnasielärarutbildningen.
På motsvarande sätt bör de krav på yrkesutbildning med efterföljande fem års
yrkesverksamhet respektive sju års yrkesverksamhet eller andra nu gällande
förkunskapskrav som ger behörighet till nuvarande yrkeslärarutbildningar i
princip gälla som minimikrav för tillträde till den nya
gymnasielärarutbildningen.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen bör till övervägande delen kunna
anordnas gemensamt för alla kategorier blivande gymnasielärare.
Med hänvisning till vad i propositionen anförts om införandet av den nya
gymnasielärarutbildningen och avveckling av den nuvarande ämneslärarlinjen om
40 poäng och med anledning av att linjesystemet kommer att upphöra, kan enligt
utbildningsministern återstående gymnasielärarlinjer upphöra fr.o.m. budgetåret
1993/94.
I sammanhanget redogörs i propositionen för en undersökning av situationen
läsåret 1986/87 beträffande lektorstjänsterna. Det framgår bl.a. att endast ca
55% av lektorstjänsterna var besatta med tjänstgörande lektorer och att 69%
av lektorerna var över 50 år. 23% var över 60 år. Utbildningsministern finner
uppgifterna oroande och förmodar att situationen förvärrats sedan
undersökningen gjordes. Han kommer att uppmärksamt följa utvecklingen och vid
behov återkomma med förslag till åtgärder.
Innan utskottet tar ställning till förslaget att inrätta en utbildningslinje
om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare, vill utskottet för egen del först
närmare beröra den i propositionen uppmärksammade situationen beträffande
lektorstjänsterna.
Riksdagen har flera gånger uttalat sig för behovet av lektorskompetens i
gymnasieskolan, bl.a. i samband med behandlingen av 1990 års
forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25 s. 76--77, rskr. 328, jfr
UbU 1986/87:26 s. 30). Under föregående riksmöte togs frågan upp två gånger
(bet. 1990/91:UbU4, rskr. 76, 1990/91:UbU16). Utskottet anförde då bl.a.
följande (UbU4 s. 24 f.):
Utskottet anser att samspelet mellan grundutbildning på gymnasienivå och
forskning kommer att vara viktigt även fortsättningsvis. Det är därför ett
nationellt intresse att anställning som lektor kommer till stånd i en
omfattning som motsvarar tidigare bestämmelser om sådana tjänster. Det ankommer
på skolhuvudmännen att med vissa intervall ledigkungöra anställningar som
lektor och vidta de övriga åtgärder som behövs för att nå detta mål. När en
kommuns gymnasieskola skall utvärderas, förutsätter utskottet att skolverket
granskar vilka åtgärder som vidtagits i nyssnämnt hänseende.
Utskottet, som hänvisar till vad utskottet tidigare har anfört i frågan,
delar utbildningsministerns oro beträffande kommunernas anställning av
lektorer. Med hänvisning till vad i propositionen sägs om att
utbildningsministern uppmärksamt följer utvecklingen avstår emellertid
utskottet från att nu föreslå riksdagen att göra ett särskilt uttalande om
behovet av lektorer.
Utskottet, som i det följande kommer att ta upp till behandling vissa frågor
rörande yrkeslärarutbildningen, föreslår att riksdagen bifaller regeringens
förslag om inrättande av en allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning
av gymnasielärare och avveckling av nuvarande ämneslärarlinje om 40 poäng. I
utbildningen skall ingå de kompletterande moment som krävs för att
ämnesutbildningarna skall få en didaktisk inriktning.
Mot bakgrund av regeringens förslag om gymnasielärarutbildning i vilken den
praktisk-pedagogiska utbildningen till övervägande delen bör kunna anordnas
gemensamt för alla kategorier blivande gymnasielärare samt med mer eller mindre
uttrycklig hänvisning till att de nuvarande gymnasielärarlinjerna avses upphöra
fr.o.m. budgetåret 1993/94 framförs i ett antal motioner farhågor för den
framtida utbildningen av vårdlärare för gymnasieskolan och den kommunala
högskolan. Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 15 och 1991/92:Ub28 (m)
yrkande 1 bör den nuvarande ordningen bibehållas. Yrkanden med samma innebörd
framförs i motionerna 1991/92:Ub32 (m) och 1991/92:Ub48 (fp), i vilka det
föreslås att vårdlärarutbildningens längd skall baseras på 180 poäng.
Motionerna 1991/92:Ub37 (c) och 1991/92:Ub53 (c) tar sikte enbart på utbildning
av vårdlärare för högskolan. Motionärerna anser att det även fortsättningsvis
måste finnas en praktisk-pedagogisk utbildning för dessa. Även i motion
1991/92:Ub42 (s) behandlas vårdlärarutbildning för högskolan. Motionären menar
att man i avvaktan på en översyn av utbildningen av högskolelärare inom vård-
och omsorgsyrken bör bibehålla den nuvarande utbildningen (yrkande 2).
Översynen bör vara inriktad på en utbildning omfattande sammanlagt 160 poäng
ämnesutbildning och 40 poäng vårdpedagogik (yrkande 1).
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Vårdlärarlinjen omfattar 60 poäng. I denna ingår dels ämnesfördjupning 20
poäng, dels praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng. Behörig att antas på
vårdlärarlinjen är den som har legitimation som sjuksköterska/sjukskötare och
har vidareutbildning (påbyggnadslinje) eller därmed jämförbara kunskaper samt
har minst två års väl vitsordad tjänstgöring som sjuksköterska/sjukskötare.
Grundutbildningen kan också avse annan utbildning inom respektive vårdområde,
exempelvis till arbetsterapeut, fotvårdsspecialist, laboratorieassistent etc.
Av propositionen framgår att det inte varit regeringens avsikt att sänka
kraven för vårdlärarutbildningen. För antagning till de yrkesinriktade
gymnasielärarlinjerna skall minst de krav gälla som gäller för närvarande
(s.16). Utskottet uppfattar förslaget så att det för tillträde till den nya
gymnasielärarutbildningen om 40 poäng såvitt den avser utbildning av vårdlärare
skall krävas minst 20 poäng ämnesfördjupning utöver den grundläggande
ämnesteoretiska högskoleutbildningen. Denna 20-poängsutbildning skall motsvara
den ämnesfördjupning som idag ingår i vårdlärarlinjen om 60 poäng.
Förändringen är, som utskottet ser det, organisatorisk. När det gäller
innehållet i utbildningen enligt den nya ordningen, utgår utskottet från att
det i huvudsak kommer att motsvara innehållet i den nuvarande vårdlärarlinjen
om 60 poäng.
Beträffande utbildning för vårdlärare i högskolan föreslås nu ingen annan
förändring än den organisatoriska som just beskrivits. Utskottet utgår från att
man vid den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng fäster avseende vid
att de blivande vårdlärarna kan komma att tjänstgöra i såväl gymnasieskolan som
högskolan. En uppläggning med integration mellan ämne och pedagogik,
ämnesdidaktik, bedömer således utskottet vara möjlig att uppnå också i
framtiden.
Distansundervisning har visat sig vara en utmärkt form för utbildning av
vårdlärare. Utbildningen drar till sig många sökande. De studerande på
vårdlärarutbildningen är ofta kvinnor över 30 år. De har en tidigare
högskoleutbildning liksom en längre period av yrkesverksamhet bakom sig.
Dessutom har de ofta familj. De är med andra ord i hög utsträckning ortsbundna.
Genom samordning med övrig gymnasielärarutbildning får, enligt utskottets
mening, möjligheterna till distansundervisning inte gå förlorad.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågan om lärarskicklighet och
pedagogisk behörighet hos lärare i högskolan har behandlats av
högskoleutredningen i betänkandet Frihet Ansvar Kompetens (SOU 1992:1).
Utredningens förslag övervägs för närvarande inom regeringskansliet.
Proposition i ämnet förväntas bli förelagd riksdagen inför budgetperioden
1993/94--1995/96.
Med det klarläggande av konsekvenserna för vårdlärarutbildningen av
regeringens förslag om ny gymnasielärarlinje som utskottet nu gjort anser
utskottet att motionerna 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del, 1991/92:Ub32,
1991/92:Ub37, 1991/92:Ub42, 1991/92:Ub45 yrkande 15, 1991/92:Ub48 och
1991/92:Ub53 bör avslås av riksdagen.
Viss lärarutbildning inom områdena jordbruk, skogsbruk och trädgård samt vård
bedrivs idag såsom modifierad distansutbildning, påpekas det i motion
1991/92:Ub28 (m). Motionären anser att det även med regeringens förslag om
gymnasielärarutbildning bör vara möjligt att fortsätta härmed inom områdena
vård och naturbruk (yrkande 2).
Enligt utskottet bör regeringens förslag i nu berört hänseende inte innebära
några förändringar. Där det anses ändamålsenligt bör distansutbildning kunna
förekomma. Det ankommer på högskoleenheterna själva att närmare bestämma om hur
utbildningen skall organiseras. Utskottet avstyrker med det anförda yrkandet.
Utbildningen av gymnasielärare inom området naturbruk behandlas i motion
1991/92:Ub28 (m) yrkande 1. Med hänvisning till dessa lärares speciella
bakgrund ifrågasätter motionären om den utbildning som är lämplig för
ämneslärarna också passar lärarna inom områdena jordbruk, skogsbruk och
trädgård. För samma lärarkategori anser motionären att en viss komplettering
av ämnesteoretiskt innehåll bör ske (yrkande 3).
Lärarlinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel omfattar 20 poäng
(påbyggnadslinje). Regeringens förslag innebär en förlängning av motsvarande
utbildning med 20 poäng till 40 poäng. Utskottet ser en fördel i att den
praktisk-pedagogiska utbildningen -- i enlighet med vad som förordas i
propositionen-- organiseras på sådant sätt att de olika lärarkategorierna
utbildas så långt som möjligt tillsammans. I vad gäller ämnesteoretisk
komplettering enligt motionen ankommer det på regeringen och berörda
myndigheter att se till att utbildningen relateras till gymnasieskolans
läroplan.
Med det anförda avstyrks motion 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del och
yrkande 3.
Lärarutbildning för grundläggande vuxenutbildning
Inom grundskollärarlinjen med inriktning mot årskurserna 1--7 finns idag en
särskild variant för utbildning av lärare i grundläggande utbildning för vuxna
(grundvux). Rekryteringen till denna variant har varit svag.
I propositionen erinras om riksdagens beslut att grundvux och etapp 1 i
nuvarande kommunala vuxenutbildning skall slås samman till en ny grundläggande
vuxenutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85,
bet.UbU16, rskr.356). Införandet av den nya grundläggande vuxenutbildningen
ger enligt utbildningsministern nya förutsättningar för
grundvuxlärarutbildningen. Mot den bakgrunden föreslås att den nuvarande
grundvuxlärarutbildningen läggs ned. Då den grundläggande vuxenutbildningen
till största delen ställer samma krav som grundskolan, är det enligt
utbildningsministern naturligt att lärarna har grundskollärarutbildning. Vidare
talar mycket för att det krävs viss livserfarenhet av de lärare som skall
undervisa vuxna. Med hänvisning härtill föreslår regeringen att en
påbyggnadslinje om 20 poäng inrättas för utbildning av lärare för
grundläggande vuxenutbildning. Linjen inrättas den 1 juli 1992.
För att tas in i påbyggnadsutbildningen bör enligt förslaget krävas dels
genomgången grundskollärarutbildning, dels att ha tjänstgjort som
grundskollärare under minst fem år eller att ha fyllt 30 år.
I motionerna 1991/92:Ub34 (s) yrkande 2 och 1991/92:Ub45 (s) yrkande 17 yrkas
avslag på förslaget att avveckla grundskollärarlinjens variant avseende
utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning. Mot bakgrund av den
svaga rekryteringen till den nuvarande grundvuxlärarutbildningen föreslås i den
senare motionen att formerna för utbildningen ses över så att bl.a.
möjligheterna till decentraliserad utbildning prövas (yrkande 20). Vidare menar
motionärerna att det med bibehållen nuvarande grundvuxlärarutbildning om 140
poäng bör finnas ett visst utrymme för dem som genomgått "vanlig"
grundskollärarutbildning och arbetat ett antal år att genom en vuxenpedagogisk
påbyggnad kunna bli behöriga som lärare i grundläggande vuxenutbildning
(yrkande 21). Hur denna påbyggnad skall utformas bör anförtros den ansvariga
lärarutbildningsenheten. För att tydliggöra grundvuxlärarnas yrkesprofil bör
utbildningen ges en egen examensbenämning (yrkande 22). Enligt motion
1991/92:Ub54 (fp) slutligen bör även tidigare komvuxlärare kunna antas till den
av regeringen föreslagna påbyggnadsutbildningen, eftersom de redan har
erfarenhet av vuxenutbildning.
Utskottet vill liksom regeringen erinra om riksdagens beslut om en ny
grundläggande vuxenutbildning, vilken till största delen ställer samma krav som
grundskolan.
Som redan har framgått är rekryteringen till den nuvarande
grundvuxlärarutbildningen svag. Enligt vad utskottet har erfarit är knappt en
tredjedel av utbildningsplatserna besatta. Skälen till rekryteringsproblemen
kan vara flera. Utskottet vill inte utesluta att ett av dem kan vara att det är
svårt för en ung studerande att redan i början av lärarstudierna bestämma sig
för att bli lärare just för vuxna. Bland annat ökade insatser av information,
främst riktad till dem som har några års lärarerfarenhet, skulle kunna
förbättra situationen. Utskottet erinrar om de medel till utbildningsarvoden
som står till förfogande. Det ankommer på regeringen att bestämma för vilka
utbildningar arvode skall kunna beviljas.
Som framgår av propositionen skall den föreslagna påbyggnadsutbildningen ge
de blivande lärarna inom grundläggande vuxenutbildning kunskaper om
undervisningsmetoder och stoffurval för undervisning av vuxna. När det gäller
möjligheten för redan utbildade komvuxlärare att antas till
påbyggnadsutbildningen, bör det ankomma på regeringen eller myndighet under
regeringen att bestämma om tillgodoräknande av tidigare utbildning och
yrkeserfarenhet.
Utskottet delar regeringens bedömning att en ny ordning för lärarutbildning
för grundläggande vuxenutbildning bör prövas och föreslår att riksdagen
godkänner vad i propositionen anförts om inrättande av ifrågavarande
påbyggnadslinje och avveckling av grundskollärarlinjens variant för utbildning
av lärare för grundläggande utbildning av vuxna. Därmed avstyrks motionerna
1991/92:Ub34 yrkande 2, 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21 och 22 samt
1991/92:Ub54 i motsvarande del.
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildning som riksdagen beslutat om med
anledning av förslag i propositionen om skolans utveckling och styrning (prop.
1988/89:4, bet. UbU4, rskr. 95) startade 1990/91. Den syftar till att ge
kvalificerade kunskaper om olika inlärningsmöjligheter och
funktionsnedsättningar samt ett särskilt pedagogiskt och praktiskt kunnande som
grund för undervisning i samtliga skolformer och inom barnomsorgen.
Utbildningen omfattar mellan 40 och 60 poäng och vänder sig till dem som har
grundläggande lärarutbildning och fem års yrkeserfarenhet som lärare eller
erfarenhet från annan verksamhet (barnomsorgen).
I propositionen anförs att det behöver göras en översyn av den
specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen med sikte på en samordning av
utbildningen av lärare för komplicerad inlärningssituation resp. för
inriktningen mot utvecklingsstörning. Utbildningsministern hänvisar härvid till
den förestående förändringen vad gäller huvudmannaskapet för särskolan (prop.
1991/92:94) och de
fördelar för kommunerna som följer av att flexibelt kunna utnyttja lärarna i
resp. skolformer.
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen för hörselskadade och döva är
för närvarande förlagd enbart till lärarhögskolan (HLS) i Stockholm.
Utbildningsministern anser att en försöksvis lokalisering till en alternativ
ort bör övervägas. Han finner det ändamålsenligt med t.ex.
vartannatårsintagning till högskolan i Örebro resp. HLS.
Utbildningsministern avser att återkomma till regeringen med förslag om ett
uppdrag till universitetet i Stockholm, HLS och högskolan i Örebro att i samråd
utreda lärarutbildningen för döva och hörselskadade. I avvaktan på ett sådant
uppdrag anser han att möjligheter bör öppnas för döva, hörselskadade och
hörande som genomgår grundläggande lärarutbildning att få vissa delar av den
specialpedagogiska utbildningen redan under den grundläggande lärarutbildningen
och därmed få formell kompetens att undervisa döva och hörselskadade elever.
Det har visat sig att endast ett fåtal uppfyller det krav på förkunskaper i
teckenspråk om 20 poäng som ställs för antagning till påbyggnadsutbildning
med inriktning mot döva och hörselskadade. Läsåret 1990/91 uppfyllde 13 sökande
av 44 detta krav. För att på kort sikt underlätta rekryteringen till
påbyggnadsutbildningens specialisering för döva och hörselskadade bör särskilda
preparandkurser i teckenspråk för blivande lärare anordnas på fler orter i
landet. Vidare bör det vara möjligt att i ett övergångsskede medge viss dispens
från inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk.
Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att fatta erforderliga
beslut vad gäller förändringar i de specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningarna.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om åtgärder vad gäller specialpedagogisk utbildning.
Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) förbigår regeringen problemet med tillgången
på lärarutbildare. Tillgången på sådana kan på lång sikt bli en begränsande
faktor för utbildningen, och motionärerna begär att regeringen snarast låter
göra en översyn av tillgång och behov (yrkande 23). Regeringen bör vidare
utreda behovet av lärare med speciell inriktning mot utbildning i
vuxenpedagogik för bl.a. personal som arbetar med olika handikappgrupper inom
bl.a. landstingens rehabiliteringsverksamhet (yrkande 25). Med hänvisning till
den i propositionen aviserade översynen av den specialpedagogiska
vuxenutbildningen anförs i samma motion att översynen bör gälla hela frågan om
den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningens utformning i framtiden (yrkande
26). I motionerna 1991/92:Ub431 (s) och 1991/92:Ub539 (s) begärs åtgärder
snarast för avhjälpa den besvärande bristen på speciallärare.
Vad i propositionen anförts om åtgärder avseende kravet på kunskaper i
teckenspråk har föranlett ett par motionsyrkanden. Enligt motion 1991/92:Ub45
(s) yrkande 24 bör det understrykas att dispensen från kunskap i teckenspråk
bara får utgöra en tillfällig åtgärd. De studerande som antagits på dispens
måste ges möjligheter att så tidigt som möjligt under utbildningen komplettera
sina kunskaper i teckenspråk. Enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) bör dispens ges
restriktivt, och dispensgivningen bör följas upp.
Utskottet anser att det klart framgår av propositionen att regeringen
uppmärksammat och fäster stor vikt vid de problem som i olika avseenden
föreligger när det gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen. Av
propositionen framgår också att utbildningsarvode idag kan lämnas till
studerande på specialpedagogisk utbildningslinje.
Beträffande den översyn av den specialpedagogiska utbildningen som aviseras
framgår det av vad utskottet redan redovisat att den tar sikte på en samordning
av utbildningen av lärare för komplicerad inlärningssituation resp. för
inriktningen mot utvecklingsstörning. Utskottet vill liksom motionärerna stryka
under att den inte får leda till att det kommer att finnas färre lärare med
specialkompetens för varje handikapp. Det bör ankomma på regeringen att
föranstalta om åtgärder för att tillgodose även behovet av lärare med
vuxenpedagogutbildning.
När det gäller den föreslagna möjligheten till viss dispens från
inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk instämmer utskottet i vad
utbildningsministern anför, att detta inte innebär att kravet på förkunskaper i
teckenspråk skall tonas ned. Huvudinriktningen bör vara att tillräckliga
kunskaper i teckenspråk liksom hittills skall ha förvärvats före utbildningens
början. Högskolan bör dock kunna medge undantag från 20-poängskravet vid en
teckenspråksutbildning motsvarande 10--15 poäng. För slutbetyg bör dock gälla
att 20 poängs utbildning i teckenspråk har inhämtats. Den föreslagna ordningen
med möjlighet till dispens skall enligt utskottet ses som en tillfällig åtgärd.
Utskottet utgår från att regeringen även i fortsättningen uppmärksamt iakttar
situationen när det gäller tillgången på såväl lärare i skolan med
specialpedagogiska kunskaper som lärare i högskolan för den specialpedagogiska
utbildningen.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör fatta särskilt beslut med anledning
av motionerna 1991/92:Ub45 yrkandena 23, 24, 25 och 26, 1991/92:Ub54 i denna
del, 1991/92:Ub431 och 1991/92:Ub539, varför de avstyrks. Utskottet föreslår
härmed beträffande åtgärder vad gäller specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Studie- och yrkesorientering (syo)
Skolans studie- och yrkesorientering regleras i läroplanerna.
I avvaktan på läroplanskommitténs förslag föreslås i propositionen nu inte
någon ändring av utbildningen av syo-funktionärer.
I motion 1991/92:Ub206 (fp) framläggs förslag om kompletteringsutbildning i
studie- och yrkesorientering för lärare respektive viss lärarutbildning för
syo-funktionärer, så att syons ursprungliga tjänster som yrkesvalslärare
åter kan besättas med tjänsteinnehavare som har lämplig kombinationsutbildning.
Utskottet behandlade under riksmötet 1989/90 utförligt ett likartat
motionsyrkande (mot. 1989/90:Ub623, bet. UbU22) och anförde då att det skulle
vara av intresse om ansvarig högskoleenhet vidtar sådana anordningar att lärare
kan genomgå kompletterande syo-utbildning, och det påpekades att även
syo-funktionärer har möjlighet att bedriva kompletterande studier.
Utskottet, som erinrar om vad utskottet anförde för två år sedan, konstaterar
att det ankommer på kommunen att besluta om anställning som lärare.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.
Barn- och ungdomspedagogiska utbildningar
I propositionen erinras om att skolbarnsomsorgskommittén i sitt betänkande
(SOU 1991:54) har gått igenom nuvarande utbildningar för förskola, skola och
skolbarnsomsorg. Kommittén har bl.a. behandlat frågan om samverkan mellan
utbildningar på skolans, förskolans och skolbarnsomsorgens områden samt kommit
med förslag om breddning av fritidspedagogernas kompetens och barnskötares
möjligheter till vidareutbildning. Med hänvisning till remissopinionen samt
till vikten av flexibilitet inom utbildningssystemet, varigenom önskemål om
vidareutbildning av skilda slag kan tillgodoses, finner utbildningsministern
att några åtgärder från hans sida inte är aktuella.
Av bilagorna till propositionen framgår att regeringen överväger förslag om
inrättande av en barn- och ungdomspedagogisk examen.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att del av vad utbildningsministern
anfört om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar.
I motionerna 1991/92:Ub45 (s) yrkande 13, 1991/92:Ub30 (s) och 1991/92:Ub405
(s) anförs skäl för en förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen. Enligt den förstnämnda motionen finns det
dessutom motiv för att se över dimensioneringen av utbildningen, som för
närvarande är mycket hög. Motionärerna åberopar de omfattande förändringar som
skett under 1980-talet på förskole- och fritidshemsområdet och pekar på att
Sverige har en relativt sett kort utbildning.
Utskottet anser att det i första hand ankommer på regeringen att följa
utvecklingen och överväga förslag om förändringar i dimensioneringen av
lärarutbildningen.
När det gäller en viss utbildnings längd bör riksdagen, som just nämnts i det
föregående, lämpligen avvakta med ställningstagande till regeringens förslag om
den grundläggande högskoleutbildningen avseende nästa budgetperiod. Utskottet
utgår från att regeringen samråder med berörda högskoleorgan om behov av sådana
förändringar som föreslås i nu förevarande motioner samt gör de bedömningar i
övrigt på vilka eventuella förslag om förändringar kan grundas.
Utskottet föreslår att riksdagen med hänvisning till vad utskottet anfört
avslår motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45 yrkande 13 och 1991/92:Ub405 samt
lägger propositionen i nu berörd del till handlingarna.
Folkhögskollärarutbildningen
I den av regeringen föreslagna planeringsramen för folkhögskollärarlinjen, 40
poäng, föreslås oförändrat 75 nybörjarplatser i Linköping. Utöver detta berörs
inte folkhögskollärarutbildningen i den föreliggande propositionen eller dess
bilagor.
Den planerade förändringen av studieorganisationen för högskolan och
frånvaron av besked beträffande folkhögskollärarutbildningen framdeles har
föranlett att denna utbildning behandlas i sex motioner. Sammanfattningsvis
yrkas i motionerna 1991/92:Ub18 (s), 1991/92:Ub34 (s) yrkande 1, 1991/92:Ub38
(c), 1991/92:Ub45 (s) yrkande 16, 1991/92:Ub46 (fp) och 1991/92:Ub51 (v)
yrkande 10 att folkhögskollärarutbildningen skall finnas kvar i huvudsak
motsvarande dagens utbildning, att folkhögskollärarutbildningen skall inordnas
i ett kommande examenssystem med egen examensbenämning samt att
folkhögskollärarutbildningen även fortsättningsvis skall vara förlagd till
universitetet i Linköping. Motionärerna åberopar behovet av en utbildning som
ger särskild kompetens för verksamhet på folkbildningsområdet och hänvisar till
att den nuvarande folkhögskollärarlinjen har utvecklats från att ha varit en
del av den tidigare ämneslärarutbildningen till att bli en fristående
utbildning. Vidare erinras i motionerna om den särskilda kompetens som har
byggts upp vid universitetet i Linköping på det vuxenpedagogiska området.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i frågan om behovet av en särskild
lärarutbildning som skall kunna tillgodose de speciella krav som ställs på den
som undervisar i folkhögskolan eller arbetar inom ett studieförbund. Det finns
enligt utskottet också skäl att erinra om den nuvarande folkhögskollärarlinjens
speciella rekryteringsprofil och linjens innehåll som gör att den avsevärt
skiljer sig från övrig lärarutbildning.
Utskottet vill liksom motionärerna också peka på den särskilda kompetens som
byggts upp och vidareutvecklats vid universitetet i Linköping för att möta
folkbildningens behov.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den nuvarande
folkhögskollärarutbildningen i Linköping vid en kommande avveckling av
högskolans linjesystem skall inordnas i en framtida examensordning med
angivande av en särskild examensbenämning bland yrkesexamina. Benämningen
skall vara folkhögskollärarexamen, och denna skall få avläggas vid
universitetet i Linköping.
Vad utskottet nu anfört om folkhögskollärarutbildningen bör riksdagen med
bifall till motionerna 1991/92:Ub18 yrkande 2, 1991/92:Ub34 yrkande 1,
1991/92:Ub38, 1991/92:Ub45 yrkande 16, 1991/92:Ub46 och 1991/92:Ub51 yrkande 10
samt med anledning av motion 1991/92:Ub18 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna.
Fortbildning av lärare
I propositionen erinras om att kommunerna efter den 1 januari 1991 har det
fulla arbetsgivaransvaret för lärarna. Det innebär bl.a. att kommunerna
ansvarar för att all i skolan anställd personal får lämplig fortbildning.
Av riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan
(prop. 1990/91:18, bet. UbU18, rskr.76) framgår att fortbildningen av lärare
är ett av statens styrmedel i en mål- och resultatstyrd skola. De av staten
angivna målen för skolan skall styra kommunernas beslut även när det gäller
lärarfortbildningen. Staten ansvarar, genom statens skolverk, för att det finns
tillgång till fortbildning av hög kvalitet i alla delar av landet.
Utbildningsministern berör vilka utvecklingsbehov i skolan som han anser vara
de viktigaste utgångspunkterna för fortbildningens planering de närmaste åren.
Han anser det angeläget att fortbildningsresurserna i ökad utsträckning används
för ämnesfördjupning inom ramen för samarbete med högskolan.
I propositionen anges en rad områden och ämnen som bör bli föremål för
fortbildning. Ett särskilt avsnitt ägnas åt fortbildning av internationell
karaktär.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad utbildningsministern
anfört om fortbildning av lärare.
Enligt motion 1991/92:Ub51 (v) saknas en genomtänkt modell i den av
regeringen skisserade konstruktionen av lärarfortbildningen. Motionärerna vill
ha en ordning som dels garanterar kontinuitet i fortbildningsverksamheten som
går via högskolan, dels starkt bidrar till utvecklingen av en likvärdig skola
(yrkande 8).
Utskottet erinrar om den ordning som nu gäller beträffande ansvaret för
skolan och som just redovisats. Ett uttryck för statens ansvar att garantera
ett adekvat fortbildningsutbud är de särskilda medel som finns reserverade för
lärarfortbildning. Medlen disponeras av statens skolverk. Utifrån de mål och
riktlinjer för utvecklingen av skolan som riksdagen och regeringen fastställt
uppdrar skolverket åt företrädesvis universitet och högskolor att anordna
fortbildning. Sådan fortbildning som inte högskolan kan åta sig uppdras åt
andra fortbildningsanordnare. Detta gäller t.ex. fortbildning för vissa
yrkeslärare.
Det bör enligt utskottet ankomma på kommunerna att lägga fast riktlinjer för
lärarfortbildning i den skolplan för utvecklingen av skolan som varje kommun
har skyldighet att göra. Utskottet instämmer i vad utbildningsministern anför
om att det är önskvärt att kommunerna därvid sätter upp målet att alla lärare
skall få möjlighet till personalutveckling med en viss regelbundenhet.
Utskottet anser att syftet med förevarande motionsyrkande är tillgodosett med
vad utskottet nu anfört. Utskottet är inte berett att nu förorda ytterligare
reglering av verksamheten utan utgår från att kommunerna är angelägna om att
den i kommunen anställda skolpersonalen får den fortbildning som bäst gagnar
såväl skolans verksamhet som personalens utveckling.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen beträffande fortbildning av
lärare med avslag på motion 1991/92:Ub51 yrkande 8 lägger propositionen i
motsvarande del till handlingarna.
Under allmänna motionstiden under innevarande riksmöte väcktes ett antal
motioner om behov av fortbildning i vissa ämnen eller på visst område.
Utskottet tar upp dem till behandling i detta sammanhang.
En sammanhållen plan för fortbildning inom miljö- och
naturresursområdet bör enligt motion 1991/92:Ub202 (s) utarbetas (yrkande
1). Högskolan i Kalmar bör ges möjlighet att delta i utvecklandet och
genomförandet av en sådan plan (yrkande 2).
I motion 1991/92:Ub207 (fp) sägs att en omfattande fortbildning av lärare i
religionskunskap är nödvändig för att förbättra religionskunskapsämnets
ställning i grundskolan. Ett uttalande av riksdagen om tillfredsställande
möjligheter för lärare med undervisningsskyldighet i religionskunskap att i
grundutbildning och fortbildning skaffa sig erforderliga kunskaper i kristendom
begärs i motion 1991/92:Ub808 (m) yrkande 2.
Det föreslås i motion 1991/92:Ub256 (s) att regeringen skall utreda och
utarbeta förslag om vad som ytterligare kan göras i fråga om fortbildning för
att öka lärarnas och speciallärarnas kompetens i att undervisa elever med
läs- och skrivsvårigheter.
I motion 1991/92:K424 (c) yrkande 3 anförs att skolorna i sin sex- och
samlevnadsundervisning har ett stort ansvar för att eleverna ges en saklig
information om homosexualitet och homosexuellas situation. Det är därför
viktigt att lärare som skall undervisa om sex och samlevnad ges tillräckliga
kunskaper om homosexuella i utbildning och fortbildning.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
I avsnittet om fortbildning för lärare anförs i propositionen att
miljökunskap är ett väsentligt kunskapsområde att betona i lärarfortbildningen.
Det ankommer på skolverket att bestämma vid vilken högskola/vilka högskolor
fortbildningen lämpligen bör anordnas.
I samma avsnitt framhålls religionskunskapen som ett ämne vari klasslärare på
grundskolans låg- och mellanstadium bör ges ökade kunskaper genom fortbildning.
Nya kursplaner för den reformerade gymnasieskolan berör bl.a. ämnet
religionskunskap, som dessutom kommer att återfinnas i samtliga nationella
program. Detta innebär att lärarna bör få möjlighet till fortbildning, och
därmed få erforderliga kunskaper även i kristendom.
Utskottet vill liksom utbildningsministern understryka att den
specialpedagogiska kompetensen inkluderar metoder mot läs- och skrivsvårigheter
och att detta är ett angeläget fortbildningsområde. Utskottet utgår från att
kommunerna kommer att bedöma den del av den s.k. kompletteringsfortbildningen
som avser att öka bl.a. den specialpedagogiska kompetensen hos alla lärare i
grundskolan och i grundläggande vuxenutbildning som väsentlig för att
tillgodose skolans behov.
Beträffande lärarnas kunskaper om homosexualitet utgår utskottet från att
lärarna genom fortbildningsinsatser ges möjligheter att skaffa sig tillräckliga
kunskaper härom. Utskottet instämmer med motionären i vad hon anför om behovet
av utbildning i ämnet i syfte att undanröja fördomar och ändra attityder som
har sin grund i okunnighet. Även om ämnet inte nämns i den redovisning över
angelägna fortbildningsområden som ges i propositionen utgår utskottet från att
kommunerna och den ansvariga statliga myndigheten svarar för att nödvändiga
fortbildningsinsatser görs.
Utskottet anser att någon särskild riksdagens åtgärd inte är påkallad med
anledning av de förevarande motionerna. Riksdagen bör med hänvisning till vad
utskottet anfört sålunda avslå motionerna 1991/92:Ub202, 1991/92:Ub207,
1991/92:Ub256, 1991/92:Ub808 yrkande 2 och 1991/92:K424 yrkande 3.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ett par motionsyrkanden som avser den
grundläggande lärarutbildningen och fortbildningen på ett par speciella
områden.
En kvalitativt god undervisning inom de områden som handlar om alkohol,
narkotika, tobak (ANT), doping och läkemedel kräver enligt motion
1991/92:Ub26 (c, s, m, fp, kds) en vägledning redan i lärarnas grundutbildning,
så att ANT-kunskaperna integreras på ett naturligt sätt i undervisningen. I
motion 1991/92:Ub425 (m) yrkande 1 anförs att varje lärare och skolledare bör
ha sådan kunskap om dyslexi att specialpedagogisk hjälp och träning kan
sättas in redan från skolstarten.
I läroplanen för grundskolan (Lgr80) föreskrivs att skolan skall ge
eleverna insikter i bl.a. farorna med alkohol, narkotika och tobak. Enligt
utskottet bör naturligtvis härav följa att lärarna i sin utbildning får
nödvändiga kunskaper i ämnet och utskottet utgår från att så även är fallet.
Utskottet har från en högskola och ett universitet inhämtat kursplaner och
kunnat konstatera att utbildningen bl.a. omfattar medicinsk orientering,
skolans hälsofostran samt undervisning om sniffning, alkohol, narkotika och
tobak.
Av det föregående (s.40f.) framgår att regeringen berett riksdagen
tillfälle att ta del av ett särskilt avsnitt av den föreliggande propositionen
vari behandlas åtgärder vad gäller specialpedagogisk påbyggnadsutbildning.
I det avsnitt av propositionen som behandlar grundskollärarutbildningen tas
särskilt upp frågan om läs- och skrivsvårigheter. Utbildningsministern
understryker att det är skolans uppgift att lära alla elever läsa och skriva.
Skillnader mellan olika barns utveckling måste till övervägande delen kunna
mötas av läraren inom klassens ram. För detta behöver läraren goda kunskaper i
specialpedagogik. Sådana kunskaper, heter det i propositionen, skall ges till
alla lärare i den grundläggande lärarutbildningen.
Med hänvisning till vad utskottet anfört och till vad som anförs i
förevarande proposition anser utskottet att syftet med motionerna 1991/92:Ub26
och 1991/92:Ub425 yrkande 1 är tillgodosett, varför de bör avslås av riksdagen.
Rektorsutbildning
I propositionen anförs att riksdagens beslut om en förändrad styrning av
skolan innebär inte bara en förändrad ansvarsfördelning mellan stat och kommun
utan även en förändrad ledningsfunktion i skolan. Skolledaren har i detta
perspektiv en ännu viktigare funktion än tidigare och en nyckelroll när det
gäller att förverkliga en nationellt likvärdig och kvalitativt högtstående
skola.
Rektorns huvuduppgifter är att ansvara för den pedagogiska ledningen av
verksamheten i skolan och att verka för att utbildningen utvecklas. Till
rektorsrollen hör därmed den viktiga uppgiften att ansvara för att skolans
personal arbetar i riktning mot de mål som staten och skolans huvudman ställer
upp.
Utbildningsministern finner att rektorns ansvar motiverar att staten även i
framtiden engagerar sig i utbildningen av skolledare och svarar för den del av
en rektors utbildning som framför allt är att hänföra till dessa uppgifter.
Regeringen förslår nu att staten skall erbjuda en ny särskild statlig
grundläggande rektorsutbildning.
Skolverket har för regeringen redovisat ett förslag om ny rektorsutbildning.
Enligt detta bör utbildningen dimensioneras för 400 deltagare hösten 1992 och
för 800 deltagare 1993/94. Utbildningsministern anser det väsentligt att det
finns en sådan flexibilitet i dimensioneringen av rektorsutbildningen att den i
huvudsak motsvarar efterfrågan. De medel som under anslaget B6. Fortbildning
m.m. har beräknats för rektorsutbildningen är beräknade med utgångspunkt i att
staten i huvudsak skall stå för utbildningskostnaderna, medan kommunerna själva
står för rese- och inackorderingskostnader liksom för eventuella
vikariekostnader etc. Det bör också vara möjligt för skolverket att ta ut en
mindre avgift för utbildningen.
I motion 1991/92:Ub45 (s) instämmer motionärerna i vad i propositionen
anförts om att det finns ett statligt ansvar att förvissa sig om att rektorer
får en grundläggande utbildning i sådant som rör de nationella målen för och
den statliga styrningen av skolan. De utgår från att också befattningshavare
med annan yrkesbenämning än rektor, t.ex. områdeschef, ingår i kretsen som
skall få denna utbildning. Emellertid föreslås det i motionen, mot bakgrund av
att rektorsutbildningen är ett viktigt nationellt styrinstrument över skolan,
att den bör vara obligatorisk för rektorer eller motsvarande befattningshavare
(yrkande 27). Skälet till att staten skall bekosta en chefsutbildning efter det
att ifrågavarande chefer anställts av kommunen ifrågasätts i motion
1991/92:Ub51 (v). Motionärerna kan i stället tänka sig en motsvarande
utbildning före anställningen som rektor. I de fall en rektor behöver
fortbildning torde den kunna ges genom högskolekurser eller genom fortbildning
som erbjuds av skolverket (yrkande 9). Enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) är det
viktigt att rektorsutbildningens innehåll breddas så att den även omfattar
ekonomi, arbetsledning och management.
Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen anförts om statlig
rektorsutbildning. Även för egen del vill utskottet understryka såväl rektorns
mycket viktiga roll när det gäller att vid den enskilda skolenheten söka uppnå
de av staten ställda målen för skolans verksamhet som statens ansvar för att
rektorn ges de bästa förutsättningarna härför.
I vad gäller frågan huruvida den nya statliga rektorsutbildningen skall vara
obligatorisk vill utskottet inte förorda en sådan ordning. Utskottet
förutsätter att utbildningen kommer att få så hög kvalitet att den blir
attraktiv för kommunerna och att den rektor som så önskar ges möjlighet att
genomgå utbildningen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det, i de fall en rektor också är
förvaltningschef med administrativt och ekonomiskt ansvar för verksamheten,
självklart är ett kommunalt ansvar att se till att rektor såsom chefstjänsteman
får den utbildning som behövs för uppgiften i fråga, t.ex. i ledarskap och
ekonomi.
Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i nu förevarande del och
avstyrker med det anförda motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 27, 1991/92:Ub51
yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del.
Med hänvisning till att det redan finns uppbyggd en kompetens vid högskolan i
Örebro för skolledarutbildning föreslås i motion 1991/92:Ub15 (s) att
skolledarutbildningen lokaliseras till Örebro och att resurser tillförs
högskolan i Örebro för fortsatt skolledarutbildning.
Utskottet erinrar om att den nuvarande skolledarutbildningen i Örebro bygger
på grundutbildning för skolledare och alltså är fortbildning för denna
kategori.
Beträffande den nu föreslagna statliga rektorsutbildningen utgår utskottet
från att skolverket kommer att vara huvudansvarigt för genomförandet av
utbildningen såsom beställare av utbildning och att den kommer att anordnas med
anknytning till högskolan. Det ankommer på regeringen att närmare bestämma om
utformningen av utbildningen. Utskottet avstyrker härmed motionen.
Forskning och forskningsanknytning
I propositionens avsnitt om forskning och forskningsanknytning erinrar
utbildningsministern bl.a. om promemorian Fria universitet och högskolor
(Ds1991:1), som har remissbehandlats och vars förslag för närvarande bereds
inom regeringskansliet. I promemorian föreslås att för alla lärartjänster inom
högskolan, förutom på det konstnärliga området, skall krävas doktorsexamen. Om
dessa förslag genomförs, innebär detta en avsevärd förändring av
förutsättningarna för den del av grundutbildningen som tidigare haft svag
vetenskaplig anknytning, anför utbildningsministern.
Det sägs avslutningsvis att frågor om forskning och forskarutbildning kommer
att ges en samlad bedömning i den forskningsproposition som regeringen planerar
att förelägga riksdagen under våren 1993.
Med tanke på skolväsendets och lärarutbildningens stora betydelse för
samhället finns det enligt motion 1991/92:Ub45 (s) goda skäl att förstärka den
forskning som har anknytning till lärarutbildningen, inte minst den didaktiska
forskningen. Motionärerna begär att denna fråga skall särskilt uppmärksammas i
samband med arbetet på den forskningspolitiska propositionen våren 1993
(yrkande 29). Mot bakgrund av förslaget i promemorian Fria universitet och
högskolor om krav på doktorsexamen för lärare inom högskolan anför motionärerna
att en sådan ordning inte får innebära att högskolorna för lärarutbildning inte
skall ha möjlighet att i sin lärarkår även ha lärare som vunnit sin
lärarskicklighet genom praktisk yrkeserfarenhet och som med aktuella
erfarenheter från pedagogiskt arbete ute i skolväsendet kan berika utbildningen
(yrkande 30).
Utskottet anser liksom utbildningsministern att frågor om forskning,
inklusive sådan forskning som har betydelse för lärarutbildningen, bör
behandlas av riksdagen i ett sammanhang i anslutning till den
forskningspolitiska propositionen våren 1993. I vad gäller frågan om ett
principiellt krav på doktorsexamen för lärare inom högskolan bör riksdagen
avvakta med sitt ställningstagande till dess att regeringen förelägger
riksdagen förslag om eventuella förändringar härvidlag.
Utskottet avstyrker med det anförda de båda förevarande motionsyrkandena.
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
I propositionen redovisas tidigare förslag om lokaliseringen av högskolan
för lärarutbildning i Stockholm (HLS).
I budgetpropositionen 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 10) begärde den dåvarande
regeringen riksdagens bemyndigande att lokalisera huvuddelen av verksamheten
vid HLS till Södertälje. Som skäl för en sådan lokalisering angavs behovet av
en jämnare fördelning av offentlig verksamhet och särskilt högskoleutbildning i
Stockholms län.
Riksdagen behandlade förslaget under hösten 1989 och begärde då en mera
ingående analys av ett antal aspekter på lokaliseringsfrågan före ett slutligt
ställningstagande till lokaliseringen av lärarutbildning i Stockholmsregionen
(bet. UbU1989/90:7, rskr.57). I januari 1990 uppdrog utbildningsdepartementet
åt en särskild sakkunnig att göra den av riksdagen beställda analysen.
Uppdraget har redovisats i rapporten Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
-- en
analys av lokalisering av högre utbildning i Stockholmsregionen (Ds 1990:55).
Rapporten har remissbehandlats.
Utbildningsministern redovisar nu för riksdagen sina överväganden kring ett
antal faktorer som enligt riksdagens beslut år 1989 och enligt
utredningsrapporten bör vägas in vid beslut om lokalisering. Det gäller den
inomregionala balansen, lokalfrågan, lokaliseringens betydelse för
rekryteringen, samspelet mellan olika utbildningsavsnitt samt frågan om samlad
lösning eller delning av HLS.
Utbildningsministern anser sammanfattningsvis att det är nödvändigt med
ändamålsenliga lokaler för att kunna erbjuda en effektiv lärarutbildning med
hög kvalitet. En ny samlad lokallösning bör tillgodose behovet av funktionella
lokaler i en akademisk miljö och placeringen bör vara så central och
lättillgänglig från regionens olika delar om möjligt. Den skall vidare vara
sådan att sambandet mellan de ämnesteoretiska och de pedagogiska delarna i
utbildningen underlättas och stimuleras. Även behovet av samarbete med de
konstnärliga högskolorna och idrottshögskolan måste beaktas. Vidare bör det
finnas expansionsmöjligheter.
Utbildningsministerns bedömning innebär att HLS bibehålls som självständig
högskoleenhet. Som ett alternativ till upprustning och utbyggnad vid Rålambshov
skall förutsättningarna prövas för en omlokalisering av högskolan till i första
hand Brunnsvikenområdet. Ett uppdrag bör ges till HLS och universitetet i
Stockholm att ta fram underlag för ett avtal om samverkan på olika områden.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen
anförts om HLS.
I sju motioner föreslås att HLS skall lokaliseras till Södertälje. Sex av
dessa har i huvudsak likartade motiveringar, nämligen motionerna 1990/91:Ub650
(fp, c, v), 1991/92:Ub20 (s), 1991/92:Ub41 (fp, c, v), 1991/92:Ub45 (s) yrkande
28 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 12. En lokalisering i Stockholm skulle
förmodligen innebära en fortsatt splittrad och provisorisk lokalsituation.
Regeringens aviserade åtgärder kommer att medföra en fortsatt utdragen
behandling av ärendet; motionärerna pekar på att Brunnsvikenområdet är mycket
känsligt ur kultur- och naturvårdssynpunkt. En flyttning till Södertälje bidrar
till en bättre inomregional balans sett ur lokaliseringspolitiska aspekter och
i Södertälje finns god beredskap för att omedelbart starta
projekteringsarbetet. Genom pågående utbyggnad av kommunikationerna kommer i
framtiden inte avståndet att spela någon avgörande roll för tillgängligheten.
Motionärerna framhåller även betydelsen av en lokalisering till Södertälje för
lärarrekryteringen i den södra länsdelen, som nu har den högsta andelen
outbildade lärare i länet. I motion 1990/91:Ub719 (v) yrkande 2 understryks att
det måste finnas nödvändiga expansionsmöjligheter för HLS och därför bör
huvuddelen av HLS lokaliseras till Södertälje (yrkande 3).
Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen har anförts om HLS och
delar sålunda utbildningsministerns bedömning såvitt gäller skälen för ett
fortsatt planeringsarbete med inriktning på placering i Stockholm av HLS. Mot
bakgrund av den nuvarande lokalsituationen för HLS anser utskottet att
planeringsarbetet måste bedrivas så skyndsamt som möjligt.
Utskottet föreslår sålunda att samtliga förevarande motionsyrkanden avslås av
riksdagen och att propositionen i nu berörd del läggs till handlingarna.
Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1991/92:T227 (fp) vari föreslås
att antalet högskoleplatser på Södertörn skall ökas kraftigt. Härigenom kan den
inomregionala balansen förbättras. Motionärerna begär ett uttalande av
riksdagen om lokalisering av högskoleutbildning på Södertörn.
Utskottet erinrar om att det ankommer på de enskilda högskoleenheterna att
avgöra olika utbildningars förläggning i regionen. Yrkandet bör därför avslås
av riksdagen.
Anslag och planeringsramar
Fortbildning
Under anslaget Fortbildning m.m. har de senaste åren betydande belopp
beräknats för särskilda åtgärder för att förbättra tillgången på lärare.
Innevarande budgetår uppgår anslagsposten för detta ändamål till 92250000
kr. I propositionen beräknas nu medel för detta ändamål i stället under
anslaget Utbildning för undervisningsyrken, till vilket utskottet återkommer i
det följande. Från förevarande anslag till anslaget Lokala och individuella
linjer samt fristående kurser har vidare överförts vissa medel för
skolledarhögskolan i Örebro. Anslaget till fortbildning har också minskats med
875000 kr. med hänsyn till de rationaliseringskrav som enligt
budgetdirektiven åligger all statlig verksamhet.
I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 41) behandlar
skolministern frågan hur ansvarsfrågan m.m. när det gäller dispositionen av
internationella medel för lärarfortbildning lämpligen bör lösas, sedan
fortbildningsnämnderna som varit knutna till universiteten och högskolan för
lärarutbildning i Stockholm avvecklats. Denna fråga togs upp av utskottet i
bet. 1990/91:UbU4 (rskr. 76). Skolministern ställer sig bakom ett förslag som
skolverket framfört i redovisningen av ett regeringsuppdrag, nämligen att
fortbildningsavdelningen vid universitetet i Uppsala skall få fortsätta att
ansvara för språkassistentverksamheten och viss fortbildning inom området
moderna språk när det gäller utbildning i utlandet. De medel som hittills
använts vid universitetet i Uppsala för viss internationell lärarfortbildning
samt språkassistentverksamhet m.m. har i förevarande proposition överförts från
anslaget Fortbildning till anslaget Utbildning för undervisningsyrken,
anslagsposten Universitetet i Uppsala.
I motionerna 1991/92:Ub243 (s) och 1991/92:Ub251 (fp, m, c, kds) yrkande 1
hävdas att denna modell har visat sig bl.a. alstra mycket höga
administrationskostnader och vara till hinder för en nödvändig regional
kompetensutveckling av språkundervisningen. De fyra nordligaste länen har
enligt motionärerna fått en mycket liten del av språkassistenternas insatser.
Motionärerna vill att varje universitet skall ges ansvar för fortbildningen i
de stora undervisningsspråken. Universitetet i Umeå har enligt motion
1991/92:Ub251 ett omfattande nätverk för internationella kontakter i bl.a.
Europa, varför nämnda universitet genom omfördelning bör tillföras ökade
resurser för fortbildning i språk och internationella frågor (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av motionerna betona att
fortbildningsavdelningens i Uppsala verksamhet och språkassistentorganisationen
naturligtvis inte får utesluta att insatser för språkutbildning också görs vid
andra universitet och högskolor. När det gäller kursverksamhet av
internationell karaktär med tyngdpunkt på moderna språk -- kurser som till
största delen är utlandsförlagda -- vill utskottet erinra om att syftet med
uppdraget till universitetet i Uppsala är att garantera likvärdiga möjligheter
till fortbildning av internationell karaktär oberoende av var i Sverige en
lärare arbetar. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att nu frångå
regeringens förslag -- baserat på ett uttalande av riksdagen förra året -- att
lägga ansvaret för viss internationell lärarfortbildning samt
språkassistentverksamheten på ett organ, nämligen universitetet i Uppsala.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall
till proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub243 och
1991/92:Ub251 till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 81379000 kr.
Utbildning för undervisningsyrken
De av riksdagen fastställda planeringsramarna för de allmänna
utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken omfattar
innevarande budgetår sammanlagt 9250 nybörjarplatser. Utöver dessa platser
har de senaste åren ett betydande antal ytterligare platser för reguljär
utbildning inom grundskollärarlinjen anordnats med medel som hittills beräknats
under anslaget Fortbildning för särskilda åtgärder för att förbättra tillgången
på lärare. Dessa platser, som alltså inte ingår i de av riksdagen fastställda
planeringsramarna för utbildningslinjerna, har fördelats av regeringen efter
behov och är inte att betrakta som permanent inrättad utbildning vid respektive
högskoleenhet. Medlen för särskilda åtgärder har även använts för att i andra
former än reguljär linjeutbildning utbilda lärare för grundskolan. Ett exempel
på sådan verksamhet är vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger
för undervisning i grundskolan.
Inför anslagsframställningarna till regeringen har UHÄ under senare år varje
gång gjort beräkningar av lärarbehovet och på grundval av dessa beräknat
behovet av platser i olika lärarutbildningar. UHÄ har använt underlag från SCB
(bl.a. befolkningsprognoser och uppgifter ur lärarregistret om lärartillgången)
och SÖ (bl.a. de s.k. septemberundersökningarna om behörighetssituationen och
olika specialanalyser kring vissa speciella lärarkategorier). Prognosarbetet
har fortlöpande samordnats i en prognosgrupp med företrädare för SÖ, SCB,
Svenska kommunförbundet och UHÄ.
Enligt UHÄ:s senaste beräkning (Reviderade beräkningar av lärarbehovet som
underlag för beslut om lärarutbildningens framtida dimensionering, UHÄ-rapport
1991:15) behövs följande förändringar av dimensioneringen av lärarutbildningen:
antalet platser för reguljär utbildning på grundskollärarlinjens inriktning
mot årskurserna 1--7 (inklusive platser finansierade med medel för särskilda
åtgärder) bör ligga kvar på nuvarande nivå, dvs. ca 2500 platser
de särskilda utbildningsinsatserna inom inriktningen mot årskurserna 1--7
främst i form av vidareutbildning av förskollärare, fritidspedagoger och
hemspråkslärare bör utökas med ytterligare 900 utbildningsplatser per år under
de kommande fyra budgetåren (totalt 3600 nya platser)
antalet platser på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9
(inklusive platser finansierade med medel för särskilda åtgärder) bör ökas
kraftigt till ca 3100 platser per år
antalet utbildningsplatser för lärare i teoretiska ämnen för gymnasieskolan
och vuxenutbildningen bör utökas från i dag ca 360 till ca 1800 per år
Enligt utbildningsministern (prop. s. 57) är det uppenbart att behovet av
lärare på låg- och mellanstadierna kommer att öka under de närmaste åren.
Behovet på längre sikt är enligt honom mera svårbedömbart. Den kraftiga
ökning av lärarbehovet som UHÄ förutser på längre sikt behöver analyseras
närmare innan ställning tas för en motsvarande ökning av resurserna till
högskolans lärarutbildningar. Såväl när det gäller avtappningen av
lärarutbildade till andra yrken som när det gäller födelsetalen gör
utbildningsministern en annan bedömning än UHÄ. Vidare är enligt honom
effekterna av den nya gymnasieskolan och av den nedsatta
undervisningsskyldigheten för vissa lärarkategorier svårbedömda i ett längre
perspektiv.
Regeringen föreslår att de reguljära planeringsramarna för
lärarutbildningarna utökas med 1450 budgetåret 1992/93. Därav avser
460 platser grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7. Dessa
har fördelats mellan flertalet av de högskoleenheter där linjen med denna
inriktning finns inrättad. Vidare avser 540 platser den föreslagna nya
praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för grundskolans
årskurser 4--9. Dessa platser förläggs enligt förslaget till samtliga
högskoleenheter där grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 finns
inrättad samt dessutom till högskolorna i Örebro och Växjö. För
praktisk-pedagogisk utbildning för gymnasielärare 40 poäng, som skall ersätta
nuvarande ämneslärarlinje 40 poäng, föreslås ytterligare 300 platser
fördelade på HLS samt universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och
Umeå. Slutligen föreslås sammanlagt 150 nya platser på bild-, musik- och
idrottslärarlinjerna. Regeringen räknar vidare med att de särskilda insatserna
för att förbättra tillgången på lärare kommer att behövas även i
fortsättningen. Enligt vad utskottet erfarit är regeringens förslag till
medelsanvisning för särskilda åtgärder tänkt att inrymma ca 750 tillfälliga
nybörjarplatser inom den reguljära grundskollärarlinjen, samt därutöver
insatser för att i olika andra former ge utbildning för lärarverksamhet i
grundskolan. I propositionen sägs att antagningen till utbildning för att bli
lärare i grundskolan beräknas kunna omfatta ca 5 300 personer budgetåret
1992/93. Då är enligt vad utskottet inhämtat både fullständig linjeutbildning
och olika former av andra särskilda åtgärder inräknade. Motsvarande antal
innevarande budgetår är enligt propositionen ca 4 600.
I motion 1991/92:Ub466 (s), som väcktes under allmänna motionstiden och
således innan proposition 1991/92:75 lades fram för riksdagen, framhålls
behovet av att etablera grundskollärar- och ämneslärarutbildning i Örebro.
Förutsättningarna vid högskolan är enligt motionärerna goda, inte minst med
hänsyn till att ettämnesutbildning av musiklärare och idrottslärare redan finns
där. Örebro län hör till dem där antalet obehöriga lärare i skolväsendet är
störst, och rekryteringssituationen försämras successivt.
Utskottet konstaterar att regeringen i förevarande proposition föreslår att
grundskollärarutbildning i form av den nya praktisk-pedagogiska utbildningen om
40 poäng för lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall etableras vid
högskolan i Örebro budgetåret 1992/93. Högskolans resurser i olika teoretiska
ämnen kan därigenom tas till vara för lärarutbildningen, som även kan innefatta
lärare i kombinationer av teoretiskt ämne och idrott eller musik. Motionärerna
är således till viss del tillgodosedda genom förslagen i propositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att regeringen även föreslagit
utökningar vid högskolan i Örebro av ettämnesutbildningen av musik- resp.
idrottslärare.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub466.
Som tidigare nämnts föreslår regeringen att planeringsramarna för
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 utökas med sammanlagt
460 platser.
För högskolan i Sundsvall--Härnösand föreslås i propositionen ingen
förändring av planeringsramen. En utökning av denna föreslås i motionerna
1991/92:Ub17 (s) yrkande 2, 1991/92:Ub24 (fp, m) yrkande 2, 1991/92:Ub29 (m)
samt 1991/92:Ub36 (c) yrkande 2. Samtliga påtalar att mellersta Norrland har
problem med rekryteringen av behöriga lärare till skolan och att högskolan i
Sundsvall--Härnösand framgångsrikt har prövat distansundervisning som medel att
förbättra rekryteringen till grundskollärarutbildningen. Enligt motionärerna
antogs 100 studerande till 60 erbjudna platser i distansundervisning på
grundskollärarlinjen våren 1992 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
Utskottet har inhämtat att högskolan i Sundsvall--Härnösand inte har fyllt
alla de platser inom grundskollärarlinjen, som högskolan tilldelats i den av
riksdagen fastställda planeringsramen. Däremot har den distansutbildning, som
anordnats med medel som regeringen tilldelat högskolan för särskilda åtgärder,
visat sig kunna dra till sig många sökande. Den 15 april 1992 har regeringen
beslutat att av de medel som i propositionen föreslagits anvisade för särskilda
åtgärder reservera medel bl.a. för 30 ytterligare nybörjarplatser budgetåret
1992/93 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand på grundskollärarlinjens
inriktning mot årskurserna 1--7. Samtidigt reserverade regeringen medel för
ytterligare utbildningsplatser vid universitetet i Umeå och högskolan i Luleå,
likaså inriktade på utbildning av lärare för grundskolan. Därmed har regeringen
strukit under betydelsen av att snarast förbättra lärarförsörjningen i
Norrland. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu öka
planeringsramen för grundskollärarlinjen vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
Riksdagen bör därför avslå motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 2, 1991/92:Ub24
yrkande 2, 1991/92:Ub29 samt 1991/92:Ub36 yrkande 2.
När man ökar antalet platser inom grundskollärarutbildningen i riket är det
enligt motion 1991/92:Ub33 (s) nödvändigt att i viss mån ta hänsyn till olika
regioners behov av lärarförsörjning samt rekrytering av studerande. Detta talar
enligt motionärerna för att grundskollärarlinjen med inriktning mot årskurserna
1--7 borde inrättas vid högskolan i Skövde. Denna högskola har enligt
motionärerna nu en alltför smal inriktning på utbildning för näringslivet.
Utskottet hänvisar till sitt konstaterande vid föregående riksmöte (bet.
1990/91:UbU12 s. 71) att stor försiktighet måste iakttas när det gäller
riksdagsbeslut om ökad spridning av grundskollärarutbildning utöver vad som
redan har beslutats. Vid högskolan i Skövde finns inte någon utbildningslinje
inom sektorn för undervisningsyrken inrättad, vilket enligt utskottets mening
ytterligare talar emot en etablering av grundskollärarlinjen där. Med det
anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub33.
Grundvuxlärarutbildning i form av en variant av grundskollärarlinjen bör
enligt motion 1991/92:Ub45 (s) fortfarande finnas lokaliserad till
universitetet i Linköping (yrkande 18). Riksdagen bör enligt motionärerna
fastställa en planeringsram på 24 platser för denna (yrkande 19).
Utskottet har i det föregående (s. 39) avstyrkt förslaget att bibehålla
grundvuxlärarutbildningen som en variant inom grundskollärarlinjen och har
anslutit sig till regeringens förslag att i stället inrätta en påbyggnadslinje
om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna. Denna skall
enligt propositionen förläggas till högskolan för lärarutbildning i Stockholm
samt universitetet i Linköping, som skall anordna påbyggnadslinjen med
användning av de resurser som frigörs vid avvecklingen av grundvuxvarianten på
grundskollärarlinjen där. Detta förutsätts ske utan att riksdagen fastställer
några planeringsramar för påbyggnadslinjen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion 1991/92:Ub45 yrkandena 18 och 19.
I anslutning till regeringens förslag om oförändrade planeringsramar för
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 har väckts elva
motioner. Under allmänna motionstiden väcktes dessutom två motioner som rör
dessa planeringsramar.
I motion 1991/92:Ub45 (s) avvisas, som tidigare nämnts, inrättandet av en
praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng för lärare i grundskolans årskurser
4--9. I stället föreslås i motionen (yrkande 6) att ytterligare 540 platser
inrättas på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9, fördelade på
följande sätt:
80 högskolan för lärarutbildning, Stockholm
50 universitetet i Uppsala
20 universitetet i Linköping
50 universitetet i Lund
60 högskolan i Växjö
80 universitetet i Göteborg
40 högskolan i Karlstad
60 högskolan i Örebro
40 universitetet i Umeå
60 högskolan i Luleå
Summa 540
Även i motion 1991/92:Ub51 (v) avstyrks, som tidigare nämnts, inrättande av
den nya praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för
årskurserna 4--9. Motionärerna menar att de medel som avses för
40-poängsutbildningen i stället skall användas dels för ökad dimensionering av
den reguljära lärarutbildningen, dels för behörighetskompletterande utbildning
så att fler studerande kan söka grundskollärarutbildningen (yrkande 11). Med
hänsyn till att närheten till utbildning verkar gynnsamt på rekryteringen
föreslås (yrkande 13) att grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9
skall inrättas vid högskolan i Luleå. Utbildningen vid högskolan i Karlstad bör
vidare enligt samma motion (yrkande 14) ökas med 60 platser. Motionärerna
hänvisar till att högskolan i Karlstad innevarande budgetår utöver
planeringsramen på 60 platser fått medel från anslagsposten till särskilda
åtgärder så att ytterligare 90 studerande kunnat tas in till denna utbildning.
Regeringens förslag innebär enligt motionärerna att högskolan i Karlstad skulle
vidkännas en reell minskning i förhållande till dagens volym.
Även i motionerna 1991/92:Ub19 (m) yrkande 1, 1991/92:Ub21 (s) yrkande 1 och
1991/92:Ub25 (c) yrkande 1 föreslås en ökning av planeringsramen för
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Karlstad
med 60 platser.
I motion 1991/92:Ub40 (c, fp) föreslås att grundskollärarutbildning inrättas
vid högskolan i Luleå antingen i form av grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9 eller i form av den föreslagna nya praktisk-pedagogiska
utbildningen 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9.
I motion 1991/92:Ub14 (s) föreslås inrättande vid högskolan i Falun--Borlänge
av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 (yrkande 1). Antalet
platser budgetåret 1992/93 bör vara 60 (yrkande 2) och högskolan i
Falun--Borlänge bör i examensordningen ges examinationsrätt för
grundskollärarlinjens båda inriktningar (årskurserna 1--7 resp. 4--9).
Inrättande av denna inriktning av grundskollärarlinjen vid högskolan i
Jönköping resp. vid högskolan i Växjö föreslås i motionerna 1991/92:Ub22 (s)
yrkande 1 resp. 1991/92:Ub437 (s) yrkande 1. Rekryteringen till linjens
inriktning mot årskurserna 1--7 har lyckats väl vid högskolan i Jönköping,
vilket enligt den förstnämnda motionen visar att högskolan är väl lämpad att
även anordna inriktningen mot årskurserna 4--9. Genom inrättande av bl.a.
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 skulle högskolan i Växjö
enligt den sistnämnda motionen på ett mera adekvat sätt kunna tjänstgöra som en
motor i regionens lokala skolutveckling.
Inrättande av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid
högskolan i Sundsvall--Härnösand föreslås i motionerna 1991/92:Ub17 (s) yrkande
1, 1991/92:Ub24 (fp, m) yrkande 1, 1991/92:Ub36 (c) yrkande 1 och 1991/92:Ub408
(s). Motionärerna hänvisar till den goda tillgången på forskarutbildade lärare
vid högskolan i Sundsvall--Härnösand och till att högskolan har god kompetens
inom de teknisk-naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga områdena samt att
det humanistiska området där befinner sig under uppbyggnad.
Utskottet ställer sig, som tidigare nämnts, bakom regeringens förslag att det
skall inrättas en praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng för lärare för
grundskolans årskurser 4--9. Mot den bakgrunden finner utskottet inte anledning
att föreslå några förändringar av de planeringsramar för budgetåret 1992/93 som
föreslås i propositionen när det gäller den befintliga grundskollärarlinjens
inriktning mot årskurserna 4--9, och som är desamma som innevarande budgetår.
Om en närmare analys av lärarbehovet på längre sikt visar att dimensioneringen
behöver ökas (jfr prop. s. 57) utgår utskottet från att högskolorna i Luleå och
Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som lokaliseringsorter för nytillkommande
platser. Som nämnts i det föregående inryms i det av regeringen föreslagna
anslagsbeloppet ytterligare särskilda åtgärder under nästa budgetår för att öka
lärartillgången. Av de föreslagna medlen för särskilda åtgärder nästa budgetår
har regeringen den 15 april 1992 beslutat reservera medel för 120 ytterligare
nybörjarplatser vid universitetet i Umeå på grundskollärarlinjens inriktning
mot årskurserna 4--9. Platserna föreslås inriktade mot Norrlands inland. Extra
platser inom den nu aktuella utbildningslinjen kommer alltså att tilldelas av
regeringen även nästa budgetår. Jämförelsen som görs i vissa motioner mellan
det sammanlagda antalet platser innevarande budgetår (planeringsram + särskilda
åtgärder) med de föreslagna planeringsramarna för nästa budgetår är
missvisande, eftersom det sammanlagda antalet platser vid olika högskoleenheter
nästa budgetår inte står klart förrän regeringen fördelat medlen för särskilda
åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om behovet på längre sikt är det enligt
utskottets uppfattning motiverat att en relativt stort antal platser fördelas
på det sättet och således inte etableras permanent.
Men hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ub17 yrkande 1,
1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1,
1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1,
1991/92:Ub40 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub51 yrkandena 11 i
denna del samt 13 och 14, 1991/92:Ub408 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del
och fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som
förordats i proposition 1991/92:75.
Enligt motionerna 1991/92:Ub27 (s) och 1991/92:Ub50 (v) bör
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 inrättas vid högskolan
i Gävle--Sandviken budgetåret 1993/94. Förslaget motiveras med behovet i
Gävleborgs län av nyrekrytering av lärare för dessa årskurser och av att goda
erfarenheter finns av nuvarande utbildning för årskurserna 1--7. Lärarresurser
finns enligt motionärerna redan i stor utsträckning.
Utskottet anser inte att regeringens prövning av dimensioneringen och
lokaliseringen av den grundläggande högskoleutbildningen för nästa treårsperiod
bör föregripas. Därtill kommer att beredningsarbete pågår i regeringskansliet
med utgångspunkt bl.a. i det tidigare för riksdagen redovisade
ställningstagandet att från den 1 juli 1993 avveckla högskolans allmänna
utbildningslinjer. Riksdagen har ännu inte förelagts förslag om hur
studieorganisationen i så fall skall regleras och inte heller hur riksdagens
och regeringens styrning av utbildningsutbudet skall utformas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna
1991/92:Ub27 och 1991/92:Ub50, båda i denna del.
För den nya praktiskt-pedagogiska utbildningen för lärare för grundskolans
årskurser 4--9 föreslås i propositionen en planeringsram för budgetåret
1992/93 på 540 platser. Dessa är fördelade på HLS, universiteten i Uppsala,
Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt högskolorna i Karlstad, Örebro och
Växjö. Vid högskolorna i Örebro och Växjö finns för närvarande inte
grundskollärarlinje med inriktning mot årskurserna 4--9.
I motionerna 1991/92:Ub45 (s) yrkande 5 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 11
avstyrks regeringens förslag. I den förstnämnda motionen föreslås som tidigare
nämnts i stället en sammanlagt lika stor utökning av planeringsramen för
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9. Enligt den sistnämnda
motionen bör de medel som regeringen beräknat för den nya 40-poängslinjen i
stället användas för ökad dimensionering av den reguljära grundskollärarlinjen
samt för kompletterande utbildning. Som tidigare anförts föreslås i motion
1991/92:Ub40 att lärarutbildning för årskurserna 4--9 inrättas vid högskolan i
Luleå antingen i form av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9
eller i form av den nya praktisk-pedagogiska utbildningen 40 poäng för lärare
för nämnda årskurser.
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra följande.
Som i det föregående anförts har regeringen beslutat satsa medel för
särskilda åtgärder för att budgetåret 1992/93 tillfälligt utöka antalet
nybörjarplatser på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid
universitetet i Umeå. De nya platserna föreslås inriktade på Norrlands inland.
Utskottet utgår från att denna åtgärd kommer att bidra till att underlätta
lärarförsörjningen i nämnda del av landet när utbildningen genomförts, dvs. om
ca fyra och ett halvt år. Problemen kan emellertid bedömas vara av längre
varaktighet. En fast etablering av lärarutbildning vid högskolan i Luleå för
grundskolans årskurser 4--9 är därför enligt utskottets mening motiverad. Genom
att budgetåret 1992/93 där inrätta den nya praktisk-pedagogiska utbildningen 40
poäng för lärare för nämnda årskurser kan man mer permanent förse övre Norrland
med ett årligt tillskott av utbildade lärare för årskurserna 4--9. Åtgärden
börjar få effekt redan om ett år. Genom det utbud av fristående kurser som
funnits och finns vid högskolan i Luleå och vid universitetet i Umeå, i stor
omfattning i form av distansutbildning, bör det enligt utskottets bedömning
både nu och framgent vara möjligt att till den praktisk-pedagogiska
utbildningen 40 poäng vid högskolan i Luleå rekrytera studerande med den
ämnesutbildning som behövs. Utskottet utgår från att universitetet i Umeå vid
sin planering av fristående kurser i form av exempelvis distansutbildning
samverkar med högskolan i Luleå så att rekryteringsunderlaget säkras.
Utskottet föreslår alltså att praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för
lärare för årskurserna 4--9 inrättas den 1 juli 1992 vid högskolan i Luleå med
en planeringsram på 30 platser. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens
förslag. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av proposition
1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40 i denna del och med avslag på motionerna
1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del
fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad utskottet
förordat.
En grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 speciellt i
naturvetenskap kan enligt motion 1991/92:Ub35 (c) komma till stånd genom
samverkan mellan högskolan i Kalmar och högskolan i Växjö. Högskolan i
Kalmar har enligt motionärerna byggt upp en mycket hög vetenskaplig kompetens
när det gäller miljöområdet. De anser att insatser för att förbättra
rekryteringen av lärarstuderande med inriktning mot matematik och
naturvetenskap bör särskilt beaktas när regeringen beslutar om disponering av
medlen för särskilda åtgärder.
Utskottet konstaterar att motionärernas synpunkter på användningen av medlen
för särskilda åtgärder helt överensstämmer med vad som anförts i propositionen.
I det föregående har utskottet tillstyrkt regeringens förslag att
praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för grundskolans årskurser
4--9 skall inrättas vid högskolan i Växjö. Därigenom skapas enligt utskottets
uppfattning möjlighet för studerande att utbilda sig till lärare genom
ämnesstudier vid högskolan i Kalmar och praktisk-pedagogisk utbildning vid
högskolan i Växjö. Syftet med motion 1991/92:Ub35 kan därför anses vara
tillgodosett, varför den bör avslås av riksdagen.
När det gäller förskollärar- och fritidspedagoglinjerna föreslås i
propositionen ingen förändring av planeringsramarna. Innevarande år har
utöver de platser som angivits i planeringsramarna för skilda högskoleenheter
funnits 96 platser i 50-poängsutbildning på fritidspedagoglinjen och 520
platser i 50-poängsutbildning på förskollärarlinjen. Dessa har fördelats av
UHÄ. I propositionen föreslås att dessa platser nästa budgetår skall fördelas
av regeringen i mån av behov.
Vid högskolan i Trollhättan--Uddevalla finns förskollärarlinjen med 60
nybörjarplatser. I motionerna 1991/92:Ub23 (s), 1991/92:Ub43 (c) och
1991/92:Ub499 (m, fp, c, kds) föreslås att även fritidspedagoglinjen inrättas
där med 30 nybörjarplatser. Enligt samtliga motionärer är volymen 60 platser på
förskollärarlinjen för liten för att utgöra en god bas för utbildningen vid
högskolan i Trollhättan--Uddevalla. I motion 1991/92:Ub499 nämns en ökning av
planeringsramen för förskollärarlinjen som ett alternativ till inrättande av
fritidspedagoglinjen. Enligt de båda övriga motionärerna behövs såväl
inrättande av fritidspedagoglinjen som utökning av förskollärarlinjen.
Behovet av en 100-poängsutbildning av förskollärare i Helsingborg påtalas i
motion 1991/92:Ub493 (s). Enligt motionärerna har 50-poängsutbildning startats
där och fått många sökande, men personalbehovet inom barnomsorgen är så stort
att 100-poängsutbildning bör lokaliseras till Helsingborg. Till sådan
utbildning lokaliserad till Malmö (universitetet i Lund) söker sig nämligen
alltför få sökande från den nordvästskånska regionen.
Utskottet har inhämtat att högskolan i Trollhättan--Uddevalla innevarande
budgetår har tilldelats platser för 50-poängsutbildning inom den ram som UHÄ
fördelat. I mån av behov kommer så att kunna ske även nästa år genom beslut av
regeringen. Utskottet erinrar om att det ankommer på respektive högskoleenhet
att besluta om vart utbildning som högskoleenheten har ansvar för skall
förläggas (jfr 1989/90:UbU18 s. 13 f.). Regeringens förslag till
planeringsramar är enligt utskottets mening väl avvägt, varför riksdagen bör
avslå motionerna 1991/92:Ub23, 1991/92:Ub43, 1991/92:Ub493 och 1991/92:Ub499.
Innevarande budgetår omfattar planeringsramarna för
idrottslärarlinjen 105 nybörjarplatser vid högskolan för lärarutbildning
i Stockholm och högskolan i Örebro. Av platserna i Stockholm avser 45 den
variant inom idrottslärarlinjen som avser specialidrottslärarutbildning. I
proposition 1990/91:100, där förslaget om inrättande av idrottshögskolan i
Stockholm lades fram för riksdagen, redovisades att den särskilde utredare som
förberedde högskolans inrättande föreslagit att denna variant skulle avvecklas
och platserna i stället användas för utveckling av nya linjer och kurser för
idrottsområdet (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 115). Den särskilde utredaren
föreslog att medlen skulle överföras till anslaget Lokala och individuella
linjer samt fristående kurser (SOU 1990:3 En idrottshögskola i Stockholm, s.
87). I förevarande proposition har dessa platser förts bort ur planeringsramen.
De berörda medlen har emellertid i propositionen beräknats under anslaget
Utbildning för undervisningsyrken, dock med avsikt att de skall användas för
nyss nämnda utbildningsändamål. Utöver denna förändring har planeringsramarna i
förevarande proposition ändrats genom tillägg av 48 nybörjarplatser vid
idrottshögskolan i Stockholm och 24 vid högskolan i Örebro.
Den ökade dimensioneringen av idrottslärarlinjen välkomnas i motionerna
1991/92:Ub47 (fp, m, c, kds) och 1991/92:Ub49 (s). Motionärerna vill dock att
linjen ges ökad geografisk spridning. De föreslår att linjen inrättas vid
universitetet i Umeå och att 24 nybörjarplatser omdisponeras från
idrottshögskolan i Stockholm och högskolan i Örebro. Motionärerna anser att
detta är nödvändigt för att trygga försörjningen i Norrland med personal med
idrottsinriktad högskoleutbildning. De pekar också på det faktum att det vid
universitetet i Umeå finns två professurer med inriktning mot idrottsområdet,
en i idrottsmedicin och en i idrottspedagogik, samt på att universitetet
förfogar över utomordentliga lokaler för idrottsundervisning.
Utskottet, som inte finner anledning att göra någon annan bedömning än
regeringen, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub47 och
1991/92:Ub49 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med
vad som förordats i proposition 1991/92:75.
Platser för idrottslärarutbildning bör enligt motion 1991/92:Ub44 (s)
föras över från universitetet i Uppsala och högskolan i Karlstad till
högskolan i Örebro. Motionären påtalar att ämnesutbildningen i idrott inom
grundskollärarlinjen vid universitetet i Uppsala och högskolan i Karlstad
anordnas vid högskolan i Örebro, medan universitetet i Uppsala resp. högskolan
i Karlstad disponerar resurserna. Han anser att denna anordning motverkar det
glädjande trendbrott som utökningen av idrottslärarlinjen vid högskolan i
Örebro utgör, och att det är principiellt tveksamt att en högskola kan styra
utbudet vid en annan.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
När grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 inrättades angavs
att den vid universitetet i Uppsala bl.a. skulle omfatta specialiseringen mot
idrott + annat ämne (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 271, bet. UbU25, rskr. 333),
som skulle anordnas i samverkan med högskolan i Örebro. Den
grundskollärarutbildning som anordnas vid högskolan i Karlstad med idrott +
annat ämne har kommit till stånd genom medlen för särskilda åtgärder och är
således inte permanent inrättad. Det finns enligt utskottets mening inte
anledning att frångå den grundläggande principen att den högskoleenhet som har
ansvar för en utbildningslinje också tilldelas de resurser som avser linjen.
Den högskoleenheten bör fortsatt ansvara för att medlen fördelas mellan
medverkande institutioner på för utbildningsresultatet bästa sätt. Utskottet
föreslår därför att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub44.
Musiklärarlinjen anordnas dels vid musikhögskolan i Stockholm, dels vid
universiteten i Lund och Göteborg samt högskolorna i Örebro och Luleå, dels
också vid Ingesunds Musikhögskola, som är belägen i Arvika och drivs av
Värmlands läns landsting. Den sistnämnda utbildningen finansieras med
statsbidrag enligt ett avtal ingånget år 1978 mellan staten och Värmlands läns
landstingskommun. Statsbidraget utgår numera från anslaget Bidrag till kommunal
högskoleutbildning m.m.
I propositionen föreslås en utökning av planeringsramen för musiklärarlinjen
med 10 platser vid var och en av de fem statliga högskoleenheterna. I
motionerna 1991/92:Ub31 (m, fp, c, kds) och 1991/92:Ub52 (v) hävdas att även
musiklärarutbildningen i Arvika bör få del av den ökning som föreslås i
propositionen. Enligt den sistnämnda motionen bör Ingesunds musikhögskola
tilldelas ytterligare 10 nybörjarplatser.
Utskottet har erfarit att kostnaden per årsstudieplats för musiklärarlinjen i
Arvika är väsentligt högre än vid de statliga högskoleenheterna. Statens
åtagande när det gäller musiklärarlinjen i Arvika är bundet genom ett avtal.
Med tillämpning av avtalet har statens kostnader för lokalerna i Arvika blivit
oproportionerligt höga. Enligt vad utskottet vidare inhämtat finns det utrymme
för att utan ökning av de totala lokalkostnaderna ta in ytterligare 10
studerande på musiklärarlinjen i Arvika. Utskottet anser att regeringen bör var
oförhindrad att medge en utökning av platsantalet på musiklärarutbildningen i
Arvika, om det kan ske inom ramen för de medel som finns till regeringens
disposition under de anslag som riksdagen anvisat. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub31 och 1991/92:Ub52 som sin
mening ge regeringen till känna.
Den nuvarande ämneslärarlinjen 40 poäng föreslås i propositionen avvecklas
den 1 juli 1992 samt ersättas av gymnasielärarlinjen 40 poäng.
Planeringsramarna för denna föreslås omfatta 450 platser, dvs. 300 fler
platser än den avvecklade ämneslärarlinjen 40 poäng. Den nya linjen föreslås
liksom den gamla inrättad vid HLS och universiteten i Uppsala, Linköping, Lund,
Göteborg och Umeå.
Inrättande av denna linje även vid högskolan i Karlstad föreslås i motionerna
1991/92:Ub51 (v) yrkande 14, 1991/92:Ub19 (m) yrkande 3, 1991/92:Ub21 (s)
yrkande 2 och 1991/92:Ub25 (c) yrkande 3. Motionärerna pekar på att
utbildningen lätt kan organiseras vid högskolan i Karlstad, som har lärar- och
forskningskompetens samt många erfarna praktikhandledare. Högskolan har ett
stort och djupt utbud av kurser för den grundläggande ämneslärarutbildningen
och erfarenhet av lärarutbildning för gymnasieskolan genom industri- och
hantverkslärarlinjen och vårdlärarlinjen, som av universitetet i Göteborg har
lokaliserats till Karlstad. I motion 1991/92:Ub437 (s) yrkande 3 föreslås att
bl.a. gymnasielärarutbildning inrättas vid högskolan i Växjö. En sådan
utbildning skulle enligt motionärerna kunna tjänstgöra som en motor i den
regionala skolutvecklingen.
Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå regeringens förslag och
föreslår därför att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 3,
1991/92:Ub21 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 3, 1991/92:Ub51 yrkande 14 i denna
del samt 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för
budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75.
I motion 1991/92:Ub406 (s), som väcktes under allmänna motionstiden och
således innan proposition 1991/92:75 lades fram för riksdagen, föreslås ändrad
lokalisering av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen för
hörselskadade och döva. Denna utbildning, som visat sig ha stora
rekryteringsproblem, bör enligt motionärerna decentraliseras från Stockholm
till Örebro. Genom sin specialskola för döva och hörselskadade barn
(Birgittaskolan), riksgymnasierna för döva och hörselskadade och en mängd
komplementära resurser på döv- och hörselområdet är Örebro den kommun i landet
som har den ojämförligt största kompetensen för de döva barnens behov och stor
potential för att rekrytera kompetenta lärare till högskolan. Motionärerna vill
också att en påbyggnadsutbildning om 40 poäng skall kunna ges i direkt
anslutning till och i integrerad form med grundskollärarutbildningen för
studerande som vill utbilda sig till speciallärare för döva och hörselskadade
barn.
Utskottet noterar att regeringen i proposition 1991/92:75 givit uttryck för i
stort sett samma uppfattning om hur rekryteringen till speciallärarutbildning
för döva och hörselskadade skall kunna förbättras. Där sägs bl.a. att en
försöksvis lokalisering av den specialpedagogiska utbildningslinjen till
högskolan i Örebro bör övervägas. Vidare aviseras ett uppdrag till
universitetet i Stockholm, HLS och högskolan i Örebro att i samråd utreda
lärarutbildningen för döva och hörselskadade. I avvaktan på ett sådant uppdrag
anser utbildningsministern vidare att möjligheter bör öppnas för döva,
hörselskadade och hörande att få vissa delar av den specialpedagogiska
utbildningen redan medan de genomgår den grundläggande lärarutbildningen.
Motionärernas önskemål förefaller därmed i stort sett bli tillgodosedda. Mot
den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub406.
Mot regeringens förslag till planeringsramar i övrigt har utskottet inga
invändningar, varför utskottet föreslår att riksdagen fastställer
planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i
proposition 1991/92:75.
Ett överförande till högskolan av trafiklärarutbildningen, som för
närvarande anordnas som påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan, föreslås i
motion 1991/92:Ub16 (s) yrkande 1. Enligt motionärerna bör examensbenämningen
för en sådan högskoleutbildning vara trafiklärarexamen (yrkande 2) och den bör
etableras vid HLS samt högskolorna i Falun--Borlänge och Kristianstad (yrkande
3), vilka därvid bör tillföras resurser för utbildningen (yrkande 4).
Motionärerna hänvisar till upprepade framställningar från trafiksäkerhetsverket
(TSV) och till ett förslag från UHÄ i september 1991, föranlett av ett uppdrag
från regeringen att i samråd med TSV överväga ett överförande av utbildningen
till högskolan.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Frågan om att överföra utbildningen av trafiklärare till högskolan
aktualiserades redan 1979 av trafiksäkerhetsutredningen i betänkandet (Ds K
1979:11) Trafikant- och förarutbildningen. Där föreslogs också att
trafikantutbildning, motsvarande den teoretiska delen av
körkortsutbildningen, skulle bli obligatorisk i gymnasieskolan. Regeringen
avvisade det sistnämnda i proposition 1981/82:81 och ansåg det därför inte då
motiverat att vidta så omfattande förändringar i trafiklärarutbildningen som en
omläggning till högskoleutbildning skulle innebära. Den år 1989 tillkallade
kommittén (K 1989:03) KÖRKORT 2000 framförde i sitt slutbetänkande i maj 1991
Säkrare förare (SOU 1991:39) ett nytt förslag om trafikantutbildning i
gymnasieskolan, inte obligatorisk men innefattande såväl teori som praktiska
körövningar. Trafikantutbildningen tänktes av kommittén pågå under hela
gymnasietiden, vilket skulle åstadkomma en ökad säkerhet i observationsrutiner
och informationsinhämtning hos den nye föraren liksom ett mer avspänt
förhållningssätt i trafiken genom den mer omfattande körträningen jämfört med
nuvarande utbildning i trafikskola. En proposition om det framtida
trafiksäkerhetsarbetet, på grundval bl.a. av nämnda kommittébetänkande,
planeras enligt vad utskottet inhämtat bli framlagd i juni innevarande år.
I förevarande proposition behandlas lärarutbildningar för skolväsendet och
barnomsorgen. Utskottet noterar att regeringen inte har tagit upp UHÄ:s förslag
om att överföra trafiklärarutbildningen till högskolan. Det finns enligt
utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra någon annan bedömning
än regeringen gjort, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
1991/92:Ub16.
Medlen för särskilda åtgärder för att öka tillgången på lärare bör enligt
motionerna 1991/92:Ub19 (m) yrkande 2, 1991/92:Ub25 (c) yrkande 2 och
1991/92:Ub51 (v) yrkande 15 bl.a. användas för att inrätta fler platser i
reguljär utbildning vid högskolan i Karlstad av grundskollärare för såväl
årskurserna 1--7 som 4--9. I motionerna 1991/92:Ub27 (s) och 1991/92:Ub50 (v)
föreslås att högskolan i Gävle--Sandviken för budgetåret 1992/93 skall
tilldelas medel från anslagsposten för särskilda åtgärder, för att utveckla
kursplaner som en förberedelse för inrättande där budgetåret 1993/94 av
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9.
Högskolorna har de senaste åren genom särskilda regeringsbeslut disponerat
medel från anslagsposten för särskilda åtgärder för att kunna erbjuda
oexaminerade lärare lärarutbildning. Det är enligt motion 1991/92:Ub45 (s)
yrkande 12 synnerligen angeläget att denna utbildning kan fortsätta i den
omfattningen att det tillgodoser ett behov och det finns rekryteringsunderlag.
I den akuta bristsituationen och med den osäkerhet som råder om lärarbehovet
på längre sikt är det enligt utskottets mening värdefullt att regeringen
disponerar ett betydande utrymme för särskilda åtgärder av tillfällig karaktär.
Det ligger i sakens natur att riksdagen inte skall låsa användningen till viss
utbildning av viss omfattning eller vid viss högskoleenhet. Motionerna
1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub 25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del,
1991/92:Ub50 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 15 bör därför avslås av
riksdagen. Utskottet noterar att utbildning av oexaminerade lärare i
propositionen (s. 61) nämns som det som medlen för särskilda åtgärder i första
hand skall användas till. Det tillkännagivande som begärs i motion 1991/92:Ub45
yrkande 12 är därför inte behövligt. Riksdagen bör således avslå yrkandet.
Genom planeringsramarna fastställer riksdagen dimensioneringen av
lärarutbildningen. I den mån medlen för särskilda åtgärder för att förbättra
lärartillgången bedöms behöva användas för extra platser i reguljär
lärarutbildning behövs enligt propositionen ett bemyndigande för
regeringen att öka dimensioneringen av denna.
Motsvarande bemyndigande gavs vid föregående riksmöte när det gäller
grundskollärarlinjen (prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU12, rskr. 355).
Utskottet tillstyrker att riksdagen ger regeringen det nu begärda bemyndigandet
att vid behov öka dimensioneringen av lärarutbildningen.
I propositionen beräknas anslagsbeloppet under Utbildning för
undervisningsyrken till 1278667000 kr. Medel för särskilda åtgärder för
att förbättra lärartillgången, som tidigare beräknats under anslaget
Fortbildning, har nu beräknats under förevarande anslag. Därvid har de medel
som avser fullföljande av tidigare påbörjade särskilda åtgärder beräknats under
anslagsposterna för resp. högskoleenheter. Utbildningsministern beräknar vidare
att 43900000 kr. skall reserveras för nya särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången, för utbildning av oexaminerade lärare, olika
vidareutbildningsinsatser samt för projekt i syfte att stärka samverkan mellan
skola och högskola. Under förevarande anslag föreslås också 422 000 kr. anvisas
för den skolledarfortbildning som bedrivs vid högskolan i Örebro, utöver det
belopp som anvisats under anslaget Lokala och individuella linjer samt
fristående kurser (jfr prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU14, rskr. 242). Vidare
föreslås under förevarande anslag medel (5500000 kr.) för den samordning av
lärarfortbildning av internationell karaktär och språkassistentverksamhet m.m.
för vilken universitetet i Uppsala föreslås få ansvaret.
Utskottet, som inte har något att erinra mot medelsberäkningen, föreslår att
riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 till Utbildning för
undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
1278667000 kr.
Lantmäteriutbildning m.m.
Den dåvarande regeringen beslutade i augusti 1991 om en utredning om behovet
av utbildning inom lantmäteriområdet. Utredningen har överlämnat ett
delbetänkande, Lantmäteriutbildningar i Luleå och Lund (SOU 1991:96).
På grundval av utredningens förslag föreslår nu regeringen att
lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildningen lokaliseras till universitetet
i Lund fr.o.m. den 1 juli 1992 med 30 nybörjarplatser.
Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av civilingenjörer med
lantmäteriutbildning. Med hänsyn till att behovet och svårigheterna att
rekrytera lantmätare är störst i de västra och södra delarna av landet
tillstyrker utskottet förslaget om etablering av en lantmäterilinje vid
universitetet i Lund med 30 platser fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Mot bakgrund av vad utskottet just anfört om lantmäteriutbildning i Lund bör
riksdagen med ändring av sitt beslut tidigare i vår (prop. 1991/92:100 bil.9,
bet. UbU14, rskr. 242) öka planeringsramarna under anslaget D8. Utbildning
för tekniska yrken i enlighet med vad utskottet förordat. Vidare bör riksdagen
under samma anslag för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag som är
1500000kr. högre än vad riksdagen beslutade vid samma tillfälle, eller
sammanlagt 1625318000kr.
Med hänvisning till vad utskottet i detta betänkande har förordat om nya
utbildningsplatser i högskolan bör anslaget G1. Inredning och utrustning av
lokaler vid högskoleenheter m.m. räknas upp med sammanlagt 14,6 milj.kr. i
förhållande till riksdagens beslut tidigare i vår (prop.1991/92:100 bil.9,
bet. UbU16, rskr.240). Sammanlagt bör riksdagen för budgetåret 1992/93
sålunda anvisa ett reservationsanslag om 872600000kr.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3, 1991/92:Ub45
yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14, 1991/92:Ub527 i denna del och
1991/92:Ub810 yrkande 5,
res. 1 (s)
2. beträffande skolans värdemässiga grund
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub51 yrkande 1,
4. beträffande krav på lärarutbildningen
att riksdagen dels med bifall till proposition 1991/92:75 godkänner i
propositionen förordade riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör ställas på
den som skall utöva läraryrket, dels avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkande
5 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna
del samt 1991/92:Ub527 i denna del,
res. 3 (s)
5. beträffande examensbeskrivningar och examinationsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub14 yrkande 3 och 1991/92:Ub51
yrkande 6,
men. (v) - delvis
6. beträffande tillgodoräknanderegler
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 7 och 1991/92:Ub51
yrkande 4,
8. beträffande principer för lärarcertifikat
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 8, 1991/92:Ub45
yrkande 14, 1991/92:Ub51 yrkande 7 och 1991/92:Ub527 i denna del lägger
proposition 1991/92:75 i denna del till handlingarna,
res. 5 (s)
9. beträffande ämnet engelska i grundskollärarutbildningen med inriktning
mot årskurserna 1--7
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 4,
10. beträffande förlängning av grundskollärarutbildningen med inriktning
mot årskurserna 1--7
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub51 yrkande 5,
men. (v) - delvis
11. beträffande vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till
grundskollärare
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub22 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub45
yrkande 10 och 1991/92:Ub429,
res. 6 (s)
12. beträffande en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av
lärare med inriktning på årskurserna 4--9
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på
motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45
yrkande 5 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del godkänner vad i
proposition 1991/92:75 anförts om inrättandet av en ny allmän utbildningslinje
om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 i
grundskolan,
res. 7 (s) - villk. 3
13. beträffande rekrytering m.m. av lärare i slöjd, barnkunskap och
hemkunskap
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 8,
14. beträffande utbildning av lärare i praktisk-estetiska ämnen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 9,
15. beträffande vidareutbildning av hemspråkslärare till grundskollärare
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 11,
men. (v) - delvis
16. beträffande lärarförsörjning m.m. vid små skolor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 7 och 1991/92:Ub54 i
denna del,
res. 8 (s)
17. beträffande ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av
gymnasielärare, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 godkänner vad i
propositionen anförts om inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40
poäng för utbildning av gymnasielärare och avvecklingen av nuvarande
ämneslärarlinje om 40 poäng,
18. beträffande vårdlärarutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del,
1991/92:Ub32, 1991/92:Ub37, 1991/92:Ub42, 1991/92:Ub45 yrkande 15, 1991/92:Ub48
och 1991/92:Ub53,
19. beträffande distansutbildning inom områdena vård och naturbruk
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub28 yrkande 2,
20. beträffande utbildning av gymnasielärare i jordbruk, skogsbruk och
trädgårdsskötsel
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del och yrkande 3,
21. beträffande påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande
utbildning av vuxna, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på
motionerna 1991/92:Ub34 yrkande 2, 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21, och 22
samt 1991/92:Ub54 i denna del godkänner vad i propositionen anförts om
inrättandet av en påbyggnadsutbildning om 20 poäng för lärare för grundläggande
utbildning av vuxna och avvecklingen av grundskollärarlinjens variant för
utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna,
res. 9 (s)
22. beträffande åtgärder vad gäller den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub45 yrkandena 23, 24, 25 och
26, 1991/92:Ub54 i denna del, 1991/92:Ub431 och 1991/92:Ub539 lägger
proposition 1991/92:75 i denna del till handlingarna,
res. 10 (s)
23. beträffande studie- och yrkesorientering m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub206,
24. beträffande förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen
m.m. samt vad i propositionen anförts om barn- och ungdomspedagogiska
utbildningar
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45 yrkande 13
och 1991/92:Ub405 lägger proposition 1991/92:75 i denna till handlingarna,
res. 11 (s)
25. beträffande folkhögskollärarutbildningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub18 yrkande 2, 1991/92:Ub34
yrkande 1, 1991/92:Ub38, 1991/92:Ub45 yrkande 16, 1991/92:Ub46 och 1991/92:Ub51
yrkande 10 samt med anledning av motion 1991/92:Ub18 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. beträffande fortbildning av lärare
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub51 yrkande 8 lägger proposition
1991/92:75 i denna del till handlingarna,
men. (v) - delvis
27. beträffande fortbildning i vissa ämnen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub202, 1991/92:Ub207, 1991/92:Ub256,
1991/92:Ub808 yrkande 2 och 1991/92:K424 yrkande 3,
28. beträffande undervisning om alkohol, narkotika, m.m. och dyslexi i
lärarutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub26 och 1991/92:Ub425 yrkande 1,
29. beträffande rektorsutbildning
att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:75 anförts om statlig
rektorsutbildning samt avslår motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 27, 1991/92:Ub51
yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del,
res. 12 (s)
men. (v) - delvis
30. beträffande lokalisering m.m. av rektorsutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub15,
31. beträffande forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkandena 29 och 30,
res. 13 (s)
32. beträffande högskolan för lärarutbildning i Stockholm
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub650, 1990/91:Ub719 yrkandena
2 och 3, 1991/92:Ub20, 1991/92:Ub41, 1991/92:Ub45 yrkande 28 och 1991/92:Ub51
yrkande 12 lägger proposition 1991/92:75 till handlingarna,
res. 14 (s)
33. beträffande högskoleutbildning på Södertörn
att riksdagen avslår motion 1991/92:T227 yrkande 4,
34. beträffande anslagsbeloppet under Fortbildning m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på
motionerna 1991/92:Ub243 och 1991/92:Ub251 till Fortbildning m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 81379000 kr.,
35. beträffande inrättande av grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen vid
högskolan i Örebro
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub466,
36. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 1--7
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 2, 1991/92:Ub24
yrkande 2, 1991/92:Ub29, 1991/92:Ub33, 1991/92:Ub36 yrkande 2 och 1991/92:Ub45
yrkandena 18 och 19 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i
enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
res. 15 (s) - villk. 9
37. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2,
1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1,
1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1,
1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 6,
1991/92:Ub51 yrkandena 11 i denna del samt 13 och 14 i denna del, 1991/92:Ub408
och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för
budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
res. 16 (s)
men. (v) - delvis
38. beträffande inrättande av grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9 vid högskolan i Gävle--Sandviken budgetåret 1993/94
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub27 och 1991/92:Ub50, båda i denna
del,
men. (v) - delvis
39. beträffande planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng
för lärare för årskurserna 4--9
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40
i denna del och med avslag på motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och
1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret
1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat,
res. 17 (s) - villk. res. 16
men. (v) - delvis
40. beträffande samarbete mellan högskolorna i Kalmar och Växjö i
grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9
i naturvetenskapliga ämnen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub35,
41. beträffande planeringsramar för förskollärar- och
fritidspedagoglinjerna
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub23, 1991/92:Ub43,
1991/92:Ub493 och 1991/92:Ub499 fastställer planeringsramar för budgetåret
1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
42. beträffande planeringsramar för idrottslärarlinjen
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub47 och 1991/92:Ub49
fastställer planeringsramar i enlighet med vad som förordats i proposition
1991/92:75,
43. beträffande överföring av platser för idrottslärarutbildning till
högskolan i Örebro
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub44,
44. beträffande musiklärarutbildning i Arvika
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub31 och 1991/92:Ub52 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. beträffande planeringsramar för gymnasielärarlinjen 40 poäng
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 3, 1991/92:Ub21
yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 3, 1991/92:Ub51 yrkande 14 i denna del samt
1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret
1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
46. beträffande lokalisering av den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen för hörselskadade och döva
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub406,
47. beträffande planeringsramar i övrigt
att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet
med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
48. beträffande trafiklärarutbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub16,
49. beträffande användningen av medel för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande
2, 1991/92:Ub27 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 12, 1991/92:Ub50 i denna
del och 1991/92:Ub51 yrkande 15,
res. 18 (s)
men. (v) - delvis
50. beträffande visst bemyndigande
att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov öka dimensioneringen av
lärarutbildningen,
51. beträffande anslagsbeloppet under Utbildning för undervisningsyrken
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 till Utbildning för
undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på
1278667000 kr.,
52. beträffande lantmäterilinjen
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 godkänner vad i
propositionen anförts om lokalisering av lantmäterilinjen inom
civilingenjörsutbildningen till universitetet i Lund den 1 juli 1992,
53. beträffande planeringsramarna för utbildning för tekniska yrken
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med ändring av sitt
tidigare beslut (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet.UbU14, rskr.242) ökar
planeringsramen för lantmäterilinjen med 30 platser vid universitetet i Lund,
54. beträffande anslagsbeloppet under Utbildning för tekniska yrken
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med ändring av sitt
tidigare beslut (prop. 1991/92:100 bil.9, bet. UbU14, rskr.242) till
Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett
reservationsanslag på 1625318000kr.,
55. beträffande anslagsbeloppet under Inredning och utrustning av lokaler
vid högskoleenheterna m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med ändring av sitt
tidigare beslut (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU16, rskr.240) till
Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 872600000kr.
Stockholm den 14 maj 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Berit Löfstedt (s),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Jan Björkman (s),
Chris Heister (m) och
Tuve Skånberg (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
(mom.1)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.19
börjar med "Utskottet, som är" och på s.20 slutar med "och
1991/92:Ub810 yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Våren 1985 beslutade riksdagen att införa en lärarutbildning
för grundskolan. Denna utbildning har kommit att utformas helt
efter grundskolans behov. Utbildningen har därefter ersatt de
skilda utbildningarna för lågstadiet, mellanstadiet och
högstadiet. Grundskollärarutbildningens utformning var i hög
grad grundad på lärarutbildningsutredningen (LUT74).
Utskottet vill erinra om att utredningen presenterade sina
förslag med stöd av en omfattande forskning. Man konstaterade
bl.a. att den mångfald lärare eleverna möter i årskurserna 7--9
skapade ogynnsamma betingelser för ett socialt samspel mellan
lärare och elever, vilket i sin tur försvårade elevernas
inlärning. Man förordade därför lärare med en större
ämnesmässig bredd än vad dåtidens ämneslärarutbildning gav. En
sådan större bredd i ämneskunskaper skulle även medföra andra
för skolans arbete positiva fördelar, t.ex. att bibehålla
skolor på orter med få elever eller att öka möligheterna till
integration av kunskaper från olika ämnesområden och därmed
möjligheten att anknyta undervisningen till elevernas egen
erfarenhetsvärld. Riksdagen delade denna principiella syn genom
sitt beslut år 1985.
För att skapa goda förutsättningar för
grundskollärarutbildningen höjdes vidare behörighetskraven att
avse tre års gymnasiestudier samtidigt som utbildningstiden
förlängdes.
Genom de båda inriktningarna mot årskurserna 1--7 respektive
årskurserna 4--9 ges möjlighet för lärarna att följa de
enskilda eleverna under en längre tid än tidigare utbildning
gav möjlighet till, vilket innebär att en större stabilitet i
kontakterna mellan lärare och elev kan etableras.
Utskottet instämmer i att goda ämneskunskaper självfallet
krävs för att lyckas som lärare. Enligt utskottets uppfattning
är de ämneskunskaper som de studerande får under sin utbildning
till grundskollärare enligt den nuvarande ordningen omfattande.
Emellertid kräver läraryrket oerhört mycket mer än
ämneskunskaper. Goda ämneskunskaper är en nödvändig men inte
tillräcklig förutsättning för verklig yrkeskompetens för
lärare. Förutom ämneskunskaper krävs ett helhetsperspektiv på
barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och
färdigheter och på skolans uppgifter i samhället. Det är enligt
utskottet vidare väsentligt att läraryrket ses mot bakgrund av
verkligheten i skola och samhälle och i ett vidare perspektiv
än den egna fördjupningen eller specialiseringen. Lärarens
professionella kunskap kännetecknas framför allt av dennes
kunskap om hur man skapar så goda villkor för inlärning som
möjligt utifrån de enskilda elevernas skilda förutsättningar.
Elevers olika möjlighet till förståelse för och svårigheter med
ämnenas innehåll (teorier, principer, begrepp etc.) är således
av lika stor betydelse för läraren att känna till som
ämneskunskaperna i sig. Utbildningen måste därför ge såväl ett
ämneskunnande som ett didaktiskt kunnande på ett integrerat
sätt. Den blivande läraren måste dessutom utveckla sin
personliga förmåga att stimulera elever till ett engagerat
arbete i skolan.
Utskottet kan inte instämma i vad som enligt propositionen
förefaller vara utbildningsministerns uppfattning, nämligen att
ämneskunskaper skall ges en helt dominerande och överordnad
roll över pedagogiskt-didaktiska kunskaper. Ett sådant synsätt
saknar helt stöd i forskning eller i erfarenhet från genomförd
lärarutbildning. Forskningen ger däremot starkt stöd åt
grundskollärarutbildningen i den form som den nu bedrivs. I
utbildningen varvas de praktisk-pedagogiska delarna med
ämnesstudierna. Den tidiga och återkommande praktiken i
grundskolan är en ovärderlig del i utbildningen. Härav följer
att det enligt utskottets uppfattning är en stor fördel om den
studerande påbörjar sin högskoleutbildning med avsikt att bli
lärare.
Utskottet anser sammanfattningsvis att som utgångspunkt för
grundskollärarutbildningen bör även i fortsättningen gälla att
utbildningen skall utgöra en helhet med integration av
ämneskunskaper, praktik, didaktik, metodik och pedagogik. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed
tillstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3,
1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14 och
1991/92:Ub810 yrkande 5. Motion 1991/92:Ub527 i denna del bör
avslås.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
1. beträffande skolpolitiska utgångspunkter för
lärarutbildningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub39
yrkandena 1--3, 1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande
14 och 1991/92:Ub810 yrkande 5 samt med avslag på motion
1991/92:Ub527 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Skolans värdemässiga grund (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Utskottet utgår" och på s. 21 slutar med "skolan
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att
utbildningsministerns uttalande att skolan kräver lärare som
har "förståelse för skolans värdemässiga grund i kristen etik
och humanism" är anmärkningsvärt.
Utskottet utgår från att några ändringar inte skall göras i
de värderingar som skall genomsyra skolans verksamhet jämfört
med det som gäller i dag och som kommer till uttryck i nu
gällande läroplan, Lgr 80. Där heter det att skolan aktivt och
medvetet skall påverka och stimulera barn och ungdomar att
vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta
dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. Att
väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde,
för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till
personlig integritet är en huvuduppgift för skolan.
Tankegångarna återkommer -- oförändrade, som utskottet har
uppfattat det -- i de nya direktiven till läroplanskommittén
(dir. 1991:117). Där står det att skolans verksamhet "bör
liksom tidigare bygga på de etiska normer, såsom människolivets
okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och
utsatta, respekt för den enskilda människans särart och
integritet och allas lika värde". Denna värdemässiga grund är
djupt förankrad i det svenska samhället och bör vara
utgångspunkt för skola och lärarutbildning. Formuleringen
"skolans värdemässiga grund i kristen etik" (kurs. här)
innebär dock att man snävar in innebörden av demokratins
grundläggande värderingar. Det kan dessutom med rätta leda till
ifrågasättanden från individer och grupper med annan
trosinriktning. I dagens pluralistiska samhälle skulle det vara
olyckligt om det föreskrevs att man i lärarutbildningen skulle
sätta en religiös övertygelse före en annan.
Utskottet anser att skolan och lärarutbildningen även i
framtiden skall vara obunden i konfessionellt avseende, dvs.
inte grundas på en speciell trosinriktning eller livsåskådning.
Vad utskottet anfört om skolans värdemässiga grund bör
riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
2. beträffande skolans värdemässiga grund
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Krav på lärarutbildningen (mom.4)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.25
börjar med "När det gäller" och på s.26 slutar med "i denna
del" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottet anledning att i detta sammanhang
erinra om riksdagens beslut hösten 1989 att kommunalisera
lärartjänsterna (prop. 1989/90:41, bet.UbU9, rskr.58). Det
framhölls då att lärarutbildningen är ett bland flera styrmedel
för att uppnå en över hela landet likvärdig skola. En mycket
splittrad struktur på lärarutbildning och i synnerhet det nya
förslaget om "ämneslärarutbildning" kan som utskottet ser det
inte uppfylla kravet att utgöra det styrmedel som avsågs i
riksdagens beslut. Det är utskottets uppfattning att
grundskollärarutbildningen även fortsättningsvis måste vara en
del av den statliga styrningen av skolan. Detta uppnås genom
den nuvarande grundskollärarutbildningen, som under hela
utbildningen väver in moment som ger de blivande lärarna insikt
i elevernas och skolans villkor och de krav som måste ställas
för att uppnå en likvärdig skola.
Utskottet anser att lärarutbildningen även fortsättningsvis
bör läggas upp så att den förbereder för en klart definierad
yrkesroll. Ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig
studieorganisation är här en förutsättning för att
utbildningens mål skall uppnås. Även när linjesystemet
avskaffas bör lärarutbildningen ingå i ett
studieorganisatoriskt mönster som i huvudsak liknar dagens.
Självfallet bör en centralt beslutad
utbildningsplan/examensordning ge utrymme för flexibilitet och
lokala varianter. Utan att föregripa kommande beslut om en ny
studieorganisation för högskolan vill utskottet redan i detta
sammanhang framhålla att en sådan studieorganisation också bör
ge grund för ett organ motsvarande dagens linjenämnd som
planerar och utformar utbildningarna på respektive högskola. I
detta organ bör förutom representanter för högskolan och
studerande också finnas företrädare för avnämarna -- skolan och
utbildningssamhället i vid mening.
Universitets- och högskoleämbetet UHÄ genomför för närvarande
på regeringens uppdrag en utvärdering av
grundskollärarutbildningen. Utbildningsministern anför själv
att det är för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning
högskoleenheterna lyckas nå de uppställda målen. UHÄ har vidare
i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ge underlag för en
bedömning av om lärarutbildningen i sin nuvarande form och med
nuvarande centrala styrning är tillräckligt effektiv för
styrning och utveckling av skolan. Enligt propositionen skall
utvärderingen redovisas i september 1992. Utskottet finner det
anmärkningsvärt att regeringen inte velat avvakta den pågående
utvärderingen.
Vad regeringen nu föreslår om krav på lärarutbildningen, dess
studieorganisation innefattande en ny ämneslärarutbildning med
inriktning på undervisning i årskurserna 4--9 är, vad utskottet
kunnat finna, varken grundat på forskning eller på önskemål
bland studerande och lärarutbildare. Genom regeringens förslag
förlorar lärarutbildningen helt de fördelar som varvning av
teori och praktik under hela yrkesutbildningen innebär. Genom
varvningen kan utbildningen tillgodogöras på ett mer fullödigt
sätt. Det krävs ett stort mått av pedagogisk yrkesskicklighet
hos varje lärare. Denna skicklighet kan inte nås under ett år,
utan måste enligt utskottets uppfattning förvärvas genom
varvade perioder av teori och praktik.
Enligt utskottets uppfattning ger den nuvarande utbildningen
av lärare för årskurserna 4--9 goda och relevanta
ämneskunskaper samtidigt som den ger de utbildade lärarna en
stor ämnesbredd. Nu kommer risken för att de blivande lärarna
skall behöva undervisa i ämnen för vilka de saknar utbildning
("kvacka") att öka avsevärt. Dessutom kommer mindre skolenheter
att få svårigheter att kunna erbjuda tjänster till lärare med
minskad bredd vad gäller antalet ämnen. Dessa praktiska
olägenheter med den föreslagna lärarutbildningen har inte
beaktats i propositionen.
Sammanfattningsvis anser utskottet att det förslag till
utbildning av lärare för årskurserna 4--9 som regeringen nu
lägger fram kommer att leda till en betydande försämring av
kvaliteten på lärarutbildningen för dessa årskurser.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör riksdagen
avslå vad regeringen förordat om krav på lärarutbildningen och
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har
anfört härom. Därmed tillstyrker utskottet motionerna
1991/92:Ub39 yrkandena 5 och 6, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3
samt 1991/92:Ub51 yrkande 3. Motion 1991/92:Ub527 i denna del
avstyrks.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
4. beträffande krav på lärarutbildningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub39 yrkande
5 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3 och 1991/92:Ub51
yrkande 3 i denna del samt med avslag på proposition 1991/92:75
och motion 1991/92:Ub527 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Tillgodoräknanderegler (mom.6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.27
börjar med "Utskottet har i" och slutar med "med hänvisning
härtill" bort ha följande lydelse:
Samtidigt som utskottet vill slå fast att den nuvarande
integrerade grundskollärarutbildningen skall vara den normala
studiegången för utbildning till grundskollärare, även för
undervisning med inriktning mot årskurserna 4--9, instämmer
utskottet i motionärernas synpunkter när det gäller att
förbättra möjligheterna för högskolestuderande som, efter det
att de påbörjat högskolestudier med annan inriktning än
läraryrket, önskar ändra sin studieinriktning för att utbilda
sig till lärare. Vissa möjligheter finns redan. Utskottet har
inget att erinra mot att större generositet bör kunna visas vid
tillgodoräknandet av andra högskolestudier utan att strukturen
i grundskollärarlinjen går förlorad. Riksdagen bör begära
förslag av regeringen härom. Den av utskottet åsyftade
ordningen får emellertid inte innebära att behörighet ges åt
ettämneslärare eller lärare med alltför snäv utbildning.
Vad utskottet anfört om tillgodoräknanderegler bör riksdagen
med bifall till motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 7 och
1991/92:Ub51 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
6. beträffande tillgodoräknanderegler
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub45 yrkande
7 och 1991/92:Ub51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört,
5. Principer för lärarcertifikat (mom.8)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.28
börjar med "Regeringen har i" och på s.29 slutar med "i denna
del" bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna anser utskottet att det finns åtskilliga
invändningar mot det av regeringen förordade systemet med
lärarcertifikat. Som utskottet uppfattat förslaget innebär det
att den studerande först efter en utbildning på 3,5--4,5 år
samt ett års tjänstgöring får klarhet i om hon eller han
skall kunna godkännas som lärare. Utskottet delar den
uppfattning som framförts i en av motionerna att rekryteringen
till läraryrket kan komma att försvåras genom en sådan ordning.
Det kommer också, som utskottet ser det, att bli mycket svårt
för rektor eller kollega på den gemensamma arbetsplatsen att
göra en verklig bedömning och att fatta ett beslut som kan ha
dramatiska konsekvenser för lärarkandidaten.
Men även av principiella skäl finns det anledning att
avstyrka förslaget. Utskottet anser att det är naturligt att
lägga ansvaret på den utbildande högskolan att svara för att de
utexaminerade lärarna verkligen också är kompetenta och
lämpliga för sin kommande yrkesroll som lärare. Om en
lärarstuderande trots mycket stöd ändå inte bedöms klara de
krav som yrkesrollen ställer, måste han eller hon avrådas så
fort som möjligt från att fortsätta sin utbildning. Att avstå
från att i uppenbara fall avråda från fortsatta studier är
inhumant och kan leda till tragedier i en senare yrkesutövning.
Av de skäl som utskottet nu anfört bör riksdagen avvisa
regeringens förslag om lärarcertifikat och med bifall till
motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 8, 1991/92:Ub45 yrkande 14 och
1991/92:Ub51 yrkande 7 och med avslag på motion 1991/92:Ub527 i
denna del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
8. beträffande principer för lärarcertifikat
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub39 yrkande
8, 1991/92:Ub45 yrkande 14 och 1991/92:Ub51 yrkande 7 och med
avslag på proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub527 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger
till grundskollärare (mom.11)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.31
börjar med "Som framgår av" och slutar med "del till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
För de förskollärare och fritidspedagoger som önskar utbilda
sig till grundskollärare med inriktning mot årskurserna 1--7
krävs i dag en utbildning som omfattar 100 poäng. Tillsammans
med den redan genomgångna utbildningen innebär detta ett krav
på sammanlagt fem års utbildning (200 poäng) för att bli
behörig som grundskollärare.
Enligt utskottets uppfattning har förskollärare och
fritidspedagoger en god utbildning. Det finns därför mycket
goda skäl att underlätta för dem som önskar genomgå utbildning
till grundskollärare genom att av dem kräva en
kompletteringsutbildning som är mindre omfattande än för
närvarande för att bli grundskollärare för årskurserna 1--7.
Regeringen bör föranstalta om bestämmelser med denna innebörd.
Den av utskottet nu föreslagna åtgärden tillmötesgår syftet med
motionerna 1991/92:Ub22 och 1991/92:Ub429 om dimensioneringen
av den ifrågavarande kompletteringsutbildningen.
Vad utskottet anfört om vidareutbildning av förskollärare och
fritidspedagoger till grundskollärare bör riksdagen med bifall
till motionerna 1991/92:Ub22 yrkande 2 och 1991/92:Ub45 yrkande
10 samt med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna
1991/92:Ub22 yrkande 3 och 1991/92:Ub429 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande vidareutbildning av förskollärare och
fritidspedagoger till grundskollärare
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub22 yrkande
2 och 1991/92:Ub45 yrkande 10 samt med anledning av motionerna
1991/92:Ub22 yrkande 3 och 1991/92:Ub429 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,
7. En ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning
av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 (mom.12)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.32
börjar med "Utskottet tillstyrker förslaget" och slutar med "i
denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående anfört en rad skäl mot
godkännande av regeringens förslag om att parallellt med den
nuvarande grundskollärarutbildningen med inriktning mot
årskurserna 4--9 införa en annan typ av lärarutbildning.
Utskottet ser i denna åtgärd i praktiken ett återinförande av
den gamla ämneslärarutbildningen. Det finns starka skäl att
mycket bestämt avvisa detta förslag. Önskemålet att bredda
rekryteringen till lärarutbildningen kan tillgodoses genom
generösa dispensmöjligheter inom nuvarande
grundskollärarutbildning.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det
förslag som regeringen nu lägger fram om lärarutbildning för
årskurserna 4--9 riskerar att försämra kvaliteten på
lärarutbildningen. Utskottet nöjer sig med att i detta
sammanhang peka på problemet med att flera ämnen inte finns som
självständiga ämnen på universiteten. Som exempel kan nämnas
svenska och religionskunskap. Dessa ämnen ges endast inom den
nuvarande samordnade lärarutbildningen.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag
om en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av
lärare med inriktning på årskurserna 4--9. Därmed tillstyrks
motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6,
1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 3 i
denna del.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng
för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9
att riksdagen bifaller motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i
denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del
samt 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del och avslår proposition
1991/92:75,
8. Lärarförsörjning m.m. vid små skolor (mom.16)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.34
börjar med "Mot bakgrund av" och slutar med "nu berörd del"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som uttrycks i motion
1991/92:Ub39 beträffande lärarsituationen framdeles vid mindre
skolor i glesbygd, om det till följd av regeringens förslag om
alternativ utbildning av lärare för årskurserna 4--9 examineras
ett stort antal lärare med smal ämneskompetens. Det problem som
kan uppstå är att många av dessa lärare tvingas att tjänstgöra
vid flera skolor för att erhålla full tjänst. På sikt kan detta
i sin tur innebära att det inte är möjligt att bedriva en
komplett undervisning med behöriga lärare i glesbygder.
Utskottet finner det även i detta sammanhang angeläget att
betona vikten av att lärarna i grundskolan har en bred
ämneskompetens. Detta var en av utgångspunkterna för den
nuvarande grundskollärarutbildningen. Riksdagen bör begära att
regeringen särskilt följer utvecklingen i nu berört hänseende
vid mindre skolor och vidtar det åtgärder som den finner
påkallade. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1991/92:Ub39 yrkande 7 och med anledning av motion 1991/92:Ub54
i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande lärarförsörjning m.m. vid små skolor
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub39 yrkande 7
och med anledning av motion 1991/92:Ub54 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande
utbildning av vuxna, m.m. (mom.21)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.39
börjar med "Utskottet vill liksom" och slutar med "i
motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad regeringen föreslagit beträffande
lärarutbildningar för vuxenutbildningens behov är det enligt
utskottet angeläget att erinra om att möjligheterna till
återkommande utbildning för vuxna är en viktig del av det
svenska utbildningssamhället. Det är uppenbart att
vuxenutbildningen i sina olika former arbetar under speciella
förutsättningar, vilka ställer alldeles särskilda krav på
vuxenutbildningen och på de lärare som skall arbeta där.
Lärarna behöver vuxenpedagogisk kunskap och en utbildning som
utvecklar deras förmåga att iaktta vad som händer i vuxnas
studier och att låta sitt eget agerande påverkas av en
systematisk reflexion över det man iakttar. De behöver också
ordentliga kunskaper om de samhällsförhållanden som påverkar
deras elevgrupper. Utbildningarnas kvalitet påverkas därför
påtagligt av i vilken utsträckning lärarnas utbildning beaktar
vuxenutbildningens egna förutsättningar. Det är enligt
utskottets övertygelse nödvändigt att särskilt avpassade
lärarutbildningar tillhandahålls för att värna möjigheterna
till återkommande utbildning och hjälpa till att utveckla deras
kvalitet.
Grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare
för grundläggande vuxenutbildning finns inrättad vid högskolan
för lärarutbildning i Stockholm (HLS) och vid universitetet i
Linköping. Utskottet vill erinra om att det i Linköping byggts
upp en särskild kompetens när det gäller vuxenutbildning och
folkbildning. Där finns landets enda professur i
vuxenpedagogik.
De skäl som regeringen anför för nedläggning av
grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för
grundläggande vuxenutbildning --svag rekrytering och
uppfattningen att den grundläggande vuxenutbildningen till
största delen ställer samma krav som grundskolan -- kan
utskottet inte godta. Rekryteringssituationen kan framför allt
förklaras av bristande information om utbildningen, de
nuvarande behörighetskraven och formerna för utbildningen.
Utskottet anser sålunda att den ifrågavarande varianten av
grundskollärarlinjen inte bör avvecklas. I stället bör formerna
för utbildningen ses över så att bl.a. möjligheter till
decentraliserad utbildning, såväl ortsförlagd som
distansutbildning, prövas. Utskottet anser samtidigt att det
bör finnas ett visst utrymme för dem som genomgått "vanlig"
grundskollärarutbildning och arbetat ett antal år att genom
vuxenpedagogisk påbyggnad kunna bli behöriga som lärare i
grundläggande vuxenutbildning. Exakt hur denna
påbyggnadsutbildning skall utformas bör kunna anförtros åt den
ansvariga lärarutbildningsenheten att bestämma. Utskottet är
tveksamt till att enbart 20 poäng är tillräckligt.
För att tydliggöra grundvuxlärarens yrkesprofil bör
utbildningen ges en egen examensbenämning.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen avslår regeringens
förslag att avveckla grundskollärarlinjens variant för
utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna.
Vidare bör riksdagen uttala sig om en översyn av den befintliga
varianten i enlighet med vad som anförts av utskottet och i
motion 1991/92:Ub45 samt vad likaså anförts om kompletterande
vuxenpedagogisk utbildning i vissa fall. Riksdagen bör även ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om examensbenämning
vid grundvuxlärarutbildning. Med det anförda tillstyrker
utskottet motionerna 1991/92:Ub34 yrkande 2 och 1991/92:Ub45
yrkandena 17, 20, 21 och 22 samt avstyrks motion 1991/92:Ub54 i
denna del.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21. beträffande påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för
grundläggande utbildning av vuxna, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub34 yrkande
2 och 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21 och 22 samt med avslag
på proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub54 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om översyn av grundskollärarlinjens variant för utbildning av
lärare för grundläggande utbildning av vuxna, om kompletterande
utbildning för studerande med tidigare genomgången
grundskollärarutbildning och om examensbenämning,
10. Åtgärder vad gäller den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen (mom.22)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.41
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "del till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget
att vidta sådana åtgärder att rekryteringen av speciallärare
kan förbättras. Utöver vad som behandlas i propositionen vill
utskottet ta upp problemet med lärarutbildare. Det är en
otillfredsställande situation att tillgången på lärare för de
nu aktuella lärarutbildningarna på lång sikt kan bli en
begränsande faktor för utbildningen, speciellt om man vill
permanenta en bättre spridning av utbildningen över landet. Det
krävs därför insatser för att öka tillgången till
lärarutbildare. Regeringen bör snarast låta göra en översyn av
tillgång och behov och återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.
Mot bakgrund av rekryteringssituationen har utskottet
förståelse för den av utbildningsministern planerade åtgärden
vad gäller förkunskapskraven i teckenspråk. Emellertid bör
gälla att studerande som antagits på dispens så tidigt som
möjligt under utbildningen får möjlighet att komplettera sina
kunskaper i teckenspråk. Utskottet vill stryka under att
dispensen från kunskap i teckenspråk bara får utgöra en
tillfällig åtgärd.
I vad gäller de behov av en särskild vuxenpedagogutbildning
för bl.a. personal som arbetar med olika handikappgrupper inom
t.ex. landstingens rehabiliteringsverksamhet instämmer
utskottet i motionärernas begäran om utredning av behovet av
lärare med sådan speciell inriktning.
Beträffande den av regeringen aviserade översynen av den
specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen med avsikt att
samordna den utbildning som tar sikte på barn, med en
komplicerad inlärningssituation, t.ex. på grund av dyslexi, med
en utbildning som avser utvecklingsstörda barn bör den inte
leda till att det utbildas färre lärare med specialkompetens
för varje handikapp. Mot den bakgrunden bör översynen gälla
hela frågan om den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningens
utformning i framtiden.
Vad utskottet nu anfört om åtgärder vad gäller den
specialpedagogiska utbildningen bör riksdagen med bifall till
förevarande motionsyrkanden och med anledning av proposition
1991/92:75 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande åtgärder vad gäller den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub45
yrkandena 23--26, 1991/92:Ub54 i denna del, 1991/92:Ub431 och
1991/92:Ub539 och med anledning av proposition 1991/92:75 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i propositionen
anförts om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar (mom.24)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.42
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "del till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottet anledning att erinra om förskolans
och fritidshemmens stora betydelse för barns och ungdomars
uppväxtvillkor. Förskolan svarar för barns introduktion till
ett livslångt lärande. I allt högre grad arbetar man nu i olika
samverkansformer lokalt mellan grundskolan/förskolan och
grundskolan/fritidshem. Under senare tid har målen för både
fritidshem och förskola preciserats och fastställts av
riksdagen. Förskolan och fritidshemmen är nu mer än någonsin en
del av det nationella utbildningssystemet.
Sedan 20 år har de barnpedagogiska utbildningarna omfattat
100 poäng. Alla nya krav på utbildningarna har fått rymmas utan
att utbildningstiden utökats. Sverige har en relativt sett kort
utbildning för ifrågavarande yrken. Dimensioneringen av
utbildningen har under en tid varit mycket hög.
Mot bakgrund av de nya och allt större kraven som ställts på
förskole- och fritidshemsverksamheten och den nuvarande höga
dimensioneringen av utbildningen anser utskottet att såväl
längden som dimensioneringen av den nuvarande förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen behöver ses över. Detta bör
riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45
yrkande 13 och 1991/92:Ub405 samt med anledning av proposition
1991/92:75 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
24. beträffande förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i propositionen
anförts om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub30,
1991/92:Ub45 yrkande 13 och 1991/92:Ub405 samt med anledning av
proposition 1991/92:75 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
12. Rektorsutbildning (mom.29)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.47
börjar med "Utskottet har inget" och på s.48 slutar med "i
denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns ett
statligt ansvar att förvissa sig om att rektorer får en
grundläggande utbildning i sådant som rör de nationella målen
för och den nationella styrningen av skolan. Särskilt viktigt
är detta nu när det blir allt vanligare att kommunerna utser
också andra än personer med erfarenhet från skolan till rektor
eller till motsvarande befattning. Med hänvisning till
rektorsutbildningen som ett viktigt nationellt styrinstrument
över skolan anser utskottet i likhet med motionärerna att den
statliga rektorsutbildningen bör vara obligatorisk och omfatta
alla skolledare.
Utöver denna utbildning är det ett ansvar för kommunerna
själva att se till att rektorerna får den utbildning som behövs
för rektor i rollen som kommunal chefstjänsteman.
Vad utskottet nu anfört om rektorsutbildning bör riksdagen
med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 27, med anledning
av proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna
1991/92:Ub51 yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande rektorsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 27,
med anledning av proposition 1991/92:75 och med avslag på
motionerna 1991/92:Ub51 yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m.
(mom.31)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.49
börjar med "Utskottet anser liksom" och slutar med "båda
förevarande motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar liksom motionärerna att
lärarutbildningen är ett stort och betydelsefullt område inom
högskolan. I likhet med vad som gäller för andra
yrkesutbildningar, t.ex. utbildningar till läkare, ingenjörer,
agronomer och jurister, finns behov av forskning i anslutning
till lärarutbildningen. Mot bakgrund av lärarutbildningens
stora betydelse för samhället föreligger det enligt utskottets
uppfattning goda skäl att förstärka sådan forskning som har
anknytning till lärarutbildningen. Riksdagen bör nu begära att
denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet i samband med arbetet
på den forskningspolitiska propositionen som skall föreläggas
riksdagen våren 1993.
Beträffande det i promemorian Fria universitet och högskolor
(Ds 1992:1) framlagda förslaget att det för alla lärartjänster
inom högskolan, utom det konstnärliga området, skall krävas
doktorsexamen instämmer utskottet i vad motionärerna anfört om
högskolornas för lärarutbildning möjligheter att i framtiden ha
lärare med annan utbildningsbakgrund än avlagd doktorsexamen.
Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet nu anfört om forskning med anknytning till
lärarutbildningen och om högskolelärare inom lärarutbildningen.
Utskottet tillstyrker därmed motion 1991/92:Ub45 yrkandena 29
och 30.
dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
31. beträffande forskning med anknytning till
lärarutbildningen, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:45 yrkandena 29
och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (mom.32)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.50
börjar med "Utskottet har inget" och slutar med "läggs till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
Som framgår av utskottets redovisning ovan har frågan om
lokalisering av HLS varit aktuell under lång tid. Utbildningen
vid HLS ryms för närvarande i många olika lokaler, och det är
enligt utskottets uppfattning nu nödvändigt att ett beslut om
den framtida förläggningen kan fattas så snart som möjligt.
Vad utbildningsministern i propositionen anför om det
fortsatta planeringsarbetet innebär dels en uppenbar risk för
en mycket utdragen behandling av ärendet, dels att regeringen
helt bortser från de lokaliseringspolitiska aspekterna.
Utbildningsministern förordar som alternativt område för
lokalisering ett av de känsligaste områdena i Stockholm, ett
område av riksintresse när det gäller natur- och kulturvård och
ett av de mest attraktiva områdena för eventuell exploatering.
Enligt utskottet finns det anledning att förmoda att den
fortsatta planeringen av hur Brunnsvikenområdet skall användas
kommer att bli komplicerad. Slutliga beslut om utnyttjande av
mark etc. kommer att dröja länge.
Lokaliseringspolitiskt innebär en placering av HLS på det
redan högexploaterade Frescatiområdet en förstärkning av den
inomreginala obalansen både vad gäller tillgång till
högskoleutbildning och investeringar i allmänhet. En
lokalisering till Södertälje skulle väsentligt bidra till en
bättre balans inom länet, inte minst ur skolans synvinkel.
Utskottet vill erinra om att man i kommunerna i den södra
länsdelen har den högsta andelen outbildade lärare och att det
där är en betydligt mindre andel ungdomar som söker sig till
lärarutbildningen.
Utskottet har erfarit att det i Södertälje finns god
beredskap att omedelbart efter ett besked från riksdagen sätta
i gång arbete med att få fram bra och ändamålsenliga lokaler i
campusmiljö.
Med hänvisning till vad utskottet anfört och till de
motiveringar härutöver som redovisas i motionerna anser
utskottet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:75
och motion 1990/91:Ub719 yrkande 2 och med bifall till övriga
förevarande motionsyrkanden bör uttala sig för att HLS placeras
i Södertälje.
dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
32. beträffande högskolan för lärarutbildning i Stockholm
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ub650,
1990/91:Ub719 yrkande 3, 1991/92:Ub20, 1991/92:Ub41,
1991/92:Ub45 yrkande 28 och 1991/92:Ub51 yrkande 12 samt med
anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1990/91:Ub719
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 1--7 (mom.36)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55
börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 19" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att utbildning av lärare för grundläggande
vuxenutbildning även i fortsättningen bör anordnas inom ramen
för en särskild variant av grundskollärarlinjen. Denna bör vara
förlagd till universitetet i Linköping, som genom
Vuxenutbildarcentrum, folkhögskollärarlinjen och professuren i
vuxenpedagogik har särskilt goda förutsättningar för sådan
utbildning. Planeringsramen bör fastställas till 24 platser.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1991/92:Ub45 yrkande 18 och med anledning av motion
1991/92:Ub45 yrkande 19 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
36. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens
inriktning mot årskurserna 1--7
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 18,
med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub45
yrkande 19 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 2,
1991/92:Ub24 yrkande 2, 1991/92:Ub29, 1991/92:Ub33 och
1991/92:Ub36 yrkande 2 dels fastställer planeringsramar i
enlighet med vad som förordats i propositionen, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning,
16. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9 (mom.37)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "proposition
1991/92:75" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion
1991/92:Ub45 att ökningen av utbildningen av lärare för
grundskolans årskurser 4--9 bör ske genom utökning av
planeringsramen för grundskollärarlinjen. Den fördelning av 540
nytillkommande platser som föreslås i motionen är enligt
utskottets mening väl avvägd. I förslaget ingår inrättande av
utbildningen vid högskolan i Luleå, vilket enligt utskottets
mening är angeläget med hänsyn till lärarförsörjningen i övre
Norrland och lämpligt med hänsyn till befintlig kompetens vid
högskolan i Luleå.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 6,
1991/92:Ub51 yrkande 13 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna
del, med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna
1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub25
yrkande 1 och 1991/92:Ub51 yrkandena 11 och 14, båda i denna
del, samt med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och
2, 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24
yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del
samt 1991/92:Ub408 fastställer planeringsramar för budgetåret
1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
37. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens
inriktning mot årskurserna 4--9
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 6,
1991/92:Ub51 yrkande 13 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna
del, med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna
1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub25
yrkande 1 och 1991/92:Ub51 yrkandena 11 och 14, båda i denna
del, samt med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och
2, 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24
yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del och
1991/92:Ub408 fastställer planeringsramar för budgetåret
1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat,
17. Planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40
poäng för lärare för årskurserna 4--9 (mom.39)
Under förutsättning av bifall till reservation 16
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58
börjar med "Som i det" och på s. 59 slutar med "vad utskottet
förordat" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt en utökning av
planeringsramen för grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9 med 540 platser. Av dessa avser 60 platser
högskolan i Luleå. Det finns därför inte anledning att
fastställa någon planeringsram för praktisk-pedagogisk
utbildning 40 poäng för lärare för dessa årskurser. Riksdagen
bör således med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 5 i
denna del och med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i
denna del avslå förslaget i proposition 1991/92:75 till
planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för
lärare för grundskolans årskurser 4--9. Likaså bör riksdagen
avslå motion 1991/92:Ub40 i denna del.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
39. beträffande planeringsramar för praktisk-pedagogisk
utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 5 i
denna del och med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i
denna del avslår proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40
i denna del,
18. Användningen av medel för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången (mom.49)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson,
Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan
Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med "I den" och slutar med "avslå yrkandet" bort ha
följande lydelse:
I den akuta bristsituationen och med den osäkerhet som råder
om lärarbehovet på längre sikt är det enligt utskottets mening
värdefullt att regeringen disponerar ett betydande utrymme för
särskilda åtgärder av tillfällig karaktär. Det ligger i sakens
natur att riksdagen inte skall låsa användningen till viss
utbildning av viss omfattning eller vid viss högskoleenhet.
Motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 2,
1991/92:Ub27 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 15 bör
därför avslås av riksdagen. Det är enligt utskottets mening
synnerligen angeläget att utbildning av oexaminerade lärare kan
fortsätta inom ramen för särskilda åtgärder och i den
omfattning att det tillgodoser ett behov och det finns
rekryteringsunderlag. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1991/92:Ub45 yrkande 12 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
49. beträffande användningen av medel för särskilda
åtgärder för att förbättra lärartillgången
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 12
och med avslag på motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2,
1991/92:Ub25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del, 1991/92:Ub50
i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m.
(mom.31)
Margitta Edgren (fp) och Larz Johansson (c) anför:
Folkpartiet liberalerna och centern har haft invändningar vid
tidigare diskussioner om kravet på att alla lärare i högskolan
skall ha doktorsexamen.
Utöver de konstnärliga utbildningarna anser vi att kravet på
doktorsexamen för alla lärare i högskolan inte bör gälla för
delar av vårdutbildningarna och lärarutbildningarna. De nämnda
utbildningarna har i sin kärna också praktiska
kunskaper/beprövad erfarenhet, kunskaper som inte nås i
traditionell forskarutbildning och som inte kan mätas i en
doktorsexamen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Utbildningspolitiken utgör för Vänsterpartiet en del av en
samlad politik för rättvis fördelning. Denna politik bygger på
en ekologiskt riktig tillväxt, och en grundpelare för en sådan
tillväxt är ett ökat tillgängligt bildningskapital. Skolan
skall lära eleverna att se samband och ge dem förmåga att
analysera så att de kan förstå och förändra samhället. Detta är
kunskaper som är nödvändiga i en demokrati stadd i utveckling
mot rättvisa och jämlikhet och som vida överskrider
torftigheten i den "enda kunskap" som enbart definieras utifrån
snäva ämnesgränser. Vänsterpartiet delar inte, bl.a. mot denna
bakgrund, flera av de skolpolitiska utgångspunkter som
presenteras i propositionen som skäl för förändringar.
Regeringen föregriper bl.a. läroplanskommitténs arbete genom
att referera dess direktiv som om konsekvenserna av dem för
läroplanen redan vore riksdagens beslut. Detta gäller t.ex.
uppdelningen av natur- och samhällsorienterande ämnen. Jag
menar att den politiska beslutsprocessen måste få ha sin gång.
I propositionen talas det inte om att olika hem har olika
materiella förutsättningar för att klara uppgiften att fostra
och ge barnen omvårdnad. Dessa förutsättningar ökar inte av en
ekonomisk politik som ökar klyftorna i samhället, och
självfallet kommer dessa förhållanden att påverka skolans
möjligheter att ta sitt ansvar för kunskapsförmedling, fostran
och omvårdnad.
Med det anförda instämmer jag i reservation 1.
Beträffande lärarutbildningen och skolans värdemässiga
grund anser jag att ingen skall på grund av trosuppfattning
eller religiös åskådning förhindras att utbilda sig till eller
vara verksam som lärare i den svenska skolan. Detta har jag
särskilt behandlat i motion 1991/92:Ub51. Socialdemokraternas
reservation 2 ansluter sig till yrkande 1 i motionen, varför
jag instämmer i reservationen.
När det gäller profilering och specialisering vill jag
understryka att pedagogisk och innehållslig variation inte
främst bör känneteckna olika skolor utan finnas inom skolor och
inom skolklasser för att undervisningen på ett individualiserat
sätt skall anpassas till elevers skiftande erfarenheter,
förutsättningar och intressen. Det bör vara lärare och elever
som tillsammans väljer arbetssätt och innehåll inom läroplanens
ramar. Att göra profilering eller specialisering till en
isolerad fråga om olikhet mellan skolor i stället för variation
inom skola och skolklass riskerar att utarma skolornas och
lärarnas ansvar för innehållslig och pedagogisk variation.
Eftersom läraryrket kräver särskild kompetens är det enligt
min mening av vikt att lärarutbildningen är sammanhållen och
utformad i enlighet med läraryrkets krav. Detta kom till
uttryck bl.a. genom riksdagens beslut om den s.k.
kommunaliseringen. Där betonades och förstärktes kraven på
formell behörighet för läraryrket. Jag vill också erinra om
att riksdagen i samband med frågan om den framtida
studieorganisationen i högskolan uttalat vikten av sammanhållen
utbildning för yrkesgrupper som lärare, läkare, psykologer
m.fl.
Med det anförda instämmer jag i reservation 3.
I propositionen anförs det att det bör ankomma på regeringen
att fastställa målen för respektive lärarexamen. Av vad jag
redan sagt framgår att riksdagen ännu inte tagit ställning till
en ny läroplan för grundskolan. Ej heller har frågan om
gymnasieskolans framtida inriktning behandlats. Jag vill också
peka på den omfattande diskussion som föregick UHÄ:s
fastställande av central studieplan för lärarutbildningen.
Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen bör få avgöra
frågan om examensbeskrivningarna.
Beträffande generösare tillgodoräknanderegler instämmer
jag i reservation 4.
Lärarutbildningen omfattar praktik som skall bedömas. Att ha
ytterligare en bedömning ett år efter genomgången utbildning
anser jag oskäligt. Genom den av regeringen föreslagna
ordningen med lärarcertifikat hotas rättstryggheten,
eftersom det finns risk för att lämplighetsprövningen kan komma
att gälla helt andra saker än lärarskicklighet. I de fall en
studerande kan anses olämplig för läraryrket bör detta kunna
uppdagas och åtgärder vidtas, innan examen avläggs. Anställning
som lärare skall vila på avlagd examen och inget annat.
Med det anförda instämmer jag i reservation 5.
När det gäller frågan om lärarutbildningarnas innehåll vill
jag upprepa Vänsterpartiets tidigare förslag om en
förlängning med 20 poäng av utbildningen för lärare i
årskurserna 1--7. Detta skulle bl.a. ge dessa lärare full
behörighet i engelska.
I fråga om vidareutbildning av förskollärare och
fritidspedagoger till grundskollärare instämmer jag i
reservation 6.
Den av regeringen förslagna nya grundskollärarutbildningen
för årskurserna 4--9 kan snarast jämföras med tidigare
ämneslärarutbildning. Av propositionen framgår inte den
definition som måste göras vad gäller universitetsämnens
överensstämmelse med respektive skolämnen. I vår motion
1991/92:Ub51 ges exempel på denna problematik. Jag hänvisar
till motiveringen i den. Den nya alternativa utbildningen torde
inte öka rekryteringen till läraryrket. Jag har redan
framhållit och vill än en gång understryka vikten av att
utbildningen skall vara sammanhållen och utformad enligt
läraryrkets krav.
Med det anförda instämmer jag i reservation 7.
Det skulle vara av värde att eleverna i skolan får möta
lärare med invandrarbakgrund även i andra ämnen än hemspråk.
Jag instämmer i vad som anförs i motion 1991/92:Ub45 yrkande 11
om att det är angeläget att försöka fånga upp alla de
hemspråkslärare som gjort betydelsefulla insatser i den
svenska skolan och erbjuda dem vidareutbildning till en
fullständig grundskollärarkompetens. De medel som avsatts för
särskilda åtgärder bör bl.a. användas för detta. Saken är så
viktig att riksdagen borde ge regeringen detta som sin mening
till känna.
Jag instämmer också i reservation 8 om svårigheterna för
lärarförsörjningen vid små skolor till följd av regeringens
förslag om ny grundskollärarutbildning.
Jag instämmer vidare i reservation 9 när det gäller
regeringens förslag att avveckla grundskollärarlinjens
variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning
för vuxna samt i vad reservanterna anför om viss översyn av
innehåll och former för den utbildningen.
Även beträffande åtgärder vad gäller den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen är jag överens med reservanterna i
reservation 10.
Beträffande förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen instämmer jag i reservation 11.
Enligt min uppfattning finns ingen genomtänkt modell i den
konstruktion av lärarfortbildningen som regeringen
skisserar. Jag hävdar att samstämmigheten mellan de
övergripande politiska besluten i riksdagen och fortbildningens
huvudsakliga inriktning måste ökas. Denna princip borde gälla
för en modell som enligt motion 1991/92:Ub51 dels garanterar
kontinuiteten i fortbildningsverksamheten som går via
högskolan, dels starkt bidrar till utvecklingen av en likvärdig
skola.
När det gäller rektorsutbildningen har jag svårt att inse
varför staten skall bekosta en chefsutbildning efter det att
rektorerna (kommunala chefer) anställts av kommunen. En helt
annan sak är ju att erbjuda utbildning inför rektorskarriären
att genomgås, innan man anställs. I de fall när rektorer
behöver fortbildning torde denna kunna ges via fristående
kurser eller kursmoment vid olika högskolor. Även skolverket
bör kunna erbjuda viss fortbildning. Vad jag anfört här bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag instämmer i reservation 13 beträffande forskning med
anknytning till lärarutbildningen och det betänkliga i ett
generellt krav på doktorsexamen för högskolelärare.
Vänsterpartiet anser att HLS bör lokaliseras till
Södertälje. Med hänvisning härtill instämmer jag i reservation
14.
Liksom Socialdemokraterna anser jag att varianten för
grundvuxlärare inom grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 1--7 bör bibehållas och att planeringsram för
denna med 24 platser vid universitetet i Linköping bör
fastställas av riksdagen. Jag instämmer därför i reservation
15.
Jag anser att grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9 bör inrättas vid högskolorna i
Sundsvall--Härnösand och Luleå nästa budgetår. Dessutom bör
platsantalet på denna linje vid högskolan i Karlstad utökas med
60 platser. Medel för detta finns inom ramen för anslaget till
regeringens disposition för särskilda åtgärder.
Vid högskolan i Gävle--Sandviken bör nästa budgetår
kursplaner utarbetas med användning av medel för särskilda
åtgärder, så att grundskollärarlinjens inriktning mot
årskurserna 4--9 kan starta där påföljande år, alltså
budgetåret 1993/94.
När det gäller planeringsramar för praktisk-pedagogisk
utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 anser jag
liksom Socialdemokraterna att regeringens förslag bör avslås.
Utbildningen bör alltså inte inrättas. De medel som beräknats
för denna bör i stället användas för ökad dimensionering av den
reguljära lärarutbildningen -- bl.a. genom inrättande av
grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid
högskolan i Luleå och utökning av planeringsramen vid högskolan
i Karlstad -- samt för kompletterande utbildning, så att
ytterligare i dag ej behöriga studerande görs behöriga. Detta
bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i
denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Medlen för särskilda åtgärder för att förbättra
lärartillgången bör enligt min mening förutom till
kursutveckling vid högskolan i Gävle--Sandviken användas bl.a.
för att inrätta fler platser vid högskolan i Karlstad i
reguljär utbildning av grundskollärare för såväl årskurserna
1--7 som 4--9.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
momenten 5, 10, 15, 26, 29, 37, 38, 39 och 49 borde ha
hemställt:
5. beträffande examensbeskrivningar och examinationsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 6
och med avslag på motion 1991/92:Ub14 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
10. beträffande förlängning av grundskollärarutbildningen
med inriktning mot årskurserna 1--7
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
15. beträffande vidareutbildning av hemspråkslärare till
grundskollärare
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
26. beträffande fortbildning av lärare
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 8
och med anledning av proposition 1991/92:75 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts ovan,
29. beträffande rektorsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 9
och med avslag på proposition 1991/92:75 samt motionerna
1991/92:Ub45 yrkande 27 och 1991/92:Ub54 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
37. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens
inriktning mot årskurserna 4--9
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub17 yrkande
1, 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub25
yrkande 1 och 1991/92:Ub51 yrkandena 11 i denna del samt 13 och
14 i denna del, med anledning av proposition 1991/92:75 och
motionerna 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1,
1991/92:Ub40 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub408
och med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2,
1991/92:Ub22 yrkande 1 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del
fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet
med vad som ovan anförts,
38. beträffande inrättande av grundskollärarlinjens
inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i
Gävle--Sandviken budgetåret 1993/94
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub27 och
1991/92:Ub50, båda i denna del, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
39. beträffande planeringsramar för praktisk-pedagogisk
utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 11
i denna del och med anledning av motion 1991/92:Ub45 yrkande 5
i denna del dels avslår proposition 1991/92:75 och motion
1991/92:Ub40 i denna del, dels som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts om användningen av de medel som
beräknats för den i detta moment avsedda utbildningen,
49. beträffande användningen av medel för särskilda
åtgärder för att förbättra lärartillgången
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub19 yrkande
2, 1991/92:Ub25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del,
1991/92:Ub50 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 15 och med
avslag på motion 1991/92:Ub45 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionerna 3
Motionerna 4
Utskottet 15
Inledning 15
Den nuvarande lärarutbildningen 15
Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen 16
Krav på lärarutbildning samt krav för att utöva
läraryrket 21
Principer för lärarcertifikat 28
Grundskollärarutbildning 29
Grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna
1--7 29
Ny grundskollärarutbildning med inriktning mot
årskurserna 4--9 31
Gymnasielärarutbildning 34
Lärarutbildning för grundläggande vuxenutbildning 38
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 39
Studie- och yrkesorientering (syo) 41
Barn- och ungdomspedagogiska utbildningar 42
Folkhögskollärarutbildningen 43
Fortbildning av lärare 44
Rektorsutbildning 47
Forskning och forskningsanknytning 48
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 49
Anslag och planeringsramar 51
Fortbildning 51
Utbildning för undervisningsyrken 52
Lantmäteriutbildning m.m. 65
Hemställan 66
Reservationer 72
1. Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
(mom.1) 72
2. Skolans värdemässiga grund (mom. 2) 74
3. Krav på lärarutbildningen (mom.4) 75
4. Tillgodoräknanderegler (mom.6) 77
5. Principer för lärarcertifikat (mom.8) 77
6. Vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger
till grundskollärare (mom.11) 78
7. En ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för
utbildning av lärare med inriktning på årskurserna
4--9 (mom.12) 79
8. Lärarförsörjning m.m. vid små skolor (mom.16) 80
9. Påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för
grundläggande utbildning av vuxna, m.m. (mom.21)
80
10. Åtgärder vad gäller den specialpedagogiska
påbyggnadsutbildningen (mom.22) 82
11. Förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i
propositionen anförts om barn- och ungdomspedagogiska
utbildningar (mom.24) 83
12. Rektorsutbildning (mom.29) 84
13. Forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m.
(mom.31) 85
14. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
(mom.32) 85
15. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning
mot årskurserna 1--7 (mom.36) 87
16. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning
mot årskurserna 4--9 (mom.37) 87
17. Planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40
poäng för lärare för årskurserna 4--9 (mom.39) 88
18. Användningen av medel för särskilda åtgärder för att
förbättra lärartillgången (mom.49) 89
Särskilt yttrande 90
Meningsyttring av suppleant 90